Övervakad

Ett inlägg om svenska myndigheters effektivitet, övervakning och sånt.

---

 

Efter en morgon med dålig sömn skuttade jag ändå ur sängen. Även idag är det en del småfixande som behövs, men förhoppningsvis slipper jag telefonköa!

Det första jag gjorde var att kontrollera att mitt a-kassekort, som jag fyllde i och registrerade igår, blivit färdigbehandlat hos myndigheten Akassan Vision. Ja kors i taket, det hade det! Men jag har nog aldrig varit med om att en sån behandling av 14 kryss har tagit ett helt dygn, 24 timmar… Nä, effektiviteten är inte på topp, precis…

SJ är ingen myndighet men ett statligt företag. En kan ha åsikter om dess effektivitet, men på nätet är det smidigt att köpa biljett, i alla fall. Jag loggade in, fyllde i tiden jag vill resa med tåg till Stockholm i morgon, mina uppgifter och sen fick jag bekräftelse via mejl att köpet var gjort. (Nån returbiljett har jag inte köpt än, för jag vet ju inte hur lång tid kontraktsskrivningen tar. Klockan 15 ska jag vara där, vilket innebär att jag måste åka med 13.11-tåget så jag hinner ta tunnelbanan och leta mig fram till kontoret.) Men… jag kanske inte ska jubla över SJ för tidigt – nån sms-biljett har jag inte fått ännu och det var en stund sen jag köpte den…

Hoppas jag får följa med på tåget i morgon…

Jag började kolla lite nyheter på nätet så snart jag hade köpt min tågbiljett. Det första jag läste är en artikel om att svenska myndigheter lämnar ut mina surfvanor. Det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning som visar att det finns utländska bolag som kartlägger besökare på svenska sjukhus och myndigheters webbplatser. Spårningsfunktioner finns också på till exempel privata bloggar som denna, e-handelssajter med mera. Och syftet är förstås ett: att rikta reklam så att du ska lockas att nätshoppa. Landsting och kommuner, Bolagsverket, polisen, Skatteverket, Kristdemokraterna och Kronofogdemyndigheten är exempel på andra som har spårning. Men det blir nästan ironiskt när jag läser om detta hos Omni och under den korta artikeln hittar en annons från Bokus med tre böcker som jag nyligen har läst om – hos Bokus… Inte bara ironiskt, ganska skrämmande också, faktiskt, även om jag inte har nåt att dölja. Snacka om att ens surfvanor är kartlagda.

De har tre böckerna fanns i annonsen från Bokus under artikeln från Omni. Och det är inte första gången det här händer…

Jag utgår från att det också syns att jag beställde en skattsedel från Skatteverket i förra veckan. Det vore ju bra om de slutade kolla mina surfvanor och skickade över skattsedeln med snigelposten i stället… Nä, fort går det inte när det är nåt Den Lilla Människan vill ha från en myndighet.

En applåd vill jag ändå dela ut. I förrförra veckan skrev jag om våra nya sedlar här på bloggen. Sen dess har det trillat in en broschyr med bra information om sedelbytet från Sveriges Riksbank. Där finns bland annat en sida med både viktiga datum och bilder. Den som vill kolla digitalt kan förstås surfa in på Riksbankens webbplats, men också ladda ner en gratis-app.

Så här ser de nya sedlarna ut. Några av dem börjar komma ut i oktober.

Nu ska jag sätta mig med mina egna sedlar eller snarare mina hushållsräkenskaper. Förhoppningsvis kan jag betala mina räkningar den här månaden också, trots a-kassans fina lilla avdrag om 300 kronor för att jag råkade ”jobba” två timmar i augusti. Det sved lite att veta att min dagersättning från a-kassan har gått upp till 910 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar) från och med den 7 september. Jag har haft 680 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar). När det äntligen går att leva på a-kassan är det dags att säga ajöss till den för min del. Men ärligt… jag vill självklart mycket hellre jobba och få en lön!

Jag ska förresten också ringa bilverkstan och boka en tid för service framöver samt be dem ta fram offert på fyra nya vintertofflor till Clark Kent* så att vi kan ta oss fram lagligt i vinter. Det bör jag ha råd med när jag får lön framöver.

*vintertofflor till Clark Kent = dubbfria vinterdäck till min lille bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I andra hand del två

Ett inlägg med andrahandsvärde.

