Här vare både verkstad och snack…

Ett mötande inlägg.

---

 

Den här dagen den 19 april 2016 visade i alla fall i Uppsala upp alla sorters årstider, förutom vinter, tack och lov. Jag vaknade redan klockan sex. Och tänk! Magen var bättre OCH lite senare tittade solen fram. Eftersom jag helst ställer mina egna diagnoser kom jag sent igår kväll fram till att jag har haft nån form av tarmvred eller stillastående tarm efter gallstensanfallet. Det är inte helt ovanligt att en drabbas av det efter gallstensanfall. Igår kväll var det som pingisbollar som studsade i tarmen. Och no output. Idag är smärtan betydligt mindre, men eftersom inputen är dålig är outputen fortfarande noll. (I kväll har jag ätit knäckemacka med leverpastej på. Det var jag så sugen på. Och ännu lever jag, magen krampar inte så mycket.) Däremot kunde jag gå rak idag och inte som en fällkniv. Det såg bra mörkt ut igår kväll. Fast jag är väl envis. En del av mig har finskt sisu, en annan del har det ökända Bergahumöret. Tillsammans gör det att även en halvdöd reser sig, tar sin säng sina däck med vännen Agnetas hjälp och åker till verkstan.

Tillvaron såg rätt mörk ut igår…

En brukar ju säga

Mycket snack och lite verkstad

Det gick ingen nöd på mig under väntetiden. Jag hade mycket att läsa.

För min del har den här dan inneburit ungefärligen lika stora delar snack som verkstad. Förmiddagen var jag ju inställd på att tillbringa på verkstan. Clark Kent* blev vårskodd**, hans bromsar kollades, airbag byttes och fönsterhissar justerades. Klockan nio skulle jag vara där, men eftersom nästa viktiga möte var klockan 13 var jag tvungen att kolla av så allt arbete skulle hinna bli utfört. Den totala arbetstiden var nämligen satt till mellan tre och fyra timmar… Det hanns! Dessutom fick jag flera timmars lugn och ro där jag inte kunde göra annat än ägna mig åt att läsa min bok på gång, lokalblaskan, ett svårt sudoku och spela Wordfeud. En kan tycka att det var bortkastade timmar och tid, men faktum är att jag behövde vila och rensa skallen inför eftermiddagens övningar.

Intressant om äldreomsorgen i Uppsala.

Numera läser jag lokalblaskan ytterst sällan. Det står ju ändå mest bara om sport (ointressant för mig) i den. Och så tycker jag att den har blivit så stockholmifierad. Jag undrar ärligt talat om nån som jobbar på Upsala Nya Tidning faktiskt bor i Uppsala… OM jag läser tidningen gör jag det på nätet, men typ två gånger om året bläddrar jag i pappersutgåvan. Idag blev jag riktigt förvånad för jag hittade en rolig artikel om en musicerande före detta samarbetspartner OCH en intressant insändare, signerad Sören Snygg om äldreomsorg.

Eftermiddagen bjöd på hela TRE positiva möten. För det första mötet gäller att jag har gjort vad jag kan och om det inte går vägen… Möte nummer två blev en konfrontation utan agg, ett möte jag borde ha tagit initiativ till för länge sen. (Nu skedde det rätt spontant.) Men tiden går och ju längre den går, desto svårare blir det. Det som hände går inte att förändra. En får lära sig acceptans och att hitta nya vägar. Sen erkänner jag att jag i mitten av Det som hände var i kris, i chock. Och jag var inte snäll. Det var emellertid gott att så här sju år senare ändå få höra att nån jag delade åtta timmar med varje dag under många år tyckte att Det som hände var fel. Det underlättar. Vidare är jag tacksam för att personen jag träffade idag bjöd in till detta möte. Människor är utvecklingsbara, även jag. Respekt!

Det sista mötet för dagen blev med mina kära före detta kollegor. Jag saknar dem så otroligt mycket och jag ser fram emot nästa månad och varmare kvällar så att vi kan återsamlas utanför jobbet. När en har lämnat så många fina arbetskamrater känns det bara självklart att vi ses igen. Och jag har redan hunnit träffat flera av dem privat, trots att det bara har gått lite drygt två veckor sen jag slutade.

