Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grått’

Ett rätt färglöst inlägg.


 

Fötterna på skrivbordet svartvit

Akutinsatsen krävde fötterna på skrivbordet.

Ja idag är jag så jävla arg att alla färger liksom försvann. Nä, jag vet att livet inte är svart eller vitt. Det är baske mig grått Frustrationsgrått… Jag hålls på nån sorts halster, jag ska prestera, jag ska stå med mössan i handen och jag ska vara glad för visad uppskattning. Det senare är jag verkligen, men det vet vi väl både du och jag att uppskattning inte betalar några räkningar..?

Under förmiddagen jobbade jag på med en rapport som ska levereras till en annan myndighet. Författaren är mycket noggrann och det är bra. Dessvärre är det andra saker som lär fördröja leveransen. Frustrationsgrått var det, ja… Sen fick jag göra en akutinsats som tog resten av dan. Då gjorde jag mig oanträffbar på alla sätt jag kunde, skrev ut, tog fram rödpennan och slängde upp fötterna på skrivbordet.

Jag bröt en stund för lite kaffe. Passade på att muntra upp en sjuk kollega genom att ta en we-fie (jag vägrar skriva groupie!) på NK*, J och mig själv och skickade den via mobilen. Tror sjuklingen blev glad. Inspirerad av detta tog jag en bild på Helpdesktelefonen, som också saknar min sjuka kollega. Den bilden tror jag den sjuk* inte blev lika glad över att få… Mig själv muntrade jag upp genom att upptäcka ett nytt litet bibliotek på jobbet. Jag passade på att låna en bok, helt enkelt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


På vägen från garaget och in 
träffade jag Söta Hundflickan. Idag blev jag inte utskälld utan det var svansviftning som gällde. Husse och jag kunde ha en liten pratstund.

Jag hade fått riktig post idag! Och då menar jag inte räkningar eller Antiktidningen utan ett kuvert med innehåll. Det var bästaste vännen A som ville bidra till en ny kupongfest tillsammans med Fästmön. Väldigt välkommet! Tack och bock! De bästa kupongerna har jag förstås redan ryckt åt mig. HA! Men det var nära att kuvertet länsats på sitt innehåll. Nån hade varit där och rivit sönder det… Inte ens sin post får en ha ifred, alltså…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag har varit ute i soprummet 
med mitt sopberg och jag har vattnat alla mina nästan 50 krukväxter. Om jag pratar med dem? Tja, det händer. Fast idag muttrade jag mest ilsket. De kan inte räkna med att få solsken varje dag. Frustrationsgrått var ju ordet för dagen…

Men nåt bra har väl ändå hänt? Ja, Pinterest har hört av sig och beklagat att de har gjort fel – min blogg är inget skräp, alltså. Skönt att veta. Då slipper jag gråta över det i duschen jag strax ska ta för att spola av mig det gråa. Sen ska jag ringa mamma.

Jag hoppas att DIN kväll blir mer färgglad än min! (En har inte roligare än en gör sig…)


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

SjukhusmordenSöndagskväll och Bron är slut. Fasa! Jag blev hänvisad till miljonte reprisen av en Miss Marple-film. Eller Beck: Sjukhusmorden (2015). Jag valde TV4 och Beck, för det var väldigt länge sen. Och det förstår jag…

Filmen börjar ganska läskigt med att en kvinna rosslar och dör. Hon befinner sig på sjukhus och hennes son menar att hon har blivit mördad. Det ligger nämligen en tom morfinspruta intill henne. Martin Beck och Gunvald Larsson tar tag i fallet – precis som tidigare på lite olika sätt.

Det var några år sen jag såg en Beckfilm. Jag slutade titta när jag tyckte att de blev för lika och det var några år sen. Men inte mycket har förändrats mer än att Gunvald fått lite grått i håret och behöver läsglasögon. I övrigt var alla lika trista som förut. Beck får aldrig till det med kvinnor, Gunvald är gapig och gåpåig och Stänkaren är som han alltid har varit. Till och med Gunilla Nyroos är… trist – i vart fall hennes rollfigur.

Toffelomdömet blir lågt, men inte det lägsta. Filmen började i alla fall… trovärdigt…

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min söndag.


 

Gula höstträd

Höstträd i Gamla Uppsala.

