Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘försäkringar’

Ett inlägg om morgonens ekonomiska bestyr.


Det har hittills varit en morgon
som omfattat arbete med en del praktiska prylar. Gå igenom räkenskaperna är en sån pryl. Den här månaden känns det betydligt lättare än förra eftersom jag igår fick a-kassa för fyra veckor och inte bara för två, som sist. Dessutom kom ett fint tillskott från inkomstförsäkringen. Utan inkomstförsäkringen hade jag haft en tusenlapp att klara mig på (mat, hygien, medicin, resor etc) till den 21 november. Det hade gått. Det går alltid att rätta sig efter det man har.

pengar

Pengar är bra att ha.


Det är onekligen så
att pengar är bra att ha. Faktum är att jag inte är så intresserad av att vara rik. Det enda jag önskar mig själv är att kunna betala månadens alla räkningar och att få en slant över till mat, kläder, hygienartiklar, medicin och resor. Ja med resor menar jag framför allt resor till och från anställningsintervjuer. Ibland är ju dessa resor längre, ibland kortare. Oavsett avstånd kostar de pengar.

Vis av tidigare erfarenheter hade jag sparat lite pengar. Men det räckte inte eftersom det dröjde så länge innan jag fick en hel ersättning från a-kassan och inkomstförsäkringen. Nu har jag varit arbetslös i snart tre månader. Det var först igår jag kunde se att jag går runt – till nästa utbetalning i november. Jag har haft förmånen att ha jobbat ett par år. Jag har inte haft nån kanonlön, men jag kunde stoppa undan lite grann. Det är inte utan att jag tänker på alla dem som inte har kunnat stoppa undan en endaste spänn för sämre tider… Hur klarar man sig då?

Nåt jag har tittat på är förstås hur jag ytterligare ska kunna dra ner på mina kostnader. Det jag hittills har gjort är att avstå från saker – såväl inköp som aktiviteter. Vidare har jag minskat på bilresorna. Jag har sett över mina försäkringar och minskat årskostnaden med ungefär 600 kronor. De två veckor i månaden som jag är ensam äter jag rätt spartanskt. Ibland blir det en chokladbit till middag, för det är fortfarande mycket billigare än att köpa mat. På grund av min mage och för att jag inte äter vissa livsmedel som gris och ko blir det lite specialare ibland. Men faktum är att jag ofta kan hitta bra mat som passar min kosthållning på extrapris, ofta hos Tokerian, faktiskt. Ibland har jag köpt fin kalkonfilé till halva priset – bara för att det är kort datum. Då äter jag och njuter med andakt!!!

kalkonfile o kniv

Kalkonfilé för halva priset är fynd man kan göra på Tokerian.


Idag blir det emellertid ingen kalkonfilé
utan kycklinggrillkorv (köpt för elva spänn för ett paket om tio korvar på ICA Solen), potatisklyftor (del av en påse om 750 gram som kostade nio spänn på Tokerian) samt till det Heinz chilisås (en flaska köpt för tio kronor på ICA Heidan). Jag kan tänka mig att min middag idag går på runt… sju kronor, allt som allt.

Naturligtvis funderar jag över vad mer jag kan dra ner på ifall det blir en fortsättning på mitt inkomstfria liv. På tur att sägas upp står fasta telefonen. Jag använder den nämligen nästan aldrig – bara igår när jag blev intervjuad, men då var det journalisten som ringde! Och så ringer mamma på den. Efter det står parkeringsplatser på tur. Jag har ju både en här och en hos Fästmön. Det tredje jag kan dra ner på är bredbandet där jag har både fast lina och trådlöst. Det gäller att jag bestämmer mig för vilket jag vill ha, helt enkelt. (Det finns för- och nackdelar med båda och jag har svårt att fatta nåt beslut.) Så… Det finns alltså fortfarande saker jag kan dra ner på när det gäller mina kostnader.

Ringde min a-kassa idag också för att höra om nedsatt avgift, som jag bör få när jag inte jobbar. Nån nedsättning av avgiften var inte gjord på den senaste räkningen, trots att man lovat det. Vidare ville jag höra mig för vad som händer om jag plötsligt får en visstidsanställning. Det är snåriga regler och jag tipsade om lite saker som jag tycker att a-kassan gott och väl kan lägg ut information om på sin webbplats. Idag blir det ju allt vanligare med ”kortare” anställningar, timanställningar etc. Tyvärr följer reglerna vanligen inte med utvecklingen.

Varje år gör jag en hushållsbudget i Excel. Det har jag gjort i många år. Där skriver jag in såväl inkomster som utgifter och så skriver jag ut på papper. Det är bra att få en överblick och enkelt kunna se vilken månad en viss räkning ska vara betald, till exempel. En del räkningar kommer ju inte varje månad utan då och då. Jag får känslan av att ligga steget före och har bättre koll på min ekonomi på det här viset. Men det är tufft att inte kunna lägga in en enda spänn i inkomstfälten för nästa år. Ganska skrämmande, till och med.

Jag vet att man inte ska prata om pengar, men hur gör DU? Gör du en hushållsbudget eller tar du räkningarna som de kommer? Behöver du också dra ner på kostnaderna och vad kan du tänka dig att dra ner på? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte en dag får man vara glad helt och hållet. Nehej, man ska gärna deppa ihop och alla ens pengar ska ta slut. När Elias och jag kom ut till bilen för att åka och hämta Fästmön hade vindrutan börjat spricka från ett stenskott.

GAH! Så himla oglad jag blev!

Nu var det bara att ge sig iväg till Annas jobb och skjutsa henne för att kompletteringshandla till middagen och sen hem till Himlen. Jag hann inte innanför min egen dörr förrän magen vände sig ut och in – eller jo, jag hann in på toa, tack och lov. Snacka om nervös mage… Sen fick jag kramp i samtliga tår på vänsterfoten. Vilken tur att man har bärbar telefon eftersom…


Vilken tur att telefoner är bärbara numera…

                                                                                                                                                                          …nästa moment blev att jag ringde mitt försäkringsbolag. Efter sjutton miljoner knappval kom jag äntligen fram till en mänsklig röst, Lukas. På mjuk och melodisk skånska sa Lukas att hela rutan troligen måste bytas eftersom den har börjat spricka. Självrisken på 1 500 spänn måste jag stå för, resten tar försäkringsbolaget. Vilken tur i oturen ändå. Att det finns försäkringar… Jag kan ju liksom bara föreställa mig vad slutnotan blir… Men 1 500 pix hade jag liksom inte räknat med. Det är fyra glasmästare som mitt försäkringsbolag har avtal med och jag ringde det första på listan. Nu är jag inbokad på måndag morgon klockan sju. Bilen får stanna hela dan och jag får ha en lånebil under tiden. Praktiskt och skönt! För alla såna här reparationsställen ligger ju alltid ute i tjottaheiti nånstans.

Nu ska jag rota i mina gömmor och se om jag kan skrapa ihop 1 500 spänn. Det kan jag nog.

Read Full Post »

Förtydligande: Jag är själv INTE i Fas 3. Än. Men jag är en arbetssökande som inte har fått nån vidare hjälp av Arbetsförmedlingen. Och jag gissar att jag inte är den enda…

                                                                                                                                                            I lokalblaskans artikelserie Jakten på arbete läser jag idag den andra artikeln. (Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan.) Den som handlar om Fas 3, en del av jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, som är mycket kritiserad. Somliga kallar den till och med en modern form av slaveri. Det handlar om att du kanske får            5 000 kronor i månadslön – före skatt. Samtidigt får din arbetsgivare lika mycket för dig av staten. Och arbetsgivaren betalar inga sociala avgifter eller försäkringar för dig.

Idag är ungefär 500 personer från Uppsala län inne i Fas 3. Om två år beräknas antalet var det dubbla och då befinner sig för övrigt 47 000 personer i Sverige där.

Den som hamnar i Fas 3 har inte rätt att få nån hjälp från Arbetsförmedlingen. Praktik, vidareutbildning eller liknande får man ingen hjälp med – fast det kanske man inte har fått tidigare heller, som jag, till exempel.


Fas 3, ett modernt slaveri?

                                                                                                                                                 Hittills är det endast medlemmar från facket Kommunal som hamnat i Fas 3 i Uppsala län. Facket tycker att medlemmarna blir som livegna. De får ingen vidareutbildning och ersättningen är usel. Kommunals länsordförande talar om förvaring och ett sätt att gömma undan arbetslösa i statistiken.

Hur hamnar man i Fas 3?

  1. Först har man gjort slut på de 300 dagarna med ersättning från a-kassan. Har man barn under 18 år får man a-kassa i 450 dagar.
  2. Sen skrivs man in i jobb- och utvecklingsgarantin. Under Fas 1 och 2 ägnar man sig åt jobbsökning och man får coachning, utbildar sig, deltar i starta-eget-aktiviteter eller liknande. Det handlar om 450 dagar.
  3. När nästan tre år har gått hamnar man så i Fas 3. Då ska man utföra arbetsuppgifter som annars inte blivit utförda på en arbetsplats. Man har ingen rätt till praktik, coachning eller sånt, men man får ta vikariat på arbetsplatsen mot lön. Ersättningen ligger mellan 5 000 och 15 000 kronor i månaden före skatt. Den som hamnar här och inte tidigare har haft a-kassa tvingas leva på socialbidrag.

Jag läser vidare i reportaget om två kvinnor som hamnat i Fas 3. Den ena har jag förmånen att ha varit delvis kollega med på mitt förra jobb. Vi jobbade inte direkt ihop, men tillhörde samma avdelning trots att vi inte ens satt i samma lokaler. (Ja, dessa arrangemang är rätt typiska för min förra arbetsgivare, som för övrigt inte har några skrupler vad gäller att utnyttja så kallad grå arbetskraft.) Just den här kvinnan är invandrare, men hon är dessutom fysiker. På mitt förra jobb arbetade hon bland annat med kulturanpassning av information. Hon har även arbetat som tolk. Men tyvärr räcker inte inkomsterna från tolkuppdragen och hon har tvingats söka a-kassa. När a-kassedagarna var slut hamnade hon i ett socialt företag, en butik där man säljer kläder. Nu har hon fått en anställning och ska arbeta med att arrangera föreläsningar. Hon är fysiker. Tolk. Och ska arrangera föreläsningar.


Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten.

                                                                                                                                                      Den andra kvinnan är ryggskadad men jobbar i en privatägd butik. Hon gör samma jobb som de anställda, men får 223 kronor om dagen för det. När de övriga anställda kommer sätter de sig och surfar vid datorn. Kvinnan är cirka 60 år. Hon har kontaktat Arbetsförmedlingen, men får inget stöd därifrån. Hon är sjuk. Hon har ont. Hon är nära pensionsåldern. Men jobba ska hon, för peanuts, medan de som är anställda på riktigt inte gör det.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten. När jag läser om de två kvinnorna gråter jag nästan. Kan det vara rimligt att en fysiker jobbar i en klädbutik och att en ryggskadad kvinna jobbar i butik och tjänar peanuts jämfört med de anställda???

Hur kan det få vara så här? Självklart måste det till förändringar som beslutas om på riksnivå, av våra politiker, men hur kan Arbetsförmedlingen gå med på att det är så här? Eller har man inte tid att ”göra revolution” därför att man tjafsar för mycket med Försäkringskasan? Eller vad???

På Arbetsförmedlingen jobbar en del som är riktigt bra på det de gör, men också de som inte gör nåt mer eller nåt utöver det de ska och så de som låter klienterna göra handläggarnas jobb. Tro mig, jag har mött alla sorter. Man kanske skulle göra en liten omruskning i organisationen? (Jag funderar på att tipsa Angeles om det! Inte tror jag att man kör med Management by Love på Arbetsförmedlingen, nämligen.) För när man som jag har fått höra av min handläggare att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb, då undrar jag vad Arbetsförmedlingen är till för. (Jag har för övrigt bett att få byta handläggare, på uppmaning av såväl medarebetare i Arbetsförmedlingens Kundtjänst som min a-kassa, till nån som kanske har en annan syn på Arbetsförmedlingens roll, men jag har förstått att nåt byte inte är aktuellt.)

Read Full Post »

Som jag nämnt åtskilliga gånger är detta ingen politisk blogg och jag tänker inte ta ställning för eller emot, MEN… Arbetsmarknadsministern Hillevi Engström, (M), tar i en debattartikel upp en viktig och angelägen fråga: oseriösa arbetsgivare – och bristande kontroll från Arbetsförmedlingen.

Hillevi Engström anser att Arbetsförmedlingen måste öka kontrollen av de arbetsgivare som ger långtidsarbetslösa sysselsättning. Dessa arbetsgivare får nämligen ersättning för sina insatser. Eftersom Arbetsförmedlingen enligt egen utsago från en av deras handläggare inte förmedlar jobb, tycker jag att det vore en alldeles utmärkt arbetsuppgift för Arbetsförmedlingen. För ursäkta mig, vad sysslar man med annars??? Att skriva intetsägande handlingsplaner kan väl inte fylla upp handläggarnas arbetsdagar?

Hillevi Engström tar upp ytterligare aspekter som jag anser är viktiga:

[…] Priset för utanförskap får aldrig underskattas. Ett förlorat jobb kan leda till förlorat självförtroende, social isolering, depressioner och ångest. Genom initiativ för aktivitet, som ökar deltagande på arbetsmarknaden, går detta att förebygga och vägen tillbaka till arbete kan bli kortare. […]

Jag kan bara skriva under på detta! För varje sekund som passerar sjunker självförtroendet, den sociala isoleringen ökar i samma takt, depression och ångest blir biverkningar av ett tomt arbetsliv.

Nu finns det ett antal insatser som görs, men inte ens efter två års jobbsökande vill man här i stan skaka fram ett praktikjobb till Petite Moi, trots att jag har efterfrågat sånt. För även arbetslivserfarenhet blir ju gammal och behöver uppdateras och förnyas!

För övrigt skulle jag också önska att Arbetsförmedlingen la ner lite kontrollarbete på de arbetsgivare som annonserar i Platsbanken. Flera av dem kan klassas som oseriösa, många har till och med hamnat på olika ”svarta listor” och några har flera anmälningar på sig. Som arbetssökande känner man sig totalt utlämnad. Man vill så gärna tro på kvalitet och framför allt seriositet bland Platsbankens annonserande arbetsgivare. SÄRSKILT vill man ju som arbetssökande TRO att en myndighet inte tillåter jobbannonser från oseriösa och kanske i vissa fall kriminellt belastade arbetsgivare. Men det gör man alltså.

Desutom är jag inte intresserad av ersättningar och bidrag, det är ett jobb jag vill ha. Till dess får jag TYVÄRR försöka leva med känslan av att vara utlämnad åt en Arbetsförmedling som jag inte förstår vilken funktion den har OCH leva på försäkringar och a-kassa, det senare enbart är totalt omöjligt att leva på (om man inte bosätter sig på en parkbänk eller en koja i skogen, dårå).

Slutligen, finns det nåt parti, nåt block, som är intresserat av att komma med förslag på vettiga insatser för att minska långtidsarbetslösas lidanden???? Om inte nån tar ansvar, nämligen, lär arbetslöshetstalen sjunka drastiskt på grund av ökat antal självmord. Och då kan ju vårt fina land verkligen slå sig för bröstet (jag är MYCKET ironisk).

Read Full Post »