Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fas 3’

Ett blandat inlägg med nåt av det som är på tapeten.


 

Varje dag försöker jag läsa nyheter på nätet. Nån papperstidning har jag inte råd med och inte heller att betala för att läsa vissa låsta artiklar som de stora drakarna har på sina webbplatser. Det är tur att det finns gratissajter. Samtidigt ska en kanske vara på sin vakt och fundera över saker och tings riktighet, källor etc.

Doktorsväska

En kanske ska erbjuda stockholmarna doktor Britt-Maries doktorsväska? Då kan de ägna sig åt egenvård och slipper belasta offentlig och privat vård.

En artikel som jag faktiskt kunde läsa gratis idag hos DN var den om färre närakuter för stockholmarna. Ingressen inleds med att hävda att det ska bli lättare för stockholmarna att få akutvård, nåt som i mina ögon motsägs av den kommande meningen där det informeras att 17 närakuter i Stockholms län ska bli tolv. Nog för att jag då och då lider av dyskalkyli, men hur kan det bli lättare att få vård med färre mottagningar??? Jo, från 2017 ska landstinget bestämma var mottagningarna ska ligga och inte företagen som driver mottagningarna. Det kan göra att det ligger flera mottagningar i ett och samma område, medan andra områden inte har en enda. Landstinget vet bättre än vårdföretagen, alltså. Vårdföretagen vill ju bara tjäna pengar.

En rädd rånar-Toffla

Tofflan är rädd.

Några som dessvärre har blivit fler är anhängarna till ett parti som skrämmer mig så otroligt mycket att jag inte ens vill sätta ut dess namn. Häromdan presenterades en mätning som visade att partiet är Sveriges största parti. Idag läser jag om en annan mätning som visar på samma sak och dessutom att det är det största partiet bland män. Det konstateras vidare att både sossarna och moderaterna tappar väljare. Inte svårt att, trots dyskalkyli, räkna ut vilket parti dessa väljare skulle ge sin röst om det var val idag. Jag tror att både sossar och moderater – och de flesta andra partier också, för den delen – är som jag: rädda. De vill inte diskutera den fråga som uppenbarligen upprör, berör och engagerar dessa förlorade väljare. Men som folkvald politiker borde en väl ha lite större ansvar..? Eller är det så att jag, som enskild individ, måste våga säga öppet vad jag tycker? Med tanke på det som har hänt och händer en mig närstående person är detta inte särskilt lockande…

P-böter

Den här böteslappen som jag fick var dessvärre sann. Men den är sen länge betald. Det blev en dyrbar anställningsintervju…

Falskhet finns det ute i världen, det vet vi. I Stockholm drabbas en del bilägare av falska p-böter på ganska höga belopp. En av dem var Marcus Gårdman. Han blev sur, men tänkte betala sina böter – när han upptäckte att bankgirot inte stämde. I stället polisanmälde han Parkeringsbolaget Sverige, som var betalningsmottagare. En liten googling från min sida (tänk att jag kan googla!<== ironi) visar att bolaget existerar och registrerades i slutet av oktober förra året. Det har två personer i sin styrelse. Men nåt avtal med Stockholms stad har det inte.

Nä, då tror jag mer på Stephen Hawking, som just nu är i Sverige. Igår kväll höll han en föreläsning för allmänheten på Waterfront Congress Hall. Över tusen personer hade tagit sig dit för att höra om svarta hål, vanligen kollapsade stjärnor. De svarta hålen har så stark gravitation att de suger åt sig allt som finns i närheten. Det skulle innebära att i princip all information kan gå förlorad. Den lösning som kan vara möjlig, enligt Stephen Hawking, är om det finns parallella universum. I såna fall skulle en kunna falla in i ett svart hål och komma ut i ett annat universum. De svarta hålen kanske inte är så svarta som vi har trott, alltså…

Hålfabriken

Svarta hål nåt för Hålfabriken..? Nej, det tror jag knappast. Detta är en barnbok. Jag hade ingen bild på nåt svart hål i mitt arkiv.


Men bäst av allt…
Regeringen skrotar Fas 3
med gratisjobb, ibland av förnedrande art, och ska satsa pengar på förhoppningsvis vettiga insatser långtidsarbetslösa! Hoppas det gäller ALLA långtidsarbetslösa och inte bara dem som är under 25…

Vad tror DU??? Skriver gärna några rader i en kommentar om nåt av det ovanstående!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sysselsättning.


