Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘coachning’

Ett inlägg om att inte vara fullkomlig.


Den här dagen började
med buller och bång när jag kom till jobbet. Jag hade gjort en finfin nyhetsplanering och allt material las ut i tid. Men sen dök en användare upp med en urknivig fråga. Jag hade ingen lösning, kände mig trängd och både visade och sa att jag inte har kunskaperna. Efteråt fick jag lite coachning av kollegan KS. Tydlig, skarp och rak, men bra. Det gör ont att inse att jag gärna vill dra fram Den Lilla med dålig självkänsla. Jag blev uppmanad att ta på pokerfejset och utlova åtgärd. Och att ta hjälp därefter om ingen lösning fanns i nån manual.

Det är så oerhört lätt för mig att ta på mig skulden, att skuldbelägga mig själv. Att erkänna min ofullkomlighet. Jag inser att jag har mycket att jobba med, för jag måste vända detta och inte visa hur rädd och liten jag känner mig. Det finns för det mesta hjälp att få. Och det fanns det även idag! Dessutom var ju coachningen i sig värd ett arvode, egentligen… Min kollega sa

Du får aldrig bli offer!

Det är ett ord jag hatar! Offer, alltså! Fästmön och jag brukar skoja om det ibland när vi antar våra alter egon Offret och Martyren. Men faktum är att dessa karaktärer är en del av min person, helt klart. Det behövs verkligen att nån står framför mig och säger det till mig, dock, för jag ser det inte själv. Nån som också coachar mig till att tänka och handla icke-offrigt och icke-martyrigt. Jag trodde att jag hade kommit sån lång väg med mig själv, men det hade jag inte… Bara att ta nya tag och jobba på med jaget!

Så småningom kom både jag och ärendet på fötter igen. All’s well that ends well. Ifall du ville veta.

Under dagen hade jag ett bra impromptumöte med mitt fackombud. Det är en kvinna som verkligen brinner för sitt arbete. Jag tackade för det och framförde att hon skulle ta till sig att jag aldrig tidigare träffat på nån som jobbar lika bra som hon i sin roll som ombud för Vision. Mer ofta har jag sett ointresserade, slöa och oengagerade ombud. P är verkligen ett riktigt guldombud!

Vidare fick jag en riktigt god nyhet, en nyhet som jag måste hålla hemlig ytterligare ett tag. Det har inget med mig att göra, eller jo… Ytterst lite. Det handlar om en person på mitt jobb som har gjort nåt riktigt bra och ska belönas för det på ett häftigt sätt. Jag blir så glad, ända in i själen!

Det blev andra bullar idag.

Det blev andra bullar idag.

Snälle C hade varit och inhandlat semlor till några av oss. Den omtänksamme mannen hade uppfattat att jag inte gillar semlor, så han hade köpt en kanelbulle till mig. Den tog jag som lite belöning och plåster på egot när jag intog eftermiddagskaffe ihop med lokalblaskan. Blaskan, som faktiskt idag hade en artikel om min nästanbror, nygiftingen.

Det ösregnade när jag åkte hem. Till min glädje upptäckte jag nya namn på en postbox. Jag har betalat ett par räkningar, bland annat för bilbesiktning längre fram i vår. Känner mig ledsen och låg, men det är bara att bita ihop och inte bli nåt offer, som sagt.

I kväll är det Antikrundan och jag ska värdera – från bästefåtöljen. Vad gör DU i afton??? Skriv gärna några rader och berätta om din kväll. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och dagen idag.


Igår fick vi sannerligen
känna på höstrusk! Det blev en sån kontrast till lördagen när jag och mina gäster kunde sitta utomhus och luncha!

Medan det ännu såg lite torrt ut utomhus gick jag över till Tokerian på söndagspromenad. Det är ju så roligt att promenera ensam när alla andra är två. Äh, jag behövde frisk luft och 2 x 5 minuters promenad räckte för mig och mina onda fötter. Faktum är att foten jag trampade i hålet med är ondare än hälsporrefoten. Eller, för att uttrycka mig mer positivt: hälsporren är bättre!

