Måndagsifyllning och rensning

Ett inlägg om webbformulärs idioti och pärlor.

Liiite sovmorgon fick jag ta idag. Fästmön är nämligen ledig både idag och i morgon, så vi behövde inte gå upp i ottan. Men naturligtvis vaknade hon redan klockan sex. Förhoppningsvis har hon slumrat till lite i skrivande stund. Själv skuttade (nåja…) jag upp runt halv åtta och satte mig att skriva ansökningar. Jag hade hittat tre intressanta jobb igår och sparat annonserna på nätet för dessa. Det var sen bara att sätta sig och skriva ihop tre olika ansökningar. Tyvärr, tyvärr, använder de allra flesta arbetsgivare webbformulär som inte är anpassade efter verkligheten. De är anpassade efter arbetsgivaren, för det ska vara lätt att gå igenom ansökningarna och lätt att jämföra när alla ser mer eller mindre lika ut. De är inte anpassade för jobbsökande eftersom ju alla har olika bakgrund och erfarenheter. För mig är det idiotiskt! Snacka om att det är upplagt för att missa pärlor! Det vill säga såna som mig!.. (Jag försöker stärka min självkänsla här…)

Blanketter på nätet är ett gissel…

Tack vare vänliga Ingmari, som jobbar gratis på övertid genom att lämna kloka och lugnande svar på mina frågor samt hjälpa mig hantera min uppgivenhet och frustration, slipper jag kontakta AF idag med frågor om Mina sidor! Ingmari är nämligen en också en pärla. Och denna pärla jobbar bland annat på Arbetsförmedlingens kundtjänst. Om alla vore som Ingmari på Arbetsförmedlingen, då skulle dess rykte snabbt förbättras och hamna på plus. Men jag är lite rädd att Ingmari bränner ut sig om hon jobbar för mycket utanför ordinarie arbetstid. Hör Läser hon detta??!

OBS, Ingmari!

På min agenda idag vad gäller jobb i övrigt står att jag ska kontakta Bliwa angående inkomstförsäkringen. Har jag lite tur kan jag få en slant även därifrån. Jag lärde mig nämligen att man inte ska lita på att så kallade före detta bekanta håller det de lovar och hjälper en att ta reda på fakta. I stället för att lova hjälpa till kan man ju säga nej… Ett förslag bara att ta till sig om man vill utvecklas något som människa.

Vi åker ut till Himlen senare för att hämta grovsopor som ska kastas. Vi ska också hämta en del prylar som nu får plats i mitt lägenhetsförråd, tack vare att där nu är röjt och städat. Igår hjälpte Anna mig med det sista där, en massa papper som låg löst långt uppe på en hylla. Nu är jag helt nöjd!

Anna står just nu i mitt kök och ska koka frukostägg. Jag ska därför avsluta detta inlägg och joina henne.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta i en kommentar! Det är roligt att få rapporter om livet där ute!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mindre under av effektivitet

Dagen inleddes med väckning klockan 6.15. Min älskade Clark Kent* skulle ju till doktorn** och få bromsarna bak omsedda. Slutnotan landar på cirka 3 800 kronor och inkluderar även fredagens arbete. Lite lagom med pengar som jag hade behövt till annat. Och mest irriterande är nog att jag trodde på att somliga kunde hjälpa mig. Nu blev alltihop i stället mycket dyrare… Som tur var fick jag i slutet av maj a-kasse-ersättning för sex veckor. Gissar att a-kassan låg efter med två veckors utbetalning. Så bra då att jag slipper göra nåt kul i sommaren för pengarna och i stället kan lägga dem på bilreparation… 👿 I vart fall är jag tacksam att jag HAR pengarna, tro inte annat!

Undras om man kan betala med chokladpengar i guldomslag..?