 

Flatmopp

”Niklas” fick moppa gratis.

Idag läste jag en riktigt bra och intressant artikel i UppsalaTidningen – senaste numret med artikeln hittar du här – signerad Fredrik Dahlström. Ja, den är så intressant att jag gärna själv hade skrivit den. Bra är den för att den tar upp nåt angeläget och riktigt sjukt fel: det här att arbetslösa får jobba gratis, det så kallade fas 3.

Det sägs att tanken med fas 3 är att hjälpa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden. En väg till jobb, alltså. I artikeln i UppsalaTidningen berättar ”Niklas”, alias en Uppsalabo i 40-årsåldern med småbarn, om sina upplevelser som fas 3-deltagande städare hos företaget Svensk Kommuntjänst AB. ”Niklas” säger att han fick fem minuters introduktion och sen hink och svabb.

OK, hur svårt kan det vara att städa trappor?

undrar du kanske. Ja svårt och svårt… Har man varit arbetslös länge (det har man när man hamnar i fas 3) behöver man ordentlig introduktion OCH handledning. ”Niklas” fick inte handledning heller. I hans arbetslag ingick inte ens nån ordinarie personal. 

Enligt reglerna för fas 3 ska arbetet inte ersätta ordinarie personal som ju får lön för jobbet. Samtidigt ska ett fas 3-jobb var så arbetslikt som möjligt. Enligt verksamhetschefen Kjell Karlsson vid Svensk Kommuntjänst AB har en handledare från företaget varit på plats. Vidare menar han att ”Niklas” med flera inte har ersatt ordinarie arbetskraft eftersom de utförde ett tillfälligt uppdrag. Men hur tillfälligt är ett uppdrag? Företaget får ju hela tiden just uppdrag. Och om man anlitar en underleverantör, i det här fallet ett gäng fas 3-människor, bör man väl betala den leverantören? Jag förespråkar nämligen lön för utfört arbete, gör inte du? (<== retorisk fråga)

Fas 3-städarna blev alltmer missnöjda , men fick bara mer städjobb. Och så fick de höra att de var omotiverade. Hot om utebliven ersättning (aktivitetsstöd eller försörjningsstöd är det nog som avses, även om det står a-kassa i artikeln. Jag tror inte att man får a-kassa i fas 3.) kom också från företaget. Genom att meddela Arbetsförmedlingen/motsvarande instans att deltagarna inte sköter sig kan deltagarna bli av med de futtiga pengarna som aktivitetsstöd och försörjningsstöd (existensminimum) ger.

Knuten näve

Man utsätts för hot om utebliven ersättning redan från början.

Just dessa hot är man utsatt för redan i början som arbetssökande när man får a-kassa – trots att vi är många som har betalat vår a-kasseavgift varje månad i hela vårt yrkesverksamma liv (även när vi är arbetslösa – och får ersättning från… a-kassan…). Visst är det bra med en viss press på sig att aktivt söka jobb, men jag är väldigt less på att det hela tiden förutsätts att man är ute efter att lura till sig pengar och sko sig på systemet. Det är liksom inte värt det. Min a-kassa är mindre än en tredjedel av den lön jag hade på min senaste visstidsanställning. Aktivitetsstöd och försörjningsstöd är ännu lägre. Vem kan leva på detta i längden? Inte nog med att det är förnedrande och socialt isolerande att gå utan jobb länge, det är förödande för ens ekonomi. De ynka slantar man får i ersättning är inte värda att försöka lura till sig, de räcker ju inte. Jag vill dessutom påminna om att a-kassan inte är höjd på 13 år.

Det finns bra företag och empatiska arbetsgivare som vill ge människor en chans. Gynna dessa! Men straffa de företag som skoningslöst utnyttjar människor i en utsatt situation! Vidare efterlyser jag bättre kontroll av företag som erbjuder fas 3-jobb. Och ansvaret för den kontrollen borde rimligtvis bäras av Arbetsförmedlingen, som ju är den gemensamma nämnaren i detta.


Känner du till nåt bra företag/organisation som ger långtidsarbetslösa vettig sysselsättning utan att utnyttja dem för gratisjobb? Tipsa gärna i en kommentar nedan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrivande inlägg.


