Sjuk får en inte vara…

Ett matt, men ändå hoppfullt inlägg.

---

 

Det blev lite varmare under pläden.

Trött och frusen sammanfattar mitt tillstånd igår kväll. Jag fick ta med mig pläden in till sovrummet och la den över duntäcket för att inte frysa. Läste en kort stund och kollade Springfloden med ett öga innan jag somnade som en sten, med avbrott för samtal nummer tre från mamma, gällandes…

Har du ringt mig? Det är nån som har ringt mig på mobilen.

Det är inte lätt att hantera tekniska prylar när en är gammal. Dessutom är det jag och Fästmön som har köpt mobilen till mamma för att hon ska kunna både nå ut och nås.

Nä se sjuk får en inte vara när en är arbetssökande. I alla fall inte på vardagar. Så jag passade ju på att vara sjuk i helgen. Jag har fortfarande lite svagt ont, men inte så att jag behöver medicinera. Ganska matt och medtagen känner jag mig också. Det beror med all säkerhet på att jag inte har fått i mig nån fast föda sen i lördags kväll. Ja undantaget cornflakes och Annas äpplemos, om dessa kan räknas som fast föda.

Svart kaffe kan jag dricka idag, tack och lov! Det är nämligen ett måste när en söker jobb.

I morse vaknade jag med huvudvärken from hell (den avlöste alltså gallstensanfallet from hell). Men efter svart kaffe och en Ipren var jag redo att söka jobb. Tre tjänster sökte jag samt uppdaterade CV och personligt brev på både svenska och engelska, referenslistan och LinkedIn-profilen på förmiddagen. Vid lunchtid tog jag bilen för att rekognosera inför övningen i morgon eftermiddag. Kollade så att jag hittar dit, hur lång tid det tar att åka, parkeringsmöjligheter etc. Allt gick bra.

På hemvägen ringde mobilen, så jag svarade, frågade den som ringde om h*n kunde hålla sig kvar och svängde snabbt in på Tokerians parkering. Det var ett företag som undrade om jag var intresserad av ett kort uppdrag på deltid. Dessvärre fick jag tacka nej, eftersom deltid och a-kassans sätt att räkna inte stämmer överens. Men det är ett företag där jag så sent som i förra veckan sökte en annan tjänst som är på heltid och fast. Dessutom har jag blivit intervjuad där så sent som i oktober, så det känns som om jag ligger bra till. Jag tackade för påringningen och erbjudandet och sa att jag hoppar på vad som helst som passar min profil – bara det är heltid. Min uppriktighet uppskattas, det vet jag. Eftersom jag ändå stod på Tokerianparkeringen hoppade jag in och utförde ett par ärenden efter samtalet innan jag åkte hem.

Blommor och stjärnor var en del av dagens ärende.

Dagen har än så länge varit lite blandad. Efter jobbsökeriaktiviteterna på förmiddagen hade jag kontakt med en släkting som förlorade sin mamma i fredags. Även för mig och min egen mamma är det en stor förlust! Jag funderar på om det är möjligt för mig att åka ner till begravningen.

Min påminnelselapp om att ta med lunch till jobbet får sitta uppe ett tag till på ytterdörrens insida.

Från mitt numera före detta jobb hörde fem personer av sig under förmiddagen! Å, så det värmer ett fruset Toffelhjärta! Jag saknar dem så, mina kära arbetskamrater. Men jag försöker att inte se bakåt för mycket utan framåt. (Med det menar jag inte att jag inte ska träffa flera av dem igen, för det ska jag – utanför jobbet!) Det bevisar påminnelselappen om lunch som sitter på insidan av min ytterdörr. Lunch och middag, ja mat överhuvudtaget, finns emellertid just nu inte i min sinnevärld. Jag är glad och tacksam att jag kan dricka kaffe och att jag har fått i mig fil och flingor och äpplemos. En får ta små steg på väg mot tillfrisknandet. Att det sen borras i huset (det sker visst varje dag sen flera veckor tillbaka) och att vaktis utanför blåser skräp med en maskin som låter nästan lika illa är smällar som en arbetslös konvalescent får ta.