Igår var det en fantastisk höstdag, med sol, blå himmel och hög luft. Idag var det… lite mindre fantastiskt och en aning grått. Men… jag ville ändå på en av veckans två lediga dar passa på att skutta ut och kika på hösten och ta några bilder. Som tur var fick jag samtidigt en dejt med Fästmön. Målet var Gamla Uppsala, detta magiska ställe där en kan

  1. strosa i timmar och prata
    eller
  2. nicka pick när det är varmt
    eller
  3. fika.

Vi gjorde nr 1 och nr 3. Ja, massor av timmar strosade vi inte, men en, kanske. Lite planerade vi framåt, lite funderade vi över den kommande veckans övningar och prövningar. En familjemedlem är utsatt för en prövning, jag själv för en annan. Och så pratade vi om sånt som ska firas framöver och tänkbara scenarier kring framtiden. Ja, ursäkta om jag är kryptisk, men jag har goda skäl att vara det och nej, jag tänker inte skriva om det i nåt låst inlägg, för bland de nyfikna finns en och annan som inte är vänligt nyfiken. Därför får du titta på några av de bilder jag tog idag i stället:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Promenaden rundades av med en fika på Odinsborg. 
Vi var inte alls ensamma där, utan det var riktigt svårt att få bord. Jag behövde fylla på med snabb energi, för jag hade inte ätit sen äggröran och det rostade brödet i morse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trappa och grävarbeten i Gamla Uppsala

Dags att trappa upp inför den kommande arbetsveckan! (Bilden är från Gamla Uppsala där det grävs väldigt mycket…)

Mamma har fått sitt helgsamtal och jag skrapade fram 30 kronors vinst på vår Trisslott. Det börjar bli dags att koka potatis och värma lax. Och trappa upp inför en ny, härlig arbetsvecka! Jag är så glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till – åtminstone ett tag till. Men jag blir väldigt irriterad på alla som klagar över sina fasta jobb. Gå på a-kassa och var arbetslös en stund så får du se hur kul – NOT! – det är! Gör nåt åt saken i stället – vare sig det handlar om att prata med chefen eller facket om den dåliga arbetsmiljön eller sök nytt jobb!

Nån söndagsångest var det länge sen jag hade. Jag njuter av Bron och sen går jag och lägger mig och kan knappt vänta tills det blir måndagsmorgon och jag får åka till jobbet igen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omtumlat inlägg.


 

Nu har jag varit i Stockholm, på KTH:s område, och skrivit min namnteckning på ett papper efter att ha fått bra information. Från och med i morgon är jag tjänsteman – med två chefer, kan en säga. Det blir på sätt och vis ingen ny situation för mig, samtidigt blir det ju det. I morgon börjar jag arbeta som redaktör vid en myndighet här i Uppsala.

För att fira ”allt” stannade jag till vid China River och åt jätteräkor innan jag åkte hem. Jag ska inte berätta hur ensam jag kände mig vid firandet, bara att jag hoppas att det som stod i min lyckokaka blir sant…

Fortune cookie

Ungefär: ”Socialt kommer en annan dörr att öppnas för dig snart.”


Nu måste jag ta itu med lite administration. 
Bland annat får jag tyvärr lov att avboka skrivkursen i nästa vecka. Det bär emot, men jag kan inte vara utan en enda dags inkomst för tillfället. Och så måste jag kolla hur jag tidrapporterar och… titta en gång till på mitt anställningsbevis. Kanske nypa mig lite armen…

Du får titta på några bilder från min dag, för jag har lite annat för mig (och så tickar bloggutrymmet på åt 100 procent):

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett grått inlägg.


 

Grå himmel

Grått…

Fy vilken trist dag att vakna till! Det är grått, grått, grått ute och vinden blåser svagt och gör säkert att plusgraden känns som minusgrader. Flera minusgrader. Det är Alla Hjärtans Dag och den borde kännas röd, varm och kärleksfull. Men livet är inte rättvist, som bekant.

Min intention var att sova lite längre. Det satte ryggen stopp för. OK, jag har inte mer ont än igår, men heller inte mindre ont. Jag gör mina övningar. Sent ska syndaren vakna. Jag borde ha gjort övningarna varje dag. Det är en till som har ont i ryggen i familjen. Det är värre, det, för då går det inte att hantera människor. Jag ska ta en tur och kolla läget, kanske behövs det handlas nåt. En blind leder en blind, du vet.

