Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘modernt slaveri’

Ett inlägg om ArbetsförMEDLingen, dess avgående GD och ArbetsförNEDRingen.


Jag vet inte hur många gånger
jag har bloggat om Arbetsförnedringen den senaste tiden. Många är det, i alla fall. Jag har bland annat skrivit

En seger… eller i alla fall nånting avklarat

Att man ska behöva bli arg varenda dag…

En tripp till Stockholm, bara så där

Vecka 32: Mjukare och Energislukare

Fredagsfunderingar framåt aftonen

Vecka 33: Bankett och Blankett

Oro och nervigt inför nya regler och system

Loppis-lördag och Mina sidor

Den lilla människans besök på Arbetsförnedringen


Jag har haft en omröstning
här på bloggen, där jag har undrat om Arbetsförmedlingen behövs…

Tofflan undrar: Behövs Arbetsförmedlingen?

Tofflan undrade: Behövs Arbetsförmedlingen?


Jag har skrivit utifrån min egen situation
och utifrån mina upplevelser – vilket naturligtvis inte behöver vara andras upplevelser eller sanningen – ur ett underläge.

Jag har också skrivit om den avgående generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist, fast för ett tag sen:

Fas 3 – modernt slaveri eller ny chans för arbetslösa?

Regn, regn, regn och rusk – och lite rock på finska

Hur är läget på arbetsmarknaden EGENTLIGEN?

Hur avslutar man ett jobbmejl?

Men hur kunde det bli pengar över, Arbetsförmedlingen?

Arbetsförmedlingen misslyckas med en av sina viktigaste uppgifter

Fredagstur

Vecka 25: Midsommar och Miss-sommar


Nu är det klart
att Angeles Bermudez-Svankvist avgår med omedelbar verkan. Det är rätt beslut, tycker jag. Och skälet är inte att hon har klantat sig med sin mobil eller tagit med sin familj på tjänsteresor. Skälet, som jag ser det, är att hon trots sin månadslön på 142 000 kronor och de gedigna ledarerfarenheter (jag skrev inte ledaregenskaper!) hon har i bagaget  inte har lyckats leda Arbetsförmedlingen på ett bra sätt.

För den skull tycker jag inte att man behöver häckla Angeles Bermudez-Svankvist mer. Det är som det är. Hon har inte skött sitt uppdrag och hon slutar genast. Måste man hålla på och skriva kilometervis om henne som person, ironisera, vara oförskämd EFTERÅT – NU NÄR HON HAR, så att säga, FALLIT AV TRONEN? Var fanns alla som hade synpunkter på henne INNAN???

Nej, tänk om alla dessa tyckare i stället kunde sätta press på regeringen att göra en ordentlig genomlysning av Arbetsförmedlingen och dess organisation! Tänk om man kunde undersöka varför Arbetsförmedlingen inte gör nåt vidare bra jobb och varför många arbetslösa tycker att de inte får rätt sorts hjälp därifrån…

En genomlysning torde leda till organisationsförändringar så att de som jobbar på Arbetsförmedlingen gör det namnet på myndigheten säger att de BORDE göra – nämligen förmedla jobb? Vara en länk mellan arbetssökande och arbetsgivare. Omplacera oengagerade handläggare. Jobba mer nytänkande och oortodoxt. Så som min favorit på Arbetsförmedlingen, Ingmari! Jag kan garantera att om man sätter henne som ny generaldirektör så skulle det hända saker!!!

Om inte en sån pärla som Ingmari duger för regeringen, anmäler jag mig härmed frivilligt som sökande till uppdraget. Jag har massor av erfarenheter och förslag på vad som behövs göras. Men jag behöver inte 142 000 kronor i månadslön.


PS
Jag har träffat Angeles Bermudez-Svankvist ett antal gånger (inte många, men några) eftersom vi i ett tidigare arbetsliv har jobbat i samma organisation. Min uppfattning om henne är att hon är en virvelvind – på gott och ont. Så där som många av oss är.

PS 2 Det här har Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen bland annat skrivit om det generaldirektörens avgång:

DN:
Bermudez-Svankvist behåller lönen
Bermudez-Svankvist får sparken
Bermudez-Svankvist: ”Det har varit fantastiska år”
”Det är klart att det är ett bakslag för regeringen”

Krismöte på departementet
Så var Engströms presskonferens


SvD:

”Problemen försvinner inte med Bermudez”
Bermudez-Svankvist: ”Jag är stolt”
Bermudez-Svankvist sparkas

”De har agerat oprofessionellt”
Källa: ”Självklart sitter hon inte kvar”
”Någon måste betala för förtroendekrisen”
Arbetsförmedlingens styrelse saknar förtroende för sin GD
”Det är rimligt att hon får gå”
Ministern vill inte uttala sig om AF-chefen
Bermudez-Svankvist skyller räkning på jobbet


Aftonbladet:

Hon fälldes av alla skandaler
Får behålla sin sexsiffriga lön
Planen: Hon skulle gå i tysthet
Bermudez-Svankvist: Jag har gjort maximalt
Åkte på tvådagarskonferens – stannade en vecka
Tog med sig familjen på jobbresorna

Hon måste gå omedelbart
Teleräkningen: 310 000 kronor
Angeles Bermudez-Svankvist: Inte mitt fel
Plötsligt finns en annan syndabock än regeringen


Expressen:

Här hämtar Bermudez-Svankvist sina saker
Bermudez-Svankvist ersatt redan i lördags
”Hon är inte längre generaldirektör”
Bermudez-Svankvist överraskad på mötet
Bermudez-Svankvist: Stolt över arbetet
Clas Olsson tar över arbetsförmedlingen
Bermudez-Svankvist: Agerar oprofessionellt
Källa: AF-chefen kommer tvingas gå
Bermudez-Svankvist åkte på lyxresa i tjänst
Ekot: ”Har Borgs och Reinfeldts förtroende”
Generaldirektören riskerar att få sparken


Livet är kort.

Read Full Post »

Förtydligande: Jag är själv INTE i Fas 3. Än. Men jag är en arbetssökande som inte har fått nån vidare hjälp av Arbetsförmedlingen. Och jag gissar att jag inte är den enda…

                                                                                                                                                            I lokalblaskans artikelserie Jakten på arbete läser jag idag den andra artikeln. (Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan.) Den som handlar om Fas 3, en del av jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, som är mycket kritiserad. Somliga kallar den till och med en modern form av slaveri. Det handlar om att du kanske får            5 000 kronor i månadslön – före skatt. Samtidigt får din arbetsgivare lika mycket för dig av staten. Och arbetsgivaren betalar inga sociala avgifter eller försäkringar för dig.

Idag är ungefär 500 personer från Uppsala län inne i Fas 3. Om två år beräknas antalet var det dubbla och då befinner sig för övrigt 47 000 personer i Sverige där.

Den som hamnar i Fas 3 har inte rätt att få nån hjälp från Arbetsförmedlingen. Praktik, vidareutbildning eller liknande får man ingen hjälp med – fast det kanske man inte har fått tidigare heller, som jag, till exempel.


Fas 3, ett modernt slaveri?

                                                                                                                                                 Hittills är det endast medlemmar från facket Kommunal som hamnat i Fas 3 i Uppsala län. Facket tycker att medlemmarna blir som livegna. De får ingen vidareutbildning och ersättningen är usel. Kommunals länsordförande talar om förvaring och ett sätt att gömma undan arbetslösa i statistiken.

Hur hamnar man i Fas 3?

  1. Först har man gjort slut på de 300 dagarna med ersättning från a-kassan. Har man barn under 18 år får man a-kassa i 450 dagar.
  2. Sen skrivs man in i jobb- och utvecklingsgarantin. Under Fas 1 och 2 ägnar man sig åt jobbsökning och man får coachning, utbildar sig, deltar i starta-eget-aktiviteter eller liknande. Det handlar om 450 dagar.
  3. När nästan tre år har gått hamnar man så i Fas 3. Då ska man utföra arbetsuppgifter som annars inte blivit utförda på en arbetsplats. Man har ingen rätt till praktik, coachning eller sånt, men man får ta vikariat på arbetsplatsen mot lön. Ersättningen ligger mellan 5 000 och 15 000 kronor i månaden före skatt. Den som hamnar här och inte tidigare har haft a-kassa tvingas leva på socialbidrag.

Jag läser vidare i reportaget om två kvinnor som hamnat i Fas 3. Den ena har jag förmånen att ha varit delvis kollega med på mitt förra jobb. Vi jobbade inte direkt ihop, men tillhörde samma avdelning trots att vi inte ens satt i samma lokaler. (Ja, dessa arrangemang är rätt typiska för min förra arbetsgivare, som för övrigt inte har några skrupler vad gäller att utnyttja så kallad grå arbetskraft.) Just den här kvinnan är invandrare, men hon är dessutom fysiker. På mitt förra jobb arbetade hon bland annat med kulturanpassning av information. Hon har även arbetat som tolk. Men tyvärr räcker inte inkomsterna från tolkuppdragen och hon har tvingats söka a-kassa. När a-kassedagarna var slut hamnade hon i ett socialt företag, en butik där man säljer kläder. Nu har hon fått en anställning och ska arbeta med att arrangera föreläsningar. Hon är fysiker. Tolk. Och ska arrangera föreläsningar.


Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten.

                                                                                                                                                      Den andra kvinnan är ryggskadad men jobbar i en privatägd butik. Hon gör samma jobb som de anställda, men får 223 kronor om dagen för det. När de övriga anställda kommer sätter de sig och surfar vid datorn. Kvinnan är cirka 60 år. Hon har kontaktat Arbetsförmedlingen, men får inget stöd därifrån. Hon är sjuk. Hon har ont. Hon är nära pensionsåldern. Men jobba ska hon, för peanuts, medan de som är anställda på riktigt inte gör det.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten. När jag läser om de två kvinnorna gråter jag nästan. Kan det vara rimligt att en fysiker jobbar i en klädbutik och att en ryggskadad kvinna jobbar i butik och tjänar peanuts jämfört med de anställda???

Hur kan det få vara så här? Självklart måste det till förändringar som beslutas om på riksnivå, av våra politiker, men hur kan Arbetsförmedlingen gå med på att det är så här? Eller har man inte tid att ”göra revolution” därför att man tjafsar för mycket med Försäkringskasan? Eller vad???

På Arbetsförmedlingen jobbar en del som är riktigt bra på det de gör, men också de som inte gör nåt mer eller nåt utöver det de ska och så de som låter klienterna göra handläggarnas jobb. Tro mig, jag har mött alla sorter. Man kanske skulle göra en liten omruskning i organisationen? (Jag funderar på att tipsa Angeles om det! Inte tror jag att man kör med Management by Love på Arbetsförmedlingen, nämligen.) För när man som jag har fått höra av min handläggare att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb, då undrar jag vad Arbetsförmedlingen är till för. (Jag har för övrigt bett att få byta handläggare, på uppmaning av såväl medarebetare i Arbetsförmedlingens Kundtjänst som min a-kassa, till nån som kanske har en annan syn på Arbetsförmedlingens roll, men jag har förstått att nåt byte inte är aktuellt.)

Read Full Post »