Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘poppa upp’

Ett inlägg om det förflutna IGEN, men också om knoppar som ska brista i framtiden.


 

Jagad av det förflutna? Knappast jagad, men nog har det förflutna poppat upp mer än en gång den senaste veckan. Igår hände det igen, denna gång i form av ett kärt återseende. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och vi åkte till Årstahallen för att köpa middagsmat. Och där, plötsligt, bland ostarna, träffade jag E. Det var över sju år sen vi sågs, men E och I var de enda av dåvarande kollegorna som hörde av sig efter Det Som Hände. Den hälsning de skickade mig har suttit på mitt kylskåp ända sen dess. Den betydde – och betyder fortfarande – så mycket. Så ja, det var sannerligen ett kärt återseende av det förflutna igår.

Tänker på digkort

Hälsningen från E och I har suttit på min kylskåpsdörr i över sju år.


Jag insåg plötsligt 
att jag handlar alldeles för sällan på ICA. Det fanns gott om pengar på kortet/kontot eftersom jag har en automatisk överföring dit varje månad. Därför kunde vi handla en massa smaskens vid delikatessdisken. Vad notan slutade på talar vi tyst om. Fördelen med att handla färdigmat igår var att Anna kunde välja det som passar henne och den kost hon äter och jag kunde göra detsamma. För min del blev det kycklingspett, grekisk sallad, tzatziki och fetaost. Av den grekiska salladen åt jag mest fetaosten och tomaterna, gurkan rörde jag inte. Det är ju riven gurka i tzatziki, men eftersom det antagligen är skalet jag inte tål så bra kände jag mig inte orolig. Vi åt middag tidigt och jag öppnade en flaska Amarone från vinskåpet. Flaskan har nog legat där ett tag, jag minns varken priset eller när jag köpte den. (Systemet har inte längre 2011:an som vi drack igår, men däremot 2012:an.) Det blev ett glas till maten och ett glas lite senare på kvällen. Magen tog emot det väl.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Lördagskvällen förflöt i slappaste laget. 
Anna hade haft en tuff dag på jobbet och min mage är fortfarande lite sisådär, så det kändes helt OK. Vi glodde på Mr Selfridge, förstås, innan läggdags. Jag hade tänkt ligga och läsa ett tag innan jag somnade, men ögonlocken var förvånansvärt tunga.

Jag bytte bok igår, det vill säga jag läste ut en Ruth Rendell-bok och grep mig an nästa. Lustigt nog visade sig den nya boken inte vara ytterligare en Wexford-deckare somjag trodde utan en av författarens mer psykologiska thrillrar. Idag på förmiddagen läste jag ungefär en tredjedel av boken och jag är mycket imponerad! Det här är ännu bättre än Wexford-serien! (Kommunalrådet hade helt rätt!)

Två Ruth Rendellböcker

Bokbyte igår från den översta till den understa.

 

Kaffemugg och bokmärke

Kaffe på sängen – fast på nattduksbordet, förstås.

I morse var det väldigt folktomt på gatorna när Anna och jag tuffade till hennes jobb i Clark Kent*. Jag noterade dock några enstaka cyklister, de flesta kvinnor, som troligen var på hemväg efter nattjobb, kanske i vården. Vilka beundransvärda kvinnor! Själv kröp jag tillbaka ner i sängen när jag kom hem och drog täcket över huvudet. Två timmar senare vaknade jag… Ovanpå det intog jag kaffe på sängen och läste i ett par timmar. Det känns som om jag laddar inför nåt stort och spännande samtidigt som jag också hämtar tillbaka krafterna efter såväl gallstensanfall som tarmvred.

 

Knopp i St Paulian

En liten, liten knopp i S:t Paulian.

Det var kyligt i morse och runt nollan. Aningen rädd var jag med tanke på att Clark Kent nu har sommartofflorna** på, men det var inte halt. Lite varmare har dan blivit sen dess, fast inte mer än knappa sju grader. En kan undra vart våren tog vägen. Tog den time out – så där som politiker gjorde innan sociala medier fick dem att avgå mer permanent?

 

Här i hemmet brister i vart fall knoppar och här avsätter vi ingen. Det började med amaryllisen, fortsatte med orkidén. Igår noterade jag att en av porslinsblommorna blommar också och i S:t Paulian, som jag köpte till jobbet i höstas för ett presentkort från Elliot Hund och tog med hem när jag slutade, hittade jag en liten, liten sak, minsann!

I övrigt dyker det upp märkliga åkommor här. Den senaste är hudutslag. Ja ja, jag jobbar på att överleva. Har jag överlevt Det Som Hände klarar jag av såväl det förflutna – jag har inget att dölja eller skämmas för, till skillnad från vissa andra – som den dumma kroppen.

Min söndag fortsätter i lugn takt. Jag ska hämta min kära efter arbetsdagens slut samt frakta hem min stege från Förorten och så ska mamma få sitt helgsamtal. Söndagen avslutas med Springfloden. I morgon är det en ny vecka, med nya möjligheter. Och den veckan blir jag ett år äldre, dessutom, och ska ha kaffekalas för några av de närmast sörjande.


Jag önskar Dig en skön söndag med lagom mycket på agendan!!!


*Clark Kent = min lille bilman

**sommartofflor = sommardäck

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förvånat inlägg.


 

Grönt och gult blad

Det har… lossnat…

Livet är sannerligen märkligt. I skrivande stund känns det som om det har… lossnat på ett visst plan för min del. Känslan är underlig. Och att säga att nåt skulle vara avgjort vore att ljuga. Men jag har gjort spännande upptäckter och har fått spännande information den här veckan. Detta i sin tur har gjort mig… lättare till sinnet. Dels för att nya möjligheter kan öppna sig, dels för att det trots allt verkar finnas nån form av rättvisa.

Vad gäller det senare finns det säkert människor som skulle skratta RÅTT. Såna som jag skrattar inte alls åt det utan tänker att det både var rätt och väntat, men ju ändå är en sorg för den som drabbas. Självinsikt är en bra egenskap. Det är nåt jag har jobbat med oerhört de senaste åren. Jag är inte rätt person att säga huruvida jag har lyckats eller inte – det får andra avgöra. Men en sak som jag alltid har haft med mig genom livet är att jag aldrig ljuger om vad jag kan eller inte kan. Sånt slår tillbaka för eller senare och vad jag förstår har nån fått rejält på tafsen nu. Men, som sagt, jag kan varken njuta eller hånskratta. Jag konstaterar att ärlighet varar längst och är bäst.

Regn på fönster

Kom hösten igår kväll?

Igår kväll jublade jag däremot och trodde att hösten var här. Det fullkomligt vräkte ner regn. Och i morse när jag försiktigt vickade på persiennerna föll stora flingor snö. I skrivande stund verkar det inte falla nån nederbörd alls, men det är grått och vått ute. Det är en sån här dag när det passar bäst att vara inomhus och läsa. Jag tänker på somliga som skulle ge sig av och ut tidigt för att kränga kakor (!). Det kan inte ha varit/vara roligt i det här vädret…  Men personligen gillar jag regn och mörker och höst, samtidigt som jag naturligtvis vet att det inte är höst på gång utan vår. Vår med skoningslös sol som avslöjar alla (nya) skavanker både i mitt hem och i mitt ansikte. En borde göra nåt åt det. Flytta, till exempel. Jag har för länge sen nått gränsen för vad jag pallar att höra. En vill liksom inte höra allt som försiggår i detta lyhörda…

I morse vaknade jag naturligtvis tidigt, vid sju-tiden. Medan andra startade sin tvättmaskin perkolerade jag kaffe och kröp ner under täcket igen. Jag läser Jens Andersen-biografin om Astrid Lindgren och det är en riktigt tung tegelsten. Därför passar det bra att ligga och läsa den. Nu har jag läst över hälften. Den första tredjedelen av boken handlar om Astrid Lindgrens första graviditet och sonen Lasse. Dottern Karin nämns liksom i förbifarten. Ändå var det tack vare henne som Pippi Långstrump kom till. Och Pippi i sin tur var ju den barnboksfigur som gjorde att Astrid Lindgren fick sitt litterära genombrott. Men, men… jag flinar när jag läser att Astrid Lindgren då och då poppade upp i Metropolen Byhålan, bland annat i en radiomast…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan den här lördagen är till ända 
ska jag försöka leva lite. Jag har inlett den med läsning och skrivande, nu är det dags för verkligheten, nuet, livet… Tillvaron, som kanske är på väg att förändras IGEN, nu när det känns som om det har lossnat lite…

Ha en riktigt go lördag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Det kändes nästan som om hela Sverige – eller i vart fall väldigt många här – skulle se Bron i kväll. Jag var en av dem som slog sig ner framför TV:n klockan 21 för att kolla vad Saga Norén hade för sig.

Bron

Saga Norén, till höger och en av dockorna i kvällens mordscen till vänster. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Bron hänger med i de moderna HBTQ-svängarna.
Säsong tre inleds med ett mord på en dansk genusdebattör, en kvinna som bland annat startade Köpenhamns första könsneutrala förskola och var gift med en kvinna. Saga får en ny dansk kollega och det funkar väl sisådär. De börjar utreda mordet, ett mord som känns väldigt… utstuderat. Placeringen av offret på fyndplatsen är som en scen. Och utan att avslöja för mycket sker nåt riktigt obehagligt mot slutet…

Tredje säsongen smällde till som en champagnekork. Riktigt ruggigt, riktigt bra tror jag att det blir. Sofia Helin har nu modifierat sin karaktär en del och känns trovärdig i sin gestaltning. Men så är hon ju uppvuxen i Östergyllen och sånt sätter ju sina spår. Som gubben i lådan, dessutom, poppar Sagas mamma upp i form av… Ann Petrén.

Toffelomdömet kan ju inte bli annat än det högsta. 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Casablanca-posterIdag för 100 år sen föddes Ingrid Bergman. Märkligt nog dog hon på sin födelsedag också, år 1982. Filmen Jag är Ingrid har nyligen haft premiär. Lika bra fast gratis (bortsett från TV-licensen som jag faktiskt betalar) var en dokumentär på SvT1 i eftermiddags. SvT kör faktiskt flera filmer med anledning av hundraårsdagen. I kväll har jag sett Casablanca (1942), en av Ingrid Bergmans bästa filmer. Jag hade inte sett hela filmen tidigare, bara snuttar av den. Klassiska klipp med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. Lite märkligt att se att de spelar så bra trots att de inte alls gillade varandra…


Det här är en seriös film
och inte bara en kärlekshistoria. Ja, jo, kärlek är seriöst, men oftast inte när den visas från filmduken. Filmen utspelar sig samma år den kom ut, det vill säga 1942, under andra världskriget. Platsen är Casablanca i Marocko. Där äger amerikanen Rick en bar. Stan styrs av den så kallade Vichyregimen, som är allierad med tyskarna. En dag dyker Ilse Lund upp, en kvinna som Rick var tillsammans med i Paris. Tanken var att de skulle lämna Paris tillsammans, men Ilse kom aldrig till centralen och Rick fick ta tåget ensam med pianisten Sam. Nu har hon emellertid poppat upp igen i Nordafrika – tillsammans med sin make Victor, ledare för en motståndsrörelse.

I kväll har jag sett en riktig gammal svartvit klassiker och en riktigt bra film som fortfarande håller. Inte en enda gång gäspade jag eller blev ointresserad. Det kändes som det filmen ville säga då är synnerligen aktuellt idag, dessutom.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


På onsdag klockan 16 i SvT1 visas den svenska versionen av Intermezzo (1936)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett torrt inlägg.


 

Anna i sitt kök

Anna i sitt kök, tyvärr en oskarp bild.

Längtan blev för svår idag, så jag åkte ut till min söta fästmö i Himlen. Hade tänkt mig en slät kopp kaffe, men så funkar det inte hos Anna. Vi for till ICA Solen och köpte kaffe och glass. (Tack, sötnos!) Men det var bra, för jag behövde en ost och fil och middagsmat – varor som jag höll på att glömma kvar hos Anna sen när jag skulle åka hem. Minnet är gott, men kort.

Vi babblade om ditt och datt och snaskade glass med blivande tonåringen. Kikade lite på bildöverföringen på Annas dator, för att se om den kan ske på ett smidigare sätt. Vi gör det på olika sätt, kom vi fram till. Vad som är rätt och bra måste vara individuellt. Sen fick jag en turkoschock! Maj gadd!

