Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sysslolös’

Ett inlägg om en fixaredag.


 

Tomte i champagnehinken

Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på en julgran.

Idag är det stora fixaredan i mitt hem. OK, det är ytterligare en ledig (ha!) dag i morgon, men jag tänkte försöka vila lite då också. Sovmorgonen sträckte sig ända till klockan sju i morse. Jag fixade kaffe på sängen åt mig själv och läste ett kapitel i min maffiabok på gång. Sen satte jag fart…

Som så många andra husmödrar vid den här tiden på året städade jag och pyntade inför jul. Eller jag julmöblade, som jag kallar det efter en pojke jag kände en gång. Inte hade jag nån direkt plan eller strategi – det blev lite dammning, lite julmöbling och mitt i allt strykning och gardinbyte. Tänk så mycket en husmor kan! (<== jag är väldigt självironisk nu) Allt avslutades med ett varv med snabeldraken*.

När klockan var runt 13.30 hade jag hunnit tvätta och prata julklappar med Fästmön också men inte ätit frukost. Jag satte mig vid köksbordet för att montera änglaspelet som sista aktivitet före frukost. Ha igen! Det krävdes snudd på ingenjörsexamen för att få ihop skiten änglaspelet. Dessutom saknades de första två bilderna i monteringsbeskrivningen. Jag messade NK** och klagade min nöd för att skoja lite – NK är nämligen bruksanvisningsfetischist och ÄLSKAR att montera saker, gärna på helger när h*n har en stund över, har jag hört. Men det var liksom inte första gången jag monterade änglaspelet och till sist fixade jag det.

Det fick mig att tänka på den så kallade ingenjören som skulle hjälpa mig med en lampa som blinkade och krånglade för några år sen. Trots hög utbildning och dito position i arbetslivet gick h*n bet. Så jag bytte glödlampa. Då slutade lampan att blinka…

Efter frukost, hygienaktiviteter och påklädning hasade jag över för att handla julmat på Tokerian. Jag fick tag i allt jag skulle ha, till och med en julklapp, men det blev nog i mesta laget med julgodis som följde med hem… På Tokerian träffade jag Lucille och idag var det hennes tur att skjutsa hem… inte mig men en av mina kassar, på sitt cykelstyre. Vi pratade vatten och kyla och försvunna personer på vägen hem och tyvärr hann jag inte höra slutet på det sista för just utanför porten ringde mamma. Det lät väldigt akut, hon sa att hon hade ringt på fasta telefonen också, så jag gick in, stoppade in kyl- och frysvaror och ringde upp. Det var… inget särskilt mamma ville… Men vi pratade en god stund – jag hade ändå tänkt ringa henne. Hon åker med riksfärdtjänst klockan nio hemifrån sig nästa lördag, men har ingen aning om hon ska samåka med nån så ankomsttiden i Uppsala är okänd. Därför blir det ingen middag när hon anländer utan kaffe.

I år kom jag ihåg att köpa tre blåa hyacinter. Dessa stoppade jag ner i julkrukor jag hittade i mina gömmor. Naturligtvis stoppade jag inte ner hyacinterna i krukorna utan att hälla jord på mitt nyligen dammsugna köksgolv. Som grädde på moset lossnade strilen på kökskranen, så jag sprutade ner köksgolvet också. Trampat lergolv, med andra ord.

Ärligt talat vet jag inte om jag orkar feja mer idag. Fast jag har förstås en julklapp att slå in och det vore ju skönt att få badrummet och duschrummet-toan rena. Då kan jag nästan slappa hela dan i morgon (ska bara tvätta) och bara göra en utflykt med Anna för införskaffande av de sista klapparna för i år.

Spisgrisen har fått sitt röda sidenband runt halsen. I det här hemmet äter vi nämligen inte grisar, vi julpyntar dem. Gröttomten har gjort Spisgrisen sällskap ovanpå fläkten. Julfigurerna hänger i köksgardinen, Uppsalakulan i sovrumsfönstret och Påskliljan har blivit Julliljan genom en tomteluva. Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på julgranen.

