Kvitter

I natt vaknade jag av fåglarnas kvitter. Det var nästan så att jag trodde att jag befann mig i en film eller drömde, men jag var verkligen klarvaken. Mörkret var tungt i sovrummet och Fästmön snarkade lätt, men där ute kvittrade fåglarna. Kanske för att trösta, kanske för att inge hopp. Jag låg väl vaken ett par timmar, vilket tyvärr känns i huvudet idag. Det är tungt, mycket tungt. Men jag överlever väl det också.

Snart ska jag till mamma och Vättern och lyssna på de här fåglarna. De kvittrar liksom inte lika skönt som dem jag hörde i natt…

                                                                                                                                                           På väg in till mitt hem släppte jag av Elias vid skolan. Hemma hos mig var det dött som vanligt.

Jag inledde dagen med att ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nåt jag enligt min handlingsplan ska göra varannan månad. Det blev inte ett timslångt samtal den här gången, men väl ett lika bra samtal med Göran i Hälsingland. Ja, för de som arbetar vid kundtjänst sitter lite här och var i Sverige. På kundtjänst har de mer tid att lyssna än förmedlare och vägledare. De kommer med goda och konkreta råd och tips – för det är deras jobb – när jag i min förtvivlan som vanligt börjar böla och säga att framtiden bara ser svart ut. Dessa människor är verkligen enastående! Eftersom en del av dem har varit i liknande situation som jag är mitt förtroende totalt. De vet verkligen vad det handlar om att försöka leva ett så normalt liv man kan utan att ha ett jobb och att försöka leva på a-kassa. Det senare går inte. Och nu när bilen behöver fixas vet jag inte var jag ska trolla fram pengarna. Jo, jag har en reservkassa i kontanter. Pengar som skulle gå till en månads utgifter om alla andra pengar är slut. Jag får ta av dessa nu.

En lite positiv grej i sammanhanget var ändå mejlet från Blogvertiser. Jag har skrivit en del inlägg åt olika företag via Blogvertiser mot betalning i ungefär ett år. Och nu har Blogvertiser höjt min prislapp! Så lite är jag visst värd mitt uppe i alla andra känslor av värdelöshet… Eller min blogg är värd. För den är ganska välbesökt.

Ibland har jag svårt att förstå hur människor vill/orkar komma tillbaka hit och läsa om mitt lilla liv. Det har blivit många gnällinlägg på sista tiden, men det har jag all rätt till eftersom det är min blogg. Det jag har svårt att ta är att en del tror sig ha all rätt i världen att komma med oombedda och för mig konstiga råd. Man läser här och tror sig känna till allt om mig, men bloggen är bara en del av mig och här står verkligen inte allt. Om jag behöver råd så vet jag varifrån och från vem jag hämtar dem. Ge mig hellre en kram, för det behöver jag mer just nu.

Idag ser det ut att bli en strålande fin dag, med klarblå himmel. Jag hoppas att jag slipper gråta mer idag och att jag får kvittra lite jag också. Det skulle jag sååå behöva!

Gamlis en dag förra året när himlen var lika blå som idag.

Read Full Post »

Decembermorgon

Kall, mörk och blåsig morgon. Det enda positiva var att det räckte med att borsta bort snön från bilen. Jag behövde inte skrapa. Däremot hade vindruteskyddet vikt sig i blåsten och all snö hade förstås fallit under det.

Var över en sväng till vännen Jerry igår kväll för att diskutera viktiga frågor. Det känns skönt och rätt att bolla dessa saker med just honom, för han är lyhörd och intresserad och vill göra på bästa sätt. Så på sätt och vis är jag glad att han inte är journalist utan ”bara” bloggare – om än en bloggare med tämligen stort inflytande, ska du veta. Bara 5,27 av de svenska bloggarna är mer inflytelserika än hans. Värt att tänka på! Jag menar, man ska nog inte glömma bort att bloggare har ett visst inflytande. I alla fall vissa…  (När det gäller min egen blogg är bara 13 procent av de svenska bloggarna mer inflytelserika.)

Hemma i Himlen igen tog jag äntligen en Tavegyl. Och jag tycker nog att det känns lite bättre i ögon och näsa. Lite, i alla fall. (Precis när jag skrev det började det klia i näsan…)

I morse var det runt sju grader kallt. Inte så kyligt, men blåsten kändes som om den gick genom ben och märg. Vi blåste förbi skolan med Elias och vidare till Fästmöns jobb. Anna sa nåt om att hon är lite trött på folk som tjatar om att

snart vänder det!

i betydelsen

snart går vi mot ljusare tider!

Kan hålla med om att den här typen av kommentarer blir rätt tjatiga. I morse såg jag ingenting ljust, nästan. Bara ett decembermörker och en svart framtid. Tröstlöst. Vadå framtid..?

Morgonrusning i vintermörkret.

                                                                                                                                                       Jag blev tvungen att ge mig ut i morgonrusningen på gamla E4:an, för bensinmätaren började blinka redan på väg till skolan. Alla dessa kallstarter gör Clarkan* mer törstig, tror jag. Vid macken höll jag på att blåsa bort när jag tankade…

Ringde mamma en kortis igår eftermiddag för att meddela att jag vunnit två nya trisslotter, men att den ena av dem var vinstlös. Den stackaren höll på att tvätta – samma maskin för andra gången, för första gången fick hon inte upp luckan… Det är faktiskt en otroligt avancerad tvättmaskin hon har och jag fattar om det är lite problem med att begripa sig på den… Man måste MINST ha en ingenjörsexamen…

Idag på förmiddagen ska jag till kära M som får ta hand om mitt huvud och göra underverk som alltid. Ska väl därför sätta mig en stund med lokalblaskan och strax inta frukost. Ladda för kvällens färd till Tomtens stuga…

Read Full Post »