 

Tack till familjen och vänner som bryr sig om!!! Även om vi idag alltid sägs vara tillgängliga är alla uppenbarligen inte det. I nöden prövas vännerna. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tystnaden är underskattad!

Ett tyst och hyssjande inlägg.

---

 

Jag vill ha tystnad!

Igår läste jag en krönika om tystnad. Ellinor Skagegård på lokalblaskan avnjöt två dagars tyst retreat och kände en sällan uppnådd frihet. Jag håller med henne fullständigt när hon skriver att det i dagens bruskultur är

[…] ett privilegium att kunna välja bort buller, prat eller mobilsignaler. Det handlar inte om total tystnad, utan om att kunna höra fågelkvitter, vinden i träden, knakandet i ett gammalt hus, mina egna hjärtslag. […]

Vidare beskriver Ellinor Skagegård som jämförelse och kontrast ett besök på Stadsbibliotekets barnavdelning. Där var det allt annat än tyst, det stojades, lektes och sprangs omkring. Inget ställe för barn som bara vill sitta stilla i tystnad och läsa en stund. Vad jag förstår har det tidigare i sommar pågått en diskussion om huruvida det ska råda tystnad på våra bibliotek eller om biblioteken ska vara nån sorts allaktivitetshus. Den diskussionen har jag missat, troligen för att jag aldrig går på bibliotek längre. Skälen till detta är mycket enkla och två:

1. jag måste in till stan och det kostar pengar och energi (ifall jag ska åka kommunalt)
2. jag trivs inte på Stadsbiblioteket i Uppsala för där är inte tyst

Hade jag deltagit i diskussionen är jag emellertid osäker på vilken ställning jag hade tagit. Jag är fullt medveten om att det saknas mötesplatser i verkliga livet idag. Ställen där vi kan träffas utan att det kostar nåt. Men det saknas också ställen där vi kan få ro och få uppleva tystnad tillsammans med andra människor. För det finns nåt som heter social gemenskap även i tystnad…

Det är plågsamt att bo i flerfamiljshus med alla ljud.

I morse höll jag på att bli smått nipprig på ett utdraget och entonigt ljud utifrån. Ja, man har ju öppna fönster lite här och var så här års. Det lät som om jag hade besök av ett mobilt tandläkarteam som borrade i varenda tand i huset. I själva verket var det en sommarjobbande ungdom som med en trimmer höll på att ta bort ogräs kring tennisbanan på baksidan. H*n hade förstås hörselskydd, det hade inte jag. Gissningsvis var det fler än jag som inte uppskattade hans arbete som startade strax efter klockan sju. Jag hade då varit vaken och uppe sen sextiden, men jag satt och skrev. Och det blev plötsligt väldigt svårt på grund av oljudet. När jag skriver behöver jag nämligen tystnaden som enda sällskap. Jag kan inte ens skriva till favoritmusik, det måste vara tyst. Med detta sagt kan du kanske ana hur plågsamt det är för mig att bo i ett flerfamiljshus..? Allt smällande i dörrar, spikande, mobilpratande, musikspelande, borrande, slipande, pratande, gullande med småbarn, skrikande, klampande, dundrande i trappräcket… Det gör ont i mig. Kunde jag så skulle jag flytta, helst till en stuga i skogen.

Märkligt nog är det vid ett enda tillfälle jag verkligen uppskattar ljud. Som svagt, svagt bakgrundsljud vill jag ha TV:n på i sovrummet för att kunna somna. Jag försöker vänja mig av med detta och det går bra ibland, ibland inte. Men jag kan inte låta bli att undra om jag är ljudskadad…

Hur är DU??? Vill DU ha tystnad eller behöver DU ljud??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Besök i vården och second hand

Ett vårdande inlägg.

---

 

Besök i vården kan vara… utmattande, jobbiga, behagliga, ledsamma, glada… Men gemensamt för just mina besök i vården är att jag blir trött. Idag bestämde jag mig för att fylla på med lite galenskaper och intryck i andra hand. Eller second hand, som vi säger på svenska.

På vägen hem från vårdbesöket svängde jag in till Återbruket. Återbruket flyttade för ett tag sen från en plats ganska nära där jag bor till en plats en bra bit bort från mitt hem. Har man bil är det emellertid lätt att ta sig till den nya affären, som ligger i Boländerna här i Uppsala. Affären känns luftig och rymlig, men böckerna står fortfarande inte i bokstavsordning, skyltningen är åt skogen och personalen… underlig. Jag stegade fram till disken och bad nästan om ursäkt att jag störde tre pladdrande personal med en prisfråga: jag ville veta vad EN bok kostade. En personal talade om att priserna var skyltade och så började h*n rabbla ett mantra. Jag avbröt och sa att befintlig skylt inte uppgav priset på EN bok, bara paketpris om man vill köpa fem eller fler böcker. Personalen började rabbla sitt mantra igen. Jag gick därifrån. När jag sen skulle betala frågade jag en annan personal om styckepriset på böcker, en hel hög ville jag inte köpa. Jag fick betala fem kronor styck för två inbundna böcker med skyddsomslag och i fint skick!

Från Återbruket följde också en söt liten vas med blåklint på med hem samt en brittisk pryl till Fästmön på skoj. Jag stannade en stund framför en Billy rödbrun bokhylla med glasdörrar. Hundra spänn skulle de ha för den… Den var lite skavd på ena gaveln samt på ett hyllplans kant, men för att ha böcker i var den definitivt värd en hundring. Den fick då stå kvar, för en hundring är ändå en hundring när man inte uppbär lön…

Innan jag for hem svängde jag över gamla E4:an till Myrorna i Boländerna också – jag var ju så nära. Äldste bonussonen jobbade där i höstas, men är nu tillbaka inne i stan. Det gick att besöka stället ändå. Personalen är trevlig och hälsar på alla kunder. Det är ordning bland sakerna och böckerna står i bokstavsordning. Ingenting fick följa med hem därifrån, men jag provsatt en skrivbordsstol. Priset var hundra kronor och stolen i bra skick, dessvärre inte vickbar. Jag får allt fortsätta sitta vackert i min trasiga ett tag till.

Hemma igen och trött som jag vet inte vad… Det blev uppvärmt kaffe, TVÅ kanelbullar och en skrapad Trissnitlott. Tänkte vila, men grannen började borra… Messade ett grattis på namnsdagen till yngsta bonusdottern. Sen messade jag hennes mamma om toalettbesök och annat. Trodde jag. Sms:et gick till Frida… Ja, ja, jag SKA försöka vila lite. Annars vet jag inte vad jag skriver här.

Här är några bilder från mina second hand-besök idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tack för att jag fick städa, bland annat!

Ett tacksamt inlägg om en hel del skit i hörnen, men inget rent helvete.

 

Rätt intetsägande elskåp. Eller mätare. Eller vad det nu är…

Äntligen har hantverkarna varit här! De skulle ju komma inom två till tre dar efter att jag fick en lapp från dem. Nu, den tredje dan, har de varit här. Som vanligt har strömmen varit avstängd, men jag blir snabbare och snabbare på att sparka igång alla digitala klockor och annat som blinkar ilsket efter ett strömavbrott. Du vet, såna där klockor som måste ställas in för att apparaterna ska fungera… Så det blev lite bonus som kom med mitt nya elskåp. Eller om det nu är en mätare för el, vatten och värme. Den ser rätt… vit och intetsägande ut.

Skitigt på hallgolvet med dammråttor och en gammal lokalblaska. Damm från borrningen hade lagt sig på en klädhängare så fint (syns inte på bilden).

Nån information om att vi behövde flytta på möbler eller grejor på väggarna hade inte gått ut. Alltså hade jag inte flyttat på nånting. Alltså hade hantverkarna flyttat min tunga hallmöbel (väger ett ton), min golvspegel (väger ett halvt ton) och min korg för skovårdsprylar (väger ett halvt kilo). Jättesnällt! För nu kom jag åt att städa där jag inte har städat på länge – eftersom hantverkarna inte flyttade tillbaka möblerna. Det var några dammråttor och så naturligtvis skräp från borrningen av elmätarskåpet som slank in i dammsugaren. Tänk, det måste vara alla heltidsarbetandes dröm att få ställa sig och dammsuga och flytta tunga möbler när man kommer hem från en arbetsdag! Tusen tack för ryggskottet! (Det blir ju lätt sånt när två klena armar och avskurna magmuskler ska försöka gör det som fyra starka har gjort.)

Alla grannar har säkert jättekul nu i kväll. Själv höll jag på att sätta i halsen när jag noterade att en före detta sådan tycks ha flyttat in i en annan lägenhet i trappuppgången. Hoppas att det bara är personen i frågas post, dock. Personligen skriver jag inte brev utan mejl till mig själv med länkar till framtida, tänkbara försörjningar, nåt jag ska lägga pannan i djupa veck över i helgen. Och så är jag mejlbombad av Bokus. Idag skickade idioterna de mig ett säljbrev om pekböcker… Men hallå!..

Det som låg i min postbox var endast ett fönsterkuvert, en hög med reklam och en gratistidning. Och det kunde ha varit värre. Eller..?

I afton ska jag glo på Antikrundan. Självklart ska jag värdera via min app – om den nu funkar efter iOS-uppdateringen. Det är ju en del annat som inte gör det. Men, men vad är väl en bal på slottet… och allt det där andra… Jag fick ju städa hallen i kväll! Tack för det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det våras!

Ett vårkänslosamt inlägg.

 

Hortensiaknopp i sovrummet.

Det går ju inte att strunta i att skriva om att det faktiskt våras! Utanför mitt fönster skiner solen, gräsmattan börjar bli grön och vårvindar leker i än så länge lövtomma björkar. Men snart så! Här hemma knoppas det på mina fönsterbrädor. Först ut var ju mina båda, till synes odödliga, pelargoner. Och nu har även hortensian i sovrummet bestämt sig för att överleva. Den blåa, den jag fick av Fästmön och barnen en födelsedag för… tre (?) år sen…

Lördagen är en av veckans två dagar när det är möjligt för mig att ta sovmorgon. Måndag till fredag kliver jag upp nånstans mellan 5.45 och 6.15. I morse väcktes jag av en IDIOT – ja, jag kan inte kalla vederbörande för annat! – som skrek och gapade när klockan knappt passerat 6.30. Detta gapande förde i sin tur med sig att ett barn i samma hem började skrika. Och så där höll det på fram till strax efter åtta. Då ersattes skriken av dammsugaren i samma hem. Tror folk (vuxna) att de liksom bor ensamma i ett flerfamiljshus eller har de ingen uppfostran alls? Frågan är retorisk och jag förväntar mig inget svar.

Den här mannen har inget med mina grannar att göra, men han får illustrera mina känslor inför vuxna som gapar tidiga lördagsmorgnar.

Eftersom det inte gick att sova på min sovmorgon läste jag i stället ut min bok. Satt en stund vid datorn innan jag fortsatte med hushållsbestyren – torr tvätt att ta hand om och badrum och duschrum/toa att skura. Frukost intog jag i vanlig helgtid – vid lunch. Då hade nästa granne börjat borra. Men det tycker jag faktiskt är helt OK, både med tanke på klockslag och på att den grannen är nyinflyttad. Dessutom borrar h*n inte i två timmar utan bara en liten stund.

Nu sitter jag nyduschad och renhårig med klippta naglar och smord kropp vid datorn för att fixa lite kommande blogginlägg. Detta innan jag ger mig ut till Himlen för att hänga med familjen. Skulle gärna ha tagit en promenad idag, men det kanske blir i morgon, innan jag åker tillbaka hem till mitt.

Dagarna går och vi är nu över en vecka in i mars. Snart ska jag lägga in om semester, vilket kan behövas innan jag tampas med Arbetsförmedlingen igen. För ännu är det inget nytt jobb i sikte, tyvärr, och min framtid är fortfarande grumlig, denna klara vårdag till trots.

Vad händer hos dig i helgen, dårå??? Åker grillen fram, eller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Det rör sig i huset…

Ett inlägg om förändring.

Det rör på sig i nummer 13.

Det har rört på sig i huset där jag bor. Till det bättre, enligt min mening. Nu är det andra rörelser jag noterar. I lördags kväll hälsade vi på mina nyaste grannar. De verkar både trevliga och väluppfostrade – ja, de hälsade, båda två dessutom – och normala. Just nu verkar det som om de jobbar arslena skjortorna av sig för att få sitt nya hem i ordning. Det rör sig i huset, till och med. En kväll när jag kom hem från jobbet noterade jag att många av mina tavlor satt på sniskan. Gissningsvis för att nån hade borrat eller så. Lite skönt att ha ett jobb att åka till under dagtid… Igår kväll hörde vi hur de jobbade. Kanske slipade väggar. Jag minns hur det var… Jag hoppas att det blir fint!

Vidare hoppas jag att de hinner färdigt i tid, för vad jag har förstått av en konstig lapp som låg i min postbox har arbetena med att montera in mätare för el och vatten påbörjats. Lappen hittade jag i min postbox i fredags, men arbetena hade startat i torsdags. Nån som behöver en kommunikatör, eller? För oss boende vore det ju bra med information före, inte under, resans gång. Nu har jag ingen aning om vad detta arbete innebär för oss mer än störningar i el- och vattentillförseln, för det framgick inte av lappen… Jag kan bara hoppas och be att det går snabbt – och att Storebror överlever elavstängningarna…

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det onsdag…

Ett inlägg om arbetsdag nummer tre.

Min tredje arbetsdag har nu passerat. Jag står fortfarande på benen. Och idag har jag fått ”jobba” – i alla fall lite grann. Det är mycket som Per ska hinna med att berätta om och lära ut innan han slutar. Dessutom pågår ju det sedvanliga arbetet för hans del, alltså uppdrag han måste slutföra. Per, som jag ju vet läser min blogg, kan få sola sig lite i glansen av mitt beröm – han är väldigt pedagogisk och lugn när han ska demonstrera. Och så är han rätt snäll när jag ställer dumma frågor…

Per har nog ätit många pepparkakor för han är snäll.

Rosten från höstens icke-jobb är inget som sitter permanent, tack och lov. Jag får bort det mesta genom att skrapa lite med min teoretiska nagel. Självkänslan och självförtroendet, däremot, tarvar en del arbete. Jag tror fortfarande att jag inte kan nånting, medan mitt förnuft – och mina fingrar när de löper över tangentbordet! – säger mig

Det kan jag visst, det!

Eftersom jag inte finns på Fejan kan jag inte jobba med arbetsplatsens Facebookkonto. Webbformulär i webbverktyget kan jag inte heller, men jag ska försöka förkovra mig. Trots min ålder är jag utvecklingsbar. Och sen när det gäller resten kan jag faktiskt en hel del – trots att jag inte själv tror det just nu. Det enda jag inte kan är ju verksamheten som sådan. Men det kommer med tiden.

Som lite bonus hängde jag med när Per skulle internutbilda två personer från en annan avdelning i webbverktyget. Då plockade jag upp en och annan intressant grej. Dessutom hittade jag en antik pryl på en av ”elevernas” kontor…

Antikvitet.

Det som ställer till lite praktiska problem är att man i externwebben och internwebben jobbar i olika versioner av webbverktyget. Inte helt logiskt, men extranätet ska ju fräschas upp, troligen under nästa år. Vidare har webbplatserna olika sätt att ladda upp bilder, vilket jag håller på att lära mig… Inte heller helt logiskt, och lite problematiskt när man är ny. Det gick åt många muggar kaffe idag för att hålla mig alert, kan jag meddela. Men det var skönt att få göra en del verkligt arbete idag.

Det gick åt ganska mycket kaffe idag.

Borrningarna i huset har fortsatt idag av och till. Ur den aspekten är arbetsmiljön inte särskilt optimal… I övrigt gillar jag min arbetsplats ur ergonomisk synpunkt. Det höj- och sänkbara bordet är mindre och behändigare än det på min förra arbetsplats. Datorn och jag kommer bra överens, fast skärmen är ju lite liten, förstås. Skrivbordsstolen är bekväm för ryggen. Möjligen skulle jag behöva en trådlös mus. Om jag nu ska önska nånting… Bäst av allt: arbetsplatsen går i snigga färgen tjockis-svart!

__________________________

I natt skuttade jag upp flera gånger på grund av kramp i benen. Jag klev därför ur sängen en halvtimme tidigare än vanligt. Hade intentionen att kanske hinna tanka, men det gjorde jag i kväll efter jobbet i stället. Jag rev i alla fall ur de lakan som tvättas nu i kväll. Känner mig som värsta tvättmedelsmissbrukaren. Det är väl vad de tror om mig på Tokerian, så ofta som jag köper tvättmedel…

Jag har redan märkt att jag inte har så mycket tid till hemmaprylar som jag har haft tidigare! Nu klagar jag inte, jag föredrar att jobba framför att gå utan arbete. Men just nu när vi närmar oss årets sista storhelger är det ganska mycket att fixa och tänka på.

Färdtjänsthandläggaren bemötte mamma bra och det var både mamma och jag glada för.

När jag pratade med mamma igår fick jag veta att hon har blivit beviljad riksfärdtjänst. Hon kommer till mig med taxi från dörr till dörr lördagen före jul och stannar till lördagen före trettonhelgen. Och det blir två veckor, inte tre, som Fästmön påpekade för mig häromdan. Men Anna vet ju att jag lider av sporadisk dyskalkyli, så… Mamma var för övrigt så glad över bemötandet hon fått av handläggaren av färdtjänsten och jag slängde faktiskt iväg ett mejl till kvinnan ifråga igår kväll. Har lite dåligt samvete eftersom jag klagade rätt mycket på dem i somras. Men då var det ju inte handläggaren som hade klantat sig utan kommunen ifråga som fattat beslut om att införa nya regler mitt i sommaren – när ingen fanns på plats att möta allmänhetens frågor, typ.

Tyvärr får jag klaga på lite annat. Det låg en faktura i min postbox på min förra tjänstemobil för en kommande abonnemangsperiod samt trafikavgift för oktober och november. Jag slutade liksom på det jobbet den 31 juli… Försökte ringa en före detta kollega, men h*n hade förstås gått för dan. Jag hoppas h*n svarar på mitt mejl i morgon och ringer upp!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

My head spins round, round, round…

Ett inlägg om första arbetsdagen på nya jobbet.

Plötsligt blev jag en i gänget igen. Vilken konstig – men skön! – känsla… Hade lite svårt att sova under småtimmarna i natt. Rädd att försova mig. Sånt man inte får göra den första dan på nya jobbet. Men upp kom jag och iväg. Jag var framme före klockan åtta till och med.

Det som mötte mig direkt utanför min nya arbetsplats var… en polisbil. Det var lite halvläskigt, men polisen var på parkeringen för att ta hand om en person som inte borde köra bil.

De vänliga damerna i receptionen ringde efter min chef Johan som kom ner och hämtade mig – jag har ju ingen ”passer-plupp” och kan alltså inte komma in hur som helst.

Under förmiddagen fixades parkeringstillstånd och en dator, men största delen av tiden ägnade jag tillsammans med Per, som jag ska ”efterträda”. Vi fick hålla till i fikarummet, för det borrades under vårt kontor så man blev både hörselskadad och vibrationsskadad i ars… rumpan…

Per går igenom sina strategier och planer för mig.

Per jobbar sina sista dagar den här veckan, så det gäller för mig att försöka få så mycket tid som möjligt med honom för överlämnande. Samtidigt måste Per hitta tid för att avsluta saker, hålla i utbildningar, delta i möten etc. Han börjar direkt på sitt nya jobb på måndag…

Min lånedator beställdes direkt på morgonen, men jag fick klara mig utan under förmiddagen. Jag hade i alla fall en mus…

Skrivbord utan dator, men med mus.

Jag hade knyckt med mig ett block och en penna från min förra arbetsplats, men fick sen lite koll på kontorsmaterialförrådet på nya jobbet. Samtidigt som min lånedator beställdes, gjordes också beställning på e-post, inloggningar etc. Det hände ganska mycket på förmiddagen och plötsligt var det dags för lunch.

Idag blev det avocadosallad med bröd och Ramlösa citrus.

Det finns ett bra litet ställe bara några meter från jobbet där man kan köpa sallader, pajer och lite andra smårätter. Sen kan man naturligtvis ha med sig matlåda och värma i fikarummet. Jag tänker mig att lunchen blir dagens huvudmål, så det kanske var lite klent med bara sallad. Får bli ett par kvällsmackor senare – när jag ser sista delen av Bron! Jag spelade in den igår kväll på DVD-hårddisken eftersom jag ville skjutsa hem Fästmön och Prinskorven, Det hade blivit rätt sent för dem om de skulle ha fått ta bussen. Har haft fullt sjå att hindra folk från att berätta slutet!!! Ibland är framför allt Twitter en lite alltför informativ kanal…

Efter lunch var vi och hämtade min lånedator, en liten, men ganska kvick laptop. Det enda som inte var kvickt på den var intranätet… Fast det har ju inte med datorn att göra. Dessutom var det väldigt förvirrande att nya jobbets intranät har blå dekorfärg och extranätet brun – på mitt förra jobb var det precis tvärtom… Lite bökigt på nya stället är också att intranätet körs på en lägre version av webbverktyget än extranätet. Samtidigt ska ju webben göras om och i slutänden gissar jag att tanken är att ha samma versioner på båda.

Mycket läsning blev det idag…

Per hade en del jobbmöten på eftermiddagen, så jag roade mig själv med att läsa in mig på lite informationsmaterial. Jag hade börjat på förmiddagen redan, eftersom jag inte hade nån dator. När datorn sen kom kunde jag kolla webbplatserna och snoka runt där. Jag kan meddela att det verkligen behövs en omstrukturering av extranätet – och den har ju Per nu lagt grunden för i och med sitt förslag (som också blir upphandlingsunderlag).

Det är väldigt trevliga människor som jag jobbar nära – i alla fall dem jag har träffat idag. Hjälpsamma och vänliga. Chefen är också trevlig, men som alla chefer också väldigt upptagen. Vi hann inte prata så värst mycket idag mer än att han fick mitt personnummer för datorn och inloggningens skull…

Alla utom chefen sitter i en sorts kontorslandskap. Det är väl rätt OK, men jag lär nog behöva några dagars tillvänjningsperiod. Tur att mycket sköts via e-post numera och inte telefon. Men lite jobbigt blir det till exempel när nån av oss får besök.

Just nu snurrar det rejält i skallen. Jag är glad att jag hittade både till jobbet och sen hem igen. Det gick bra att köra, även i rusningstrafik. Nu har jag slängt på en maskin tvätt och beställt en skattsedel som jag måste lämna in snarast.

I morgon är det  krisövning hela dan. Detta till trots ska jag försöka boka in fotografen, som behöver plåta mig för den där veckotidningsartikeln, runt lunchtid. Han skulle ringa mig lite senare i kväll.

Nu behöver jag rensa skallen en stund, men nån gång under kvällen tar jag förstås min surfrunda bland mina Kickor & Pluttar.

Har du haft en snurrig eller rak dag idag??? Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett par jeans mot ett par inlägg och lite annat

Ett inlägg om gårdagen och vad som händer just nu.

Jag tror att Fästmön hade en bra konferensdag igår. Hon verkade i alla fall nöjd och glad och väldigt mätt när jag hämtade hem henne. Och nog minns jag hur det var, även om det är länge sen nu. Man åt typ hela tiden på konferenser, planeringsdagar och liknande. Själv snaskade jag på en kycklingmeny à 57 spänn hos en hamburgerkedja.

Innan middagen for vi till Team Sportia, där Fot-Jerry (ortopedkonsult) tydligen slutat. Men vi hittade bra skoinlägg ändå till Anna. Hon har använt mina gamla i sina jobbskor ett tag. Nu behöver jag ha dem tillbaka och Anna behöver ha ett par inlägg som inte är så slitna som mina. Eftersom jag fick ett par jeans av Anna för ett par veckor sen bytte jag till mig dem mot ett par nya inlägg. Det blev bra för oss båda!

Ett par jeans mot ett par skoinlägg.

Just såna skoinlägg som ovan hittade jag själv i Stockholm när min hälsporre var ny och väldigt akut-ond. De har funkat jättebra och jag har dem som reserv när jag inte vill flytta omkring de enda korrekt avgjutna inlägg jag har. För övrigt passade jag på att fråga på Team Sportia vad ett par nya inlägg skulle kosta att låta göra, nu när jag har själva gipsavgjutningarna klara. Då ville de ha 1 800 spänn… DET har jag INTE råd med!!! Så nu får det vara. Därför ytterligare ett skäl att jag får fortsätta med mina gamla som nu Anna har haft ett tag på jobbet.

Jag brukar ägna förmiddagarna åt jobbsökeri, ibland även eftermiddagarna. Idag fanns inte ett enda intressant jobb i pipeline. Dessutom är det liiite svårt att koncentrera sig eftersom nån i huset roar sig med att borra lite då och då.

Anna är iväg och tränar och när jag har hämtat henne tar vi svängen förbi hennes jobb och hämtar de gamla inläggen. Nästa stopp blir ICA Heidan där vi ska handla nåt gott till förlovningsmiddagen i morgon. I eftermiddag skjutsar jag över Anna till Stormarknaden, för det behövs både kläder till Prinskorven och nån grej till skolan. Vi får hoppas att det dyker upp några intressanta tjänster jag kan söka under tiden. Får så jäkla dåligt samvete annars – men jag kan ju faktiskt inte trolla eller hitta på!

I stället för att skriva ansökningar har jag svarat på mejl från en gammal go Anna-vän samt mammakusinen B. Och nyss kom ett sms från Blom-Inger också. Det är gott att känna att såväl släkt som vänner bryr sig! TACK till er alla!

Vad händer i dina environger idag då? Ska du köpa kläder till barnen eller prylar till skolan eller shoppar du inte alls??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta för den nyfikna!

Livet är kort.

Read Full Post »

Yes, yes, yes och bara lite no

Ett inlägg om några bra saker, främst.

Lugn i stormen, jag yesar inte för nåt enormt. MEN… idag hittade UppsalaTidningen till min postbox i flerfamiljshuset (det som har stått här sen 1974)!! Det var fem veckor sen sist! Så jag är sååå glad! Därför blir det bara ett kort inlägg, för nu ska här strax läsas papperstidning.

Äntligen här! Efter fem veckor…

Det kom en annan tidning idag också, min fackliga tidning Dimsyn Vision. Den läste jag på två minuter. Fanns en intressant artikel om en kommunanställd i Uppsala som blivit utköpt. En förfärlig historia! Intressant att facket slår upp det så stort när det gäller kommunen, för när det gäller en annan verksamhet, i en annan organisation med ansvar för vård och omsorg om länsinvånarna, som också har anställda som tillhör detta fack, har man knappt höjt ett ögonbryn… Där är det många som densamma väg har vandrat, inte bara en person som också jobbat politiskt.

Lite no, alltså. Och ytterligare nåt för grannen som borrar så det låter som om jag sitter i tandläkarstolen. Går liksom inte att komma undan här hemma när nån i huset sätter igång.

Medan Fästmön var iväg och tränade på förmiddagen sökte jag ett par jobb. Inget nej har trillat in idag. I övrigt tror jag att jag har fått ett mejl där företaget/motsvarande har löst rekryteringen internt eller backat från rekryteringen samt lika många där man meddelar att rekryteringen tyvärr drar ut på tiden av olika skäl.

Jag har skjutsat Anna för att handla present. Själv orkar jag inte med folk idag. Har en envis huvudvärk som håller i sig efter förgiftningen från marknaden när det gick omkring/stod en massa puckon och rökte. Vilken tur att jag har en omtänksam fästmö som inhandlade fyra par marknadsstrumpor åt mig!

Fyra par marknadsstrumpor. Anna tycker att jag är en SÄNA. Själv är hon mitt JETA. (Internt skämt baserat på ett originaldokument från Annas barndom.)

När Anna är klar med shoppingen ska jag komma och hämta henne för vidare färd till nån lokal ICA-handlare. Filen och mjölken är slut och så behöver vi nån middagsmat till kvällen. Jag är lite sugen på laxpudding eller nån paj av nåt slag.

Det börjar närma sig helg. Tråkmånsan jobbar kväll i morgon samt 12 – 21 både lördag och söndag. Tror jag ska ägna mig åt att tvätta och städa då. Och kanske ta en långpromenad.

Har du några planer för helgen???

Livet är kort.

Read Full Post »