Och medan du tittar på några bilder från min dag kan du väl fundera ut vad du ska skriva i en kommentar här nedan om vad DU har gjort idag. För jag antar att inte heller du har suttit sysslolös..?

Detta bildspel kräver JavaScript.


*snabeldraken = dammsugaren

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Lite tomt och sånt som ska fyllas på

Ett innehållsrikt inlägg om tomhet och påfyllning.


 

Två dar… Det är så mycket jag har jobbat den här veckan (och på över ett år…) och tidsrapporterat för hittills. Ändå känns det verkligen i skallen som det gjorde förr en sån här dag: fredags-tomt. Igår blev det mest introduktion och rätt mycket korvstoppning, men idag har jag jobbat. Släppt ifrån mig min första granskade rapport. Huvudet är lika tomt som min anslagstavla på kontoret…

Tom anslagstavla

Väldigt tomt…


Allt praktiskt är ännu inte löst/fixat, 
men jag måste säga att det har gått väldigt fort att komma in i jobbet. Jag gillar inte att sitta sysslolös och bara

läsa in mig på fakta, 

jag vill jobba också. Det är skönt att kunna säga att jag har gjort det. Samtidigt tycker jag lite synd om rapportförfattaren. Jag var inte nådig med min digitala rödpenna… Vi får se vad huvudredaktören säger om min granskning – jag kanske har varit alldeles för hård och nitisk. Men å, vad jag gillar det jag gör just nu!!!

 Kalender och läsglasögon

Eftersom jag inte kan visa de forskningsrapporter jag granskar får du i stället kika på min rätt tomma filofax och mina läsglasögon.

 

Headset

Audiellt är det klart för datormöte, men inte visuellt än.

Jag har fått gott stöd av min närmaste kollega och jag hoppas att jag har kunnat ge nåt tillbaka också. Vidare har jag chattat med huvudredaktören uppe i norr. På måndag ska vi ta ett visuellt och audiellt möte via datorerna, men jag har än så länge bara ett headset. Kameran tänkte jag ”sno” från långtidsfrånvarande kollega. Min chef på plats är mycket upptagen. Trots detta tar h*n sig tid att titta in och kolla att allt är OK. Eftersom parkeringsfrågan ännu inte är löst kom h*n in med endagsparkeringsbiljetter för hela nästa vecka, en tillfällig lösning, men så snällt! Självklart vill jag betala för mig, men problemet är att det inte går av vissa skäl.

Dagen har gått fort. Jag har haft lagom mycket att göra och det har varit bra med raster. Kaffet är gott och eftersom det är fredag var det dessutom gofika med mjuk kaka nere i restaurangen på eftermiddagen. Dagens lunch intog jag inte där utan uppe i lunchrummet. Närmaste kollegan lotsade mig till en liten och trång ICA-affär där jag inhandlade sallad från en fräsch buffé.

Utsikt från mitt kontorsfönster

Del av utsikten från mitt kontor.

Mitt kontor ligger mot en innergård och det är härligt att se lite grönt och även få en gnutta sol genom de skitiga fönstren. Samtidigt blev jag tyvärr tvungen att dra för en stund eftersom solen slog i min datorskärm. Men jag vet att det finns ljus och växtligheter där utanför! För övrigt tänkte jag inte bara fylla på min anslagstavla med nåt, jag tänkte även ta med mig nån växt. Presentkortet från Elliot och hans morföräldrar är ännu inte använt och det passar ju bra! En egen kaffemugg och en flaska där jag kan fylla på bubbelvatten ska också med på måndag.

Bibliotek

Jag fann ett litet skönlitterärt bibliotek i källaren idag.

Under en av mina irrfärder i källarvåningen gjorde jag en glädjande upptäckt – jag fann ett litet bibliotek bestående av två bokhyllor med skönlitteratur. Det var mest pocketar, men det var förvånansvärt många ganska nya titlar. Och det känns ju tryggt att det finns tillgång till böcker på jobbet. Jag är säker på att jag kommer att trivas hur bra som helst där.