 

Frida dold

En doldis, men en riktigt spännande person!

Jaha, det var den här dagen! Medan V-Jonas har dragit folk till Stora Torget i Uppsalaen KD-politiker har dragit pengar ur en äldre kvinnas plånbok (visserligen redan 2012, men skämmes!) och Angeles har dragit till och blivit delägare i Öresundsbemanning (vars huvudsyssla är att förse Arbetsförmedlingen med sysselsättningsplatser till långtidsarbetslösa i fas 3), drog jag ut på uppdrag för att intervjua en spännande person. Jag har alldeles nyss skickat över text och bild till UppsalaNyheter och hoppas få se det hela ute på nätet kanske redan i kväll eller i morgon. Det är en mycket modig person jag har intervjuat! Det är alltid svårare att intervjua nån man känner än en okänd person. Samtidigt är kraven också högre när man känner sitt intervjuoffer, tycker jag. För självklart vill jag att det ska bli bra och ge en rättvis bild av personen. Naturligtvis kommer det en länk och en liten puff till artikeln här på bloggen när texten är publicerad!

Nu blir det en stunds annat skrivjobb för min del och därefter lite middag. Köket i New Village serverar spicy noodles i kväll, medan Fästmön arbetar.

Det fina vädret kom av sig och eftermiddagen har varit mulen. Det känns rätt OK med tanke på att jag inte har varit utomhus direkt.

Och medan jag skriver, äter och väntar kan du också glädja dig åt att två söta tanter, 90 respektive 91, efter 72 år äntligen har gift sig! Grattis Vivian och Alice! Den som väntar på nåt gott…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett projekt för livet. Och mot cancer.


De flesta av os
s känner nån som har drabbats av cancer. Det kan handla om nån som har blivit sjuk eller nån närstående till nån som har blivit sjuk. Man kanske själv är drabbad, på ett eller annat sätt, antingen som sjuk eller som närstående. Ja, för även närstående drabbas ju av cancer.

Projektet ForLife startades av ett gäng personer som har drabbats av cancer som just närstående. De vill göra nånting aktivt för cancerforskningen. Genom att sälja enkla och användbara produkter drar projektet in pengar till Cancerfonden. Försäljningen sker främst via nätet, men även vid olika evenemang. Och alla intäkter går direkt till Cancerfonden. Här kan du följa ForLifes insamling! Och skänka en femtiolapp.

Än så länge finns det bara iPhoneskal att köpa i nätbutiken, men förhoppningsvis kommer det även andra vettiga varor snart. ForLife har också en blogg som är under uppbyggnad.

For lifeskal

Ett sånt här ForLifeskal finns för iPhone 4, 4S och 5 och kostar bara 100 pix!


Och vet du… En annan bra grej med just där här projektet är att det drivs av ett företag som sysselsätter personer i den så kallade Fas 3. Jag menar ÄNTLIGEN ett vettigt projekt för personer som har varit långtidsarbetslösa eller långtidssjukrivna!!!

Det här kan bli nånting riktigt, riktigt bra! Var med och stöd projektet ForLife nu – antingen genom att köpa ett iPhoneskal eller skänka en halvsläng (50 kronor)! Det har till och med jag, som själv är arbetslös och befriad från mina tumörer, råd med!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ArbetsförMEDLingen, dess avgående GD och ArbetsförNEDRingen.


Jag vet inte hur många gånger
jag har bloggat om Arbetsförnedringen den senaste tiden. Många är det, i alla fall. Jag har bland annat skrivit

En seger… eller i alla fall nånting avklarat

Att man ska behöva bli arg varenda dag…

En tripp till Stockholm, bara så där

Vecka 32: Mjukare och Energislukare

Fredagsfunderingar framåt aftonen

Vecka 33: Bankett och Blankett

Oro och nervigt inför nya regler och system

Loppis-lördag och Mina sidor

Den lilla människans besök på Arbetsförnedringen


Jag har haft en omröstning
här på bloggen, där jag har undrat om Arbetsförmedlingen behövs…

Tofflan undrar: Behövs Arbetsförmedlingen?

Tofflan undrade: Behövs Arbetsförmedlingen?


Jag har skrivit utifrån min egen situation
och utifrån mina upplevelser – vilket naturligtvis inte behöver vara andras upplevelser eller sanningen – ur ett underläge.

Jag har också skrivit om den avgående generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist, fast för ett tag sen:

Fas 3 – modernt slaveri eller ny chans för arbetslösa?

Regn, regn, regn och rusk – och lite rock på finska

Hur är läget på arbetsmarknaden EGENTLIGEN?

Hur avslutar man ett jobbmejl?

Men hur kunde det bli pengar över, Arbetsförmedlingen?

Arbetsförmedlingen misslyckas med en av sina viktigaste uppgifter

Fredagstur

Vecka 25: Midsommar och Miss-sommar


Nu är det klart
att Angeles Bermudez-Svankvist avgår med omedelbar verkan. Det är rätt beslut, tycker jag. Och skälet är inte att hon har klantat sig med sin mobil eller tagit med sin familj på tjänsteresor. Skälet, som jag ser det, är att hon trots sin månadslön på 142 000 kronor och de gedigna ledarerfarenheter (jag skrev inte ledaregenskaper!) hon har i bagaget  inte har lyckats leda Arbetsförmedlingen på ett bra sätt.

För den skull tycker jag inte att man behöver häckla Angeles Bermudez-Svankvist mer. Det är som det är. Hon har inte skött sitt uppdrag och hon slutar genast. Måste man hålla på och skriva kilometervis om henne som person, ironisera, vara oförskämd EFTERÅT – NU NÄR HON HAR, så att säga, FALLIT AV TRONEN? Var fanns alla som hade synpunkter på henne INNAN???

Nej, tänk om alla dessa tyckare i stället kunde sätta press på regeringen att göra en ordentlig genomlysning av Arbetsförmedlingen och dess organisation! Tänk om man kunde undersöka varför Arbetsförmedlingen inte gör nåt vidare bra jobb och varför många arbetslösa tycker att de inte får rätt sorts hjälp därifrån…

En genomlysning torde leda till organisationsförändringar så att de som jobbar på Arbetsförmedlingen gör det namnet på myndigheten säger att de BORDE göra – nämligen förmedla jobb? Vara en länk mellan arbetssökande och arbetsgivare. Omplacera oengagerade handläggare. Jobba mer nytänkande och oortodoxt. Så som min favorit på Arbetsförmedlingen, Ingmari! Jag kan garantera att om man sätter henne som ny generaldirektör så skulle det hända saker!!!

Om inte en sån pärla som Ingmari duger för regeringen, anmäler jag mig härmed frivilligt som sökande till uppdraget. Jag har massor av erfarenheter och förslag på vad som behövs göras. Men jag behöver inte 142 000 kronor i månadslön.


PS
Jag har träffat Angeles Bermudez-Svankvist ett antal gånger (inte många, men några) eftersom vi i ett tidigare arbetsliv har jobbat i samma organisation. Min uppfattning om henne är att hon är en virvelvind – på gott och ont. Så där som många av oss är.

PS 2 Det här har Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen bland annat skrivit om det generaldirektörens avgång:

DN:
Bermudez-Svankvist behåller lönen
Bermudez-Svankvist får sparken
Bermudez-Svankvist: ”Det har varit fantastiska år”
”Det är klart att det är ett bakslag för regeringen”

Krismöte på departementet
Så var Engströms presskonferens


SvD:

”Problemen försvinner inte med Bermudez”
Bermudez-Svankvist: ”Jag är stolt”
Bermudez-Svankvist sparkas

”De har agerat oprofessionellt”
Källa: ”Självklart sitter hon inte kvar”
”Någon måste betala för förtroendekrisen”
Arbetsförmedlingens styrelse saknar förtroende för sin GD
”Det är rimligt att hon får gå”
Ministern vill inte uttala sig om AF-chefen
Bermudez-Svankvist skyller räkning på jobbet


Aftonbladet:

Hon fälldes av alla skandaler
Får behålla sin sexsiffriga lön
Planen: Hon skulle gå i tysthet
Bermudez-Svankvist: Jag har gjort maximalt
Åkte på tvådagarskonferens – stannade en vecka
Tog med sig familjen på jobbresorna

Hon måste gå omedelbart
Teleräkningen: 310 000 kronor
Angeles Bermudez-Svankvist: Inte mitt fel
Plötsligt finns en annan syndabock än regeringen