Slog en signal till mamma sen. Det var nog första gången i världshistorien jag berättade – och beklagade mig över! – att jag ska försöka klara ekonomin i september på 5 000 kronor, det vill säga hälften av mina ordinarie månadskostnader exklusive mat… Jag tror inte hon riktigt förstod. Eller ville förstå. Det är det många som inte vill, får jag känslan av. Men varför ska man bry sig om andras ekonomiska bekymmer? Hur som helst, jag kämpar på och det ska nog bli nån lösning. Det brukar det bli. Jag får väl gräva djupt ner i näbbstöveln och se om jag hittar några guldpengar. På veckans Lotto blev det inte en spänn… Men mamma och jag har var sin femhundring i våra vinstplånböcker (de ligger i en av mina skrivbordslådor) och mamma sa att jag får låna av dessa pengar om jag behöver. Alltid något! Vidare kan jag hoppas på att få pengarna från reparationsfonden utbetalade. Det skulle inte vara helt fel…

Jag läste ut boken jag hade fått låna för recension och skrev ett blogginlägg om den och själva recensionen. La in recensionen en samt bild för publicering på Uppsalanyheter. Känner jag Pe rätt trycks recensionen ut till lunch idag..? Det var ingen ny bok jag recenserade, men en bok som jag vet engagerar människor.

Sen kom regnet och blåsten! Det blev ett helt fantastiskt väder! Jag njöt av att se regnet piska gräsmattan och tennisbanan och höstvinden ruska om björkarna så livligt att träden kändes levande! En bild säger inte så mycket, den blir bara platt, men…

Höstrusk

Höstrusk på baksidan av huset!


Härinne var det varmt och gott.
Och varmare blev det! Jag fixade söndagsmiddagen i ugnen! Men faktum är att jag har mycket behagligare temperatur efter fönsterbytet än före. Mycket!

Korv med bröd

Tofflisk söndagsmiddag.


Kvällen ägnades ytterligare en stund
åt att skriva och läsa, men sen hällde jag ner mig i bäste fåtöljen till klockan 21 för att glo på säsongspremiären av Bron. Förra gången retade jag mig en del på Saga Norén, en av rollerna. Nu tycker jag bara att hon är häftig! Ibland önskar jag att jag själv var så där totalt i avsaknad av känslor… Onekligen praktiskt… Men en som är fullkomligt utan pokerface kan ju bara drömma om det…

Ostbågar och öl

Ostbågar och öl – Toffliskt söndagsgodis.


Direkt efter Bron
kopplade jag över till Miss Marple. Men innan dess hade jag laddat med söndagsgodis för här skulle mysas av bara 17! Mys för mig är inte det ätbara, dock, det vill jag ha till protokollet! Mys är den goa stunden man har tillsammans med, i det här fallet, bra TV och nåt gott att äta och dricka. Tillsammans med nån levande varelse är det förstås ännu bättre. Igår fick jag nöja mig med att vicka på tårna så att jag kände att jag åtminstone själv levde.

Tänk att i morse vaknade jag prick klockan sju! Jag var förstås trött, för jag kom inte i säng förrän runt halv ett. Det gick inte att somna genast, utan jag fick sätta på sovrums-TV:n. Men uppe med tuppen innebär för min del att jag kan utnyttja den del av dagen när jag är som mest alert och kreativ. Och den blåa himlen utanför fönstret hjälpte förstås till att puffa upp mig…

Blå himmel

Måndagens himmel är alldeles blå. Notera den yttepyttiga månen.


Jag har fått fin coachning
och praktisk hjälp av Twitter-Asa, så dagens första uppdrag var att skriva en ny sorts ansökningar. Tre jobb sökte jag totalt, för det var tre intressanta jobb jag hade hittat under helgen. Vidare jobbade jag med min sammanfattning på LinkedIn. Helt nöjd med den är jag inte, så jag kanske tar ett tag med den senare idag.

Inte ett uns lust att umgås med nån har jag idag, inte ens genom Wordfeud, som jag börjar bli hjärtligt trött på. Men jag ska slänga i mig lite brunch (det vill säga frukost fast vid nästan lunchtid med tanke på att jag har varit vaken så länge), fixa till mig och tvinga ut mig i höstsolen. Vem vet, den kanske gör underverk för en som kom på sig själv med att packa jobbväskan igår kväll… Till ingen nytta.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan svingar sig ut i omvärlden.


