Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konsonanter’

Igår var det 357 par som drop-in-gifte sig på Skansen i Stockholm. Var vi ett av dem? Kolla nedan får du se!!!

Jag tog bussen in till stan. Ensam. Det gick bra, jag hade min bok med mig och blev bara lite irriterad på ett gäng unga killar som satte sig på olika ställen i bussen och skrek åt varandra. Som för att tala om

Här finns vi och vi kan låta högt!

Barnsligt. Fästmön åkte från jobbet. Medan jag inväntade henne glodde jag på begagnade DVD-filmer. Plötsligt stod hon bakom mig…

Vi hade inte många ärenden på stan, men skor skulle Elias få och det hittade vi. Sen kikade vi på lite kläder till oss själva också. Den här übersnigga pajaskostymen fastnade jag för, som du säkert förstår:

Übersnigg pajaskostym, nåt att gifta sig i?


Anna, däremot,
fick syn på den vackraste huvudbonaden i hela världen.

Anna står upp för Sverige i sin brudkrona?


Vi sprang lite kors och tvärs
och äntligen blev det tillfälle för mig att använda glassogrammet jag hade fått av snälla Syster Dyster för nästan ett år sen… Det var bara veckor tills det skulle frysa inne. Det blev en härlig Magnum Mandel, TACK!

Glassogrammet från Syster Dyster var nästan ett år gammalt…


Det här med CCS fotcreme
tycks vara svårt. Endast ett apotek av tre för den, men till sist lyckades jag hitta den. Anna köpte en tub också. Och på väg till nästa rastställe passade jag på att inhandla en burk bodybutter också. Där har man tagit bort texten på locken och ersatt den med pictogram. Som om jag inte skulle begripa varken engelska eller franska. Hmpfff!.. 👿

Bodybutter med pictogram från Bodyshop samt fotcreme från CCS, inhandlat på apoteket Uplands Vapen.


Därpå styrde vi stegen
till min vän Greken på Storken för nu var vi kaffesugna. Och sugna på nåt litet till. Medan Anna stod och valde bland alla läckerbitar köade jag till toa. Vid ett bord intill träffade jag två gamla bekantingar som jag hälsade på. Det blev inte tredje gradens förhör, men väl 20 frågor. Svaren, gissar jag, levereras direkt till Uppsalas största skvallerkärring. Men det skiter jag i för jag har inget att dölja.

Vi fick plats på uteserveringen. Jag tog en bulle. Den var stor.

En stor bulle.


Anna tog en kolakaka
med såna där frön i som ser ut som torkade snorkråkor. Den var också stor. Vi delade på allt. Varje bullhalva blev ändå som två normalstora bullar…

Kaka och bulle – ska det fikas så ska det!


Vi strosade lite i stan,
men affärerna började vid det här laget stänga. Det blev en liten titt bland böckerna i bokstånden vid ån samt en tur in till en affär med svindyra designprylar. På båda ställena var det irriterande ungar som var i vägen. Funderade på om jag skulle ta upp ett annat handarbete än att sticka, eftersom jag fortfarande är osäker på hur man slutar

Broderi, kanske?


Vid det här laget hade jag jätteont
i min vänstra häl, så vi hasade upp till Åkanten där vi tog en vätskepaus. Där satt vi och försökte klura ut somligas släktförhållanden och jag förfasade mig över en tjock bak som knappt doldes av en kavaj. Inte sniggt.

Mörkerrädsla på Åkanten? Lamporna var tända fast det bara var eftermiddag.


Åkanten har stans mysigaste läge,
men tyvärr räcker det inte med mysigt läge och det goda rykte krogen en gång hade. En ung man fjantar runt i kavaj och låtsas vuxen. Som besökare känner man sig nästan som en unge när man vid ingången tvingas vänta på lov från kavajmannen att få sätta sig nånstans. Herregud, det är en uteservering, inte en Guide Michelin-restaurang! Ett annat sällskap fick för övrigt tillsägelse (!) om att barnen som var med inte fick äta sitt medhavda lördagsgodis eftersom detta inte var inköpt på stället. Maj gadd!!!

Nä… vi tog tåget till… Annso, av alla människor! Fast vi skulle till Gary. Eller vi var hos Gary men den lilla fågeln var utflugen på semester. I Annsos vård kände vi oss emellertid trygga och kunde äta upp det presentkort jag fick till födelsedagen av fakultetskollegorna! TACK, RARINGAR!

Vi tog tåget till… Annso. Fast Gary.