I morgon ska jag kanske fixa blomman från Elliot, men jag ska också prova mina nya linser som kom idag. I samband med detta ska jag införskaffa nya läsglasögon, för såna kan jag ju inte prova ut förrän jag har de nya styrkorna i ögonen. Det är stor skillnad på styrkan jämfört med vad jag har nu. Idag har jag -3,00 på vänster och -3,75 på höger. De nya linserna är på -3,75 för vänster och -4,50 för höger. Om jag hade skaffat glasögon för min närsynthet hade de varit ännu starkare. Nu blir det linser för bilkörning och för att känna igen vänner och bekanta utomhus samt läsglasögon ”ovanpå” linserna för att kunna läsa. Det blir spännande att se om jag ser – och hur… Jag vill än en gång framföra mitt varma TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag både kunde få en synundersökning gjord OCH köpa linser för tre månader!

Linser med nya styrkor

Linser med mycket nya styrkor ska provas i morgon…


Att göra under morgondagen 
är också att säkerhetskopiera bilder samt telefonera med lilla mamma. Eftersom jag tänkte titta in på Ulf Brobergs boksignering på Akademibokhandeln på Stormarknaden kanske jag därefter, när jag ändå är ute, fortsätter till SLU där det är Öppet Campus.

Men nu är det tommare än tomt i skallen och jag ska inleda min fredagskväll med prästostbågar och en starköl till middag. Jag lämnar dig med dagens lapp, upphittad nånstans på jobbet. Vilket är egentligen främsta skälet till att en ska släcka efter sig..?

Vänligen släck lyset

Varför är det viktigt att släcka lyset?


Trevlig helg önskar jag dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett marsianskt inlägg.


 

Armband

Det unika armbandet.

Först och främst… Innan du läser vidare… Det fina armband du kan vinna levererades i veckan. Armbandet är unikt och finns bara i ett exemplar. På det finns ett akutnummer – till Tofflans mobil!!! Men det är bara en som kan få det. Ta därför en titt på den pågående tävlingen – klicka här! Tävlingen är för en god saks skull, för For Life är nåt jag tror på. Framför allt ger For Life vettig sysselsättning åt dem som annars skulle gå och dra sysslolösa hemma och ha tråkigt, isolera sig, inte få nån inkomst etc. Såna som jag, du vet…

I morse klev jag upp för att skjutsa Fästmön till jobbet. Det har bara blivit en sovmorgon för mig den här veckan. Jag brukar kliva upp runt sjutiden om vardagarna och ägna förmiddagen åt det jag kallar administration. En stor del av det är att söka jobb. Om jag inte håller mig själv i hårda tyglar är jag rädd att jag flippar ur. Ofta passar det emellertid bra att jag kliver upp så tidigt, för jag kan skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, eftersom kollektivtrafiken härifrån till Annas jobb är ganska värdelös. Samtidigt får jag känna mig behövd. Och det behöver en Toffla få känna sig ibland.

Men i morse var huvudet tungt. Jag vaknade med en klumpvärk som var allt annat än skön, så när jag hade skjutsat Anna gick jag och la mig igen. Tog en liten sovmorgon. Huvudvärken hade inte släppt när jag vaknade, men med en Ipren kunde jag genomföra dagens administration: att skriva en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Jag hade tänkt lämna det till i morgon, men då kan jag i stället för att rapportera skriva ansökningar på förmiddagen och städa på eftermiddagen. Eftersom jag söker så många jobb tar det sin lilla tid. Man ska vara inloggad med e-legitimation också och tekniken brukar nästa alltid krångla och sega sig. Idag var inget undantag. Men när jag väl kom in var rapporten skriven och klar på 45 minuter, ungefär. Privat har jag ett Excelark i vilket jag skriver in sökta jobb etc, så det är egentligen nästan bara att ”copy and paste”, så att säga. Det är synd att min handläggare på AF inte bara kan ta emot Excelarket per mejl. Det skulle spara mig tid. Dessutom innehåller min fil mer information om mina aktiviteter än vad aktivitetsrapporten gör. Ett formulär är ju, som du väl förstår, alltid ett formulär – det har sina begränsningar.

Zinfandel

Gårdagskvällens vin var en zinfandel. Den passar utmärkt till starka ostar!