En omtumlande dag går mot sitt slut. Det har varit en av de bästa dagarna på länge. Jag önskar att De sju svåra åren vore över så att jag kan lägga Det som hände helt bakom mig. Manuset finns emellertid kvar…

Och en av de riktigt braiga sakerna var förstås verkstadsräkningen – 250 spänn inklusive moms. Toyota rules!

Dagens bästa: verkstadsräkningen!

*Clark Kent = min lille bilman
**vårskodd = fått sommardäcken på

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Däckad

Ett däckat inlägg.

---

 

Under måndagen kunde jag läsa lite i alla fall.

Medan vissa ministrar har avgått (föga förvånande) har jag gjort mitt bästa för att piggna till. Men det är svårt. Lika däckad som på söndagen var jag inte under måndagen och jag bytte under täcket i sängen i sovrummet mot ovanpå gästsängen i gästrummet. Värken kom och gick. Den är inte värre, men så snart jag äter… Ja fy, det går inte! Jag provade med fil och müsli för nu måste tarmen få nåt med substans att jobba med. Under en timme på måndagsförmiddagen trodde jag att jag skulle dö. Aptiten är helt borta – och det är väl inte så konstigt. Jag vet ju att det gör ondare i magen när jag äter. Samtidigt kan jag inte rekommendera den här bantningsmetoden. Ett kilo på en dag är liiite för mycket för snabbt. Ett par muggar kaffe har gått bra och i övrigt är det mineralvatten, Pro Viva fruktdryck och vatten som gäller fortfarande. Av nån underlig anledning är jag enormt sugen på leverpastej och om jag orkar ska jag försöka köpa hem det under tisdagen. Och så har jag bestämt att kontakta läkare om värken inte minskar tisdag kväll.

Två paket kom, varav det blåa sparas till en speciell dag.

Måndagen försvann i ett nafs och det var inte för att jag hade så roligt. Ett framsteg var i alla fall att jag kunde läsa korta stunder. Vidare tog jag itu med min strykhög. Strök den i etapper. Magen tyckte att det var riktigt skönt att jag stod upp, samma tyckte ryggen. Och jag är glad att jag blev av med en måstegrej. Men när jag hade duschat och var helt slut efteråt på eftermiddagen undrade jag om jag nånsin blir kvitt magen. Kanske kan doktorn amputera den?

Måndagens post var däremot lite rolig. Förutom reklam och två räkningar kom två paket. Det ena innehållet får jag förstås betala för, men det andra ska jag spara till en speciell dag nästa vecka.

En smygtagen bild på Agneta när hon ska cykla hem i regnet och blåsten.

Fast jag har inte bara snälla kamrater som skickar paket. Jag har snälla kamrater som ställer upp och hjälper till. I regn och blåst cyklade vännen Agneta hit efter jobbet och baxade in mina sommardäck i bilen. Att jonglera med däck är nämligen inget jag kan utföra just nu. Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe, men det blev också tillfälle att lämna över den blålila skyddsängeln till vännen. Agneta står inför stora förändringar i livet och vi turas om att hålla tummen (den vänstra, förstås!) för varandra. En skyddsängel kan då vara bra att ha. Fästmön fick sin i lördags (regnbågsängeln) och vad jag förstår funkar den – hon trillade inte ner från sin balle* när hon monterade nätet som ska hindra orädda katter från att försöka flyga efter fåglar

När du läser det här sitter jag antingen på bilverkstan eller på ett annat trevligt ställe. Jag är nog lika nervös var jag än sitter. Men Clark Kent** ska få sommartofflor på, hans bromsar ska kollas och så ska två garantiåtgärder utföras (fönsterhissar respektive airbag) under förmiddagen. Tur att jag har en bra bok med mig och kan surfa gratis på Instagram och Twitter! Tack Telia! 

På eftermiddagen väntar ett helt annat äventyr…

*balle = balkong
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kontraster i verkligheten

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.

---

 

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där ute, tappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.

Jag var så väldigt nöjd med att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

November in the rain

Ett inlägg om denna, för mig, spännande dag. Och lite om igår, förstås.

Jag önskar att jag hade lyssnat lite bättre på killen som ringde från verkstan och orerade om bromsarna igår eftermiddag. Men jag var så fruktansvärt uppstressad och ville bara att bilen skulle bli klar efter att ha väntat sen tidiga morgonen. Det jag emellertid uppfattade var att jag måste gasa mindre och bromsa mer.