---

 

Idag företog vi oss del två på vår loppistur i Boländerna i Uppsala. Jag hade även ett ärende in till stan som sinkade oss en hel del. Fästmön följde med och väntade medan jag väntade… Eh ja… Effektiviteten är inte alltid så hög dit jag skulle. Bara det att fyra (4) personal stod i kundmottagningen och servade en (1) och samma person ger ju en viss vink om att det inte går undan… När alla papper var påskrivna och allt ordnat ringde jag ett samtal. I andra änden var det inte särskilt effektivt heller. I vart fall verkade inte vederbörande kunna läsa innantill. Det tycker jag är ett minimikrav när man jobbar på en myndighet.

Sen blev tillvaron roligare. Vi for till Erikshjälpen genom alla snåriga gatstumpar som plötsligt är avstängda i Boländerna. Jag körde faktiskt inte fel! Erikshjälpen är nog Uppsalas fräschaste secondhandställe just nu. Gissningsvis är det därför priserna ligger lite över alla andra. Några fynd gjorde jag inte här, jag hittade mest saker att skratta åt. Det verkade som om stället har fått in grejor från nån sorts ap-fetischist, till exempel. Vidare såg jag en något modernare variant av min spretande golvlampa. Foten till min lampa är i äkta marmor, så jag gissar att min skulle betinga ett högre pris.

På Eriks kafé intog vi kaffe och cheesecake och satt ner en stund innan vi for till nästa checkpoint.

Här är bilder på några grejor hos Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Återbruket ligger ungefär rakt över gamla E4:an från Erikshjälpen, så vi tog oss dit ganska snabbt. Inga gratis böcker eller halva priser idag, men överlag mycket bra priser. Tyvärr är det ingen vidare ordning bland porslin och husgeråd och böckerna. Det är synd, konstaterade Anna, eftersom man ju då kan missa en massa fina saker. Jag gjorde emellertid ett rejält fynd – en äppelskål i grönt glas i mellanstorlek för fem (5) kronor. Nu äger jag tre såna skålar i olika storlekar, varav den äldsta och minsta var en gåva från mamma en gång för länge sen.

Här är bilder på några grejor hos Återbruket:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen hem var det bilköer som hette duga. Jag trodde att jag såg en före detta chef och var på väg att preja h*n på grund av att h*n inte klarade säkert filbyte. Lite senare träffade jag personen i fråga på ICA Solen. H*n hade inte alls åkt på Österleden idag utan nya E4:an. Så det var ju tur att jag inte lät mr Hyde ta mitt sinne i besittning vid ratten…

Men att jag är blåst skriver många under på. Man kan faktiskt inte tro att jag har haft körkort i över 35 år. För när jag körde hem från Himlen, där jag lämpat av Anna och hennes grejor, hittade jag en knapp i bilen jag tryckte på. Plötsligt fungerade fönsterhissen som hade

pajat

efter trippen till Nora. Jag hade lyckats låsa fönstret med knappen och nu låste jag upp... Eh ja… Jag känner mig som Emils föräldrar första svängen de var hos doktorn med sonens huvud i soppskålen. Nu har jag ju liksom sparat 7 000 spänn! Det är vad ett nytt kretskort skulle ha kostat. Minst. Vad ska jag göra för alla dessa tusenlappar, månntro..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet som min tvätt: Tjockis-svart och vågat randigt

Ett inlägg om livet.

---

 

Den helige Franciskus vakar över mig när jag är hos mamma.

Nä. Den helige Franciskus vakar inte längre över mig och min bädd på golvet. Jag ligger ju numera i min alltför mjuka säng här hemma om nätterna. (Egentligen är det nog inget fel på sängen utan det är jag som är för fet för den.) På nattduksbordet har jag en skyddsängel och på väggen vid sängen ett krucifix och en ikon som pappas ena moster har målat. Rätt skyddad, med andra ord, nattetid. Jag är verkligen glad att jag kan sova så bra som jag gör, för dagar som igår dränerar mig på energi trots att minimalt blir gjort. Dessutom vet jag att efter en dålig dag måste det vända och komma en bra dag. Låt mig få tro att dagen idag är en av de senare!

Dan har i alla fall börjat bra och i effektivitetens tecken. Jag har bäddat, kört en maskin tjockis-svart tvätt och hängt tvätten. Det faktum att jag nästan bara har svarta kläder känner jag till sen tidigare. (Att jag har en fäbless för randiga strumpor kände jag däremot inte till. Av dagens tvättade elva par var nio randiga! Snacka om vågat med randigt på fötterna!..) Som om det skulle göra mig smalare… Nä, är en tjock så är en och den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Alltså använder jag svarta kläder i stället för att banta. Det senare gör ju alla andra så bra. Själv vill jag inte just nu. Jag gillar att tröstäta när livet är tufft, så jag får ta att jag är fet. Men sen, när jag väl bestämmer mig för att gå ner i vikt, tvekar jag inte en sekund på att det går lika bra som när jag slutade röka. Jag hade rökt i nästan 30 år. Sen tog jag en medicin till hjälp under sju veckor, men redan på den sjunde dan vilade jag var jag rökfri. I september är det elva år sen.