Vi hittade ett bord där storbilds-TV:n
tack och lov var skymd. Jag menar, hade vi velat se SPORT *får kräkreflexer* hade vi ju kunnat göra det hemma och inte på krogen. Medan vi studerade menyn tog vi var sin öl. Jag tog en flaska Sol med en limeklyfta i. Detta öl ska inte hällas upp i nåt glas utan halsas!

Sol på flaska ska halsas.


Anna avnjöt ett tjeckiskt öl
med en massa konsonanter i. Ja, inte i ölet i sig, alltså, utan i ölets namn.

Öl med många konsonanter.


Öllistan innehöll för övrigt
en mängd lustiga sorter som jag inte har hört talas om. Kolla bara!

Lustiga ölsorter.


Jag tänker inte besvära dig
med en massa matbilder den här gången, men jag kan säga att menyn var härligt somrig! Man fick välja vad man ville ha grillat – kött, fisk, vegetariskt. Därtill kunde få pommes frites samt en härlig buffé med potatissallader, pastasallader, grönsaker, såser med mera. Suveränt gott! Vi skippade pommesen och försåg oss av buffén till våra grillade kycklingfiléer. Vårt sällskap till maten blev självaste… Paul Newman!..

Newmans eget vin drack vi till maten.


När allt var uppätet
och urdrucket tackade vi för oss och sprang (!) till bussen hem. Så nej… Vi gifte oss INTE på Skansen igår.

Read Full Post »

Idag regnade det inte. Stort X i taket! Men marken måste vara genomblöt, så nån utflykt med kaffe på en filt blev det inte. I stället kollade vi tidningen (nej jag tänker inte länka till lokalblaskan om jag inte får kommentera hos den och lämna länkar! HA!)  efter intressanta loppisar och hittade två stycken som vi bestämde oss för att åka och kika på.

Men först blev det ett besök på apoteket för Fästmön behövde medicin och jag fotkräm. Och så lämnade jag in Lotto – och fick veta att mamma och jag hade vunnit 21 kronor igår! Wow, liksom!

Det som var det bästa med den första loppisen, i Husbyborg, var att det var skyltat längs med vägen ända från andra rondellen hemifrån mig sett! Och det var faktiskt väldigt bra! När vi kom fram, tack vare alla bra skyltar, var det lätt att parkera. Det fanns ganska mycket böcker och en bok var det enda som fick följa med hem härifrån. Jag såg några små fina ryska saker, men alla prylar var liksom belagda med nån sorts fett. Och sånt är ju liksom inte roligt att köpa. Det var det dåliga med just den här loppisen, att grejorna kändes ofräscha.


Vic Suneson för fem kronor fick följa med hem från den feta loppisen, i alla fall. Visst är omslaget läckert?!

                                                                                                                                                               Dagens andra loppis var på Fyris Park utomhus, tack och lov. Jag har varit på två loppisar där inomhus och det går nästan inte att andas. Fy så äckligt! Men utomhus var det ganska trevligt och solen värmde oss faktiskt, om än lite av och till.

Som vanligt irriterades vi och vissa andra försäljare av såna där uppköpare som går och köper – och prutar jättefräckt! – fina saker bara för att sälja dem själva, till ett högre pris. Men se, den här vinylskivan var det ingen som ville ha:


Mina favoritflickor, men var är det tredje???

                                                                                                                                                            Jag såg en jättefin burk som jag tänkte köpa, men när jag kom tillbaka efter ett varv var den borta. Anna såg också en jättefin burk, men den var alldeles för dyr. Vi ägnade oss därför helt åt att glo – på saker och folk.

Folket var till 99,9 procent WT, det går inte att komma ifrån. Vi själva var diskret klädda i jeans och tjockis-svarta t-shirtar, men dem vi mötte räddes inte att klä sig liksom hur som helst. Värst var nog en överviktig mamma som drog en barnvagn. Brallorna var åtdragna runt buken som hängde över i ett rejält däck. Överdelen bestod av en åtsmitande aprikosfärgad top. Under magen hängde en bältesväska. Nej, våra tjocka magar och feta lår och stora arslen till trots kände vi oss super-snigga! Det blev en fika på det!


Sockerbullar och kaffe, inhandlade av en ung kille som var tusen gånger mer förvirrad än jag. Underligt att han fick nånting sålt överhuvudtaget…

                                                                                                                                                             Det fanns en del saker för barn – och för vuxna som gillar Katten utan mun. Vad sägs om dessa söta aftonväskor – eller plånböcker???


Hello Kitty för aftonbruk eller pengar.

                                                                                                                                                               Det fanns massor av spel och pussel. En del spel var roligare än andra.


Spelet till vänster gillade jag, spelet till höger kanske hade varit nåt för min coach??? (Retas lite.)

                                                                                                                                                               Jag såg även ett spel som kunde tänkas passa Slaktar-Pojken. Han har ju en stor fäbless för kokt potatis – NOT!


En het potatis för Johan?

                                                                                                                                                           Nej, vi strosade omkring och hittade ingenting annat vi ville köpa än burken som såldes till nån annan och burken som var för dyr. Jag fotade en helt onödig burk i Annas favoritfärg för att visa nåt som Svenska Tandläkarförbundet borde reagera på.


Nattgodis är väl inte bra? På natten ska man ligga med tandborstade och tandtrådade tänder och bettskena i käften, inte äta godis!

                                                                                                                                                          Slutligen hittade jag en flaska som var lika trind om magen som jag. Och man ser det i speglingen, faktiskt!..


Fotografen, med kalaskula, syns spegla sig i kulflaskan.

                                                                                                                                                               Nej, sen gav vi upp alla loppiga saker och for till ICA Maxi för att glo på nya varor. Där har vi nästan aldrig varit förr, fast Anna brukar tro att vi åker dit ofta. (Internt skämt.) Vi ville inte glo på mat, men av nån anledning glodde vi på leksaker. Är vi barnsliga, eller?..


Jag hittade Lilla My till extrapris, men köpte hennI* inte.

                                                                                                                                                                      På gosedjursavdelningen förfärades jag över vissa hiskeliga färger och nyanser på gosedjur, som jätterosa och turkos. Men Anna hittade ett riktigt gulligt djur att gosa med. Frågan är vem som är sötast – elefanten eller Anna?..


Två sötnosar, men den till höger i bild gillar jag bäst.

                                                                                                                                                                      Det enda vi kom ut med var klutt, det vill säga häftmassa, för 19:90. Varför 19:90 när det inte finns några tioöringar? Nåja, jag var hur som helst glad att jag kom ihåg kluttet för jag har tänkt köpa sånt länge. Nu gäller det bara att komma ihåg vad jag skulle använda det till…

Så skjutsade jag hem Anna till New Village innan jag for vidare Ut på Uppdrag, det nästa sista på ett tag. Hemma igen vid 16-tiden blev det på med en maskin tvätt, en kopp java, lite godis och en dusch. Nu lagar jag mat – lax, potatis, hollandaisesås med morötter, sparris och körsbärstomater. Det är därför jag sitter här vid datorn… Hoppas maten är klar snart, för jag börjar bli hungrig. Och jag vet att Anna sitter i vardagsrummet och tuggar på lördagsgodis, för hon svarar med enbart konsonanter när man frågar hennI nåt, typ…

Mmmmmmmmmm…

                                                                                                                                                                  *hennI = småländska för henne

Read Full Post »

Det har varit en skön dag, men den har tagit slut alldeles för fort. Vädret har varit behagligt – även om somliga har frusit och envisats med att gå med jacka ute… Vi sov under takfläkten i natt och det var ganska drägligt. Tills man öppnar sovrumsdörren och släpper in frisk, sval luft…


Ganska drägligt att sova under takfläkten.

                                                                                                                                                                 Jag försökte uppamma lite energi när jag väl hade vaknat, men efter nästan elva timmars sömn var det svårt. Natten har varit OK, jag har bara varit uppe två gånger. Flödet har minskat, men jag är trött och har haft huvudvärk.

Fästmön behövde hämta några prylar ute i Himlen så vi tog en sväng framåt lunchtid. Slaktar-Pojken hade varit iväg på ett möte på förmiddagen och kommit ihåg att det var sommartidtabell på bussen. När vi dök upp softade han i soffan med bullar och tecknat på  Cartoon Network på TV:n.

Vi passade på att handla på ICA Solen. Jag hade bestämt att dagens middag blir sallad och vi köpte en massa smaskiga saker till den. Anna påminde mig just om att vi ju har tzatziki i stället för dressing till salladen. Gott! 

Vi blev så chockade över denna felstavade skylt utanför affären att vi tappade våra dubbelhakor ända ner till fotknölarna. Språkpolisen var nära att gripa in och kluddra bort ett l med tuschpenna, men hon hade ingen sån penna på sig. Inget ord stavas ju med tre likadana konsonanter bredvid varandra – om det inte avstavas.


Nej, den här firren är felstavad!

                                                                                                                                                                   Nästa stopp på vår dagstur var Slottet dit vi blivit inbjudna till Annas mamma. Vi satt och njöt i de vackra omgivningarna och fick nybryggt kaffe och kaka till. Växtligheten har exploderat sen vi var där sist och den snälla Slottsfrun försedde oss med blommor (som i och för sig luktar lite… bajs), sallad och rabarber. Jag försökte få en söt talgoxe att äta ur min hand, men den tyckte nog att jag var en riktig fågelskrämma för den vågade inte.


Salladen och rabarbern är från slottsträdgården, avocadon bara slank med på bilden, en sorts grönsakslinslus???

                                                                                                                                                              Hemma i stan igen bestämde jag mig för att ge mig en blodtransfusion och startade det hela med två dunkar. Jag har ju förlorat en hel del under dessa dagar och behövde fylla på. Skämt åsido, det var dags att tappa om vinet och hälla ut bottensatsen samt tillsätta jässtopp.


Blodtransfusion eller vinomtappning? Tja…

                                                                                                                                                                Nu har jag startat en maskin mörk tvätt samt kokat två ägg som ligger på kylning till vår sallad. Jag börjar bli lite hungrig, faktiskt. Ska försöka tvinga ut Den Frusna på ballen* för jag tycker att 26,2 grader i lä är en ganska OK miljö att äta i…

Det blir EN (1) starköl var till maten. Jag ska upp tidigt i morgon bitti och skjutsa Clark Kent** till doktorn*** samt därefter ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nånting jag ska göra enligt den dåliga handlingsplanen min handläggare har upprättat åt mig. Detta fick jag för övrigt ett sms om tidigare på dan – trots att jag har undanbett mig dessa kränkande påminnelser. Jag är 49 år och har full kontroll på både kalender och klocka. Varför ska Arbetsförmedlingen få skicka sms-påminnelser när inte Folktandvården får det? Trams! 

                                                                                                                                                                                      *ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille sjuuuuke bilman
***doktorn = bilverkstan

Read Full Post »

Undergång var temat för förra veckans Babel, ett program jag inte haft tid och lust att kika på förrän idag, nästan en vecka senare. Jag har emellertid inte gått under för det.

Daniel Sjölin inledde programmet med att svära! Därpå följde ett kort reportage om varför undergångstemat tycks vara så populärt – i denna värld av terrorism, nya sjukdomar, naturkatastrofer, ekonomiska problem med mera. Ja, konstigt är det… 😉

Inbjudna till studion för att diskutera undergången och skräcken i litteraturen var fotografen Jens Assur (för övrigt Daniel Sjölin-look-alike fast med slips!) samt författarna Aase Berg och Anders Bolling. Alla tre var överens om att jordens undergång KOMMER, men att den dröjer ett tag till. Till dess frodas den i film och litteratur. Anders Bolling tittade närmast lystet på pojkaktiga Jens Assur med de alldeles för många tänderna och den nasala stämman, medan Aase Berg var trions motvallskärring och skeptiker.

Programmets höjdpunkt blev reportaget om John Ajvide Lindqvist och hans nya roman Lilla Stjärna, en otäck historia där Allsång på Skansen och Idol, dessa lika otäcka evenemang/program, har en annorlunda roll. Titeln Lilla Stjärna anspelar på schlagern med samma namn. Men John Ajvides Lilla Stjärna är ett hittebarn med en otrolig sångröst – OCH en fäbless för borrmskiner… Lite besviken blev jag emellertid på författaren när han i inslaget visar att han inte kan skilja på konsonanter och vokaler…


Lilla Stjärna, ett hittebarn som kan sjunga och en svaghet för borrmaskiner.

                                                                                                                                                      Eric Schüldt, med titeln kulturdebattör, filosoferade i badkaret om vad som händer med litteraturen EFTER undergången. Varför, VARFÖR dessa tramsinslag???

Ebba Witt-Brattström var huvudperson i nästa inslag och i studion. Mycket handlade det förstås om Grupp 8, en feministgrupp till vilken Ebba Witt Brattström tidigt anslöt sig. Tyvärr var Daniel Sjölin tvungen att tramsa till det med vandringspriset Ebbas bulle, stickbeskrivningar till Ebbas pungvärmare, raggning på bibliotek med mera. Suck… Jag saknade fokus på det Ebba Witt Brattström åstadkommit AV VIKT, inte trams eller ironi.

Bob Hansson lekte med sin mobiltelefon och tillförde ingenting. Som vanligt.

Veckans resa gick till Frankrike där man träffade nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio och pratade bland annat film, naturligtvis på grund av att hans senaste bok bär titeln Färder i filmens värld. Jean-Marie Gustave Le Clézio menar att både böcker och filmer behövs och att de kompletterar varandra.

Veckans boktips blev:
Ebba Witt Brattström:  Utrensning av Sofi Oksanen
Jens Assur:  Strändernas svall av Eyvind Johnson
Aase Berg:  Jag bryter hänget av Eva Kristina Olsson

Nästa program handlar om ”tysk pingpong och journalistik”.

Read Full Post »