Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tunn’

Ett irriterat inlägg.


 

hosta

Rethosta!

Bara för att jag inte höll det för mig själv, i tanken, utan uttalade det, kom ett rejält bakslag: hostan, som jag påstod var bättre, var för jäklig, på ren svenska i natt. Jag försökte ligga i sängen och glo på nån gammal thriller med Richard Gere, men det var omöjligt att hänga med på grund av hostan. Snacka om att det är en riktig rethosta jag har fått! Den höll mig vaken av och till frampå småtimmarna och nu på morgonen väckte den mig.

Jag börjar bli lite stressad för att jag inte har skrivit vissa saker. Men det är inte så lätt när mamma huserar i gästrummet. Mitt arbetsrum ligger vägg i vägg (tunn sådan) och det är ett stort, fult valv mellan rummen. Jag får alltså skriva i min säng, vilket inte är särskilt bra ergonomiskt sett. Ryggen gör ont och belysningen är som den är i ett sovrum. Efter helgen får jag väl försöka göra ett ryck, trots allt.

Till julen slog mina blåa hyacinter ut och de började dofta lite grann i alla fall. Rippes tulpaner slog också ut och blev ännu vackrare. Granen barrar förvånansvärt lite och sprider väldoft i vardagsrummet. Men nu är julen slut och därför är sidhuvudet bytt.

Tulpaner

Rippes tulpaner har slagit ut.

 

Idag är det visserligen lördag och helg, fast en vanlig helg bara. Jag ska försöka få igång Clark Kent* och ta en tur till Stormarknaden (med den skitfula, uppdaterade webbplatsen – som bokstavsmänniska hittar man ingenting, för sidan är liksom uppbyggd som för ett barn. Kartan är skitdålig och svårläst. Uppenbarligen har formgivaren inte tänkt på användarna!) för att handla mat och göra några ärenden åt mamma, som inte orkar följa med. Jag lär väl inte vara ensam där, men jag kan nog ha rätt vassa armbågar och vara effektiv om jag sätter den sidan till.

Jag längtar efter min Fästmö, men hon har startat ett maratonarbetspass och åker sen hem till sig mest för att sova lite. Det är priset hon får betala för att hon fick ledigt julafton och juldagen. Det är skitkallt ute och jag önskar att jag hade kunnat skjutsa hem henne från jobbet, men jag har en gäst som ställer vissa… krav på min närvaro. För de uteblivna pussarna i bilen blev Sarah Dawn Finer viss kompensation, men henne vill jag ju bara se och lyssna på, inte pussas med.

En liten stunds surfning nu för att kolla media på nätet innan jag skuttar upp i mitt kalla hem och gör mig redo för avfärd. Vad händer hos dig idag???


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett återhämtat inlägg.


 

Häromdan upptäckte jag att min stjärnpenna var borta. Det är den bästa penna jag har ägt. Den har en blyertsspets och en kulspets i en och samma kropp, så att säga. Blyertsspetsen är väldigt tunn och passar särskilt utmärkt när jag läser böcker som jag ska recensera.

Men pennan var alltså försvunnen. Jag letade och letade utan framgång. Till sist messade jag Fästmön i min nöd och halvt om halvt anklagade henne för stöld. Anna brukar inte ha långa fingrar och blev faktiskt lite förnärmad jävligt sur.

Härom kvällen kom ett sms. Från Himlen. Med en bild. En bild på MIN stjärnpenna. Och nu är jag i Himlen och tar tillbaka den. HA!

Stjärnpenna

Min stjärnpenna.

Har DU nån favoritpenna, tro???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Carmen och dödenJag har just läst en bok som inleds med en utförlig beskrivning av en drunkning. Det fick mig nästan att sluta läsa innan jag riktigt hade börjat. Men jag vågade fortsätta läsa Karin Fossums psykologiska thriller Carmen och döden. Boken blir inte mindre otäck längre fram.

Den här berättelsen handlar om Carmen och Nicolai, ett ungt par vars lille son drunknar i en damm. Det ser ut att vara en olyckshändelse, men polisen, med Konrad Sejer i spetsen, måste utreda. Och visst är det nåt skumt med mamman, eller? Ville hon egentligen ha sonen, barnet som föddes med Downs syndrom..? Dessutom undrar man verkligen hur det är fatt med polisen själv. Sejer drabbas av svåra yrselanfall.