Lite svårt, det, jag föredrar ju att gasa!

svarade jag.

Ändå tänkte jag på att bromsa ofta i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Bromsarna lät inte ett dugg. Dessvärre regnar det som 17, så det blir väl säkert gnissel innan kvällen.

Det regnar väldigt blött ute. Typ vräker ner. Björken utanför mitt arbetsrumsfönster är numera helt fri från löv. Det är verkligen höst, på väg mot den där otäcka säsongen som jag inte gillar alls…

Blött på rutan och lövfritt i björken.

Enligt väderappen ska det bli bättre mitt på dan. Det passar mig finfint, för mitt på dan idag sticker jag ut på äventyr. Först ska jag träffa en kompis och därefter blir det intervjuomgång nummer två framåt seneftermiddagen. Jag är nog inte hemma förrän kvällen och det kommer möjligen ett lösenskyddat inlägg om intervjun då. Om jag orkar. Jag brukar ju vara ganska medtagen, he he he. Det är lustigt, det där, för enligt dem som har intervjuat mig syns det inte ett smack att jag är nervös. Men jag ÄR det. Det ÄR en anspänning. Och så SKA det vara, tycker jag. Man ska vara lite nervös, man ska inte vara för självsäker och odräglig. Det som ändå känns lite jobbigt idag är att intervjun inte är förrän ganska sent idag. Då hinner jag arbeta upp nervositeten under dan…

Igår kväll var vi rätt slut båda två. Anna kikade på sitt nya schemaförslag i ett par timmar. Själv läste jag mest. Har knappt 100 sidor kvar i boken jag fick låna av vännen Gunilla. Den blir bara bättre och bättre för varje blad jag vänder. Det enda som är lite märkligt är det faktum att den är skriven av en man, men handlar om kvinnor.

En bladvändare!

TV:n stod på och jag sneglade lite på Vem tror du att du är? Det är ett TV-program där kända svenskar får sina rötter påvisade. Ja, de slipper släktforska själva, typ. Igår var det Mårten Palme som visade sig vara släkt med än den ena, än den andra adelspersonen – och till och med kungar! Tydligen är Palmerna släkt med självaste Gustav Vasa! För övrigt noterade jag på några av illustrationerna som visades i detta sammanhang att gamle kung Gösta faktiskt hade LOAFERS på fötterna! Inte bara strumpbyxor, alltså! Men in tights… Hur sexigt är inte det..?

Detta påminner mig om att jag inte får missa skobytet idag! Jag ska köra i mina gympadojor, men sen byta till snyggskorna. Om jag inte glömmer bort det… Funderar också på, att ifall jag får det här jobbet, måste jag nog införskaffa… skoblock… (Ett skämt som jag ska förklara om det blir aktuellt!)

Vad händer hos dig idag??? Byter DU några skor, ger dig ut i regnet eller bromsar? Du vet att jag är nyfiken, så skriv gärna en rad i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag efter Alla Helgons Dag

Ett inlägg om denna söndag.

Idag är det söndagen efter Alla Helgons Dag. Dagen är så mörk att jag redan före klockan 13 fick börja tända lampor lite här och var. Man kan helt enkelt sammanfatta vädret som vännen Jerbaz skrev nyss i vår pågående Wordfeudmatch:

”Jerbaz played SKIT” – det är en perfekt beskrivning av dagens väder.

Vi har ingen lust alls med nån promenad. Jag har fått ont i ryggen och det beror säkert på brist på promenad. Men faktum är att jag måste ut lite senare och lyfta in vinterdäcken i bilen. Clark Kent* ska nämligen till doktorn** i morgon bitti för sin årliga hälsoundersökning***. Då ska även vintertofflorna**** på. Och bromsarna smörjas. För fy te rackarns så det låter ibland! Jag hoppas att det inte är fel på nånting annat, för jag har lagt undan hela 2 200 pix som det kommer att kosta med service, däckbyte och smörjning i morgon… Dessutom måste bilen vara körklar på tisdag när jag ska iväg på äventyr i environgerna igen.

Igår blev vi ganska frusna efter våra kyrkogårdsvandringar, men samtidigt var det mysigt och fint att se alla ljusen och alla människor som var ute och mindes sina nära och kära.