Citroner sv v

Till och med sura citroner kan vara gråa…

Den Sura Mannens företag, han som blev så störd över att jag skickade ett sms en lördag förmiddag efter klockan tio för ett tag sen, skickade ett uppdrag till mig per sms mellan halv två och två i natt. Dessutom var det ett uppdrag av arten jag särskilt har angett att jag inte vill ha. Jag tackade nej i morse. Jag funderar på att sluta. Det känns som om det orsakar problem snarare än ger mig nåt, ärligt talat. Min situation är trängd, jag sitter mellan två som klämmer mig: å ena sidan Myndigheten som kräver intyg för fem arbetade timmar på sex månader (Jag har efter varje uppdrag ärligt uppgett att jag utfört uppdrag mot betalning, jag har inte undanhållit något. Dessutom har jag skattat för de fem timmarnas inkomster.), å andra sidan en snudd på oförskämd arbetsgivare (det är inte första gången jag får höra att mina sms utanför kontorstid stör. Hört (!) talas om ljudlöst..? Det är för övrigt dåligt med uppdrag. Dåligt med uppdrag som känns seriösa. Och igen: vill man ha missnöjda arbetstagare är man otrevlig och inkonsekvent. Sur som en citron, en grå sådan.

En annan person, från en myndighet här i stan, en person som jag själv har varit lite sur på, ringde mig igår. En och en halv månad försent, men jag fick i alla fall en ursäkt. En del byråkrater är inte genombyråkratiska. Jag själv var inte det när jag arbetade som byråkrat. Det vinner man på i längden – det vill säga med enkla och humana medel få nöjda kunder. Jag avgav dessutom rapport till ”min” byråkrat och kände att jag skulle kunna få viss lättnad i uppdraget om jag behöver. Vidare blev jag lite lugnare efter att ha fått klart för mig – på ett ungefär – vad som händer om ett par, tre månader. I värsta fall. I värsta gråa scenariot. Om jag överlever så länge ska jag väl klara av det också.

Idag är det sista dagen i Vänliga veckan. Den började ju alltså i söndags och räcker i sju dagar. Jag har försökt vara lite vänlig och i början av veckan skrev jag om det här också. Den senare delen av veckans vänligheter från min sida har bestått av…

Men idag, på vänliga veckans sista dag, vill jag lyfta fram alla de människor som visar sån omtanke och som bryr sig. De människor som har läst och kommenterat gårdagens lösenskyddade inlägg. Det var länge sen jag fick sån respons. Ni är dessutom modiga, ska ni veta! TACK!

I eftermiddag åker jag ut till min kära för ❤ ligt fika. Utöver det är min helg blank. Jag ska läsa (jag har ju lite att bita i nu…) och jag ska naturligtvis se på Melodifestivalens andra deltävling från Malmö. Förra lördagen var det så fruktansvärt dåligt, så i kväll måste det väl bli bättre, eller? Denna gråa lördag till trots..?

Jag hoppas att du får en fin helg! Som vanligt gillar jag om du skriver några rader och berättar vad du gör eller ska göra!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Äntligen är Fästmön här och det blir ordning på torpet! Vi har inte varit tillsammans på sex veckor, eller nåt, enligt Annas uträkningar. Ja, vi har ju setts korta stunder, men inga längre. Den här gången lutar jag mig lite extra mot denna fantastiska kvinna – hon har själv erbjudit sig. Det är gott att få kärlek och stöd när man har det tufft. Och det bästa av allt är att jag kan vara mig själv hela tiden, jag behöver inte låtsas orka. För jag orkar inte alltid.

Anna slutade tidigt igår. Trots det var vi inte här förrän framåt kvällningen. Vi skulle ju fara än hit, än dit. Men jag kör så gärna. Passade på att låna en bok på var ställe jag var också. Dessa båda titlar kan tyckas disparata. De tillhör ändå mina intresseområden. Inte vet jag hur andra människor är, men jag är inte FIXERAD vid ett intresse – även om litteratur i sig ofta är gemensam nämnare.

Universums plan och Fallet Thomas Quick

Universums plan och Fallet Thomas Quick – två disparata titlar som intresserar mig.


Det som är extra märkligt 
med Hannes Råstams bok är att det är jag själv som har köpt den och gett bort den i julklapp till min yngsta bonusdotter 2012. Skrämmande nog har jag inget minne alls av detta. Mitt minne är helt blankt. Det skrämmer mig lite, men jag får väl se det som att mitt cacheminne tömmer sig självt på sånt som är färdigt.

Petite Faiblesse

Petite Faiblesse är ett torrt sauvignon blanc och det passade utmärkt till räkorna.