                                                                                                                                                                   I skrivande stund sitter jag och väntar på att bildoktorn ska ringa och säga att jag kan hämta Clarkan, men tro inte att jag för den skull sitter sysslolös! (Det får man ICKE göra som arbetssökande.) Gissar att Clark inte är färdig för hemfärd förrän i eftermiddag. När jag lämnade in honom i morse var det TRE långa köer. Och naturligtvis fullt av strulputtar som inte kunde sina registreringsnummer, inte hade fyllt i skadeanmälan och käftade om att de minsann visst hade bokat lånebil. Suck…

Hemma igen plockade jag fram material jag behövde för det mig ålagda samtalet till Arbetsförmedlingens kundtjänst. En gång varannan månad ska jag ringa och prata med en vilt främmande människa. Berätta om alla nej jag har fått på sökta jobb, om alla hundratals jobb jag har sökt, om coachning, intervjuer, praktikplastfixande… Idag var det 15 personer före i telefonkön trots att jag ringde prick klockan åtta när kundtjänst öppnar. Dagens samtal blev mest en frustrerande historia. Jag fick i alla fall antecknat att jag INTE vill ha fler sms-påminnelser eftersom jag är vuxen och har koll på såväl kalender som klocka. Avslutningsvis fick jag de sedvanliga orden

Det ordnar sig! Du ska inte oroa dig. Det vänder snart och du får ett jobb.

De klingar mer och mer innehållslösa och intetsägande falskt…

Roligare då var det samtal jag hade med en tågåkande kulturchef. Kanske så roligt att jag i bästa fall får en praktikplats där till hösten. Vi får se. Nu har jag många krokar ute. Och alla som nappar på krokarna tycker att gratis är gott. Särskilt en erfaren informatör, det är yummy yummy! Och inte mig emot – jag vill inget hellre än att jobba – även om jag får göra det gratis. För nån lön får jag ju inte när jag gör praktik. Bara ersättning från Försäkringskassan motsvarande a-kassa.

Två sedvanliga jobbansökningar har jag skickat in idag också. Den ena fick jag autosvar på direkt, den andra har jag inte hört pip från än, vilket gör mig osäker på om den alls kommit fram. Men så är det oftast. Att man inte får nån bekräftelse, alltså. De flesta ansökningar har kommit fram, visar det sig, när jag ringer och kollar. När det är arbetsgivarens marknad kan dessa tydligen vara hur nonchalanta som helst… OBS! Undantag finns, till exempel Relation, Proffice, Polisen, SLU, KungSängen, Västerås Science Park, 55plussare.se, lokalblaskan för att nämna några trevliga arbetsgivare som faktiskt svarar på ens ansökan!

Ett samtal återstår att ringa och ett mejl att skriva. Sen ska jag ge mig för dan och ägna mig lite åt min älskade Fästmö som är ledig idag. Har en tanke om att vi ska äta räkor i kväll, men nån balle-sittning*** lär det inte bli för här är grått och regnet hänger i luften medan termometern visar 15 rader. Tofflan har strumpor i tofflan för första gången på ett par veckor…

Strumpor kan vara riktigt roliga! Som dessa där rivjärn jagar en stackars ostbit.

                                                                                                                                                               För övrigt börjar livet återvända till mig och flödet är betydligt stillsammare. Men jag är fortfarande trött och lite medtagen. En till sån här omgång och doktor Anders får en signal. Fast sjukskriven kan jag inte vara. Det kan man inte när man får ersättning från a-kassan.

Slutligen: Två födelsedagsbarn idag. Det ena är min före detta svärmor som jag inte har nån kontakt med längre, det andra är ”min” före detta frilansare Inger som jag skickade sms till tidigare! Stort GRATTIS!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille bil-man
**doktorn = bilverkstan
***balle-sittning = sittning å balkong för intagande av måltid

Read Full Post »

Transfusioner och andra nyttigheter

Det har varit en skön dag, men den har tagit slut alldeles för fort. Vädret har varit behagligt – även om somliga har frusit och envisats med att gå med jacka ute… Vi sov under takfläkten i natt och det var ganska drägligt. Tills man öppnar sovrumsdörren och släpper in frisk, sval luft…

Ganska drägligt att sova under takfläkten.

                                                                                                                                                                 Jag försökte uppamma lite energi när jag väl hade vaknat, men efter nästan elva timmars sömn var det svårt. Natten har varit OK, jag har bara varit uppe två gånger. Flödet har minskat, men jag är trött och har haft huvudvärk.

Fästmön behövde hämta några prylar ute i Himlen så vi tog en sväng framåt lunchtid. Slaktar-Pojken hade varit iväg på ett möte på förmiddagen och kommit ihåg att det var sommartidtabell på bussen. När vi dök upp softade han i soffan med bullar och tecknat på  Cartoon Network på TV:n.

Vi passade på att handla på ICA Solen. Jag hade bestämt att dagens middag blir sallad och vi köpte en massa smaskiga saker till den. Anna påminde mig just om att vi ju har tzatziki i stället för dressing till salladen. Gott! 

Vi blev så chockade över denna felstavade skylt utanför affären att vi tappade våra dubbelhakor ända ner till fotknölarna. Språkpolisen var nära att gripa in och kluddra bort ett l med tuschpenna, men hon hade ingen sån penna på sig. Inget ord stavas ju med tre likadana konsonanter bredvid varandra – om det inte avstavas.

Nej, den här firren är felstavad!

                                                                                                                                                                   Nästa stopp på vår dagstur var Slottet dit vi blivit inbjudna till Annas mamma. Vi satt och njöt i de vackra omgivningarna och fick nybryggt kaffe och kaka till. Växtligheten har exploderat sen vi var där sist och den snälla Slottsfrun försedde oss med blommor (som i och för sig luktar lite… bajs), sallad och rabarber. Jag försökte få en söt talgoxe att äta ur min hand, men den tyckte nog att jag var en riktig fågelskrämma för den vågade inte.

Salladen och rabarbern är från slottsträdgården, avocadon bara slank med på bilden, en sorts grönsakslinslus???

                                                                                                                                                              Hemma i stan igen bestämde jag mig för att ge mig en blodtransfusion och startade det hela med två dunkar. Jag har ju förlorat en hel del under dessa dagar och behövde fylla på. Skämt åsido, det var dags att tappa om vinet och hälla ut bottensatsen samt tillsätta jässtopp.

Blodtransfusion eller vinomtappning? Tja…

                                                                                                                                                                Nu har jag startat en maskin mörk tvätt samt kokat två ägg som ligger på kylning till vår sallad. Jag börjar bli lite hungrig, faktiskt. Ska försöka tvinga ut Den Frusna på ballen* för jag tycker att 26,2 grader i lä är en ganska OK miljö att äta i…

Det blir EN (1) starköl var till maten. Jag ska upp tidigt i morgon bitti och skjutsa Clark Kent** till doktorn*** samt därefter ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nånting jag ska göra enligt den dåliga handlingsplanen min handläggare har upprättat åt mig. Detta fick jag för övrigt ett sms om tidigare på dan – trots att jag har undanbett mig dessa kränkande påminnelser. Jag är 49 år och har full kontroll på både kalender och klocka. Varför ska Arbetsförmedlingen få skicka sms-påminnelser när inte Folktandvården får det? Trams! 

                                                                                                                                                                                      *ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille sjuuuuke bilman
***doktorn = bilverkstan

Read Full Post »

Kvitter

I natt vaknade jag av fåglarnas kvitter. Det var nästan så att jag trodde att jag befann mig i en film eller drömde, men jag var verkligen klarvaken. Mörkret var tungt i sovrummet och Fästmön snarkade lätt, men där ute kvittrade fåglarna. Kanske för att trösta, kanske för att inge hopp. Jag låg väl vaken ett par timmar, vilket tyvärr känns i huvudet idag. Det är tungt, mycket tungt. Men jag överlever väl det också.

Snart ska jag till mamma och Vättern och lyssna på de här fåglarna. De kvittrar liksom inte lika skönt som dem jag hörde i natt…

                                                                                                                                                           På väg in till mitt hem släppte jag av Elias vid skolan. Hemma hos mig var det dött som vanligt.

Jag inledde dagen med att ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nåt jag enligt min handlingsplan ska göra varannan månad. Det blev inte ett timslångt samtal den här gången, men väl ett lika bra samtal med Göran i Hälsingland. Ja, för de som arbetar vid kundtjänst sitter lite här och var i Sverige. På kundtjänst har de mer tid att lyssna än förmedlare och vägledare. De kommer med goda och konkreta råd och tips – för det är deras jobb – när jag i min förtvivlan som vanligt börjar böla och säga att framtiden bara ser svart ut. Dessa människor är verkligen enastående! Eftersom en del av dem har varit i liknande situation som jag är mitt förtroende totalt. De vet verkligen vad det handlar om att försöka leva ett så normalt liv man kan utan att ha ett jobb och att försöka leva på a-kassa. Det senare går inte. Och nu när bilen behöver fixas vet jag inte var jag ska trolla fram pengarna. Jo, jag har en reservkassa i kontanter. Pengar som skulle gå till en månads utgifter om alla andra pengar är slut. Jag får ta av dessa nu.

En lite positiv grej i sammanhanget var ändå mejlet från Blogvertiser. Jag har skrivit en del inlägg åt olika företag via Blogvertiser mot betalning i ungefär ett år. Och nu har Blogvertiser höjt min prislapp! Så lite är jag visst värd mitt uppe i alla andra känslor av värdelöshet… Eller min blogg är värd. För den är ganska välbesökt.

Ibland har jag svårt att förstå hur människor vill/orkar komma tillbaka hit och läsa om mitt lilla liv. Det har blivit många gnällinlägg på sista tiden, men det har jag all rätt till eftersom det är min blogg. Det jag har svårt att ta är att en del tror sig ha all rätt i världen att komma med oombedda och för mig konstiga råd. Man läser här och tror sig känna till allt om mig, men bloggen är bara en del av mig och här står verkligen inte allt. Om jag behöver råd så vet jag varifrån och från vem jag hämtar dem. Ge mig hellre en kram, för det behöver jag mer just nu.

Idag ser det ut att bli en strålande fin dag, med klarblå himmel. Jag hoppas att jag slipper gråta mer idag och att jag får kvittra lite jag också. Det skulle jag sååå behöva!

Gamlis en dag förra året när himlen var lika blå som idag.

Read Full Post »

Fas 3 – modernt slaveri eller ny chans för arbetslösa?

Förtydligande: Jag är själv INTE i Fas 3. Än. Men jag är en arbetssökande som inte har fått nån vidare hjälp av Arbetsförmedlingen. Och jag gissar att jag inte är den enda…

                                                                                                                                                            I lokalblaskans artikelserie Jakten på arbete läser jag idag den andra artikeln. (Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan.) Den som handlar om Fas 3, en del av jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, som är mycket kritiserad. Somliga kallar den till och med en modern form av slaveri. Det handlar om att du kanske får            5 000 kronor i månadslön – före skatt. Samtidigt får din arbetsgivare lika mycket för dig av staten. Och arbetsgivaren betalar inga sociala avgifter eller försäkringar för dig.

Idag är ungefär 500 personer från Uppsala län inne i Fas 3. Om två år beräknas antalet var det dubbla och då befinner sig för övrigt 47 000 personer i Sverige där.

Den som hamnar i Fas 3 har inte rätt att få nån hjälp från Arbetsförmedlingen. Praktik, vidareutbildning eller liknande får man ingen hjälp med – fast det kanske man inte har fått tidigare heller, som jag, till exempel.

Fas 3, ett modernt slaveri?

                                                                                                                                                 Hittills är det endast medlemmar från facket Kommunal som hamnat i Fas 3 i Uppsala län. Facket tycker att medlemmarna blir som livegna. De får ingen vidareutbildning och ersättningen är usel. Kommunals länsordförande talar om förvaring och ett sätt att gömma undan arbetslösa i statistiken.

Hur hamnar man i Fas 3?

1. Först har man gjort slut på de 300 dagarna med ersättning från a-kassan. Har man barn under 18 år får man a-kassa i 450 dagar.
2. Sen skrivs man in i jobb- och utvecklingsgarantin. Under Fas 1 och 2 ägnar man sig åt jobbsökning och man får coachning, utbildar sig, deltar i starta-eget-aktiviteter eller liknande. Det handlar om 450 dagar.
3. När nästan tre år har gått hamnar man så i Fas 3. Då ska man utföra arbetsuppgifter som annars inte blivit utförda på en arbetsplats. Man har ingen rätt till praktik, coachning eller sånt, men man får ta vikariat på arbetsplatsen mot lön. Ersättningen ligger mellan 5 000 och 15 000 kronor i månaden före skatt. Den som hamnar här och inte tidigare har haft a-kassa tvingas leva på socialbidrag.

Jag läser vidare i reportaget om två kvinnor som hamnat i Fas 3. Den ena har jag förmånen att ha varit delvis kollega med på mitt förra jobb. Vi jobbade inte direkt ihop, men tillhörde samma avdelning trots att vi inte ens satt i samma lokaler. (Ja, dessa arrangemang är rätt typiska för min förra arbetsgivare, som för övrigt inte har några skrupler vad gäller att utnyttja så kallad grå arbetskraft.) Just den här kvinnan är invandrare, men hon är dessutom fysiker. På mitt förra jobb arbetade hon bland annat med kulturanpassning av information. Hon har även arbetat som tolk. Men tyvärr räcker inte inkomsterna från tolkuppdragen och hon har tvingats söka a-kassa. När a-kassedagarna var slut hamnade hon i ett socialt företag, en butik där man säljer kläder. Nu har hon fått en anställning och ska arbeta med att arrangera föreläsningar. Hon är fysiker. Tolk. Och ska arrangera föreläsningar.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten.

                                                                                                                                                      Den andra kvinnan är ryggskadad men jobbar i en privatägd butik. Hon gör samma jobb som de anställda, men får 223 kronor om dagen för det. När de övriga anställda kommer sätter de sig och surfar vid datorn. Kvinnan är cirka 60 år. Hon har kontaktat Arbetsförmedlingen, men får inget stöd därifrån. Hon är sjuk. Hon har ont. Hon är nära pensionsåldern. Men jobba ska hon, för peanuts, medan de som är anställda på riktigt inte gör det.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten. När jag läser om de två kvinnorna gråter jag nästan. Kan det vara rimligt att en fysiker jobbar i en klädbutik och att en ryggskadad kvinna jobbar i butik och tjänar peanuts jämfört med de anställda???

Hur kan det få vara så här? Självklart måste det till förändringar som beslutas om på riksnivå, av våra politiker, men hur kan Arbetsförmedlingen gå med på att det är så här? Eller har man inte tid att ”göra revolution” därför att man tjafsar för mycket med Försäkringskasan? Eller vad???

På Arbetsförmedlingen jobbar en del som är riktigt bra på det de gör, men också de som inte gör nåt mer eller nåt utöver det de ska och så de som låter klienterna göra handläggarnas jobb. Tro mig, jag har mött alla sorter. Man kanske skulle göra en liten omruskning i organisationen? (Jag funderar på att tipsa Angeles om det! Inte tror jag att man kör med Management by Love på Arbetsförmedlingen, nämligen.) För när man som jag har fått höra av min handläggare att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb, då undrar jag vad Arbetsförmedlingen är till för. (Jag har för övrigt bett att få byta handläggare, på uppmaning av såväl medarebetare i Arbetsförmedlingens Kundtjänst som min a-kassa, till nån som kanske har en annan syn på Arbetsförmedlingens roll, men jag har förstått att nåt byte inte är aktuellt.)

Read Full Post »

Vecka 8: Rastaråtta och potta

Dags för veckans höjning (rastaråtta) respektive sänkning (potta). Det är inte svårare än precis så här:

Rastaråtta

• Fru Hatt (den underbara, som får mig att gapskratta)
• Inna (som vägrar inse att turkost inte ÄR och att orange ÄR)
• Fästmön (utan henne i mitt liv hade jag inte suttit här i denna stund)
• Ingmari – hoppas stavningen blev rätt nu! (som jobbar på Arbetsförmedlingens kundtjänst och sitter i Sollefteå)
• Alla Andra darlingar (som peppar, kommenterar, uppmuntrar, kramar, skakar om)

                                                                                                                                                   Potta

• Stalkers (jag blir så trött! Ska ni inte ta och skaffa er egna liv?)
• Varje dag en räkning i postboxen (inte så svårt att KBT-träna då, men…)
• Lokalblaskan (den blir bara tunnare och tunnare. VARFÖR förnyade jag min prenumeration?)
• Nokia och OnOff Uppsala (ärendet är fortfarande inte löst)
• Provision = slavlön

Read Full Post »