Boken tar upp ett brännande aktuellt ämne, nämligen det om en blivande mamma har rätt att få abort när fostervattensprov visar att nåt är fel med barnet. Som vanligt skildrar författaren de inblandade med en otrolig skärpa i porträtten. Människorna i boken blir väldigt… mänskliga.

Samtidigt som jag tycker att boken är i tunnaste laget, innehåller den stycken som känns utdragna. Det blir inte riktigt toppbetyg den här gången, men Toffelomdömet blir ändå högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oljigt inlägg.


 

Hjärtats milda intimolja och Niveas Natural shower oil

Hjärtats milda intimolja och Niveas Natural shower oil funkar utmärkt för mig!

När man blir äldre händer en del saker i och utanpå kroppen. Man blir torr, helt enkelt. Och torrhet kliar. Jag har länge letat efter bra produkter som motverkar den här torrheten, men inte förrän helt nyligen hittat två oljor som passar mig alldeles utmärkt! Häng med in i duschen med mig så ska jag berätta.

Apoteket Hjärtats produkter har jag inte haft så mycket gott att säga om tidigare. Jag tycker att många av deras egna varor och märken är rätt dåliga – se länkarna i slutet på det här inlägget. Men det finns ett och annat undantag. Hjärtats milda intimolja hör till dem.

Som jag har letat efter bra intimtvål! De vanliga sorterna gick för ett par år sen fet(!)bort av det skälet att de visserligen gjorde mig ren, men inte åtgärdade varken klåda eller sveda. På Apoteket Hjärtat intill Tokerian finns en apotekare som är i min ålder. En dag tog jag mod till mig och frågade. Jag blev då rekommenderad Hjärtats milda intimolja för 55 kronor flaskan. Redan efter att jag hade använt den ett par gånger blev jag nöjd och glad: jag blev inte bara ren, utan mina besvär försvann.

Oljan är dessutom dryg. Den känns i tunnaste laget, men man behöver verkligen inte ta massor varje gång.

Vid ett tillfälle tog min olja slut och jag köpte ACO:s intimolja. Den var ju utvecklad av experter och borde ju vara minst lika bra som Hjärtats. HA! Inte på mig, inte! Jag fick tillbaka mina problem ganska snart.

Apoteket Hjärtats milda intimolja får därför högsta Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Till resten av min kliande kropp då? 
Efter duschen har jag testat lite olika lotioner och krämer, till och med body butter. De flesta är antingen för tunna och vattniga eller alldeles för feta. Dessutom tar det ju extra lång tid om man ska smörja in sig efter duschen också. Varför inte fixa det redan i duschen, så att säga? Så jag köpte Niveas natural oil shower oil, men jag var misstänk-sam. Min största fundering var om det skulle bli halt i duschen och om hela jag skulle bli fetkladdig.

Ingetdera hände. I stället blev huden otroligt mjuk, även på ställen som överarmarna, där jag tidigare var extremt torr. Priset är inte särskilt högt heller, även om det kanske ligger något högre än en vanlig duschcrème. I gengäld är Niveas duscholja precis som Hjärtats intimolja – dryg.

Niveas natural oil shower oil får även den högsta Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Tofflan testar Apolosophyprodukter: Vård av fötter

Tofflan testar: Apolosophy nagellack

Tofflan testar: Apolosophy fotcreme

Tofflan testar: Apolosophy fotspray

Apoteket Hjärtats fotcreme – parfyrmerad, svalkande och… blaskig

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om morötter i form av nåt gott, dårå.


 

Jeansshorts

Mjuka, sköna och visar inte för mycket av mina fula ben.

Den som känner mig vet att jag verkligen avskyr en sak: att shoppa kläder. Jag är fet och ful och visst, kläder behöver jag, men det är ju så förb. tråkigt att prova och dyrt att köpa!!! Om jag var smal och snigg hade jag kanske tyckt annorlunda. Nu är det här med kläder bara jobbigt. Så du må tro att jag överraskade till och med mig själv idag med att köpa ett klädesplagg: jeansshorts.