Inte tror jag att huvudet var tungt på grund av vinet vi drack igår kväll. Det blev var sitt glas fylligt zinfandel, en druva jag har börjat uppskatta mer och mer. Mest för att den passar så bra till starka ostar (även till nöt och lamm för den som gillar det) och det var det vi intog när Anna hade slutat jobba. Jag skulle ha ätit korv till middag tidigare, men jag åt ett berg av mackor när Anna åt sin middag vid 15-tiden, så senare, vid middagstid (17-/18-tiden), var jag inte hungrig.

Mamma fick ett samtal igår. Vi telefonerade i trekvart. Jag har så dåligt samvete för henne hela tiden, men hon var vid gott mod och njuter av skit… skidtävlingarna på TV. Själv svär jag över dem. Så snart det pågår ett sportevenemang ställs alla andra program åt sidan. Skitirriterande för en som inte är intresserad av sport. Igår var det till exempel sport på TV hela, jävla dan. Och tror du inte att SvT klämde in en totalt ointressant prisutdelning efter Melodifestivalens fjärde deltävling! Detta fick till följd att Grantchester knuffades framåt i tiden och vi tvingades genomlida bland annat den norska nationalsången och annan prispallsceremoni. (Kom min huvudvärk av detta, kanske?)

knoppar

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.

Idag har jag vänt blad i min blomalmanacka i köket. Det är mars månad. Solen försöker klämma sig fram. Med våren och solen kommer en massa krav som jag känner att jag har svårt att leva upp till just nu. Jag vill helst fortsätta att isolera mig här hemma, inte visa mig utomhus så länge jag inte har nåt jobb. Vårsolen är så obeveklig, för övrigt. Den visar allt damm jag trodde att jag hade gjort mig av mig, den visar mig smutsiga fönster, till och med med fågelbajs på och den visar en så skitig bil att man inte ser nummerplåten bak. Krav, krav, krav är mars månad för mig.

Jag är en riktig höstmänniska – trots att jag är född på våren! Det är inte bara jag som är född på våren, Anna är det också. Vi är aprilbarn båda två. Men innan vi fyller år är det påsk. Påsken är tidig i år. Mamma tog upp den igår och det blir nog så att jag åker ner till henne om bilen inte krånglar. Påsken i Metropolen Byhålan kan vara ganska fin med knoppar och vårblommor och promenader med mamma på Vätterpromenaden längs med vattnet… Det kanske inte är så tokigt med vår, trots allt…

Nu ska jag ta hand om gårdagens tvätt och sparka igång en ny maskin! Om du har läst ända hit har du uppenbarligen inga lässvårigheter. Men jag är tacksam för att du har orkat läsa om mitt spännande liv. Berätta gärna nåt om vad du har för dig, så jag får lite input från världen utanför! Och så glöm inte tävlingen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (Jobb) respektive Sänkning (Nobb). Det är inte svårare än så här:

Jobb

Nobb

Read Full Post »

Förmiddagen har gått i ett rasande tempo. Ehum… det känns som om jag skriver denna mening allt som oftast. Men det är inte för att beklaga mig utan för att jag gillar det! Tillvaron blir tyst och stum när jag går hemma sysslolös. Nu fylls mina dagar med liv, stimulans av intellektet och träning i sociala kontakter. Framför allt: det är så roligt!

Jag jobbar vidare med mina forskartexter och under dagen beräknar jag få förslag på två av sex startsidor klara. Det känns mycket spännande! Jag fick dessutom till en läcker bild på en av sidorna – tagen med min tejpade mobilkamera… Fast det vet inte Carl om, då skulle han nog protestera. Den var inte hundra procent bra, men jag Photoshoppade den lite och lyfte fram två starka signalfärger – samt den otroligt söta filmstjärnehunden Trixie som du även kunde se på en blogg nära dig igår.

Jag vet inte hur många som stack in huvena under förmiddagen och påpekade att det var fika, men jag kom inte ner i fikarummet förrän halv elva. Och då var där ju tomt… Tog ändå en mugg java och en kaka och började bläddra i Svenska Dagbladet.


Kaka och kaffe smakade fint vid halv elva också.

                                                                                                                                                                                                                                               Men så fick jag sällskap av C och vi hade en givande pratstund kring en del mindre trevliga erfarenheter vi har med oss i våra bagage. Det är så befriande att prata med nån som verkligen förstår, nån som har varit utsatt för det själv. Och det blir inget ältande, bara konstateranden och faktiskt peppningar. En hjälp att gå vidare! Jag suger i mig all sån hjälp!

Idag är jag stolt över mitt sifferminne! Det hjälpte mig att komma ihåg att gratta nån på födelsedagen. Nån som blev glatt överraskad att jag kom ihåg. Nån som i alla fall fått ett paket idag. Jag kunde inte hjälpa det, men jag blev lite beklämd och lite ledsen över ensamheten. Den som kan drabba oss när vi minst anar det i livet. Nu känner jag inte till några detaljer, men ändå. Det gäller att alltid komma ihåg att

[…] Allting kan gå itu

Ett hjärta kan gå i tusen bitar […]

Och jag tänker inte dessa ord av elakhet eller skadeglädje, jag bara konstaterar.

Fästmön messade för ett tag sen att hon har fått ledigt ett par extra dagar. Nu ska jag fundera ut nånting som vi kan passa att göra och som helst inte ska innebära några kostnader… Det blir kanonskönt för henne att få vila ut några extra dagar!

Själv skulle jag behöva vila upp min onda kropp. Fram på morgontimmarna behövde jag uppsöka toa och skuttade ur sängen. Det tyckte min rygg inte om, så den är öm och värkig idag. I magen pågår det revolution efter gårdagens pizza, men det var en smäll jag valde att ta. I vart fall är det inget gallstensanfall utan bara sedvanligt tarmont.

 

Read Full Post »

Idag är det exakt tre veckor kvar tills jag blir en sån som ”alla andra” – som ger sig iväg på morgonen med en microsäker plastlåda med matrester nedlagd i en systempåse, som gäspar och som tar sig en rejäl balja svart kaffe vid ankomsten till… arbetsplatsen. Tre veckor… Tänk… Sen har jag bara resten av livet kvar att leva…

I morse var det elva grader. Fästmön sa att det var höst i luften, men jag hyssjade bestämt, trots att jag älskar hösten.

Nej, inte ännu! Låt sommaren vara kvar en liten stund till…

Igår kväll var vi trötta och gäspiga. La cuisine Nouveau Village* bjöd på kycklingchorizo med bröd och klumpig, grå (k)räksallad. Förutom salladen var det OK och vi blev mätta. Måltiden kompletterades lite senare med café et avec. Avecen bestod av… ehum… Marabou schweizernöt… Jahapp, där föll man första gången. Och jag som hade bestämt mig för godisfria vardagar och klarat mig ända sen i måndags…


Vem kan motstå en sån här..?

                                                                                                                                                             Dagen idag har lite nyttigheter av icke ätbart slag med sig. Jag ska gå ett varv med min nya bästa kompis. Jag gjorde ett ärligt försök igår, men just då bestämde han sig för att han var trött och urladdad… Det finns också en liten strykhög att bearbeta med ett järn. Nej, arbetslös må jag vara, men inte sysslolös!

Belöningen kommer till kvällen. Då ska nämligen Anna och jag göra nånting som vi aldrig har gjort förut tillsammans (vi har bara varit ihop i fyra år):

Vi ska gå på bio!!!

Filmen vi ska se är förstås den hetaste av de heta just nu, Kyss mig. Här får du ett litet smakprov på den:

                                                                                                                                                                *La cuisine Nouveau Village = Fritt översatt från skolfranskan: Köket Nyby

Read Full Post »

Dagen inleddes med väckning klockan 6.15. Min älskade Clark Kent* skulle ju till doktorn** och få bromsarna bak omsedda. Slutnotan landar på cirka 3 800 kronor och inkluderar även fredagens arbete. Lite lagom med pengar som jag hade behövt till annat. Och mest irriterande är nog att jag trodde på att somliga kunde hjälpa mig. Nu blev alltihop i stället mycket dyrare… Som tur var fick jag i slutet av maj a-kasse-ersättning för sex veckor. Gissar att a-kassan låg efter med två veckors utbetalning. Så bra då att jag slipper göra nåt kul i sommaren för pengarna och i stället kan lägga dem på bilreparation… 👿 I vart fall är jag tacksam att jag HAR pengarna, tro inte annat!


Undras om man kan betala med chokladpengar i guldomslag..?

                                                                                                                                                                   I skrivande stund sitter jag och väntar på att bildoktorn ska ringa och säga att jag kan hämta Clarkan, men tro inte att jag för den skull sitter sysslolös! (Det får man ICKE göra som arbetssökande.) Gissar att Clark inte är färdig för hemfärd förrän i eftermiddag. När jag lämnade in honom i morse var det TRE långa köer. Och naturligtvis fullt av strulputtar som inte kunde sina registreringsnummer, inte hade fyllt i skadeanmälan och käftade om att de minsann visst hade bokat lånebil. Suck…

Hemma igen plockade jag fram material jag behövde för det mig ålagda samtalet till Arbetsförmedlingens kundtjänst. En gång varannan månad ska jag ringa och prata med en vilt främmande människa. Berätta om alla nej jag har fått på sökta jobb, om alla hundratals jobb jag har sökt, om coachning, intervjuer, praktikplastfixande… Idag var det 15 personer före i telefonkön trots att jag ringde prick klockan åtta när kundtjänst öppnar. Dagens samtal blev mest en frustrerande historia. Jag fick i alla fall antecknat att jag INTE vill ha fler sms-påminnelser eftersom jag är vuxen och har koll på såväl kalender som klocka. Avslutningsvis fick jag de sedvanliga orden

Det ordnar sig! Du ska inte oroa dig. Det vänder snart och du får ett jobb.

De klingar mer och mer innehållslösa och intetsägande falskt…

Roligare då var det samtal jag hade med en tågåkande kulturchef. Kanske så roligt att jag i bästa fall får en praktikplats där till hösten. Vi får se. Nu har jag många krokar ute. Och alla som nappar på krokarna tycker att gratis är gott. Särskilt en erfaren informatör, det är yummy yummy! Och inte mig emot – jag vill inget hellre än att jobba – även om jag får göra det gratis. För nån lön får jag ju inte när jag gör praktik. Bara ersättning från Försäkringskassan motsvarande a-kassa.

Två sedvanliga jobbansökningar har jag skickat in idag också. Den ena fick jag autosvar på direkt, den andra har jag inte hört pip från än, vilket gör mig osäker på om den alls kommit fram. Men så är det oftast. Att man inte får nån bekräftelse, alltså. De flesta ansökningar har kommit fram, visar det sig, när jag ringer och kollar. När det är arbetsgivarens marknad kan dessa tydligen vara hur nonchalanta som helst… OBS! Undantag finns, till exempel Relation, Proffice, Polisen, SLU, KungSängen, Västerås Science Park, 55plussare.selokalblaskan för att nämna några trevliga arbetsgivare som faktiskt svarar på ens ansökan!

Ett samtal återstår att ringa och ett mejl att skriva. Sen ska jag ge mig för dan och ägna mig lite åt min älskade Fästmö som är ledig idag. Har en tanke om att vi ska äta räkor i kväll, men nån balle-sittning*** lär det inte bli för här är grått och regnet hänger i luften medan termometern visar 15 rader. Tofflan har strumpor i tofflan för första gången på ett par veckor…


Strumpor kan vara riktigt roliga! Som dessa där rivjärn jagar en stackars ostbit.

                                                                                                                                                               För övrigt börjar livet återvända till mig och flödet är betydligt stillsammare. Men jag är fortfarande trött och lite medtagen. En till sån här omgång och doktor Anders får en signal. Fast sjukskriven kan jag inte vara. Det kan man inte när man får ersättning från a-kassan.

Slutligen: Två födelsedagsbarn idag. Det ena är min före detta svärmor som jag inte har nån kontakt med längre, det andra är ”min” före detta frilansare Inger som jag skickade sms till tidigare! Stort GRATTIS!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille bil-man
**doktorn = bilverkstan
***balle-sittning = sittning å balkong för intagande av måltid

Read Full Post »

Older Posts »