Jag fixade kyppa***** och en ny sorts potatisgratäng med mycket ost och paprika i till kvällens middag. Till dessert intog vi kex och ostar som jag hittade till fina extrapriser på Tokerian den gångna veckan. Och så korkade vi upp ytterligare en flaska Amarone, men det blev bara var sitt glas av den.

Idag har jag tänkt mig lax i ugn och kokt potatis. Jag ska låta Fästmön välja sås – citron och dill eller fetaostpesto – bara för att hon tycker att det är så roligt att välja (hon är min älskade velpotta!)

Mamma fick ett samtal från mig innan vi åkte på kyrkogårdstur igår, så idag kanske jag inte ringer. I stället har jag besvarat ett mejl från mammakusinen B som gjorde en liten oönskad flygtur häromdan.

Vi planerar att fortsätta vårt barn-TV-serietittande i eftermiddag och slår till med Kullamannen (1967), min favorit som barn! Jag fattar inte att jag ens fick titta på den när jag var typ fem bast, den var ju jätteläskig då! Nu såg jag den som vuxen, för cirka sex år sen, och då tyckte jag mest att den var töntig. Samtidigt är den ju lite kult, filmad i svartvitt och med cliffhangers mellan varje avsnitt – precis som Kråkguldet och Huset Silfvercronas gåta. Vilken tur att jag har alla på DVD nu! Tänk när man fick gå och vänta på fortsättningen i en vecka…

Kullamannen gillade jag allra mest när jag var barn! Nu tycker jag den är lite töntig. Men ändå kult!

Vad händer hos DIG idag??? Jag är väldigt nyfiken, som bekant! Har du RIKTIGT tråkigt kan du alltid gå på lägenhetsvisning klockan 14.15 i Toffelhuset.

*Clark Kent = min lille bilman
** doktorn = bilverkstan
*** sin årliga hälsoundersökning = sin årliga service
****vintertofflor = vinterdäck
*****kyppa = kyckling

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla fj… Hjärtans Dag

Johan hängde med mig för att hämta bilen på verkstan. Nu rullar Clark Kent* lika bra som alltid – och det känns finfint att bromsarna funkar som de ska. För det var nämligen lite fel på dem som nu har åtgärdats. Eller fel och fel, det var lite skit på dem, snarare. Felsökningen kostade 500 spänn, lagningen 1 000. Alltså  1 500 kronor fattigare efter den här dagen. Men det kunde ha varit värre, det kunde det…

Vi stannade till för att inhandla rosor och choklad innan vi anlände till Himlen. Johan var så snäll och skottade parkeringsplatsen så jag kunde parkera. Fästmön bjöd på middag, fast hon inte skulle. Hon hade dukat med finporslinet och finaste tygservetterna…

Findukat!

Alla ”barnen” var hemma – eller äldsta bonusdottern kom lite senare. Det var kul att samlas allihopa, även om vi nu inte riktigt åt samtidigt.

Som om inte mat hade räckt hade Anna bakat en hjärtekaka också. En hel deciliter kakao innehöll den bland annat. Hallon från Slottet och ikke så styvpiskad krem serverades till.

Mycket chokladigt hjärta.

Jag kompletterade med chokladhjärtan och Anna med geléhjärtan.

Geléhjärtan på finaste assietterna.

Men först åt vi som sagt middag – och skålade! Anna och ”barnen” i vatten, jag i mjölk.

Ett vinglas mjölk.

Vi skrattade lite åt Storasyster som hade lyckats beställa Sims – på norska, medan Johan lagade sin säng med skruvar. Jag hann hjälpa Elias lite med läxan, det var länge sen.

Sims finns även på norska – och det hade äldsta bonusdottern lyckats beställa.

Jag hoppas att Anna får glädjas åt rosorna åtminstone ett par dar. Det var en faslig kö för att få köpa dem och ja, de var möjligen lite dyrare än vanligt. Men jag skulle kunna köpa rosor till Anna när som helst. Idag tyckte jag att det var en alldeles utmärkt och passande dag för rosor, Alla Hjärtans Dag. Jag håller med min Sister som inte heller förstår varför så många är negativa till Alla Hjärtans Dag. Häromdan var det ju klasar av folk som skrev om näthat och startade kärlekskampanjer på Twitter. Är det ”finare” och ”bättre” att visa kärlek en ANNAN dag än den 14 februari? Varför så många negativa röster när det är en dag för kärlek? Det är ju fritt och upp till var och en när man visar sin kärlek, men jag tycker det är urlöjligt att racka ner på dem som råkar göra det just denna dag. Låt oss få göra det.

Rosor kan jag ge Anna när som helst.

Alldeles nyss kom jag hem. Jag vet inte hur många mejl, sms och tweets jag har fått om att mitt Twitterkonto var kapat. Maj gadd, det kom visst några bantningstweets från mig. Ursäkta så mycket, men jag sitter inte vid datorn 24 timmar om dygnet. Jag åtgärdade det så snart jag kunde och jag beklagar om du blev drabbad av konstiga tweets!

Har ätit alltför många onyttigheter i kväll, så magen har protesterat. Vilt. Det börjar bli dags att borsta tanden och krypa ner mellan kalla lakan i mitt svala sovrum.

Jag är så glad och tacksam att det finns kärlek i mitt liv och för den kärlek jag får av Anna och hennes barn. Den värmer ett lite illa åtgånget Toffelhjärta. Och till er som älskar att sätta era stilettklackar i detta hjärta kan jag bara tipsa om att saker och ting som börjar med lögner går förr eller senare åt… helvete. Det går inte att bygga nånting hållbart på lögner, nämligen.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är sluuut på veckan, det är dags för… favoritstrumporna!

Alla tumhållare: TACK! Nu är det helg och ni kan alla vila ett par dar. Jag har nyss fått veta att det inte blir nåt besked om Tjänsten före helgen. Fru Chef2 har rekommenderat mig att vila i helgen. Månntro hon hittar på nåt maratonlopp bland kossor till mig nästa vecka??? Hur som helst, dagens möten har avlöpt bra. Ett blev inställt på grund av sjukdom, men det viktigaste mötet gick galant. Det har varit en hektisk och tung arbetsvecka och jag är trött. Kanske jag verkligen kan just vila i helgen..? Men också njuta av ordet

Bra!

som jag fick i mail av fru Chef1 i morse. Det gladde mig, för jag hade jobbat hårt.

Jag behöver nog vila i helgen efter att ha dragit ett tungt lass i veckan.

                                                                                                                                                Fästmön åkte hem till Himlen efter jobbet eftersom barnen kommer idag. Eller två barn. Det tredje är på utflykt i helgen och det fjärde bor ju alltid i Himlen. Kalas-Killen* ska på fest i kväll. Det ska vara klassfest på andra sidan Förorten från Anna sett, men en snäll klasskompis mamma har utlovat skjuts. Toppen! För jag är ju här i New Village och åker inte ut förrän i morgon. Jag fick för resten se Elias skolfoto per sms igår kväll, en jättefin bild! Men jag tänker att kanske Elias mamma eller pappa vill lägga ut bilden först – eller inte alls..?

Det får bli en två år gammal bild på Elias, i stället. Kolla vilka ögon, va?!

                                                                                                                                                               Clark Kent**, ja… Hur gick det med honom..? Jorå, jag fick lånebil i morse och Clarkan fick vintertofflorna på, torkarbladen bytta, bromsarna kollade och en fullservice gjord. Allt till det facila priset av cirka 4 500 kronor. Bromsarna var OK, men däremot hittade killarna ett oljeläckage. Visserligen intorkat, men ändå… Så jag ska titta in med bilen om en vecka för en snabbkoll om det har läckt mer. Hoppas verkligen inte det……………

Bild blev det också – i alla fall hemma! På jobbet kunde vi inte jobba vid datorerna efter klockan 14 på grund av tekniska arbeten, så det var inte stor mening att sitta kvar. Jag passerade vännen Jerrys jobb på vägen hem och fick med mig en bättre begagnad skärm.

Sommardäcken är instuvade i kallförrådet (min tjockis-svarta jacka blev tjockis-skitig, förstås), nya skärmen inkopplad och låneskärm inklusive nätkabel är återlämnad till grannens dotter. Folk, såsom Jerry och Min Enda Snälla Granne, är verkligen hjälpsamma!!!

Nu kan jag snart ta helg, nästan, men ska väl ringa mamma för att kolla läget också först. Sen måste jag nog leta upp nån tänkbar middag, för idag skippade jag lunchen eftersom jag åkte och hämtade Clark.

Funderar på att jobba med min andra fotobok i afton, nu när jag har bild igen… Frågan är om jag har ork… Möjligen slänger jag ur linserna ur mina torrtrötta ögon och sätter mina Svindyra Märkesglasögon på näsan. Då kanske jag orkar en stund till framför datorn.

Ute luktar det kattpiss, inne i lägenheten luktar det bajsblöja eftersom Tofflan varit lat med att gå ut till soprummet med en Stinky Bag bland annat innehållandes en tom plastpåse som det har varit lax i. Kanske en öl kan råda bot på en utsatt näsa… Jag menar, öl smakar godare än både kattpiss och bajsblöja och borde få bort andra oönskade dofter ur min kran. Tror jag…

Mina favoritstrumpor så här på fredagen…

                                                                                                                                                          *Kalas-Killen = Elias, nio år
** Clark Kent = plåtmannen i mitt liv, min bil

Read Full Post »

Svart som natta

Det mesta gick snett igår kväll (eller i kväll, när detta skrivs, jag har förinställt det här inlägget för publicering). Både Fästmön och jag kände oss trötta och yra. Jag inser att jag sover för lite eller egentligen för dåligt just nu. Det är många tankar som snurrar innanför pannan, så hjärncellen får jobba hårt.

För andra gången den här veckan pajade en glödlampa. Svart som natta i ena köksfönstret. Bara upp och riva efter en fungerande. Därefter slängde jag på datorn, precis som jag brukar göra så snart jag kommer hem . Tanken var att inte sitta där nån längre stund eftersom jag var så trött. Dessutom var det vår sista ensamma kväll på ett tag. Bara det att datorn tycktes gå igång, men skärmen var svart. Jaha, fel på bildskärmskortet, datorn eller skärmen??? Jag kliade mig i huvudet och plingade sen på hos husets Snälla Granne (jag är Den Elaka Grannen, resten hälsar inte eller knappt). Jag frågade om jag fick låna en skärm för att prova och snälla F kopplade ur sin dotters. Moahahahaaaa… Klart man ska sno barnens elektronikutrustning! Jag gick tillbaka in och svor några ramsor över vissa kablar som inte passade, andra kablar som inte ville lossna, men till sist lyckades jag koppla in låne-skärmen. Den gick igång så fint, så fint! Frågade därför F om de har nån skärm att sälja och eventuellt får jag köpa denna. F ska bara kolla med familjen först. Dottern önskar sig nämligen en lap top och om en sån inköpes har hon ju ingen nytta av denna skärm, som är ganska ny. Tills vidare får jag låna den. Men jag vet inte hur länge och om jag ska köpa den, till vilket pris?

Fredag morgon klockan sju (vilket torde ha passerat när du läser detta) ska Clark Kent* lämnas till doktorn**. Det handlar om en fullservice, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som inte låter bra samt byte av gummi på torkarbladen. Det är mycket med anledning av detta jag ligger och vänder och vrider på mig om nätterna. Vad ska räkningen landa på? Själva servicen går loss på 4 500 pix… Det är cirka hälften av det jag fick att leva på från Försäkringskassan i tisdags. Gissa om jag ser fram emot att få en lön den 25 dennes…

Han är hos doktorn! 

                                                                                                                                                                I övrigt är det jobb med material till en konferens måndagen den 28:e. Det ska nog till mirakel – och en massa pengar – för att materialet ska vara färdigt till dess. Sånt kan också störa mitt lugn och min nattsömn. Men egentligen är det inte jag som ska våndas, jag blev inkopplad på riktigt på detta först i tisdags.

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bilman
** doktorn = bilverkstan

Read Full Post »

Dålig start på dan

Ilsken som ett bi sitter jag vid jobbdatorn. Den gör åtminstone det den ska – fungerar. Jag skjutsade Fästmön tidigt som attan till jobbet i morse eftersom hon började klockan sju. Samma tid skulle jag lämna Clark Kent* hos Bil 3:an, Toyota för service. Jag var där fem i sju, inte ensam.

När det blev min tur tog han fram servicepappret och läste upp vad jag hade beställt – stor service, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som låter illa och byte av gummit på vindrutetorkarna. Jag signerade. Sen var det bara det att nån lånebil inte var bokad, detta trots att lånebil är det första jag alltid kollar efter! Skälet till att jag bokar lånebil är att Toyota har flyttat nästan från city utanför stan, nära nya E4:an mot Stockholm. Det de kunde erbjuda var en buss in till stan, men dit ska ju inte jag och jobba, jag ska ju åt andra hållet. Nu är det andra gången Bil 3:an missar att jag bokat lånebil. Första gången lyckades de lösa det ändå, men idag fanns ingen ledig bil och man kan ju inte trolla med knäna. Du kan nog bara föreställa dig hur arg jag var. Det fanns inget annat att göra än att boka om tiden. Så nu får jag åka omkring med vinterdäcken inne i bilen tills på fredag morgon. Skitkul, eftersom detta kräver fällt baksäte. Det är en evig tur att vi inte har barnen den här veckan. Hade jag haft råd skulle jag ha tagit taxi, men eftersom jag ska göra en stor service och lite mer samt misstänker att det är nåt fel på bromsarna, gissar jag att jag måste vända på varenda krona.

Rätt ilsken idag.

                                                                                                                                                                Det enda som var bra med den starten på den här dan var att jag kom till jobbet tidigt. Men då hade jag fått ett otrevligt mejl med en snorkig ton som gränsar till von oben. Jag har utfört uppdraget, men frågan är om jag ska tala om för vederbörande att jag inte gillar tonen. Eller också får jag svälja och låta det rinna av mig. Jag är ju bara vikarie… Dessvärre är detta inte första gången jag får höra denna ton och jag trodde att jag hade gjort personen uppmärksam på att tonen inte var hövlig. Men det gick visst in genom ena örat och ut genom det andra. Därför misstänker jag att jag inte har nåt för att jag påpekar det igen. Frågan är hur mycket jag ska svälja…

Och ja, jag är nog extra nervös den här veckan eftersom jag har blivit lovad ett besked angående onsdagens intervju…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min gnisslige lille bilman

                      

Read Full Post »

En lite galen dag

Idag räcker tiden inte till! Jag försöker jobba strukturerat och metodiskt, men blir ständigt avbruten. Sitter därför delvis med stängd dörr – vilket naturligtvis inte motar varken telefonsamtal eller mejl… Snacka om att jag har blivit populär fort!

Tiden räcker inte till…

                                                                                                                                                                  Det har varit diverse förfrågningar och jobb som trillat in på olika sätt – allt från gatubelysning (!) och skyltar till forskartexter och tekniska problem med webbverktyget. Titeln allt-i-allo hade varit lämpligare idag än vik kommunikatör… Och för första gången här i Paradiset har jag blivit otrevligt bemött. Höga Vederbörande ville ha ett jobb utfört av mig, men lusten åker ju inte upp precis av att h*n har en osedvanligt otrevlig ton mot mig. Nåja, jag ser det som träning och jag reagerade rätt – det vill säga jag svarade inte med samma mynt utan försökte i lugn och sansad ton förklara varför jag satt och jobbade med stängd dörr. (De flesta människor begriper varför utan att man behöver förklara, meninallafall…) Sen ventilerade jag med Lisbeth som är en pärla och så rann det hela av mig. Nu blir det bara några rader om det på bloggen. Inget märkvärdigt.

Fästmön har överlevt en svår klämning – om detta får hon blogga själv! Men å vad jag längtar efter henne! I morgon kommer hon och då har vi en vecka tillsammans i New Village. Den kommande veckan jobbar vi lite mer samma tider, men jag har ett par

oroande evenemang

på gång. Det ena är bilservicen på måndag som jag misstänker blir en dyr historia eftersom Mekar-Bruden uppenbarligen klantat till det rejält med mina bromsar. Det andra är ett tandläkarbesök på onsdag efter jobbet. Jag har inte varit hos min söta och snälla tandläkare på typ två och ett halvt år. Det kan bli dyrt…

I kväll ska jag städa och det är inte särskilt roligt, men behövligt. Nåt som verkligen var behövligt igår var att gå till soprummet med kompostpåsen. Fy te rackarns, så den stank! Föreställ dig gamla kycklingben uppblandade med kaffesump toppat med en möglig clementin…

Read Full Post »