Fem års garanti

Fem års garanti på shortsen…

Jag köpte en större storlek än vanligt så att benen ändå är lite längre. På så vis visar jag inte upp för mycket av mina fula och proppiga ben. Inte tror jag att man blir direkt svalare av att ha en kortare byssa, men shortsen i sig är väldigt mjuka, tunna och allmän sköna. Om jag har tur kan det bli ett plagg som jag verkligen älskar. Dessutom är det fem (5) års garanti på dem! (Om fem år är jag så smällfet att jag inte kommer i dem, säkert…) Nåja, de var ganska billiga och jag behöver nånting lite svalare att ha på kroppen när jag snart ska flanera på Stockholms gator.

Men som vanligt blev jag ju tvungen att muta mig själv. I det fallet (det med klädinköp) är jag som en tjurig unge. Som alltså måste få lite morot – fast nåt gott, dårå. Så det blev en låda Päronsplitt (15 glassar för 27 spänn, bara!) och två burkar Danska Skallar Dansk Peppar à tio kronor. Nåt läskande nu till eftermiddagen och nåt salt till Morden i Midsomer i kväll… Perfekt en het dag i juli!

Päronsplitt och Dansk Peppar

Läskande och salt – perfekt för en het dag i juli!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett färggrant inlägg.


 

Namnsdagsgott

Namnsdagsgott.

Hoppas nu att vissa journalister läser undertiteln på det här inlägget. Jag tänkte så de lär sig stava till ordet ”färggrant”. Men nu ska jag inte vara sån! För idag är det ju MIN dag och jag har mått gott hela dan. För en gångs skull. Promenaden var verkligen stärkande för såväl kropp som själ.

Dessutom träffade jag Lucille när jag var nästan hemma. Det blev, som alltid, en trivsam pratstund. Det känns så gott, för vi är på samma våglängd när det gäller mångt och mycket. Idag berättade hon om sin söta man som på hemväg från jobbet hade stannat och plockat blåklint till henne – bara för att han vet att hon älskar den blomman. Det är väl kärlek, det..?

Vidare fick jag veta att han som stängde av musiken i tisdags när jag bad honom sänka volymen hade blivit rädd för mig. Ja jisses, jag är nu inte bara husets elaka tant, jag är dess farliga tant också! Men då hade Lucille skrattat åt honom (han hade darrande pratat med henne om att jag plingat på) och sagt att jag är så snäll, så! Jag fick veta att grannen blivit rädd att jag anmält honom som störande. Det hade jag ju inte gjort. Jag vill försöka kommunicera direkt när problemen uppstår (och han inte har gäster). Med de förra puckona funkade det inte alls. Med den nye grannen… tror jag att jag måste prata lite mer… Jag vill självklart inte att han ska vara rädd för mig!

Vita ben

Ben som inte sett solljus sen 1995, ungefär.

Promenaden – och värmen – gjorde mig ganska slut. Jag trollade fram lite namnsdagsgott och smaskade i mig på ballen* medan tvättmaskinen skötte sitt i badrummet. Sen fällde jag ner ballestolen**, ställde ballepallen*** i rätt läge… och blundade lite… Faktum är att jag snarkade – allt medan jag försökte få färg på mina blekfeta, vita ben. De har inte sett solens ljus sen 1995, ungefär… För nej, jag bär inte shorts offentligt utan promenerade i mina jeans. Mina ganska tunna jeans. Absolut inte tajta jeans.

Rosa axel

Grisrosa Toffelaxel.

Men det var en varm dag och solen lyste så starkt på ballen att min telefon dog. Jag somnade ju och när jag vaknade och skulle flytta luren var den stendöd. Jaha. Jag hade mördat batterierna, alltså. Som tur var hittade jag nya i kylen som jag stoppade i telefonen. Fortfarande dött. Satte luren på laddning – och tack och lov började den ladda! Fast tack och lov… När jag kikade på batteriförpackningen stod det att batterierna absolut inte fick laddas. HJÄLP! Jag slet ur telefonen ur laddaren och därefter batterierna. I med de ”gamla” igen och ner i laddaren. Det tog en liten stund, men sen började den blinka. Den återuppstod, med andra ord! Och den fungerar också att använda, för Fästmön ringde i kväll på den. Medan vi pratade började jag klia mig lite i nacken. I badrummet råkade jag få syn på min nacke och mina axlar… Grisrosa!!!  Tänkte inte på det…

Chicken sandwiches och öl

Chicken sandwiches och öl = middag à la Tofflan.

Det blev inte världens finaste namnsdagsmiddag idag, men jag överraskade mig själv med att vara fyndig. I stället för att micra den andra halvan grillad kyckling som blev kvar från igår, tog jag bitar av den och la på bröd. Som pricken över i:et spritsade jag barbequesås. Sen la jag locket på och skar. Dessa chicken sandwiches blev nästan lika goda som dem jag åt i London på bronsåldern…

Medan jag åt lyssnade jag på några som lät som om de monterade ihop ett tält. I sitt vardagsrum. Jag var omåttligt nyfiken, men även Tofflor har sin gräns och lutar sig inte över räcket, sträcker på halsen och glor in till dem bredvid. (Kan du ens föreställa dig mig i den gymnastiska övningen..?)

Nä, jag fick nöja mig med att läsa min bok på gång – se bilden! Och mejla lite med Mohamed om hans diktbok som jag ska få recensera – på en blogg nära dig, förstås, i nästa vecka! DET är inte alls dumt det, för är det nån jag är nyfiken på så är det Mohamed som poet. Mer nyfiken än på huruvida mina grannar tältar i vardagsrummet eller inte…


*ballen = balkongen

**ballestolen = balkongstolen
*** ballepallen = balkongpallen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fotkräm.


 

CCS Fotcreme

Min favorit!

Många är åren som jag har smort in mina fötter det sista jag gör på kvällen. Jag ligger i sängen och smörjer fotsulorna. Ger dem lite massage samtidigt. Det tog ett tag innan jag hittade en kräm som passade. Men när jag fick CCS Fotcreme i julklapp ett år av mamma var jag fast. Den fotkrämen har jag kört med sen dess.

Jag har då och då provat andra fotkrämer, bland annat Apoteket Hjärtats, men inte gillat nån. En del är för feta och borde benämnas salva, medan andra, till exempel Hjärtats, är för tunna och rinniga. Just CCS kräm har varit perfekt.

CCS Foot Cream

Ny förpackning, nytt, särskrivet namn… Men är krämen i sig ny?

 
 
 

Så jag blev lite… störd när jag skulle skicka efter apoteksvaror från Apotea, vilket jag ofta gör eftersom priserna är lägre än ute i handeln. Noterade då att CCS Fotcreme inte bara bytt färg på tuben till lila utan också namn, till det mer anglosaxiska och särskrivna Foot Cream. Enbart detta borde ha gjort att krämen inte skulle ha hamnat i min varukorg. Men jag chansade och tänkte att den, namnet till trots, ju kanske inte är sämre än ursprunget. Dessutom var jag lite desperat eftersom min gamla, blåa tub var på väg att ta slut.

Det som först slog mig när jag öppnade tuben var att krämen inte doftade annorlunda. Men det gjorde den när jag väl hade klämt ut en klick och börjat smörja in fötterna! Doften går mer än tidigare mot parfyrmerade oljor. Och såna oljor kan man tycka mer eller mindre om. Jag vill inte ha min fotkräm alltför parfyrmerad, men jag tyckte att just denna faktiskt var alldeles lagom.

Vad gäller krämens fyllighet, känns den precis lika lagom fet som sin blåa föregångare. Ytterligare ett plus!

Men vad är nytt, dårå, förutom det förskräckliga namnet – vi bor i Sverige, då skriver vi korrekt svenska! – som är på annat språk och särskrivet? För att se hur krämerna skiljer sig åt måste jag helt enkelt försöka läsa de finstilta innehållsförteckningarna:

 

Blå                                                            

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Methylparaben

Ethylparaben

Propylparaben

Sodiumhydroxide

Parfum

 

Lila

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola oil

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Tocopheryl Acetate

Malva Sylvestris Flower Extract

Phenoxyethanol

Ethylhexylglycerin

Citric Acide

Sodium Benzoate

Potassium Sorbate

Sodium Hydroxide

Parfum

 

Ja, inte känner jag till många av de här ingredienserna. På svenska. Hade det inte varit jättebra om man hade skrivit ut namnen på svenska på en tub fotkräm som ska säljas i Sverige? Jag menar, nu när man ändå väljer att göra om såväl utsida som insida?