Expressen:

Här hämtar Bermudez-Svankvist sina saker
Bermudez-Svankvist ersatt redan i lördags
”Hon är inte längre generaldirektör”
Bermudez-Svankvist överraskad på mötet
Bermudez-Svankvist: Stolt över arbetet
Clas Olsson tar över arbetsförmedlingen
Bermudez-Svankvist: Agerar oprofessionellt
Källa: AF-chefen kommer tvingas gå
Bermudez-Svankvist åkte på lyxresa i tjänst
Ekot: ”Har Borgs och Reinfeldts förtroende”
Generaldirektören riskerar att få sparken


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan funderar över ett sosseförslag som åtminstone vid första påseende låter ganska bra.


Den här veckan presenterar sossarna sin vårbudget.
Nånting som partiet länge har velat avskaffa är det så kallade fas 3. I stället tänker man föreslå en sorts välfärdsjobb, extratjänster i välfärden. Jag vet inte om det låter bättre än fas 3, men låt oss kolla vad det innebär!

Som fas 3 handlar det om människor som har varit arbetslösa en lång tid, mer än två år. Dessa jobb ska enbart skapas inom offentlig och ideell sektor, alltså typ kommuner, landsting, föreningsverksamhet och liknande. Jobben i sig ska handla om arbetsuppgifter som inte redan utförs, för man vill ju inte peta nån ordinarie personal. Dessutom behöver man ingen utbildning.

Extratjänsterna i välfärden blir inga heltidsjobb, utan tanken är att man ska jobba deltid och ägna resten av sin tid åt att studera eller söka jobb. Men… och här kommer äntligen den stora skillnaden mot fas 3: man ska få kollektivavtalsenlig lön.

Guldpengar
Om man arbetar är det att föredra att få lön enligt kollektivavtal framför chokladpengar med guldfolie på.


Vad det hela kan tänkas kosta
vill sossarnas ekonomiska talesperson återkomma till. Men hon tror inte att det kan bli några högre extrakostnader eftersom samhället redan idag försörjer dessa människor. (Försörjer… jaha… Där kom den människosynen, ja… Försörjer… Vem vill inte försörja sig själv? De flesta normalt funtade vill väl inte ligga samhället till last, eller?) Arbetsgivare som ordnar fas 3-jobb får idag 5 000 kronor. Totalt ingår 34 000 personer i fas 3 idag.

Magdalena Andersson, den ekonomiska talespersonen, tar till kraftuttryck:

Hittar man inte vägar tillbaka till arbetsmarknaden så riskerar det att bli en tickande utgiftsbomb, att samhället över lång tid behöver försörja de här personerna. Att utföra extratjänster i välfärden bör innebära att de här människorna hamnar närmare arbetsmarknaden, särskilt om man kan kombi­nera det med utbildning.

En tickande utgiftsbomb… Jag undrar hur man känner sig när man har varit långtidsarbetslös och sossarnas ekonomiska talesperson inte bara ser det som man blir försörjd av samhället, man är en utgiftsbomb också…

Hur som helst, helt uppåt väggarna låter inte det här, även om jag kanske hade valt att uttrycka mig på lite annat sätt om jag hade varit sossarnas talesperson. Det jag är ute efter är att hitta meningsfulla aktiviteter för dem som är arbetslösa. Jag bloggade en gång om en kvinna som ville bli swahililärare. Hon hade i och för sig inte varit långtidsarbetslös, utan långtidssjukskriven. Det jobb hon ägnade sig åt om dagarna var att sitta och virka i en affär.

Så… det jag tycker är bra i förslaget är meningsfulla arbetsuppgifter och lön enligt kollektivavtal! Det behövs visst till exempel extra händer i vården – men kanske inte till tunga lyft, kära Magdalena Andersson, för det kräver kurser i lyftteknik om man inte ska skada sig – välkommen till verkligheten!

Det jag tycker är mindre bra är att det enbart är offentlig och ideell verksamhet som ska kunna härbärgera dessa människor. Är det nån verksamhet som i åratals har utnyttjat grå arbetskraft så är det offentlig sektor!!! Vidare gillar jag inte att människor klassas som utgiftsbomber eller synen att de, oavsett om det heter fas 3 eller extratjänster i välfärden, anses bli försörjda av samhället. Jag vill tro att människor faktiskt vill kunna försörja sig själva.