Av elva tvättade par var nio randiga. Här är fyra av mina randiga par strumpor.

Dessutom har jag sökt fyra jobb, bara så där HEPP! Ett av dem är klart mer intressant än de andra tre, men när det kommer till hopp om nytt jobb är jag aningen luttrad.

Skam den som ger sig!

tänker jag emellertid, för det är nåt jag har fått med mig hemifrån. Nån gång borde det bli min tur. Nån gång borde prövningarna upphöra. Samtidigt känner jag att dessa prövningar, som nu pågått i sex och ett halvt år, börjar ta ut sin rätt. Eller sitt fel. Det ironiska i det hela är att personen som gjorde mig detta illa själv har ett välavlönat jobb OCH en firma vid sidan av där h*n bedriver psykolog-verksamhet, en utbildning betald av vår gemensamma förra arbetsgivare, om jag inte är felinformerad. Samtidigt är jag väl inte förvånad. Man kan så ofta läsa artiklar om chefer som är psykopater och psykologer som är skolbokssjuka psykiskt. Vem vet, artiklarna kanske innehåller fakta och inte spekulationer..? (<== retorisk fråga).

Ibland gör det ont, detta jag skrev om i förra stycket. Andra gånger blickar jag inte bakåt utan framåt, för det är den enda väg jag kan ta. Man kan inte backa bandet Livet, vare sig det är tjockis-svart eller vågat randigt…

Ha en bra onsdag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mindre under av effektivitet

Dagen inleddes med väckning klockan 6.15. Min älskade Clark Kent* skulle ju till doktorn** och få bromsarna bak omsedda. Slutnotan landar på cirka 3 800 kronor och inkluderar även fredagens arbete. Lite lagom med pengar som jag hade behövt till annat. Och mest irriterande är nog att jag trodde på att somliga kunde hjälpa mig. Nu blev alltihop i stället mycket dyrare… Som tur var fick jag i slutet av maj a-kasse-ersättning för sex veckor. Gissar att a-kassan låg efter med två veckors utbetalning. Så bra då att jag slipper göra nåt kul i sommaren för pengarna och i stället kan lägga dem på bilreparation… 👿 I vart fall är jag tacksam att jag HAR pengarna, tro inte annat!

Undras om man kan betala med chokladpengar i guldomslag..?

                                                                                                                                                                   I skrivande stund sitter jag och väntar på att bildoktorn ska ringa och säga att jag kan hämta Clarkan, men tro inte att jag för den skull sitter sysslolös! (Det får man ICKE göra som arbetssökande.) Gissar att Clark inte är färdig för hemfärd förrän i eftermiddag. När jag lämnade in honom i morse var det TRE långa köer. Och naturligtvis fullt av strulputtar som inte kunde sina registreringsnummer, inte hade fyllt i skadeanmälan och käftade om att de minsann visst hade bokat lånebil. Suck…

Hemma igen plockade jag fram material jag behövde för det mig ålagda samtalet till Arbetsförmedlingens kundtjänst. En gång varannan månad ska jag ringa och prata med en vilt främmande människa. Berätta om alla nej jag har fått på sökta jobb, om alla hundratals jobb jag har sökt, om coachning, intervjuer, praktikplastfixande… Idag var det 15 personer före i telefonkön trots att jag ringde prick klockan åtta när kundtjänst öppnar. Dagens samtal blev mest en frustrerande historia. Jag fick i alla fall antecknat att jag INTE vill ha fler sms-påminnelser eftersom jag är vuxen och har koll på såväl kalender som klocka. Avslutningsvis fick jag de sedvanliga orden

Det ordnar sig! Du ska inte oroa dig. Det vänder snart och du får ett jobb.

De klingar mer och mer innehållslösa och intetsägande falskt…

Roligare då var det samtal jag hade med en tågåkande kulturchef. Kanske så roligt att jag i bästa fall får en praktikplats där till hösten. Vi får se. Nu har jag många krokar ute. Och alla som nappar på krokarna tycker att gratis är gott. Särskilt en erfaren informatör, det är yummy yummy! Och inte mig emot – jag vill inget hellre än att jobba – även om jag får göra det gratis. För nån lön får jag ju inte när jag gör praktik. Bara ersättning från Försäkringskassan motsvarande a-kassa.