Men vad är det för ingredienser egentligen? Ta till exempel

Tocopheryl Acetate

Det är en form av E-vitamin, faktiskt. Den har en mjukgörande effekt, den är fuktighetsbevarande och motverkar håravfall som man får av vissa läkemedel. Nu har jag inte hår på fotsulorna, men… En ganska vanlig biverkning av detta ämne är eksem, framför allt klåda. Det känns ju mindre bra med denna nya ingrediens.

Och vad är

Phenoxyethanol?

Det är ett konserveringsmedel och det har en viss antibakteriell verkan. Men det är också mycket irriterande för ögon och hud och giftigt för njurarna, nervsystemet och levern. Råkar man få i sig det kan man till och med hamna i koma.

Ja, så här kan man hålla på. Nu orkar jag inte söka på alla ingrediener. Men jag undrar ständigt och jämt varför ingredienserna inte står på svenska.

Jag tänker fortsätta använda CCS Foot Cream, särskrivning, anglosaxism och läskiga ingredienser till trots. Men jag gör det med lite mer… kritiskt öga och kanske troligen blir det rentav så att jag efterhand slutar använda produkten. Produkten, vars nya namn jag totaldissar och vars innehåll känns… riktigt skumt…

Toffelomdömet för den nya, lila fotkrämen blir bara medel. Avdrag på omdömet gäller innehåll och namn. Det som drar upp omdömet till medel är… doften.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om strul, strul, strul…


Man kan ju inte påstå
att tisdagen på mitt nya jobb har startat bättre än gårdagen slutade. Skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Tanken med det var att jag skulle vara tidig på jobbet. Resultatet blev att jag fick stå utanför och frysa, för lånelåsbrickan jag har fått har ingen kod som jag kan använda när dörrar är låsta.

Datorn startade snällt idag, vilket den inte gjorde igår. Dagens första uppdrag var att lägga ut ett beslut från ett sammanträde igår. Det gick inte alls – vår externwebb ligger nere. Självklart felanmälde jag snarast. Därefter kunde jag äntligen gå på toa… La ut ett meddelande på intranätet om det hela. Ändå får jag sura mejl om att externwebben inte funkar. Dessutom har jag fått skäll för att jag inte svarar i telefonen – Pers före detta telefon. Som jag inte har fått än…

Försökte i stället gripa mig an ett webbformulär som ligger och skräpar på intranätet. Med den påföljden att ytterligare en tant blev sur på mig. Jag har erbjudit ett besök vid min dator, men det dög inte.

Så… nu när dan har börjat så struligt fick jag i alla fall tid att ägna fikarasten åt att skriva några rader på bloggen. Snart åker vi iväg för enhetsmöte samt därpå följande julbord.

Jag gör i alla fall mitt bästa för att glädjas åt min nya jacka. Och faktiskt var den inte så dyr som somliga kanske tror, jag hade tur och fick 30 procents rabatt… Hur den ser ut? Så här:

Jacka

Min nya, varma jacka – till skillnad från den trasiga och den tunna.


Livet är kort. Ibland är det bara struligt.

Read Full Post »

Ett inlägg om den första advent.


Faktum är att jag inte trodde
att jag skulle sitta här den här dagen. Jag trodde att det skulle ta slut innan dess, livet. Jag trodde fel. Dagen till ära har jag köpt mig en ny jacka i stället för den trasiga, utslitna, trettonåriga fleecejackan jag går omkring i. Och i stället för den tunna jackan, som jag har fått, som är snygg, som jag har till jobbet och som är alldeles för tunn när det blåser så kyliga vindar som det gör. Dunjackan finns, men den får bo i garderoben tills vidare. Det kommer ju kallare dagar och jag kan inte ha den nu, då fryser jag sen. Jag är glad att jag har en dunjacka till ”sen”.

Men idag… Idag har jag unnat mig nånting jag inte har unnat mig sen 1980-talet: jag har köpt mig en skinnjacka. En varmfodrad skinnjacka med fuskpälskrage. Och jag fryser inte! Äntligen! Ändå känner jag dåligt samvete. För att jag äger fyra jackor nu, som nån påtalade för mig. (Även om en av de fyra är trasig och egentligen utsliten.) Det finns människor som inte har en enda jacka. Jag har svårt att glädja mig mitt i… glädjen över mitt nya klädesplagg. Jag köper ju liksom aldrig kläder till mig själv.

