Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘potta’

Ett inlägg om små och stora, tvåbenta och fyrbenta och en massa gott.


 

Frida

Grattis i förskott, Frida, 21 år nästa vecka!

Inte minns jag hur jag var när jag var 21 – det var så väldigt länge sen. Men i kväll fick jag se hur Frida är, hon som inte riktigt än är 21 men blir det nästa vecka. Vi i familjen firade henne i Himlen i kväll. Små och stora presenter och de flesta mjuka. En 21-åring har annat på önskelistan än en tolvåring… Fästmön lagade mat och hade fixat smaskigt fikabröd och tårta som nästan alla kunde äta. En i familjen förbereder sig för en operation och fick avstå det goda. Det är tufft för somliga just nu!

Det var länge sen vi var samlade alla sju. Att båda tjejerna är hemma samtidigt hör till ovanligheterna. Några barn har vi nästan inte längre i familjen. Vart tog de vägen? Tre vuxna bonusbarn och en tonåring som har mörkare röst än sin pappa, nästan. Va..? Han var ju fem år nyss…

Till och med kattungarna har blivit stora. De är nu fem veckor och har börjat gå på pottan. Lilla Kickan, fröken Citrus, hade lite svårt att komma fram till matskålen. Men mommisen Tofflan slängde ut mamma Mini ett tag och höll undan brorsan Cosmos – och matade den lilla med köttfärs. Urrrk tycker jag personligen, men tänk – den lilla åt!

Jag fick äpplen från Jerrys träd och äpplemos på Jerryäpplen som Anna hade kokat. Annas snälla mamma hade lämnat tillbaka en bok hon lånade av mig för ett tag sen – vi gillar båda Jojo Moyes och jag fick ju två av hennes tidiga böcker av vännen FEM när hon var här och hälsade på i maj. Det är roligt när nån mer gillar samma författare.

Nu ska jag kasta mig i bästefåtöljen med Maj och ett glas rött. Du får titta på katter och ungar och hemgjort äpplemos om du vill. Ju fler bilder, desto mindre utrymme kvar här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om avrundningen av helgen.


 

Paket med grönt snöre

Paket med grönt snöre till en blivande 21-åring har jag slagit in idag.

Oj så snabbt den här helgen svischade förbi! På fredagskvällen tyckte jag att jag hade massor av ledig tid framför mig. Sen var det plötsligt söndagskväll. Gårdagen ägnade vi främst åt sandjakt och åt att äta grekiskt, idag firade vi Kanelbullens dag. Och katternas, förstås. Nåja, ett stycke present till en blivande 21-åring införskaffades också i helgen. Yngsta bonusdottern kommer hem i morgon och stannar en vecka. Eftersom 21-årsdagen infaller senare i oktober och då firas på annan ort, där hon bor, får vi i familjen fira henne lite i förväg. Nån dag. Eller kväll. Om vi lyckas få till det. ETT paket finns nu i alla fall.

Kanelbullar och kaffe

Vi firade Kanelbullens dag tack vare Findus och Lindvalls!


På tidiga eftermiddagen for vi till Himlen 
för att fira Kanelbullens dag. Pojkarna Olsson kom också förbi med en stor påse äpplen av egen skörd. De fick sig en bulle. Eller ja… Elias och jag, barnena, fick två. Eller var det rentav… tre..? (Sen undrar jag varför jag är tjock…)

Men det var mest katten och kattungarna som fick uppmärksamhet. Tänk, jag trodde väl aldrig att jag skulle bli botad från min katträdsla! Nu är jag i vart fall inte rädd för mamma Mini och hennes två ungar. Och det är stort! Respekt för katter lär jag alltid ha, men jag är inte rädd – inte hela tiden, i alla fall. Mini ser glad ut när jag kommer och brukar springa fram och stryka sig mot mina ben. Dessutom älskar hon mina tofflor. Det var lite spännande att se kattungarnas besök i sin potta. Jag tror att det kom lite kiss, faktiskt.

Och som vanligt kommer här några bilder på bebisarna och deras mamma:

Detta bildspel kräver JavaScript.


NU ska Tofflan ställa sig vid spisen och laga söndagsmiddag. 
Det blir stekt kycklingfärs och spaghetti med lök, vitlökssalt och ketchup – The Old Family Style, alltså, medan jag förstås väntar in kvällens avsnitt av Bron på SvT. Vad har DU ätit för gott i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kattungarna.


 

Eftermiddagen har jag och Fästmön ägnat åt sand. Kattsand. Att köpa rätt sort till små kattungar som ska lära sig gå på pottan är inte det lättaste. En ny potta har också införskaffats samt lite kattungemat. Nu hoppas vi att Mamma Katt lär sina små var de ska uträtta sina behov. Och medan Anna och jag är ute på stan och äter grekiskt hoppas vi att kattungarna är läraktiga.


Här är några bilder på di sma från idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett djuriskt inlägg.


 

Annas kattungar

De små sover mest, men när ögon och öron nu börjar öppnas lär det hända saker…

Jag vidhåller att jag inte är nån kattmänniska, men… Igår fyllde Fästmöns kattungar en vecka – och jag klappade dem för första gången. Vi har varit och sett till dem nästan varje dag. De stunder vi inte är där har äldste bonussonen nu gått från att vara barnmorska till att vara matmor. Till pottan sträcker sig emellertid inte den husmoderliga lusten helt. Det är mest Anna som sköter den.

Varje gång vi har varit till Himlen har vi sett hur de små växer så det knakar. Igår såg vi att deras ögon håller på att öppnas. Och öronen börjar se mer ut som öron och inte som små rosa grejor.

Lilla mamman ligger mest som en mjölkmaskin. Där ungarna har snuttat är hon alldeles hårlös. Hon halvsover, mamman, men när vi har kommit de senaste gångerna är hon mest intresserad av att vi ger henne mat. Hon kan äta hur mycket som helst och ändå är hon ganska smal. Det verkar vara precis som hos oss människor, att ammande mammor kan äta massor utan att de blir tjocka.

Sen vill kattmamman gosa lite också. Jag är väldigt försiktig. I början, när ungarna var nyfödda, var jag rädd att hon skulle flyga på mig i sin instinkt att skydda sina små. Men nu kan hon helt sonika hoppa ner från boet i yngsta bonusdotterns säng och strosa iväg trots att vi sitter där.

Våra mobilkameror går heta. Det är svårt att fånga två rörliga små ungar vars främsta mål i livet just nu tycks vara att hitta den rätta mjölktillbringaren.

Här är några bilder från igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är bilderna från i tisdags.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ryggande inlägg.


 

Tofflan på köksgolvet

Tofflan på köksgolvet, mitt bästa tillhåll just nu.

Som du kanske fattar av inläggets rubrik gick det inte alls bra att jobba idag. Jag vaknade efter att ha sovit uruselt (vaknar varje gång jag vänder mig i sängen), tvättade mig och la mig på köksgolvet. Redan då hade jag skitont, alltså, och arbetsdagen hade inte ens börjat.

Att köra bil gjorde ont typ hela tiden – vilket det inte har gjort riktigt tidigare – så när jag kom fram till kexfabriken/besticklådan hade jag, på ren svenska, inte bara skitont utan jävligt ont. Jag var rejält smärtpåverkad, nästan omtöcknad.

Och faktum är att jag gjorde nåt ovanligt: jag insåg mina begränsningar och ringde min husläkarmottagning. Efter trekvart blev jag uppringd. Under tiden gjorde jag lite nytta och fixade en nyhet. Vet inte hur texten blev med tanke på mitt tillstånd.

Jag har fått en läkartid klockan 13 idag och är evigt tacksam för den! Igår kväll tog jag nämligen den sista tabletten av den receptbelagda antiinflammatoriska medicinen jag hade i mina gömmor. I morse blev det den receptfria. Nu hoppas jag att doktor Jan skriver ut nåt som gör susen. Eftersom jag var hemma hela förra veckan behöver jag också ett läkarintyg. Jag vet ju inte om jag blir sjukskriven, men jag skulle tro det. Sist jag hade ett liknande rejält ryggskott blev det sex veckor. Det var för övrigt under den tiden min dåvarande chef planerade och förberedde för min avpollettering, fick jag senare veta. Snacka om att hugga i en rygg som redan var kass!..

Spottande grodor

Hade ingen bild på nån potta, så det blev sPOTTAnde grodor i stället. Ungefär så jag känner mig.

Nu tror jag inte att det blir sex veckor, möjligen nån. Det här är ju fjärde veckan med ryggont, så det bara måste bli bättre snart. (Eller?) Min nuvarande chef behöver inte planera min av-pollettering, för min visstidsanställning gäller ju bara till och med den 30 april. Nåt annat vet jag inte. Trots det har jag dåligt samvete för att jag inte är på jobbet eftersom jag sätter mina kollegor på pottan. Men jag tror att de hellre blir satta där än att jag är på jobbet och stönar och gnäller och nästan grinar, som idag.

Detta inlägg har jag för övrigt legat ner och skrivit. Den enda ställning som funkar just nu.

To be continued…  

 


Livet är kort.

Read Full Post »

På torsdagar har för det mesta min Storasyster och jag mobil konferens. Ja förutom när ho ä i fjällena och håller på. Men idag var hon hemma och detta avhandlade vi:

Lillasyster (LS):

Vi är micket sniggare sistrar!

Storasyster (SS):

Klart vi är! Men kolla va han var ungdomlig idag!

LS:

Ja liksom både hängslen och livrem, fast andra plagg, dårå.

SS:

Tönt!

LS:

Kolla Batman!

SS:

Och en åldrande Robin!

LS:

De är säkert bögare också.

SS:

Bergis! Men du, nu har de fel fakta igen. Idioter!

LS:

Va? Vadå?

SS:

Ja men det heter ju kula, inte jojka. Det stod jojka, inte kula. Jag är upprörd!

LS:

Ja det är inte KUL när du är upprörd, sister!  Men titta vilka regnplagg!

SS:

De borde hålla sig hemma hellre än att gå ut i de där!

LS:

En björn!

SS:

Nej en byrå! Fast skorna var underbara.

LS:

Men det var ju tofflor!

SS:

Tofflor var ordet!

LS:

Jag skrattar som vanligt högt i min ensamhet.

SS: 

Jag garvar också. U glor.

LS:

Hälsa att han är söt!

SS:

Hörru sis, den där han är lite jobbig i kväll!

LS:

Han ser kissis ut, helt klart. Han behöver en toa.

SS:

Eller en liten potta.

LS:

Hans mamma lärde honom nog inte att man ska kissa först. Kolla, nu står han med korsade ben igen!

SS:

Han borde skämmas!

LS:

Rolig karl, byggde saker och gjorde barn.

SS:

Lite enkelspårig. Tänkte på den andre… Han kanske blir kissis av strilandet..?

LS:

Jag vet inte.

SS:

Inte jag heller. Alla blir kissis.

LS:

Jag kanske ska ringa och fråga!

SS:

Gört!

LS:

Han hälsar att det är prostatan.

SS:

Och den eviga tröjan! Blir så trött…

LS:

Tomtefärgad.

SS:

Du om det är prostatan kanske han behöver få lite… ja, du vet…

LS:

Nu kommer han! Tänk att tröjor och rutiga skjortor ska vara sånt mode!

SS:

Han är ju inte ens snigg!

LS:

Han har så konstigt hårfäste.

SS:

Bergis vampyr.

LS:

Och sju mil mellan tänderna.

SS:

Som ett skämt!

LS:

Ja sannerligen sju mil…

SS:

En motorväg emellan.

LS:

Såna vill vi inte ha här!

SS:

Jag ska lägga mig i badet.

LS:

Jag är nyduschad och luktar nöt.

SS:

Keps!

LS:

Alla har keps…

SS:

Skitfult med keps. U har somnat i soffan. Min prins…

LS:

Skriv inte så högt på mobilen så du väcker honom!

SS:

Nä, jag ska nog också sova nu. Badar i morgon.

LS:

Simma lugnt!

 

Read Full Post »

Hur korkade är folk, egentligen? Eller snarare, är saker och ting dåligt konstruerade? En del av hos har väl hört den gamla HasseåTage-låten med textraden

[…] Han satte foten i en potta och kunde inte komma loss […]

Den här gången var det en tjej, tro det eller ej, fast inte en potta. Hon fastnade i… sopnedkastet. Tjejen råkade slänga sin mobil av misstag med sina sopor. Hon försökte fiska upp mobilen med en sopborste, men det gick inte. Och när hon sträckte sig efter den i sopnedkastet halkade hon och föll ner – och fastnade i sopnedkastet, helt enkelt. I två timmar satt hon fast innan räddningstjänsten fick loss henne.

Det här kan ju tyckas som trams, men faktum är att tjejen skrattade inte. Hon hade kunnat kvävas om hon inte fått hjälp. Men lite… lustigt var ju det hela…

By the way, kvinnor kan! En annan tjej fastnade i en stereobaslåda…

Read Full Post »

Older Posts »