Vad tror du om detta???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är redan den 5 september. Dagarna flyger förbi. Nyss ondgjorde sig en del över att september hade anlänt och därmed hösten. Inte jag. Jag älskar hösten. Fast jag inser att jag inte längre har lika mycket tid att vara ute i naturen och fota. Dessutom dras jag ju med en ond häl som handikappar mig något. Förhoppningsvis får jag lite hjälp med hälen nästa vecka.

Jag tror att den är här nu, hösten.


Så i stället för att vara ute och fota i höst
funderar jag på att göra en ny fotobok som skulle heta nåt i stil med ”Året på Jobbet”. Här runt omkring finns många vackra platser och ting att fota – en del roliga också. Nere vid dammen, där jag först arbetade när jag kom hit för ett år sen, händer det att det är dimmigt på höstmorgnarna. Naturen blir nästan… trolsk!

Dimmigt…


Men idag är det inte dimmigt
utan soligt igen. Det tycks vara varannandagsväder här. Och omväxling förnöjer väl. Om jag får välja, föredrar jag nog dagar utan ösregn, trots allt.

Igår kväll rullade Dalkarlarna in på gårdens framsida hemma med sin container och sin lift. Den senare förstörde totalt ena hörnet av gräsmattan. Fönsterbytet börjar närma sig – och sker mitt när jag har några riktigt tuffa dagar på jobbet. Fattas bara att jag får operationstid direkt efter så att jag får leva i ett kaos av omflyttade möbler och renoveringsdamm… Och så en massa främmande folk som springer in och ut i min lägenhet. Nej, jag är inte förtjust, men alla säger att det blir så bra

sen!

Sen! Vadå sen? Det är ju hela tiden nånting… Ja jag vet att jag låter grinig, men jag har fått nej på två jobb hos Uppsala kommun. Förra svängen när jag sökte ett liknande jobb kom jag åtminstone på intervju. Undras på vilket sätt jag gjorde bort mig eller varför jag sållades bort den här gången. Jag har ytterligare några ansökningar ute och planerar att skriva ihop en. Men det är väl så att det är väldigt svårt att få till nånting bra i ansökningsväg, när man trivs där man redan jobbar. Varför jag söker nya jobb? Om du har missat det har jag en tidsbegränsad anställning som har förlängts med mellan två och tre månader i taget. Det är lite tufft att leva så, för en dag kan det ju bara ta slut. Och jag har ju liksom ingen make/maka med lön att fall tillbaka på som en del har. Fästmön har fullt sjå att klara av sitt, så jag kan inte belasta henne.

Att bli arbetssökande igen skulle vara förödande för mig! Jag vill verkligen jobba – till skillnad från en del. När jag läser vilka hitte-på-jobb som finns inom Fas 3, eller vad det nu heter, blir jag både ledsen och förbannad. En del människor vill faktiskt ha nåt vettigt att göra om dagarna, inte gå till nån lekstuga! Sen finns det andra som har massor av åkommor och krämpor som ska tvingas ut i arbetslivet fast de vissa dar knappt kan stå på benen. Var ligger rättvisan i allt detta??? Nej, som sagt, jag blir både ledsen och förbannad. Det finns ingen rim och reson.

Rättvist tycker jag inte heller att det var igår när vi kollade lite grann på Kristallen. Där delades det ut diverse TV-priser. Naturligtvis fick Filip & Fredrik pris, liksom Gina-Vad-Hon-Nu-Heter, båda ”fenomenen” upphöjda till skyarna.

För vadå?

undrar jag. Filip & Fredrik var lite roliga en gång i tiden, nu kan jag inte se på dem mer än två minuter i taget. Sen tappar jag fokus och undrar vilka multipla diagnoser de har. Och vad det är som är så bra med dem. Det är till exempel inte roligt att se dem fulla på TV. Det har aldrig varit roligt. Vad som är roligt när det gäller Gina-Vad-Hon-Nu-Heter undrar jag också. Vad är det hon gör som är så bra? Jag förstår så mycket som att hon ska vara rolig, men jag skrattar aldrig. Den enda som var väl värd sitt pris var Ingvar Oldsberg, tycker jag. Han har en bredd som TV-man och har gjort det mesta.

Idag är jag visst grinigare än grinigast! Det blir man när det känns som om livet rinner ur en. Tur att jag ska iväg på förmiddagen och över lunchen på ett evenemang arrangerat med anledning av husets ettårsdag. Då får jag lite annat att tänka på än mina egna krämpor.

Till sist, ett grattis till ett annat födelsedagsbarn, (blogg)vännen Inna som fyller några fler år än ett idag! Hoppa in på hennes blogg och gratta henne här! 

Och… ja, just det… Jag blev inte först färdig i morse heller, trots att jag steg upp redan 5.45. Anna vann!


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällsblaskornas löp skriker ut att Sveriges Television ska göra sig av med sina hallåor. Eller programpresentatörer, som det heter på korrekt svenska numera. (Jag drar parallellen städerska – lokalvårdare…). Men hallå! Är inte det lite… dumt? Eller i vart fall väldigt trist!

Det är visst inte helt klart när hallåorna försvinner och det KAN bli så att det rösthallåor ersätter bildhallåor. (Då kanske till och med fula jag, som sägs ha radio-/telefonröst, kan komma i hallå-fråga!) En översyn av TV2 gjordes redan för några år sen och nu är det alltså dags för ”Ettan”. Syftet: att modernisera.

Jovan Radomir är en av hallåorna som sitter med i arbetsgruppen som tittar på hur det hela ska utformas. Han säger i Expressen:

[…] Jag kan tycka personligen att det är lite tråkigt om den (hallåan) försvinner från kameran. Jag tror att väldigt många människor tycker att det är skönt med en människa som gör oss sällskap under en tv-kväll. […]

Enligt Jovan Radomir riskerar ingen av hallåorna att stå utan jobb eftersom deras röster ska användas. Ett tag, i alla fall. Frågan är vad alla hallåor ska göra sen? I nästa fas. Joina Fas-3, kanske? (Jag var ironisk nu.)

TV4, däremot, satsar på FLERA människor i rutan. Och skälet är att man vet att publiken önskar det. Enligt ”Fyrans” kommunikationsdirektör är hallåorna

[…] viktiga för helhetsupplevelsen i vår kanal. Det är någon som både vägleder och ger kanalen en personlig närvaro. Vi tycker att det är trevligt att någon tar emot och hälsar välkommen och vet att vår publik uppskattar det. […]

Intressant är att både Aftonbladets och Expressens läsare har en majoritet som vill ha kvar hallåorna. Och själv tycker jag att TV-hallåor för det mesta tillför nånting och är ett sällskap när man är ensam, precis som Jovan Radomir uttryckte det. Varför är det så farligt med RIKTIGA MÄNNISKOR, Sveriges Television???

Här kan du titta på några hallåor genom tiderna. 

PS Min favorit genom tiderna är förstås tant Anita, hon med dockan Televinken som bland annat lärde oss som var barn på stenåldern 1960- och 1970-talen trafikvett. Bland annat med Gullan Bornemarks… lustifika sånger (som jag för övrigt ÄLSKADE som barn! Inte konstigt jag är som jag är… Har du inte hört Herr Gårman-låten har du missat nåt!!!).

Read Full Post »

Förtydligande: Jag är själv INTE i Fas 3. Än. Men jag är en arbetssökande som inte har fått nån vidare hjälp av Arbetsförmedlingen. Och jag gissar att jag inte är den enda…

                                                                                                                                                            I lokalblaskans artikelserie Jakten på arbete läser jag idag den andra artikeln. (Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan.) Den som handlar om Fas 3, en del av jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, som är mycket kritiserad. Somliga kallar den till och med en modern form av slaveri. Det handlar om att du kanske får            5 000 kronor i månadslön – före skatt. Samtidigt får din arbetsgivare lika mycket för dig av staten. Och arbetsgivaren betalar inga sociala avgifter eller försäkringar för dig.

Idag är ungefär 500 personer från Uppsala län inne i Fas 3. Om två år beräknas antalet var det dubbla och då befinner sig för övrigt 47 000 personer i Sverige där.

Den som hamnar i Fas 3 har inte rätt att få nån hjälp från Arbetsförmedlingen. Praktik, vidareutbildning eller liknande får man ingen hjälp med – fast det kanske man inte har fått tidigare heller, som jag, till exempel.


Fas 3, ett modernt slaveri?

                                                                                                                                                 Hittills är det endast medlemmar från facket Kommunal som hamnat i Fas 3 i Uppsala län. Facket tycker att medlemmarna blir som livegna. De får ingen vidareutbildning och ersättningen är usel. Kommunals länsordförande talar om förvaring och ett sätt att gömma undan arbetslösa i statistiken.

Hur hamnar man i Fas 3?

  1. Först har man gjort slut på de 300 dagarna med ersättning från a-kassan. Har man barn under 18 år får man a-kassa i 450 dagar.
  2. Sen skrivs man in i jobb- och utvecklingsgarantin. Under Fas 1 och 2 ägnar man sig åt jobbsökning och man får coachning, utbildar sig, deltar i starta-eget-aktiviteter eller liknande. Det handlar om 450 dagar.
  3. När nästan tre år har gått hamnar man så i Fas 3. Då ska man utföra arbetsuppgifter som annars inte blivit utförda på en arbetsplats. Man har ingen rätt till praktik, coachning eller sånt, men man får ta vikariat på arbetsplatsen mot lön. Ersättningen ligger mellan 5 000 och 15 000 kronor i månaden före skatt. Den som hamnar här och inte tidigare har haft a-kassa tvingas leva på socialbidrag.

Jag läser vidare i reportaget om två kvinnor som hamnat i Fas 3. Den ena har jag förmånen att ha varit delvis kollega med på mitt förra jobb. Vi jobbade inte direkt ihop, men tillhörde samma avdelning trots att vi inte ens satt i samma lokaler. (Ja, dessa arrangemang är rätt typiska för min förra arbetsgivare, som för övrigt inte har några skrupler vad gäller att utnyttja så kallad grå arbetskraft.) Just den här kvinnan är invandrare, men hon är dessutom fysiker. På mitt förra jobb arbetade hon bland annat med kulturanpassning av information. Hon har även arbetat som tolk. Men tyvärr räcker inte inkomsterna från tolkuppdragen och hon har tvingats söka a-kassa. När a-kassedagarna var slut hamnade hon i ett socialt företag, en butik där man säljer kläder. Nu har hon fått en anställning och ska arbeta med att arrangera föreläsningar. Hon är fysiker. Tolk. Och ska arrangera föreläsningar.


Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten.

                                                                                                                                                      Den andra kvinnan är ryggskadad men jobbar i en privatägd butik. Hon gör samma jobb som de anställda, men får 223 kronor om dagen för det. När de övriga anställda kommer sätter de sig och surfar vid datorn. Kvinnan är cirka 60 år. Hon har kontaktat Arbetsförmedlingen, men får inget stöd därifrån. Hon är sjuk. Hon har ont. Hon är nära pensionsåldern. Men jobba ska hon, för peanuts, medan de som är anställda på riktigt inte gör det.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten. När jag läser om de två kvinnorna gråter jag nästan. Kan det vara rimligt att en fysiker jobbar i en klädbutik och att en ryggskadad kvinna jobbar i butik och tjänar peanuts jämfört med de anställda???

Hur kan det få vara så här? Självklart måste det till förändringar som beslutas om på riksnivå, av våra politiker, men hur kan Arbetsförmedlingen gå med på att det är så här? Eller har man inte tid att ”göra revolution” därför att man tjafsar för mycket med Försäkringskasan? Eller vad???

På Arbetsförmedlingen jobbar en del som är riktigt bra på det de gör, men också de som inte gör nåt mer eller nåt utöver det de ska och så de som låter klienterna göra handläggarnas jobb. Tro mig, jag har mött alla sorter. Man kanske skulle göra en liten omruskning i organisationen? (Jag funderar på att tipsa Angeles om det! Inte tror jag att man kör med Management by Love på Arbetsförmedlingen, nämligen.) För när man som jag har fått höra av min handläggare att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb, då undrar jag vad Arbetsförmedlingen är till för. (Jag har för övrigt bett att få byta handläggare, på uppmaning av såväl medarebetare i Arbetsförmedlingens Kundtjänst som min a-kassa, till nån som kanske har en annan syn på Arbetsförmedlingens roll, men jag har förstått att nåt byte inte är aktuellt.)

Read Full Post »