Vi firar den första advent idag. Fästmön och jag har skenat Stormarknaden runt efter saker och ting. Det gick inte att få tag i allt som var tänkt. Men en födelsedagspresent är fixad liksom tre julklappar till mamma. Och en till Prinskorven. Mitt armbandsur var emellertid inte fixat, trots att jag egentligen skulle ha fått hämtat det igår. Det senaste budet är att de ringer i början av nästa vecka. För det kanske inte går att laga som tänkt. Och frågan är hur mycket jag vill kosta på klockan som har varit trasig av och till sen jag köpte den. Dyrt. När pappa hade gått bort. Det svider.

Fötterna är ännu ondare idag. Men nu har vi myst bland stjärnor och stakar. Det är stjärnor och stakar i alla rum här i mitt hem, utom i badrummet och på toa.

Första adventsljuset

Det första adventsljuset tände jag i morse, i mormors och morfar adventsljusstake, den brandfarliga med mossa.


Jag klättrade och klängde lite
här på förmiddagen efter att jag hade knåpat ihop den sista aktivitetsrapporten till Arbetsförmedlingen på ett tag.

Stake i köket

En av två stakar i köksfönstren.


Den gigantiska stjärnan
i köket fick jag ihop och upp på plats utan att svära alltför mycket.

Stjärna i köket

Den gigantiska stjärnan i köket är uppe.


I gästrummet
har jag ställt en liten stake med tryckknapp, så att mamma ska ha lätt att tända och släcka.

Stake i gästrummet

En stake med tryckknapp.


I arbetsrummet
lyser den vita stjärnan i fönstret.

Vit stjärna arbetsrum

Den vita stjärnan i arbetsrummet.


I vardagsrummet
hänger de två mässingsstjärnorna, varav den ena är lika gammal som jag – det vill säga antik, snart.

Mässingsstjärna

En av mässingsstjärnorna är lika antik som jag.


I sovrummet,
som går i vitt och blått, har jag förstås en blå stake.

Stake i sovrummet

En blå stake i mitt blåa sovrum.


Nu i kväll
tände vi hästastaken. Jaa, jag har en sån också, en stake i trä som jag har fått av en gammal vän.

Hästastaken med ett tänt ljus

Min hästastake.


Mamma fick ett telefonsamtal
efter maten, mitt hår en tvätt och jag och Anna lite adventsfika till gårdagens inspelade Downton Abbey.

 Lussekatt och gingerbreadkaka med stjärnor på.

Adventsfika!


Nu en stunds samvaro
framför Tragedi på en lantkyrkogård, den sjätte Maria Langfilmen…

Jag hoppas att din första advent har varit lika fin som min, trots det dåliga samvetet för jackan…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om när tillvaron är god.


Igår kväll var det ju mest kasst väder.
Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)

Regn på tennisbanan
Tennisbana eller pool?


Jag ringde till mamma
 idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.

Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.

ordgubbar
Jordgubbar eller Annas axlar?


Det blev var sin kall öl
och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.

Anna på bussen
Anna spelade på bussen.


Det var faktiskt inte så mycket folk
varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.

Baptistkyrkan i Uppsala
Baptistkyrkan i Uppsala.


Några steg närmare ån,
ett annat vackert hus.

Riksbankens hus
Riksbankens hus i Uppsala.


Ytterligare några steg närmare ån
fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.

Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)

Konstigt träd Fadimes plats
Ett vridet träd på Fadimes plats.


Passade också på att fota
våra skuggor – och Annas rosa sko.

Våra skuggor o Annas rosa doja
Våra skuggor och Annas rosa sko.


Vi gick längs med ån
till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.

Dykare vid ån
Sparris, snopp eller dykare?


Fyrisån var betydligt lägre
än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!

Näckrosor vid ån
Näckrosor i floden.


Vi frågade kille i ölkuren
hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.

En FIX vid ån
En FIX vid ån.


Vi såg en och annan kompis
och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.

Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!

Grönsaker och grillat
Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.


Efter maten pudrade vi våra näsor
inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!

Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.

Lördagsgodis
Lördagsgodis.


Nu är jag så trött, så trött
(hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »