Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sociala avgifter’

Ett riksekonomiskt och privatekonomiskt inlägg.


 

Igår handlade det mycket i media om regeringens budgetförslag för nästa år. Jag har tittat på vad som föreslås och en kan väl säga att det är både bra och dåliga saker, till exempel (mina kommentarer inom [ ])…

  • sänkta skatter för pensionärerna, mellan 100 och 250 kronor i månaden [Kunde ha varit mer. Varför ska de betala högre skatt?]
  • höjt tak i a-kassan [Redan genomfört från den 7 september i år. Och det var på tiden. Det var 14 år sen sist…]
  • höjd ersättning till sjukskrivna arbetslösa från 486 till 543 kronor [Redan genomfört]
  • höjt bostadstillägg för pensionärer, cirka 100 kronor [Lågt! Redan genomfört.]
  • höjt underhållsstöd med 300 kronor [Redan genomfört]
  • gratis öppenvård för personer över 85 år från och med 2017 [Och sen lägger vi ner landstingen också, tycker jag, så kan alla få sänkta egenkostnader för vård om kommunerna ansvarar för öppenvården och staten för slutenvården.]
  • gratis läkemedel för barn och bidrag till glasögon för barn
  • ingen bortre gräns i sjukförsäkringen [Nej, en kan faktiskt vara svårt sjuk resten av sitt liv…]
  • höjd åldersgräns för fri tandvård till 23 år [Höjningen sker successivt]
  • höjd inkomstskatt för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden
  • höjd bensinskatt med mellan 60 till 66 öre per liter
  • sänkt ROT-avdrag från 50 till 30 procent [Fler svartjobb igen?]
  • förändringar i RUT-avdraget. Bland annat utgår matlagning och bartendertjänser [!]. Taket halveras till 25 000 kronor om året för dem som inte har fyllt 65 år.
  • slopad nedsättning av sociala avgifter för unga från den 1 juni nästa år.
  • särskild löneskatt för ersättningar för arbete för 65 plusare [Krånglig mening, men jag tror att det innebär att den som är pensionär och ändå jobbar eller har företag får betala särskild skatt för arbetet.]
  • slopad skattereduktion för gåvor till ideella verksamheter
  • skattefrihet för second hand-försäljning [Ja, vad annars?! Skänkta varor är ju redan en gång betalade och momsbetalade.]


Jaa… nåt du tycker är särskilt bra eller särskilt dåligt? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan!


Du kan läsa mer
hos Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet på nätet!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Förtydligande: Jag är själv INTE i Fas 3. Än. Men jag är en arbetssökande som inte har fått nån vidare hjälp av Arbetsförmedlingen. Och jag gissar att jag inte är den enda…

                                                                                                                                                            I lokalblaskans artikelserie Jakten på arbete läser jag idag den andra artikeln. (Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan.) Den som handlar om Fas 3, en del av jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, som är mycket kritiserad. Somliga kallar den till och med en modern form av slaveri. Det handlar om att du kanske får            5 000 kronor i månadslön – före skatt. Samtidigt får din arbetsgivare lika mycket för dig av staten. Och arbetsgivaren betalar inga sociala avgifter eller försäkringar för dig.

Idag är ungefär 500 personer från Uppsala län inne i Fas 3. Om två år beräknas antalet var det dubbla och då befinner sig för övrigt 47 000 personer i Sverige där.

Den som hamnar i Fas 3 har inte rätt att få nån hjälp från Arbetsförmedlingen. Praktik, vidareutbildning eller liknande får man ingen hjälp med – fast det kanske man inte har fått tidigare heller, som jag, till exempel.


Fas 3, ett modernt slaveri?

                                                                                                                                                 Hittills är det endast medlemmar från facket Kommunal som hamnat i Fas 3 i Uppsala län. Facket tycker att medlemmarna blir som livegna. De får ingen vidareutbildning och ersättningen är usel. Kommunals länsordförande talar om förvaring och ett sätt att gömma undan arbetslösa i statistiken.

Hur hamnar man i Fas 3?

  1. Först har man gjort slut på de 300 dagarna med ersättning från a-kassan. Har man barn under 18 år får man a-kassa i 450 dagar.
  2. Sen skrivs man in i jobb- och utvecklingsgarantin. Under Fas 1 och 2 ägnar man sig åt jobbsökning och man får coachning, utbildar sig, deltar i starta-eget-aktiviteter eller liknande. Det handlar om 450 dagar.
  3. När nästan tre år har gått hamnar man så i Fas 3. Då ska man utföra arbetsuppgifter som annars inte blivit utförda på en arbetsplats. Man har ingen rätt till praktik, coachning eller sånt, men man får ta vikariat på arbetsplatsen mot lön. Ersättningen ligger mellan 5 000 och 15 000 kronor i månaden före skatt. Den som hamnar här och inte tidigare har haft a-kassa tvingas leva på socialbidrag.

Jag läser vidare i reportaget om två kvinnor som hamnat i Fas 3. Den ena har jag förmånen att ha varit delvis kollega med på mitt förra jobb. Vi jobbade inte direkt ihop, men tillhörde samma avdelning trots att vi inte ens satt i samma lokaler. (Ja, dessa arrangemang är rätt typiska för min förra arbetsgivare, som för övrigt inte har några skrupler vad gäller att utnyttja så kallad grå arbetskraft.) Just den här kvinnan är invandrare, men hon är dessutom fysiker. På mitt förra jobb arbetade hon bland annat med kulturanpassning av information. Hon har även arbetat som tolk. Men tyvärr räcker inte inkomsterna från tolkuppdragen och hon har tvingats söka a-kassa. När a-kassedagarna var slut hamnade hon i ett socialt företag, en butik där man säljer kläder. Nu har hon fått en anställning och ska arbeta med att arrangera föreläsningar. Hon är fysiker. Tolk. Och ska arrangera föreläsningar.


Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten.

                                                                                                                                                      Den andra kvinnan är ryggskadad men jobbar i en privatägd butik. Hon gör samma jobb som de anställda, men får 223 kronor om dagen för det. När de övriga anställda kommer sätter de sig och surfar vid datorn. Kvinnan är cirka 60 år. Hon har kontaktat Arbetsförmedlingen, men får inget stöd därifrån. Hon är sjuk. Hon har ont. Hon är nära pensionsåldern. Men jobba ska hon, för peanuts, medan de som är anställda på riktigt inte gör det.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten. När jag läser om de två kvinnorna gråter jag nästan. Kan det vara rimligt att en fysiker jobbar i en klädbutik och att en ryggskadad kvinna jobbar i butik och tjänar peanuts jämfört med de anställda???

Hur kan det få vara så här? Självklart måste det till förändringar som beslutas om på riksnivå, av våra politiker, men hur kan Arbetsförmedlingen gå med på att det är så här? Eller har man inte tid att ”göra revolution” därför att man tjafsar för mycket med Försäkringskasan? Eller vad???

På Arbetsförmedlingen jobbar en del som är riktigt bra på det de gör, men också de som inte gör nåt mer eller nåt utöver det de ska och så de som låter klienterna göra handläggarnas jobb. Tro mig, jag har mött alla sorter. Man kanske skulle göra en liten omruskning i organisationen? (Jag funderar på att tipsa Angeles om det! Inte tror jag att man kör med Management by Love på Arbetsförmedlingen, nämligen.) För när man som jag har fått höra av min handläggare att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb, då undrar jag vad Arbetsförmedlingen är till för. (Jag har för övrigt bett att få byta handläggare, på uppmaning av såväl medarebetare i Arbetsförmedlingens Kundtjänst som min a-kassa, till nån som kanske har en annan syn på Arbetsförmedlingens roll, men jag har förstått att nåt byte inte är aktuellt.)

Read Full Post »