Så gick några timmar och plötsligt var klockan över 16. Jag for hem – med min matkasse, tack vare Anna. Molnen hopar sig nu och somliga tycks ha fullt hus – det är ett kackel utan dess like. Gissningsvis vågar man inte chansa på att sitta utomhus. Jag tror inte det dröjer länge innan himlen öppnar sig igen.

Jag tog en märklig bild och jag sätter mig själv som främsta misstänkt. Kanske är det så att det är lite för mycket mördande och för många lik som poppar upp runt omkring mig – dock fiktivt. För den där röda fläcken till höger i bild… Visst är det väl blod, eller? Kan DU se vad bilden föreställer???

Plastat med blodfläck

Inplastat mordoffer med blodfläck till höger eller vad?


När vi nu är inne på mord…
Ett är säkert och det är att kalsongryck ska man aldrig göra. Nu finns det inte så många att göra det på för min del – jag kan ju inte gå fram till vilt främmande män och göra det och inte heller vill jag göra det på bonussönerna. Jag är rädd om deras ädlare delar, för jag hoppas nån gång få bli bonusfarmor. Brad Lee Davis gjorde ett kalsongryck på sin styvfar. Styvson och styvfar hade grälat och den äldre fått en smäll så han tuppade av. Då drog den yngre upp kalsongerna över huvudet på den äldre för att det skulle bli pinsamt när denne vaknade. Bara det att styvpappan inte vaknade utan kvävdes till döds…

Men det är faktiskt inte bara kalsonger och styvsöner som kan vara farliga. Baja-major är det också. I januari blev en person i Malmö träffad av ett flygande skithus. Det var inte vem som helst som blev träffad heller, utan en sossepolitiker, meddelar Metro. Ännu märkligare blir den här kråksången därför att politikern är ledamot i tekniska nämnden i Malmö. Eftersom han inte får nåt skadestånd av gatukontoret driver han nu ett skadeståndsärende – mot tekniska nämnden. Att detta lyfts fram som en nyhet nu tolkar jag som nyhetstorka…

Nu har du haft en stund på dig att gissa vad bilden ovan föreställer. Har du kommit fram till nåt svar??? Jag har hunnit äta söndagsmiddag (tack för maten, Findus!) och sen dess har jag slängt duken med drällmönstret och tillhörande servett i tvättmaskinen. I kväll tvättar jag nämligen grönt. En surfrunda ska jag ta nu innan jag parkerar mig med deckarlandskapen. Jag har nu kommit fram till Sörmland. Var är du nånstans i kväll och är det torrt där du är??? Skriv några rader i en kommentar och roa mig en stund!

Söndagsmiddag från Findus

Söndagsmiddagen från Findus bestod av kyckling, minirösti, broccoli och svartvinbärsgelé. Jag blev inte direkt mätt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kränkthet.


 

Klotter sur gubbe

Typiskt kränkt.

I morse läste jag en intressant artikel hos Dagens Nyheter. Ett antal komiker har pratat med en journalist om det här med att twittra. De menar att det har blivit svårare att klara reaktioner på vissa skämt och satir på Twitter.

Artikeln inleds med att man tar upp en värd för ett amerikanskt TV-program och dennes Twitterhistoria. Det blev en storm som hette duga på Twitter eftersom mannens tidigare tweets uppfattades som kränkande på flera olika sätt. Man krävde till och med att mannens kontrakt skulle rivas.

Twitterkonsensus har vi även här i Sverige. Flera svenska komiker har blivit utsatta för stormar när deras skämt har uppfattats som kränkande. Özz Nûjen sätter fingret på saken direkt, tycker jag. Han säger i artikeln:

Det känns som att tonläget har höjts, att människor vill missförstå ibland, att de gör det med flit. Alla känner och vill känna sig kränkta för att vinna politiska poäng. Man tar på sig offerkoftan och letar efter tweet som man kan irritera sig på […]

Jag förstår precis hur han menar – tror jag – eftersom jag själv har blivit utsatt för detta. I mitt fall hade man tagit en lösryckt mening ur sitt sammanhang vid ett tillfälle, vid ett annat hängde man ut mig med bild och namn för att man trodde att en diskussion jag hade haft med min mamma (!) handlade om en helt annan person. Det gick så långt att det skrevs en massa förtal om mig, som jag naturligtvis anmälde. Nu är jag inte komiker, men jag gillar när mina ord och texter berör. Fast när dessa direkt missuppfattas och fjädern görs till en höna… Nä, sån skit tar inte jag. Jag har för övrigt aldrig supit bort nåt jobb, vilket jag dessutom anklagades för i kommentarsfältet. Mitt förhållande till alkohol är bra och stabilt, det vet alla som känner mig på riktigt. Men så låg var nivån att man tog in nåt påhittat som för övrigt inte hade med saken att göra.