Middagen var snabbt tillfixad igår. Jag hade tinat räkor. Till dessa serverade jag kokta ägg, citron, limeaioli, tomater och dill. Anna skivade avocado, för det är jag inte så bra på. Ett torrt och kallt sauvignon blanc-vin, Petite Faiblesse, var perfekt till. Jag har svårt för vita viner och till räkor ska det nog vara halvtorra viner. Det går inte! Här serveras enbart vita viner som är så torra att de knastrar. Hyfsat billigt och förvånans-värt gott var vinet, i alla fall.

Vi avslutade kvällen med att försöka hålla oss vakna och se Shetland. Totalt är det ju åtta avsnitt som hänger ihop två och två. Igår kväll var det tredje delen, det vill säga första delen av två. (Hängeru med?)

Ryggen väckte mig mitt i en spännande dröm om mitt boksläpp. Jag klev ur sängen och vankade runt lite innan jag kröp ner under täcket igen – och lyckades somna om. Drömde en ny dröm i vilken en person jag skulle luncha med en gång i Märsta var inblandad. Lunchen den gången blev inställd och nåt nytt försök gjordes aldrig. Men i drömmen fick jag hjälp att hitta in i byråkratins labyrinter, Spindeln. (Fråga mig INTE varifrån jag får allt i mina drömmar!)

Presentkort Systemet fr Den Hjärtegoda

De som spar de har! Vi har en julklapp kvar från Den Hjärtegoda!

I afton tänkte vi tillreda kyckling till middag, men dessvärre måste vi ge oss ut och kompletteringshandla. En av oss har börjat en diet och den andra halvan är ju sedvanligt matkrånglig. Vi ska också sätta sprätt på presentkortet vi fick i julklapp av Den Hjärtegoda. Enligt givaren skulle det ha använts till jul eller nyår, men eftersom vi inte firade nån av dessa helger tillsammans har vi sparat det. Det blir en eller två flaskor rött vin – den ena till middagen, den andra till vinskåpet.

Vädret är inget vidare och egentligen skulle man helst vilja stanna inne och läsa. Det är grått och ett par minusgrader, det blåser och snön yr. Vi får helt enkelt skynda oss att handla och sen åka hem och ha det gott. Det är betydligt lättare för mig nu när Anna är här och det råder ordning på torpet.

Du som har orkat läsa ända hit ska ha en riktigt fin helg! Kan du gissa vad bilden föreställer???

Bildgåta

Vad föreställer bilden???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska trist inlägg.


 

Grå himmel

Grått…

Fy vilken trist dag! Vädret är grått och det är varken varmt eller kallt. Bara tråkigt. På jobbet har det varit större och smärre katastrofer och mitt tålamod är väldigt kort, känner. Framför allt gäller det teknisk utrustning och system som borde ha fungerat för länge sen men som inte gör det. När jag själv hittade en tillfällig lösning runt det hela blev jag nöjd. Tills idag, när jag fick veta att jag ska göra på ett mycket krångligare sätt. Märkligt nog fungerade inte det… Så jag gick tillbaka och gör som jag har gjort den senaste tiden.

Det känns som om dagarna bara går och inget händer. Jag jobbar och väntar på… vadå? Jag har inte ens fått det utlovade mejlet med kontaktuppgifter som min handläggare på Arbetsförmedlingen skulle skicka. Ett klick, liksom. Hur svårt kan det vara? Det är liksom sånt jag kan göra under tiden jag telefonerar med folk. På mitt jobb. På Arbetsförmedlingen i Uppsala arbetar man uppenbarligen annorlunda.

Jag försöker hitta saker att se fram emot. Det är inte så jäkla lätt, med tanke på det jag vet ska hända. Och så är jag lite orolig för bilbesiktningen den 23 maj. Vad gör jag om bilen inte går igenom? Jag ska ju liksom pendla i juni också… Jag har lagt in om två semesterdagar nu i maj. Två fredagar. En dag går till bilbesiktningen. Dum tid, mitt på dan. Den andra hade jag ett tag tänkt använda för att åka ner till mamma. Men jag tror inte att ryggen klarar en sån lång körning. Dessutom är jag inte säker på att jag är välkommen med tanke på att mamma får hantverkare i lägenheten endera dan. De ska jobba av och till i typ två månader. Möbler och saker ska plastas in. Det funkar inte att ha en gäst då, även om det är ens dotter.

Biljetter till Cabaret

Biljetter till Cabaret – på lördag!!!

Men… på lördag ska Fästmön och jag göra det som jag nog lär klassa som vårens höjdpunkt: vi ska gå på Uppsala Stadsteater och se Cabaret med underbara Sarah Dawn Finer!!! Vad jag förstår är Cabaret i sluttampen, så det var i rödaste rappet Anna-Sötnosen fick tag i biljetter som jag fick i födelsedags-present. Vilken toppenpresent! 

Nästa sak därefter att se fram emot är ett besök hos frissan. Om två veckor, ungefär. Jag står knappt ut, jag har en kalufs uppe på huvet. Men det är nåt att längta till, för en klippning gör vardagen mindre trist. Vill jag tro.

Under maj månad ska jag också försöka hinna och orka med att träffa vännen Eva igen. Vi har en fika i åtanke än så länge och jag hoppas att jag har ork nån kväll efter jobbet. Snart. Jag vet inte varför jag är så himla trött jämt. Kanske dags att kolla mina värden igen, det var ett tag sen. Men då hittar väl doktor Jan nån ny liten tumör eller så. Och vem orkar med det..? Det räcker med en bråkande rygg.

Vad gör DU för att vardagen ska bli mindre trist???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mitt förhållande till environgerna. Bland annat.


I morse var det
en av min veckas två möjliga sovmorgnar. Jag ska inte upp vid sex-tiden och jag ska inte ut på E4:an strax efter det. Därför kanske du känner en viss medkänsla med mig. Jag blev nämligen lite… upprörd när nån (en vuxen) i huset satte igång att skrika på nån annan (ett barn) kvart i sex i morse. I synnerhet som skrikandet försiggick vägg i vägg med mitt sovrum.

öronvärkKudde
Jag vill inte höra skrik en tidig lördagsmorgon. Jag vill sova.

 

Efter ett tag avtog skrikandet och jag slumrade till. För att vakna av nästa pucko (föräldrar som skriker åt sina barn – eller tiger – är nämligen puckon, anser jag) som slamrar. Det pågår en flytt och den estimerar jag emellertid. Dessutom var klockan nästan åtta. Så jag får väl inte bli alltför upprörd utan i stället vara glad och nöjd åt det lilla. Med

det lilla

avser jag att även om jag inte fick sova ut ordentligt i morse, så behövde jag inte gå upp tidigt och göra mig redo för att åka iväg. Dessutom sörjer jag inte den stundande avsaknaden av somliga. Synd bara att flytten inte går dit pepparn växer utan bara nästgårds. Alldeles för nära. Vi lär fortfarande mötas på Tokerian. Eller i environgerna utomhus. Tyvärr. Men, som sagt, jag försöker glädja mig åt det lilla. Om man inte gillar varandra är alla avstånd bra – även om de inte är så långa.

Glad råtta

En får vara glad för det lilla.


Idag lyckades jag äntligen spöa mr Kobra
i Wordfeud. Tro mig, jag har kämpat hårt. Och länge. Så vann jag med bara 80 poäng. Nåja, en vinst är ändå en vinst. Det har inte varit så många såna på sista tiden. Nu blir det en paus från spelandet, annars riskerar jag att fastna i träsket – jag är en missbrukarnatur när det gäller ord…

Två tjänster har jag sökt nu på morgonen. Den ena en ganska kort visstidsanställning här i Uppsala, den andra en tillsvidareanställning på ett spännande ställe i Stockholm. Jag mejlade min nuvarande chef häromdan för att fråga hur det blir den närmaste tiden, typ förlängning eller så. Men jag har inte fått nåt svar. Och jag har semesterdagar att plocka ut före slutdatumet som närmar sig.

Huvudet bultar som om jag var på fest igår. Ja, jo… jag drack ju en (1) starköl. Nä, det är nog sömnbrist. Just nu försöker jag kurera det med starkt kaffe, men inser att jag nog måste komplettera med en tablett. Det tunga vädret lättar inte precis upp huvudvärken. Igår regnade det förfärligt här. Idag är det grått och blåsigt och tre grader plus. Tråkmånaden februari i ett nötskal.

Efter avklarade måsten här i New Village bär det av till Himlen för att njuta av en lördag med Fästmön och ”barnen”. Ifall du undrar varför jag sätter ”barnen” inom citationstecken är det för att tre av dem är vuxna. Det är bara Lillebror som fortfarande är riktigt barn. Men inte så länge till. Det går fort nu och eftersom vi inte ses lika ofta som tidigare noterar jag skillnader varje gång vi träffas. En kväll i nästa vecka blir det nog också samkväm med familjen, för då firar vi en födelsedag. Jag ska försöka smussla in presentpåsarna idag, för jag lär nog anlända sist den aktuella födelsedagen.

Dags att packa ryggan, bädda, fixa frukost och lite annat. Ha en riktigt go lördag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.


Det blev en dag
med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

 Walnut whip

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 


Jag köpte ju
en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

 Påsar med julklappar

Delar av gårdagens skörd.


Jag hade lite sms-kontakt
med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

 Utanför garaget

Plogat och fint utanför garaget.


Vaktis var nog ute
en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga

Fotspår i snön och fotografens skugga.


När jag återvände till hemmet
i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

Hyacint

En blå hyacint från Anna.


Vidare ska jag göra en lista på julmat
som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

Gösta o Fem 78

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om diverse.


Oj vad de här senaste dagarna
har varit hektiska! Ända sen det där telefonsamtalet i lördags förmiddag har jag haft en sån energi att jag till och med överraskar mig själv… Och det vill inte säga lite…

Det är riktigt skönt att få lägenheten ren och fräsch. Det tuffaste stället, köket, är klart liksom smårummen. De senare en riktig dammhärd med tanke på alla böcker… Jag drar in Bricanyl så det står härliga till mellan varven.

Bra för såväl kropp som själ är det också att storstäda! Jag får utlopp för min energi och jag är rejält trött om kvällarna när jag ska sova. Dessutom blir här väldigt rent… I morgon fortsätter jag med delmålet sovrummet. Jag tror att det nog är mitt hems mest lättstädade rum, så förhoppningsvis får jag en stund över att söka jobb, blogga, läsa nyheter etc. Jag har lite bloggabstinens och känner hur orden dansar inuti mitt huvud. Men just nu får många av dem stanna kvar där inne. Måste tvätta lite i morgon också… (Intresseklubben antecknar, eller i alla fall gör jag själv det!)

Idag på eftermiddagen blev det emellertid ett avbrott i städningen. Jag tog bilen och åkte iväg och träffade intressanta nya bekantskaper. Vädret, däremot, var allt annat än trevligt. Grått och dystert och småregnigt…

Genom bilrutan

Utsikt genom framrutan i bilen när jag hade parkerat.


Bilen var skitig
när jag åkte. Nu är den jätteskitig. Det blir nog en tvätt i helgen ifall regnet inte öser ner. Även Clark Kent* skulle behöva storstädas!..

Dagens resmål visade sig vara ett härligt hus med högt i tak och vänliga människor. Kort sagt: det kändes bra. Den inre kretsen kan läsa mer i mitt senaste lösenskyddade inlägg.

Väntan med en bok

En stunds väntan med en bok.


Jag har knappt hunnit
med att kolla några nyheter, men vad jag förstår har det uppstått en ny liten kommunskandal här i Uppsala. Det har nånting att göra med fastigheter. Vad jag förstår misstänks korruption och mutor och det hela är polisanmält. Några tjänstemän har fått sparken, andra har blivit avstängda från sina jobb. Man talar om vänskapskorruption och nepotism som har pågått i 20 år. Alltså… 20 år! Hur är det möjligt??? Och det handlar inte om några kronor, det handlar om miljoner som kommunen har förlorat. I förlängningen vi skattebetalare, förstås.

Nu är jag lite slut i rutan och ska slänga ner mig i bäste fåtöljen och försöka få i mig lite mer nyheter via TV:n. När det gäller TV ser jag fram emot den spännande serie om fyra långfilmslånga delar som kör igång på SvT1 fredag kväll, The Kennedys. Det är i sig också lite av en skandal, för denna kanadensiska serie från 2011 stoppades av en amerikansk TV-kanal för att serien visade en vinklad bild av historiska fakta. Nåja, det är en dramatisering och då får man räkna med sånt sånt. Jag ser framför mig fyra intressanta kvällar, för familjen Kennedy har alltid fascinerat mig. Den 22 november är det för övrigt 50 år sen John F Kennedy mördades och mordet är ju sannerligen inte riktigt utrett, eftersom den misstänkte mördaren själv mördades…

Jag gissar att du kollar på… fotboll? Eller vadå???


*Clark Kent = my dirty car man


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »