I natt vaknade jag av fåglarnas kvitter. Det var nästan så att jag trodde att jag befann mig i en film eller drömde, men jag var verkligen klarvaken. Mörkret var tungt i sovrummet och Fästmön snarkade lätt, men där ute kvittrade fåglarna. Kanske för att trösta, kanske för att inge hopp. Jag låg väl vaken ett par timmar, vilket tyvärr känns i huvudet idag. Det är tungt, mycket tungt. Men jag överlever väl det också.
Snart ska jag till mamma och Vättern och lyssna på de här fåglarna. De kvittrar liksom inte lika skönt som dem jag hörde i natt…
På väg in till mitt hem släppte jag av Elias vid skolan. Hemma hos mig var det dött som vanligt.
Jag inledde dagen med att ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nåt jag enligt min handlingsplan ska göra varannan månad. Det blev inte ett timslångt samtal den här gången, men väl ett lika bra samtal med Göran i Hälsingland. Ja, för de som arbetar vid kundtjänst sitter lite här och var i Sverige. På kundtjänst har de mer tid att lyssna än förmedlare och vägledare. De kommer med goda och konkreta råd och tips – för det är deras jobb – när jag i min förtvivlan som vanligt börjar böla och säga att framtiden bara ser svart ut. Dessa människor är verkligen enastående! Eftersom en del av dem har varit i liknande situation som jag är mitt förtroende totalt. De vet verkligen vad det handlar om att försöka leva ett så normalt liv man kan utan att ha ett jobb och att försöka leva på a-kassa. Det senare går inte. Och nu när bilen behöver fixas vet jag inte var jag ska trolla fram pengarna. Jo, jag har en reservkassa i kontanter. Pengar som skulle gå till en månads utgifter om alla andra pengar är slut. Jag får ta av dessa nu.
En lite positiv grej i sammanhanget var ändå mejlet från Blogvertiser. Jag har skrivit en del inlägg åt olika företag via Blogvertiser mot betalning i ungefär ett år. Och nu har Blogvertiser höjt min prislapp! Så lite är jag visst värd mitt uppe i alla andra känslor av värdelöshet… Eller min blogg är värd. För den är ganska välbesökt.
Ibland har jag svårt att förstå hur människor vill/orkar komma tillbaka hit och läsa om mitt lilla liv. Det har blivit många gnällinlägg på sista tiden, men det har jag all rätt till eftersom det är min blogg. Det jag har svårt att ta är att en del tror sig ha all rätt i världen att komma med oombedda och för mig konstiga råd. Man läser här och tror sig känna till allt om mig, men bloggen är bara en del av mig och här står verkligen inte allt. Om jag behöver råd så vet jag varifrån och från vem jag hämtar dem. Ge mig hellre en kram, för det behöver jag mer just nu.
Idag ser det ut att bli en strålande fin dag, med klarblå himmel. Jag hoppas att jag slipper gråta mer idag och att jag får kvittra lite jag också. Det skulle jag sååå behöva!
Gamlis en dag förra året när himlen var lika blå som idag.
Hade faktiskt lämnat fönstret lite på glänt i natt, kanske därför du hörde kvittret så bra 🙂
Tro det eller ej så var det rogivande för alla tankar som malde! 😛
Fina du !
Jag önskar så att jag kunde göra något för dig för att underlätta !
En sak är dock säker och det är att du är en god vän ! U var så glad åt att du ringde igår för att gratta. Elias låter hälsa att det inte var meningen att låta så brysk då han pratade 🙂
Ja, beskäftiga råd tackar även jag nej till. En blogg är inget allmänt klotterplank. Vill jag ha råd så ber jag om det istället för att få en massa huvudlösa dumma tips. Eller åsikter.
Kram kram
Du hjälper mycket genom att upplåta ditt öra och att komma med kramar när jag behöver dem mest.
Glad att Ulf blev glad, han är så otroligt sympatisk! Elias lät inte alls brysk utan väldigt trevlig! Hälsa honom det!
Kramar tillbaka!
Jag blir lite småglad över att det faktiskt finns vettiga människor på AF. Undrens tid är inte förbi! 🙂
De som jobbar på Kundtjänst är fantastiska! Inkännande, lyhörda och fulla av konkreta och goda råd. I alla fell de två jag hittills har talat med! Själva Arbetsförmedlingen som sådan för emellertid betydligt lägre betyg av mig…
Visst är det härligt att ligga och lyssna på fågelkvitter. Även jag vaknar tidigt den här tiden på året. Just nu är det dessutom många tankar som gör att det är svårt att sova. Jag har ju världens bästa jobb, men jag vet inte om jag har det efter sommarlovet. Så jag söker jobb här och där och hoppas att det ska ordna sig ändå. Jag är optimist.
Jag önskar så att jag kunde göra något för att ditt liv ska kännas bättre. Det är ju det man gör som vän, men jag känner mig otillräcklig emellanåt. Du däremot verkar har tid och omsorg för alla. Det beundrar jag dig för.
Kram
ps. för mig låter måsarnas skrän som sommar. det är bara att blunda så känns det som att man ligger på bryggan vid havet.
Fåglarnas kvitter tog udden av de tankar som jag vaknade med och som malde.
Lycka till med jobbsökeriet! Du är ju både yngre än jag och har färskare jobberfarenheter, så du borde ha större chanser än jag.
Kram!
Alla dessa goda råd som manniskor i tid och otid prackar på en. Och ofta har dessa personer också haft ett ganska bekymmersfritt liv, men vet ändå precis hur andra ska agerar i olika situationer. Hmm…
Ibland blir det lite jobbigt, just för att de inte har hela bilden. Jag skriver ju verkligen inte ”ALLT” här på bloggen…
Jag tror att man nog har goda avsikter, men ibland känns det som om lite för många klappar mig på huvudet och talar om hur jag ska göra eller vad eller så…
Fågelkvitter, natur, friskluft, vänner, kärlek… det är bästa medicinen …
Va bra att det ramlar in lite större kulor för dina skribentuppdrag ! kram från mig !
Ja det är det!
Ha ha, jaaa, om det kunde ramla in uppdrag också så vore det ännu bättre! Det blir typ två i månaden vilket ger cirka 200 kronor efter skatt. Nu kanske det blir nån tjuga mer! Det är mest symboliken i det hela som jag blev glad över. Att jag är värd… ”lite mer”…
Kram och tack för kramen! 😀
Kram på dig Tofflan!
Kram till dig, Elisabeth!!!
Men så härligt med en trevlig människa på kundtjänsten. Heder åt Göran!
Ja nu är de två bra där – Ingmari och Göran! 😛