En sån trist dag, bara!
Häng med på en tur i media i cyberspace och kolla om det är nåt spännande på gång!

noterEurovision Song Contest 2013 drar igång. I kväll är det dags för den första av två semifinalerna i årets Eurovision Song Contest. Enligt lokalblaskan är Danmark favorit. Men i kvällens startfält finns även andra som kan komma långt i tävlingen, till exempel Holland. Själv har jag nu bestämt mig för att Storbritannien är min favorit och Bonnie Tyler får jag ju se garanterat på lördag kväll i finalen!

Har Uppsala fått en ny slogan? Vid norra avfarten till Uppsala har nån i alla fall kompletterat kommunens slogen ”Välkommen hit, välkommen hem” med orden ”Bostadsbrist sedan medeltiden.” Vid västra avfarten lyder tillägget ”Om du har råd att bo kvar.” Orden talar för sig själva, jag behöver inte kommentera ytterligare.

korsbar300Därför blir det inga körsbär. Typ ”alla” talar om körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm och tycker att de är så vackra när de blommar. Det tycker jag också. Men jag kan ju inte låta bli att undra varför det inte blir några körsbär där. Skälet är helt enkelt att träden är sterila. Eller, mer korrekt, troligen en steril hybrid mellan  Prunus sargentii och Prunus subhirtella.

Till och med Säpo… Ja det blommar inte bara i Kungsan. Det blommar rent generellt. Jag läste just att till och med Säpo ger ut en byårproducerad trycksak om sin verksamhet. Marknadsföring och synlighet även bland hemliga polisen, alltså…

Tofflan man 1970Vita lögner vanligt sociala medier. Faktum är, att det enligt en ny brittisk undersökning, är väldigt många som ljuger i sociala medier – av olika skäl. En del vill inte framstå som tråkiga, helt enkelt, och framför allt män vill imponera på sina kollegor. Kvinnor ägnar sig mest åt att ”bättra på” sina foton…

Matbilder i sociala medier kan tyda på ätstörningar. Bakom foodstagramming kan såväl anorexi som bulimi dölja sig. Själv äter jag helt fel, men när jag äter gott händer det ofta att jag fotar och lägger ut en bild, ja. Mest för att andra som ser bilderna ska bli avundsjuka.

frågeteckenSpråkbråk i Storbritannien. En del av oss – pekar på mig själv, framför allt – hänger upp sig på lustiga felstavningar och särskrivningar. I Storbritannien handlar det om apostrofer, amerikanismer, spjälkade infinitiv, semikolon med mera. Ergo, we’re no alone! Men se semikolon gillar jag! Till skillnad från författaren Kurt Vonnegut… What’s the problem, mate?

Johannes Brost fanns i Nordeas svarta bok. Skådespelaren Johannes Brost var en av dem som banken ansåg vara en olämplig kund.  Nä, jag håller mig till min egen svarta bok. Enkelt recept, liksom!

Bokkassar”Jag rensade ut fem kassar vänner.” Karin Thunberg behövde få bättre plats och förlorade fem kassar vänner. Såna där man läser. Men det gäller att vänta tills det är dags, menar hon.

Arbetslös ska coacha arbetslösa – med ersättning via lönebidrag. Ja du läser rätt! Det är utbildningsföretaget Miroi som har anlitat grå arbetskraft, det vill säga en arbetslös person som man betalar peanuts, lönebidrag. Kvinnan ska ägna sig åt utbildning och coachning, enligt källan. Men dessa uppgifter stämmer inte, säger man på Miroi, utan kvinnan ska hjälpa till att hitta praktikplatser. Alltså har Miroi inte hållit sig till sanningen när man till Arbetsförmedlingen har uppgett vad hon ska jobba med.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag ska erkänna att jag hade lite svårt att somna igår kväll. Tankarna snurrar kring det jag förväntas leverera för institution 1 före årsskiftet och hur jag ska hinna med det. Allting blev ju till exempel väldigt försenat i fredag när den nya servern plötsligt inte hittade min profil. Det var med hjärtat i halsgropen jag startade jobbdatorn i morse – och fann en svart skärm. Då gäller det att ha lite is i magen och starta om. Det är ungefär vad jag kan göra. Och se:

Varde ljus!

Mitt vackra gula höstträd och alla mappar och filer dök upp på skärmen!

Finns på mitt skrivbord på datorn.


Så idag på morgonen
tänkte jag inleda med att se över de ändringar jag gjorde i slutversionen av min kommunikationsplan, det dokument jag jobbade i när servern plötsligt stängde sig för mig. Dokumentet ligger överst i en av högarna på mitt skrivbord. Men jag hann inte öppna det på datorn. Jag skulle bara kolla lite mejl och så först…

Det ena ledde till det andra. På onsdag morgon var det tänkt att jag skulle lära ut hur man gör personliga hemsidor för två av institution 2:s postdoktorer. Men så tyckte jag att två lät lite lite och

the more, the merrier

så jag slängde iväg en förfrågan om det fanns fler intresserade. Det fanns det. Uj uj uj… Därför blir det nu plötsligt så att jag ska leda en kurs för sex deltagare på onsdag i stället för att instruera två. En rolig vändning, tycker jag.

Samtidigt fick jag besök av en av professorerna som sitter i samma korridor som jag. Han satt just och skulle jobba med sin personliga hemsida och behövde lite coachning. Det svåraste, tyckte han, var att hitta sidan i strukturen i redigeraläge. En instruktion om detta vore bra, tyckte han. Efter att handgripligen ha hjälpt herr Professor vidare satte jag mig vid datorn… inte för att skriva klart kommunikationsplanen till institution 1 utan… skriva instruktioner till institution 2 hur man hittar till sin sida i strukturen…

Jag vet att många har kritiserat mig för att inte vara tillräckligt flexibel, varken privat eller i jobbet. Med denna lilla anekdot från verkliga livet den här morgonen vill jag härmed bevisa motsatsen. Att jag dessutom fann nöje i att mina planer blev omkullkastade torde sticka somliga ännu mer i ögonen. HA! Där fick ni! (Tyvärr ser ni det inte om ni inte fortfarande läser den här bloggen, förstås! Men det är väl ointressant nu när det går lite bra för mig…)

Nu ska jag lägga sista handen vid instruktionerna och sen översätta sidan till engelska och publicera båda sidorna. SEN ska jag ta tag i kommunikationsplanen! För idag borde den bli klar att skickas till prefekten på institution 1 för vidare befordran till ledningsgruppen där.

Har din dag tagit några roliga vändningar idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

I spy, with my little eye… something beginning with… Aj..?

Read Full Post »

Idag är det Svenska Flaggans Dag, Sveriges nationaldag. En röd dag. Det har den inte alltid varit. Röd, alltså. Det var den till exempel inte när jag tog studenten 1980. Spelar det nån roll med röda dagar eller svarta för den som inte jobbar? Nej, det gör det inte. Eftersom min lunk följer Fästmöns schema blev det till att skutta upp i morse, för Anna började jobba klockan halv åtta. Hon själv steg upp strax efter klockan sex, medan jag fick sova till halv sju.

Vi åkte med gnisslande bil in till stan. Jag har bestämt mig. I morgon ringer jag min vanliga, svindyra märkesverkstad. Jag är hjärtligt trött på folk som lovar att höra av sig och sen inte gör det. Det funkar inte! Jag vill inte åka omkring med en kärvande och gnisslande broms, helt enkelt. Eftersom jag fick sex veckors a-kassa i förra veckan i stället för fyra, får jag ta av dessa pengar. Jag kollade för säkerhets skull så jag inte hade fått för mycket pengar, men så var inte fallet. Troligen låg a-kassan två veckor efter. Med detta följde också lite extra pengar från inkomstförsäkringen. Detta innebar att jag nästan fick en vanlig lön, så som jag hade för över två år sen. Ja, jag gråter fortfarande över det ibland, men jag tänker inte låta det slå ner mig. Det är som det är.

Elias får sällskap av sin pappa idag på förmiddagen och han stannar tills vi kommer hem, nån gång runt 16.30. Detta innebär att jag kan fixa en del saker hemma hos mig. Jag behöver tvätta och ta itu med en strykhög, framför allt, och så är det också nåt jobb jag ska söka. Mer hinner jag nog inte. Får försöka ta tag i resten i morgon. Då tänkte jag för övrigt stanna kvar i stan och sova över natt hemma eftersom jag har ett morgonmöte på onsdag. Jag hade annars tänkt att åka på nåt firande med grabben, men nu slipper jag det – lite lättad.

Dagarna går och jag hörde med ett halvt öra på ett debattprogram på TV igår kväll om åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Sverige ligger i topp!


Det finns många som jag…

 

                                                                                                                                                                    I till exempel Storbritannien är det förbjudet i lag att åldersdiskriminera. Man är inte heller så intresserad som arbetsgivare av personer som inte har nån direkt erfarenhet av att arbeta. Varför är det så tvärt om här? Varför är jag, och många med mig, arbetsmarknadens losers? Jag är fortfarande pigg och relativt kry och väldigt, väldigt arbetssugen. Dessutom är jag inte hemma och sjukskriven bara för att en fis vänder sig i magen. Jag behöver ingen coachning för ett jobb eller en hög tjänst, inte heller nån talangscout. Jag borde duga ändå. Inget att älta, kanske, men det är min verklighet och jag är bekymrad eftersom jag inte ser nån ljusning i framtiden.

Read Full Post »

Förtydligande: Jag är själv INTE i Fas 3. Än. Men jag är en arbetssökande som inte har fått nån vidare hjälp av Arbetsförmedlingen. Och jag gissar att jag inte är den enda…

                                                                                                                                                            I lokalblaskans artikelserie Jakten på arbete läser jag idag den andra artikeln. (Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan.) Den som handlar om Fas 3, en del av jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, som är mycket kritiserad. Somliga kallar den till och med en modern form av slaveri. Det handlar om att du kanske får            5 000 kronor i månadslön – före skatt. Samtidigt får din arbetsgivare lika mycket för dig av staten. Och arbetsgivaren betalar inga sociala avgifter eller försäkringar för dig.

Idag är ungefär 500 personer från Uppsala län inne i Fas 3. Om två år beräknas antalet var det dubbla och då befinner sig för övrigt 47 000 personer i Sverige där.

Den som hamnar i Fas 3 har inte rätt att få nån hjälp från Arbetsförmedlingen. Praktik, vidareutbildning eller liknande får man ingen hjälp med – fast det kanske man inte har fått tidigare heller, som jag, till exempel.


Fas 3, ett modernt slaveri?

                                                                                                                                                 Hittills är det endast medlemmar från facket Kommunal som hamnat i Fas 3 i Uppsala län. Facket tycker att medlemmarna blir som livegna. De får ingen vidareutbildning och ersättningen är usel. Kommunals länsordförande talar om förvaring och ett sätt att gömma undan arbetslösa i statistiken.

Hur hamnar man i Fas 3?

  1. Först har man gjort slut på de 300 dagarna med ersättning från a-kassan. Har man barn under 18 år får man a-kassa i 450 dagar.
  2. Sen skrivs man in i jobb- och utvecklingsgarantin. Under Fas 1 och 2 ägnar man sig åt jobbsökning och man får coachning, utbildar sig, deltar i starta-eget-aktiviteter eller liknande. Det handlar om 450 dagar.
  3. När nästan tre år har gått hamnar man så i Fas 3. Då ska man utföra arbetsuppgifter som annars inte blivit utförda på en arbetsplats. Man har ingen rätt till praktik, coachning eller sånt, men man får ta vikariat på arbetsplatsen mot lön. Ersättningen ligger mellan 5 000 och 15 000 kronor i månaden före skatt. Den som hamnar här och inte tidigare har haft a-kassa tvingas leva på socialbidrag.

Jag läser vidare i reportaget om två kvinnor som hamnat i Fas 3. Den ena har jag förmånen att ha varit delvis kollega med på mitt förra jobb. Vi jobbade inte direkt ihop, men tillhörde samma avdelning trots att vi inte ens satt i samma lokaler. (Ja, dessa arrangemang är rätt typiska för min förra arbetsgivare, som för övrigt inte har några skrupler vad gäller att utnyttja så kallad grå arbetskraft.) Just den här kvinnan är invandrare, men hon är dessutom fysiker. På mitt förra jobb arbetade hon bland annat med kulturanpassning av information. Hon har även arbetat som tolk. Men tyvärr räcker inte inkomsterna från tolkuppdragen och hon har tvingats söka a-kassa. När a-kassedagarna var slut hamnade hon i ett socialt företag, en butik där man säljer kläder. Nu har hon fått en anställning och ska arbeta med att arrangera föreläsningar. Hon är fysiker. Tolk. Och ska arrangera föreläsningar.


Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten.

                                                                                                                                                      Den andra kvinnan är ryggskadad men jobbar i en privatägd butik. Hon gör samma jobb som de anställda, men får 223 kronor om dagen för det. När de övriga anställda kommer sätter de sig och surfar vid datorn. Kvinnan är cirka 60 år. Hon har kontaktat Arbetsförmedlingen, men får inget stöd därifrån. Hon är sjuk. Hon har ont. Hon är nära pensionsåldern. Men jobba ska hon, för peanuts, medan de som är anställda på riktigt inte gör det.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten. När jag läser om de två kvinnorna gråter jag nästan. Kan det vara rimligt att en fysiker jobbar i en klädbutik och att en ryggskadad kvinna jobbar i butik och tjänar peanuts jämfört med de anställda???

Hur kan det få vara så här? Självklart måste det till förändringar som beslutas om på riksnivå, av våra politiker, men hur kan Arbetsförmedlingen gå med på att det är så här? Eller har man inte tid att ”göra revolution” därför att man tjafsar för mycket med Försäkringskasan? Eller vad???

På Arbetsförmedlingen jobbar en del som är riktigt bra på det de gör, men också de som inte gör nåt mer eller nåt utöver det de ska och så de som låter klienterna göra handläggarnas jobb. Tro mig, jag har mött alla sorter. Man kanske skulle göra en liten omruskning i organisationen? (Jag funderar på att tipsa Angeles om det! Inte tror jag att man kör med Management by Love på Arbetsförmedlingen, nämligen.) För när man som jag har fått höra av min handläggare att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb, då undrar jag vad Arbetsförmedlingen är till för. (Jag har för övrigt bett att få byta handläggare, på uppmaning av såväl medarebetare i Arbetsförmedlingens Kundtjänst som min a-kassa, till nån som kanske har en annan syn på Arbetsförmedlingens roll, men jag har förstått att nåt byte inte är aktuellt.)

Read Full Post »

Läser till min förfäran att allt fler arbetslösa tvingas jobba – utan att få lön. Skälet är att de förlorat sin a-kassa och lever på socialbidrag eller stöd från Försäkringskassan. Och det handlar inte om några få personer utan om så många som ungefär 24 000…

Den som förlorar sin a-kassa hamnar i nåt som kallas jobbgarantin. Efter coachning och praktik i 450 dar blir de sen anvisade jobb utan lön. Bara för ett år sen handlade det om 10 500 personer. Nu är antalet personer i den här situationen mer än fördubblat.

Det kallas för fas tre av arbetslösheten. Då, när man inte längre får betalt för jobb man utför utan att arbetsgivaren får pengar för att ta emot en sån person. Detta för naturligtvis också med sig att de som får löner kanske drabbas eftersom fas tre faktiskt ju dumpar löner.

Att bli arbetslös handlar förstås inte bara om att inte längre ha nån försörjning. Det kan knäcka även den starkastes självkänsla, det kan medföra problem i familjen som i värsta fall leder till separationer. Att tvingas ansöka om a-kassa, nåt man kanske betalat varje månad till under hela sitt yrkesverksamma liv, känns som att stå med mössan i handen och skrapa med foten. Men att arbeta utan lön och att arbetgsgivaren får pengar för detta påminner om gamla tiders auktioner på fattiga barn. Och det är f*n i mig det värsta jag har hört i år, 2010…

Vart är vi på väg???

Read Full Post »

En 20-årig tjej i Uppsala blev nekad en praktikplats av Arbetsförmedlingen, trots att hon hittat praktikplatsen själv. Skälet var att hon är för ung och har varit arbetslös för kort tid. MEN HALLÅ! Jag är gammal (nåja…) och har varit arbetssökande i över ett år. Jag får inte heller nån praktikplats.

En liten artikel i dagens lokalblaska gör att jag ser rött. Inte bara liiite rött utan tämligen ILLRÖTT! Här nämns en ung tjej som ordnar en praktikplats på egen hand, en plats som skulle kunna ha gett henne en timanställning till hösten. Men så säger Arbetsförmedlingen nej. Hon är under 25 år och har dessutom varit arbetslös kortare tid än tre månader.  Men vad är det för idiotregler? Det är väl bara att gratulera tjejen till att ha hittat nåt och ge henne möjligheten att prova på att jobba! Hur ska en 20-åring nånsin få erfarenhet annars om hon/han inte ens får testa att praktisera?

Arbetsförmedlingens regler för praktik är att den som har fyllt 25 år kan få praktikplats, om det finns nån sån, utan att vara med i Jobbgarantin eller Jobb- och utvecklingsgarantin. (Ursäkta mig, men… Vad är Jobbgarantin och Jobb- och utvecklingsgarantin? Har jag aldrig hört talas om under de här snart 16 månaderna.) Den som är yngre måste VÄNTA i tre månader innan de får chans till en sån praktik.

Av artikeln framgår att det inom jobbgarantin finns olika aktiviteter, till exempel kartläggning, jobbcoachning och studie- och yrkesvägledning. Efter tre månader som arbetssökande finns det fler aktiviteter, bland annat praktik.

Personligen har jag fått minsta möjliga hjälp av Arbetsförmedlingen. Efter egna påtryckningar fick jag träffa en handläggare – över åtta månader efter jag blivit arbetslös. Vid tillfället var jag ganska förtvivlad, varpå jag blev erbjuden tre eller fyra samtal hos psykolog, nåt jag nappade på. Under tiden träffade jag inte min handläggare, men jag sökte jobb på egen hand. När psykologsamtalen var slut träffade jag min handläggare för att göra en handlingsplan. Den sa inte mig ett smack, ärligt talat, utan var väl mera en byråkratisk produkt så att handläggaren har nåt konkret att visa upp. På mitt initiativ bad jag om hjälp att fingranska mitt CV för att kolla om jag skulle kunna vidga mitt jobbsökande. Handläggaren begärde då ett par veckors tid för att leta reda på ett bra test jag skulle göra hemma. Därefter skulle jag gå igenom testet hos en vägledare på  Arbetsförmedlingen.

Testet var ett stort skämt, för där efterfrågades i var och varannan fråga mina intressen. Vadå intressen? Det är väl sånt man ägnar sig åt på fritiden, eller? OK, om jag hade varit som tjejen i dagens artikel, 20 bast, visst, då kanske jag hade kunnat sätta mig på skolbänken igen och utbilda mig inom nåt av mina intressen. Men jag var vid tillfället 47 år.

Efter detta sista möte med Arbetsförmedlingen hade jag en träff inbokad med min handläggare. Jag fick ringa och avboka den eftersom jag blev akut sjuk och sen dess har vi inte hörts av.

Tiden går och mina pengar börjar ta slut. Jag planerar för en framtid på en parkbänk. För inte heller jag har fått nåt enda vettigt erbjudande eller nån vettig hjälp från Arbetsförmedlingen. Jag har försökt överleva och behålla förståndet bäst jag kan och jag har ordnat en del skrivjobb på egen hand. Tyvärr är det inget jag kan leva på, men jag är anställd vid ett företag som ger mig små uppdrag då och då. Och utan min familj hade jag inte suttit här idag. Men familjelivet har fått utstå stora påfrestningar, det kan jag lugnt meddela.


Mitt framtida hem?

                                                                                                                                                            Min fråga är nu bara, Arbetsförmedlingen, om varken en 20-årig tjej eller en numera 48-årig tant får praktikplatser – vem får det då? Vem är kvalificerad nog att få praktikjobb, enligt er?

Read Full Post »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 253 andra följare