Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘panta burkar’

Ett irriterat inlägg som kunde ha varit ett gött inlägg.


 

 

Grön paprika

Små, ostekta gröna paprikor på min balle.

Grönt är skönt! Och det är tystnad också. Men man kan inte få allt man önskar sig. På min balle* finns endast ett av de tu. Just som jag nästan slumrade till, nerfälld, med lite sol på mina blekfeta lår, skar nån sönder lugnet. Så jag gick in och satte mig vid datorn och grävde i godispåsen i stället. (Den som spar lördagsgodis, hon har.)

Nåja, en får tacke, sa baggen, för det lilla. Jag kunde i alla fall äta söndagsmiddag på ballen under en stunds ro. Och jag kunde läsa en stund. Och jag kunde nästan klå Kobran**. Men, som sagt, man kan inte få allt man önskar sig.

Grönt ÄR skönt och i stället för att njuta av den gröna utsikten äter jag grönt godis.

I övrigt, denna makalösa dag, har jag sökt jobb, bytt batterier i min nummerpresentatör, köpt kuvert och frimärken, glömt att posta ett brev, handlat, telefonerat med mamma och pantat burkar.

Vad har DU gjort???


*min balle = min balkong
**klå Kobran = synnerligen seriös tävling på hög nivå

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnisslande inlägg.


 

Glasdörr

Alla dörrar gnisslar inte just nu, men många.

Just nu är det… lite gnissligt. Det är inte främst nåt som gäller mig själv. Jag lunkar på, vet vad som gäller i framtiden. Och det bävar jag för och är orolig över, visst, men… Min situation behöver ändras annars går jag under. Och, som sagt, den ska förändras snart, även om det i sig blir tufft. Nu gäller det andra.

Jag försöker lyssna, stötta och peppa. Ge råd eftersom såna efterfrågas. Åt ett annat håll stöter vi pannorna vänskapligt mot varandra och förenas i att stöna över hur oförskämda folk kan vara mot andra. Jag kan förstå om jag hade blivit kritiserad för att jag är på ett visst sätt – det blir jag väldigt ofta. Men idag var det nån annan som drabbades. Ibland är nog människor inte medvetna om det de säger/skriver. Och som utomstående kan jag bli besviken på att oförskämdheten kommer från just det hållet, jag hade högre tankar…

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det är ganska många dörrar och annat som gnisslar just nu. Dörrar, som inte bara jag utan även andra måste ta sig igenom. Frågan är hur man står ut om man måste stanna kvar innanför dörrarna. Jag släpps i alla fall fri snart. Jag slipper undan. Det gör inte alla. Och i brist på bättre sysselsättning (!) ska jag skriva bok då. Och panta burkar. Och försöka sälja lite prylar så att jag kan betala min månadsavgift och kunna bo och sova nånstans. För jag är realist: jag vill inget hellre än att jobba – jag ÄLSKAR att jobba – men jag kommer aldrig mer att känna trygghet när det gäller jobb. Däremot ska jag göra mitt yttersta för att överleva. Sverige, 2014.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Massor av tankar – av den bra sorten! – snurrar för tillfället i huvudet. Runt, runt, som snöflingorna utanför mitt fönster. Ja, för idag har regnet övergått till snö. Inte mycket snö, men ändå. När ska det ta slut..?

Det var gårdagkvällens telefonsamtal som satte igång ruljangsen på tankar. Plötsligt är det dags att kontakta referenter igen. Och varför hittar jag inte min ansökan??? Eftersom jag ändå inte kan sova och inte vill ligga kvar i sängen och vända och vrida på mig och störa Fästmön som har sista sovmorgonen på sju dagar klev jag upp och sparkade igång stordatorn. Nånstans måste min ansökan finnas! När jag har suttit här en lång stund, typ en kvart, och kliat mig i huvudet inser jag att min ansökan inte finns. Eller den finns, men enbart i cyberspace. Just denna arbetsgivare har en hundraprocentig fäbless för webbformulär. På gott och ont, kan jag tycka. Gott är att det blir mer ”lika för alla” och att det blir lättare för arbetsgivaren att jämföra ansökningar. Ont är att – eller TYCKER JAG – ansökningarna blir för lika. Och det skulle jag, ärligt talat, tycka var lite trist.


Tankarna snurrar positivt idag.

                                                                                                                                                        Fredag idag… Igår när jag messade runt fick jag massor av svar från referenter som inte bara vill lämna referenser utan också träffas. Ett gäng som jag ska försöka träffa är ”mina” frilansare – och det skulle bli nästa fredag. Efter gårdagen bör jag hålla hårt i plånboken, men det var länge sen jag träffade dem, så jag ska nog messa och fråga när, var och hur. Jag får väl panta några burkar så att jag kan skrapa ihop till fikapengar! 😉

Anna jobbar i helgen med start i kväll. Det var därför vi var ute på lite ”äventyr” igår, torsdag. Hela dan i morgon jobbar hon och dubbla pass på söndag. Inte det roligaste schemat. Det nya schemat väntas bli OK:at och ska gälla från den 1 april. Det påverkar oss alla inblandade och kan innebära en del praktiska förändringar. Själv går jag bara och längtar efter och drömmer om att få arbeta, att få arbetskamrater, att bli en del av en gemenskap, att få en inkomst, att träffa nya människor, att få nåt meningsfullt att göra utanför hemmet… Jag vill så gärna tro att det är min tur nu. Är det det? Är det Min Tur den här gången?

Read Full Post »