Karin Adelsköld är en annan komiker som uttalar sig i DN-artikeln. Hon tycker att Twitter har blivit ett kargt krigsområde där det har blivit allt lägre i tak – trots att det borde vara tvärtom. Annika Lantz känner likadant. Från början såg hon Twitter som en lekplats och en ventil för tankar som poppade upp. Hon tänkte inte efter före särskilt ofta, utan skickade ut sina tweets. Responsen var nästan bara positiv. Men sen ändrades klimatet, nåt som Annika Lantz märkte av när hon twittrade framför ett TV-program… Idag tänker Annika Lantz ordentligt innan hon skickar iväg en tweet. Och då blir det tråkigt, tycker hon. Säkert och tråkigt, förtydligar hon, men det är vad hon orkar med just nu.

Journalisten Emanuel Karlsten har en delvis annan bild och förklaring. Han tror inte motreaktionerna beror på att Twitter har förändrats utan att det handlar om att plattformen har växt och att komikerna har blivit mer kända – även för dem som inte gillar dem. Han säger bland annat:

[…] Ju fler personer som läser desto mer blandade är reaktionerna. […] Det blir politiskt, och folk använder det som slagträ i sin egen debatt. Vi söker hela tiden efter saker att ha åsikter om. Jag vet inte om det blivit hårdare, snarare förenklande […] Det politiskt korrekta är väl sunt när det strävar efter ett samhälle där alla känner sig accepterade. Men komikerns uppgift är att röra sig i gränslandet, säga tankarna som är förbjudna och tänja på det korrekta för att få oss att skratta ­eller tänka till. Det är ju lätt sagt, men det är nog fruktansvärt jobbigt att stå i skitstormen för ett skämt som tweetats ur kontext. Det är svårt för den som vill vara både älskad och provocerande. Jag tycker rent principiellt att det är viktigt att få skämta om alla, men det kräver verkligen sin hårdhudade pajas.

Nu är jag ingen fan av ståuppkomiker, men när jag läser den här artikeln får jag en delvis annan bild av dem. För precis som jag har de råkat illa ut, när tanken inte har varit att såra nån annan. Att medvetet såra nån är en helt annan historia, OBS!!! Men för egen del följer jag inga komiker på Twitter eftersom ståuppkomedi inte roar mig. Så enkelt kan det nämligen vara eller så resonerar jag: jag följer bara twitterkonton jag är intresserad av. Sånt som inte intresserar mig läser jag inte. Svårare än så är det inte. Det är ju ingen som tvingar nån att läsa hos personer man inte gillar/som har åsikter man inte gillar/som inte intresserar en. De personer som ändå gör det in absurdum – jaa, såna finns! – de lider av en sjuklig fixering och borde söka hjälp för den, enligt min mening. Sluta hylla det fria ordet när ni är med och kväver folk! Och förresten… allt handlar inte om just dig…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som jag bara måste skriva. Eller?


 

Läsglasögon ocb bok Den grymmaste månaden

Mina nya läsglasögon (10 kronor) och Den grymmaste månaden (55 kronor på bokrean) ska jag ägna mig åt idag.

Mitt liv är så fullt av måsten att det kändes som jag gjorde revolution idag när jag tog sovmorgon tills klockan var nästan halv tio. Ja, jo, jag hade varit uppe och ute och kört bil vid halv sju-tiden, men jag gick och la mig sen och somnade om. Sov som en sten. (Fästmön tittade in igår kväll och sov kvar, så det var henne jag körde till jobbet.) Resten av dan tänker jag göra så lite som möjligt. Det blir nämligen tvärtom nästa vecka. Första prio idag blir att läsa (ut) min bok på gång. Jag införskaffade nya läsglasögon för tio (10) kronor igår. Brillorna håller väl en kvart eller så, men jag har köpt förut och en del går sönder genast, medan andra håller lite längre. En guldpeng för att kunna läsa är det värt i alla fall. Linserna hittade till min postbox i torsdags, men de korrigerar bara min närsynthet. Sen nåt år tillbaka måste de kompletteras med läsglasögon om jag ska kunna avnjuta en bok, läsa på mobilen, läsa en meny, en tidning etc etc. Det är en nackdel med livet som 50+. Jag hade trott att synfelen skulle ta ut varandra, men sån tur hade jag inte alltså. Kan DU läsa utan brillor???

Gårdagens middag, som jag gjorde cook alone på och skapade en helt ny maträtt, blev riktigt lyckad. Hur ska jag toppa den idag? Jo, jag har tagit fram en gigantisk kycklingfilé ur frysen. Gissningsvis steker jag den. Kycklingfilén vill säga, inte frysen. I skrivande stund är jag väldigt sugen på potatisgratäng, så kanske att jag hasar över rondellen till Tokerian och införskaffar potatis, lök och matlagningsgrädde. Vad ska DU äta idag??? 

Redo med kvasten!

Redo för påskresa med kvasten. 

I morgon ska jag ta en tur ut till Förorten på diverse ärenden som involverar familjen. Här hemma borde jag tvätta, stryka och packa inför min påskresa. Jag har miljoner saker som jag måste göra, men som jag inte har lust att göra – i alla fall inte i helgen. Att rensa kylen har jag ju påbörjat och så gott som avslutat. Men att rensa mobilen på bilder är inte ens påbörjat… Vidare behöver jag säkerhetskopiera bilder och andra filer. Det samlar sig lätt till högar, men jag är så nöjd att jag köpte en extern hårddisk att ha som arkiv i början av hösten. Hängslen och livrem är inte helt fel. Vad ska DU göra i påsk???

På måndag förmiddag ska jag på besök i vården, tisdagen är full av administration och därefter packning. På tisdag kväll ska jag lämna nyckeln till min granne som ska se till mitt hem. Onsdag morgon ska jag rapportera ett och annat innan jag packar in mig, min dator, router och en flaska med påsksnaps i bilen och tuffar ner till mamma. Och när jag har kommit fram ska jag ge mig ut på storhandling, för nåt måste vi ju ha att äta i påsk mamma och jag. Under knappt sex dar ska jag umgås med min mamma, men även besöka faster och träffa kompisar. Det ska nog gå, jag vill ju så gärna.

Godis

Smågodis är gott.

Innan min pappa gick bort var det mest avkopplande jag visste att åka hem till föräldrarna i huset och ligga på mammas höj- och sänkbara säng och äta smågodis och läsa veckotidningar medan mamma lagade god mat nere i köket. Så blir det aldrig mer. Det lagas inte nån mat, utan mammas kök är ganska oanvänt. Vi brukar äta hämtmat – pizza, korvkiosk och kinesiskt. Men till påskafton tänkte jag i alla fall koka några ägg och fixa lite sill så att påsksnapsen får sällskap. Sen hoppas jag på fint väder så vi kan promenera längs med sjön och att jag kan ta många bilder.

Rätt som det är måste jag åka hem och här hemma väntar inget annat än det vanliga efter påsk. Jo, en födelsedag i familjen blir det veckan efter påsk och den vill jag inte missa. Senare i månaden infaller ytterligare en födelsedag. På grund av jobb tänkte födelsedagsbarnen göra en gemensam firning av sig själva nånstans mitt emellan på tu-kvinna-hand. Jag hoppas att vi kan överraska oss själv på nåt sätt. Det gäller att ha små saker att se fram emot så man inte tappar sugen.

För egen del behöver jag även en del måsten. Jag ser dessa måsten som krokar att hänga upp min låtsastillvaro på. Och vem vet… En dag kanske tillvaron blir verklighet och de riktiga måstena poppar upp…

Idag tar jag i alla fall lite paus från de flesta måsten – för utom att glo på Mr Selfridge senare och att flytta fram klockan till sommartid innan jag går och lägger mig i kväll. Vad gör DU???

påskgodis från L m elefant

Påskgodis som jag fick av Den Hjärtegoda en gång. Den lilla elefanten står på ramen till anslagstavlan mitt emot min datorarbetsplats här hemma.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »