Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dressing’

Ett asocialt inlägg. Delvis.


När jag lunchar
brukar jag ta min bok på gång och gå 50 meter till Kurre och äta nåt. Ibland är det roligt att variera sig och gå nån annanstans, men Kurres ställe har bra lunchmat, serverad med rikliga portioner grönsaker, av trevlig personal och till bra pris. Jag tycker att 66 pix för en lunch (typ paj med sallad och dressing) med dryck och bröd samt kaffe och småkaka på maten är väldigt bra.

kakor till kaffet på maten

Småkakor till kaffet på maten får man hos Kurre.


Idag kom jag iväg lite senare.
Jag höll inte på nåt sätt på att svälta ihjäl, för vi hade ju fått kaffe och macka vid frukostmötet. Men bilen skulle flyttas på till rätt parkering och så var det väldigt svårt att slita sig från jobbet. Det är väldigt intensivt just nu. Tog mig faktiskt i kragen och påminde min chef via mejl (han är på kurs den här veckan) om att jag behöver nån form av besked om fortsatt visstidsanställning eller ej. Jag har ju några semesterdagar, annars, som jag gärna vill ta ut.

Kurres ställe är suveränt. Jag har till och med ett eget bord, längst in åt höger i den lilla lokalen. Där sitter jag med mitt eget lunchsällskap och bara njuter av såväl andlig spis som lekamlig. Den andliga spisen består för tillfället av Hjärta av jazz. Dessvärre var det en sur unge som förstörde mitt humör genom att blänga på mig. H*n tyckte nog att jag skulle flytta på mig till förmån för den egna personen inklusive förälder. Sura, gloende ungar är det värsta jag vet. Så jag utdelade ett riktigt ont Toffelöga. Blänger du på mig, blänger jag på dig – sju resor värre!

Sallad och bok

Dagens lunchsällskap bestod av sallad och jazzbok.


Förmiddagen försvann rask
t i ett möte där jag samtidigt blev lite mejlterroriserad. Jag skulle ha haft ytterligare ett möte klockan elva, men vi flyttade det till i morgon bitti, tack och lov. I övrigt har dan flutit på med sedvanligt jobb, det vill säga webberier av olika slag, samt lite planering.

Jag aviserade att jag skulle gå tidigare, det vill säga den egentliga tid arbetsdagen slutar, klockan 16.18. Det höll jag nästan, var bara tio minuter sen. Men jag hade kunnat få stanna kvar om inte kollegan KS förbarmade sig över ett sent jobb som trillade in. Riktigt bussigt!

Detta innebar att jag kom till Stormarknaden i vettig tid. Utförde mina ärenden och träffade på Agneta. Vi kacklade en stund och blockerade äpplen och morötter för en man, men han var så godmodig och gladlynt att jag blev förvånad.

Sen kastade jag mig in i djungeln på ICA Kvantum. Det är sannerligen en prövning. Varje gång jag går där vill jag utveckla akut autism. Jag orkar inte med folk som står i vägen för min framfart, som såsar, som pratar, stimmar, ungar som skriker… Jag blir så trött, så trött och tycker att det mest är förfärligt. Men jag överlevde.

Hemma var det mörkt och tyst, för Fästmön jobbar kväll igen. Men hon slutar klockan 20, så jag ska strax åka och hämta henne. Därför blir det ingen Antikrundan för min del i kväll, utan jag spelar in och tittar i morgon kväll i stället.

Anna var söt och tvättade en tröja åt mig och jag själv har kört en maskin tjockis-svart som snart är klar. Dessutom har jag kontemplerat i duschen en stund i min ensamhet. Det var rätt skönt. Jag blir ganska trött på människor en sån här dag. Vi missförstår varandra och jag har inget tålamod med folk som tror att de vet vem jag är när de i själva verket inte har den blekaste aning.

Men se Anna sitter jag förstås hellre här med. I morgon bär det emellertid av till Himlen för hennes del, för då väntar moderskap på heltid. Själv dyker jag upp i Himlen lagom till handlingen på lördag.

Vad händer hos dig i helgen??? Rita Skriv och berätta, jag blir så glad då!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns dagar när jag bara vill spy på alla som är så där äckligt positiva. F*n, livet är en kamp och det är framför allt inte rättvist, varför ska man då försöka vara så glad som möjligt? VA???

Nä, det är få som kallar mig positiv, även om två (2) av varandra tämligen oberoende personer på jobbet har kallat mig det. Men lite optimistisk försöker jag ändå vara. Eller snarare HOPPTIMISTISK! 

Det går liksom inte att vara sur och odräglig 24 timmar om dygnet när man har ett sånt kanonkul jobb som jag har. Eller den knäpproliga Fästmön finns vid min sida och skojar till livet. Eller den snälla mamma eller de omtänksamma (blogg)vänner som bryr sig? TACK till er alla för det ni gör för mig – på era personliga sätt!!!

Offerkoftan ligger en bra bit härifrån. Jag ser den, men jag tänker INTE ta på mig den. (Jag har för övrigt växt ur den, jag är ju tjock som en flodhäst numera!) I stället fokuserar jag på Hopptimisten, den lille orange gubben som jag fick i julklapp av min kära.

Hopptimisten!


Jag tror att det bor lite av min pappa i Hopptimisten.
För man kan inte låta bli att skratta åt gubben – och det kunde man inte åt min pappa heller. Det var många gånger som jag var fullständigt gaaalen på pappa, för han kunde också reta gallfeber på mig. Men till sist fick han mig alltid att skratta. Och ja, jag saknar honom fortfarande. I slutet av juli är det sex år sen han drunknade.

Det har ju inte varit världens bästa dag för mig idag. En omtumlande dag, när jag har fått tänka och känna efter, kan man väl sammanfatta. Det är ju inte helt fel ibland, men det får inte bli grubblerier eller ältande, inte mer. Nä, jag är ju med Hopptimisten!

När jag var hos doktorn glömde jag att försöka berätta om mina onda fötter. Och idag på eftermiddagen började min oopererade axel att göra ont. Nej vet du, jag tror inte vi människor ska hållas vid liv i 100 år eller mer. Våra kroppar är inte gjorda för det – eller snarare, sjukvården är inte dimensionerad för utbyte av reservdelar för alla oss gamla.

Anna och jag strålade samman på ICA Heidan när vi hade slutat våra respektive jobb. Där inhandlade vi var sin bunke sallad från affärens ljuvliga buffé. Fast vi höll på att få med oss dressing som var flera dar för gammal! Usch… Dessutom var det en kärring – ja, jag kan inte säga annat! – som SMACKADE i mitt öra. Hon tyckte uppenbarligen att Anna och jag stod i vägen för hennes framfart. Men i stället för att smacka kan man ju säga nånting. Jag har för f*n inte ögon i nacken. För övrigt stank hela människan askkopp och det gjorde ju att jag kände ännu mer antipati. Usch-usch! (Som du ser är jag inte mindre elak trots att jag har kommit ut som Hopptimist! Kvinnor med temperament…)

Hemma i New Village råkade jag på en blotterska vid garaget. Jag skrattade så att jag höll på att köra in i väggen. Sen tog jag med mig blotterskan hem till ballen*. Där intog vi vår kvällsvard, men det blev kallt så vi gick in. Jag har telefonerat med mamma och försiktigt ordat om att kanske, kanske kan jag hämta hit henne en vecka i juli. Om det går som jag hoppas får jag dessutom en vuxenvecka semester med Anna innan dess och Pridedagarna efter. Om jag vågar vara Hopptimist…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Det har varit en skön dag, men den har tagit slut alldeles för fort. Vädret har varit behagligt – även om somliga har frusit och envisats med att gå med jacka ute… Vi sov under takfläkten i natt och det var ganska drägligt. Tills man öppnar sovrumsdörren och släpper in frisk, sval luft…


Ganska drägligt att sova under takfläkten.

                                                                                                                                                                 Jag försökte uppamma lite energi när jag väl hade vaknat, men efter nästan elva timmars sömn var det svårt. Natten har varit OK, jag har bara varit uppe två gånger. Flödet har minskat, men jag är trött och har haft huvudvärk.

Fästmön behövde hämta några prylar ute i Himlen så vi tog en sväng framåt lunchtid. Slaktar-Pojken hade varit iväg på ett möte på förmiddagen och kommit ihåg att det var sommartidtabell på bussen. När vi dök upp softade han i soffan med bullar och tecknat på  Cartoon Network på TV:n.

Vi passade på att handla på ICA Solen. Jag hade bestämt att dagens middag blir sallad och vi köpte en massa smaskiga saker till den. Anna påminde mig just om att vi ju har tzatziki i stället för dressing till salladen. Gott! 

Vi blev så chockade över denna felstavade skylt utanför affären att vi tappade våra dubbelhakor ända ner till fotknölarna. Språkpolisen var nära att gripa in och kluddra bort ett l med tuschpenna, men hon hade ingen sån penna på sig. Inget ord stavas ju med tre likadana konsonanter bredvid varandra – om det inte avstavas.


Nej, den här firren är felstavad!

                                                                                                                                                                   Nästa stopp på vår dagstur var Slottet dit vi blivit inbjudna till Annas mamma. Vi satt och njöt i de vackra omgivningarna och fick nybryggt kaffe och kaka till. Växtligheten har exploderat sen vi var där sist och den snälla Slottsfrun försedde oss med blommor (som i och för sig luktar lite… bajs), sallad och rabarber. Jag försökte få en söt talgoxe att äta ur min hand, men den tyckte nog att jag var en riktig fågelskrämma för den vågade inte.


Salladen och rabarbern är från slottsträdgården, avocadon bara slank med på bilden, en sorts grönsakslinslus???

                                                                                                                                                              Hemma i stan igen bestämde jag mig för att ge mig en blodtransfusion och startade det hela med två dunkar. Jag har ju förlorat en hel del under dessa dagar och behövde fylla på. Skämt åsido, det var dags att tappa om vinet och hälla ut bottensatsen samt tillsätta jässtopp.


Blodtransfusion eller vinomtappning? Tja…

                                                                                                                                                                Nu har jag startat en maskin mörk tvätt samt kokat två ägg som ligger på kylning till vår sallad. Jag börjar bli lite hungrig, faktiskt. Ska försöka tvinga ut Den Frusna på ballen* för jag tycker att 26,2 grader i lä är en ganska OK miljö att äta i…

Det blir EN (1) starköl var till maten. Jag ska upp tidigt i morgon bitti och skjutsa Clark Kent** till doktorn*** samt därefter ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nånting jag ska göra enligt den dåliga handlingsplanen min handläggare har upprättat åt mig. Detta fick jag för övrigt ett sms om tidigare på dan – trots att jag har undanbett mig dessa kränkande påminnelser. Jag är 49 år och har full kontroll på både kalender och klocka. Varför ska Arbetsförmedlingen få skicka sms-påminnelser när inte Folktandvården får det? Trams! 

                                                                                                                                                                                      *ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille sjuuuuke bilman
***doktorn = bilverkstan

Read Full Post »