Två sedvanliga jobbansökningar har jag skickat in idag också. Den ena fick jag autosvar på direkt, den andra har jag inte hört pip från än, vilket gör mig osäker på om den alls kommit fram. Men så är det oftast. Att man inte får nån bekräftelse, alltså. De flesta ansökningar har kommit fram, visar det sig, när jag ringer och kollar. När det är arbetsgivarens marknad kan dessa tydligen vara hur nonchalanta som helst… OBS! Undantag finns, till exempel Relation, Proffice, Polisen, SLU, KungSängen, Västerås Science Park, 55plussare.se, lokalblaskan för att nämna några trevliga arbetsgivare som faktiskt svarar på ens ansökan!

Ett samtal återstår att ringa och ett mejl att skriva. Sen ska jag ge mig för dan och ägna mig lite åt min älskade Fästmö som är ledig idag. Har en tanke om att vi ska äta räkor i kväll, men nån balle-sittning*** lär det inte bli för här är grått och regnet hänger i luften medan termometern visar 15 rader. Tofflan har strumpor i tofflan för första gången på ett par veckor…

Strumpor kan vara riktigt roliga! Som dessa där rivjärn jagar en stackars ostbit.

                                                                                                                                                               För övrigt börjar livet återvända till mig och flödet är betydligt stillsammare. Men jag är fortfarande trött och lite medtagen. En till sån här omgång och doktor Anders får en signal. Fast sjukskriven kan jag inte vara. Det kan man inte när man får ersättning från a-kassan.

Slutligen: Två födelsedagsbarn idag. Det ena är min före detta svärmor som jag inte har nån kontakt med längre, det andra är ”min” före detta frilansare Inger som jag skickade sms till tidigare! Stort GRATTIS!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille bil-man
**doktorn = bilverkstan
***balle-sittning = sittning å balkong för intagande av måltid

Read Full Post »

Bra chef är viktigare än lön och arbetsuppgifter

Hela 20 000 personer har tyckt till om arbetsmiljö. Resultaten visar att en bra chef är mycket viktigare än en hög lön och intressanta arbetsuppgifter! Manpower och Kairos Future har låtit göra undersökningen och lokalblaskan har skrivit om den.

Chefens betydelse för hur trivseln och effektiviteten är bland de anställda har blivit viktigare. Det är inte bara chefen som söker information om de jobbsökande – förhållandet är omvänt också! Det bekräftar den stora undersökning som Sveriges största panel har deltagit i.

Resultaten visar också att sterss inte främst beror på att man har för mycket att göra, utan för att ledarskapet är otydligt och motsägelsefullt. Av detta följer dålig stämning på arbetsplatsen, det blir brister i regler och struktur och arbestuppgifterna upplevs som ostimulerande.

Två framgångsfaktorer för en kreativ och effektiv organisation är att personalen har gemensamma intressen och hög utbildning. Men om det blir konflikter på jobbet löses dessa bäst om parterna pratar med varandra. Konflikter som ignoreras leder i många fall till svårare problem med intrigerande, grupperingar, sämre arbetsmiljö och lägre effektivitet.

Jag kan bara nicka igenkännande och upprepa… Intrigerande, grupperingar, sämre arbetsmiljö och lägre effektivitet…

Undersökningen visar också att det finns tio obehagliga sanningar om de anställda som chefen kanske bör känna till:

1. Det är chefen som får folk att sluta.
2. De anställda är ofta sämre än chefen tror – de ljuger i sina CV.
3. Hälften av alla jobbsökande kollar upp chefen på det nya, presumtiva jobbet.
4. En del tror att chefen väljer medarbetare efter utseende.
5. Kvinnor vill helst ha kvinnliga chefer, men äldre kvinor vill hellre ha manliga chefer. För män spelar chefens kön ingen roll.
6. Cheferna underskattar sina medarbetare. Många anställda vill gärna ha fler kontroller och feedback.
7. Många anställda föredrar känslokalla chefer. Majoriteten vill inte ha en chef som är impulsiv och styrs av sina känslor, men en lyhörd och rak chef anses bäst.
8. De anställda tror att chefen inte är så resultatorienterad.
9. De anställda trivs bäst och jobbar bättre om de har gemensamma intressen som sina kollegor.
10. Om en chef har svårt att rekrytera nya medarbetare har chefen tagit dålig hand om de gamla. De allra flesta rekommenderar nämligen sitt företag – om de trivs med chefen.

Tänkvärt…

Read Full Post »