Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flöde’

Ett inlägg om en bok om att skriva böcker.


 

Att hitta glädje i skrivandetOrd och skrivande är viktiga saker för mig. Men ibland får jag ett lite tvångsmässigt förhållande till dem. Jag tappar aldrig lusten att skriva, men jag förlorar då och då glädjen. Därför var ett av skälen till att jag anmälde mitt intresse att recensera Kim M. Kimselius bok Att hitta glädje i skrivandet att kanske finna den där lyckan igen. Ett annat skäl var naturligtvis att få ett och annat tips.

Den här boken är verkligen en halv tegelsten, drygt 400 sidor. Men så tar den också upp det mesta som handlar om skrivande. De flesta exemplen som används kommer från författarens egen produktion, vilket är förståeligt. Ett och annat exempel får vi läsare/skribenter/presumtiva författare även från annat håll.

Det viktigaste när det gäller att skriva böcker, enligt Kim M. Kimselius, är att inte sitta och vänta på Inspirationen med stort I. Nej, det är att skriva, skriva och skriva igen. Jag kan inte annat än hålla med! För genom skrivandet utvecklar en person sitt skrivande. Ett par av de tips vi får i boken är att testa att skriva olika typer av texter, men också att läsa böcker. Även där håller jag med till 100 procent: utan input, ingen output.

Efter både en inledning och ett nästan 50 sidor långt första kapitel om författarens eget författarskap kommer så tipsen i fördömligt korta kapitel. Kim M. Kimselius gör ingen hemlighet av att hon håller skrivkurser och att den här boken och dess föregångare, Att skriva med glädje, används i dessa kurser. Därför blir jag lite förvånad över att det är så få övningsuppgifter. De övningar som finns med i Att hitta glädje i skrivandet är nämligen väldigt bra. Jag hade gärna sett flera.

Kim M. Kimselius visar mig metodiskt vägen till att skriva en bok. Det handlar om allt från idéer – och att sätta dem på pränt, att bygga upp berättelsen, den röda tråden, levandegöra karaktärer och miljöer till att korrekturläsa, formge till viss del, marknadsföra med mera när boken väl blivit antagen av förlag för utgivning. Men jag får också tips om jag vill ge ut boken på eget förlag. Just dessa delar är mycket bra liksom de kapitel som handlar om marknadsföring. När det sen gäller skrivandet är jag inte riktigt överens med Kim M. Kimselius om att det är idéer och flödet som är det viktiga och att stavning och grammatik kommer i andra hand. Jag tappar nämligen snabbt intresset för en bok som är illa skriven rent språkligt.

I den här boken hittar jag nästan bara ett enda språkligt fel. Det är ordet

stappla

som förekommer på två ställen där det med all säkerhet ska stå

stapla

i stället. Vidare saknar jag på ganska många ställen ett subjekt, ett pronomen, som inleder en mening. Det är i samtliga fall ordet

jag

som författaren har utlämnat. Det är synd, för det ser lite hafsigt ut. Jag stör mig också lite grann på att vissa saker upprepas lite för mycket, som till exempel det faktum att författarens första bok sålde 11 000 exemplar den första veckan. Visst är det en fantastisk siffra, men jag vet inte hur många gånger jag läser den i den här boken. Det blir både en och två gånger för mycket.

Formen på boken tilltalar mig redan från omslaget till det lätt gultonade pappret i inlagan. Just denna typ av papper är skonsamt för känsliga ögon. Omslagsbilden är vacker även om jag får känslan att den inte är specialtagen för den här boken. Finge jag önska nåt mer vore det att de svartvita bilder som används i inlagan hade varit av bättre kvalitet. Jag kan knappt se vad vissa av dem föreställer.

Det totala Toffelomdömet blir högt. Det här är en bra handbok – och uppslagsbok! – för den som vill skriva böcker!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Tack till författaren för recensionsexemplaret!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omtänkande inlägg.


 

Gurka och plommon

Gurka och plommon fick följa med hem. Eller vad tänkte du?

Jag har återvänt från dagens tur i världen utanför. Nu tänker jag inte gå ut mer idag. Mitt hår och jag gick först till soprummet (<== se Twitter eller flödet i högerspalten här!), därefter till Tokerian. Och tänk – jag har tänkt om! Det blir varken soppa eller kycklingburgare till middag i kväll utan stekt kycklingfilé (fanns hemma i frysen) och tzatziki (fanns hemma i kylen). Potatisklyftor för 9:90 påsen fick följa med hem, bara. Samt lite mer. Det blev en gurka och plommon också. De senare kostade också 9:90 för ett helt kilo. Löjligt med 9:90, förresten, för det blir ju en guldpeng.

En karaff husets hemtrampade röda har jag tappat upp till middagen. Ja alltså, jag tänker inte dricka en hel liter rödvin, det blir ett glas eller två. Jag måste göra nåt för att få upp värmen här i hemmet. Det räckte inte med att städa. Här är runt 19 grader och jag fryyyyser!

Jag försökte hitta nån bra film på Tokerian, för i appen läste jag att de vill ha 99 spänn (100, alltså) för två DVD-filmer. Men jag hittade inte nån enda DVD som jag ville köpa. Och jag har inte fått nåt bra tips på nån skräckis eller thriller än heller. Kom igen, förse mig med lite idéer i en kommentar, även om jag är tjurskallig. Fast det ska vara otäckt och spännande, inga jävla komedier.

På tal om komedier, tragiska såna, tycks arbetsgivare visst aldrig lära sig följande: att mejla ett nej till nån som sökt ett jobb en fredagseftermiddag är lika taskigt som när en läkare lämnar ett cancerbesked inför helgen. Med den skillnaden att många cancerformer kan botas idag, medan ett nej alltid är ett nej. Så tänk (om) lite innan du klickar på SÄND en fredagseftermiddag!

Förresten är det FN-dagen idag. Det hade kunnat legitimera ett köp av en FN-bakelse. Men faktum är att jag inte ens köpte nån chokladbit till kvällen idag. Jag vet inte vad som har flugit i mig. Har jag tänkt om???

FN-bakelse

Så här ser en FN-bakelse ut.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tipsande inlägg.


 

Varuvagn

Full rulle ska det bli idag.

Det brukar inte vara alltför svårt för mig att vara ensam, men nu börjar det bli jobbigt. Egentligen kanske det inte handlar så mycket om att vara ensam. Det handlar om att jag klättrar på väggarna här hemma. Igår pratade jag med två personer – dels killen från Bring som plingade på med mitt bokpaket, dels en granne (ja, det finns grannar som BÅDE hälsar och pratar med mig!). Men det räcker inte. Därför har jag bestämt mig för att utsätta mig för folk ordentligt idag: jag ska till Stormarknaden. Det är ett bra tips, nämligen att utsätta sig för det som är svårt. I alla fall funkar jag så, eftersom jag i nio fall av tio klarar av svårigheterna då. Och vilken stolthet jag känner efteråt!

Dagens utflykt går alltså till Gränby centrum. Jag har diverse olika ärenden som kräver ett antal andra butiker än de som finns på andra sidan rondellen här hemma. Utflykter av denna art brukar gå OK om Fästmön är med. Men Anna jobbar och tillbringar dessutom all ledig tid med sina barn den här veckan och nästa. Gissningsvis blir det varken nåt strosande eller nån fika för min del idag. I stället blir jag ett under av effektivitet och har säkert klarat av alla mina ärenden på 60 minuter blankt. Full rulle, alltså. Vi får se om jag överlever…

Inför min shoppingtur idag skulle jag emellertid behöva ett tips av dig. Vet du nån bra film eller DVD-box som du kan rekommendera? Jag och Anna vill ha nåt spännande, gärna lite läskigt att titta på när höstens enda långhelg närmar sig! Skriv gärna ditt tips i en kommentar, för iPhonen följer ju med till Stormarknaden.

I gengäld tipsar jag dig som har konto på Twitter om ett smart verktyg: TweetDeck! Jag tycker nämligen att Twitter har blivit alltmer… rörigt. Med Tweetdeck får du ordning på dina flöden. Fyra kolumner är uppställda som standard: ditt vanliga flöde, dina notiser, dina direktmeddelanden och andras aktiviteter. Ibland är man ju intresserad av ett flöde, ibland av ett annat – och ibland av flera. Tweetdeck gör det hela väldigt lättöverskådligt. Jag ska under dagen försöka kolla runt lite mer på hur det funkar och vilka ytterligare möjligheter som finns. Men redan nu i början är jag mycket nöjd. Här kan du se en skärmdump av mitt TweetDeck nyligen:

Skärmdump TweetDeck

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett webbplatsande inlägg.


Varning för nakenchockande bilder!!!


Nä, nån nakenchock
fick jag varken igår eller hittills idag. Men det fick kanske den som surfade in på Uppsala kommuns webbplats igår. Då poppade det visst upp foton på en man – naken på några bilder, iförd strumpbyxor och BH på andra bilder. Bilderna hade publicerats redan på måndagskvällen vid 22-tiden i Fyrishovs Fejanflöde, enligt lokalblaskan. Och detta Facebookkonto har Uppsala kommun centralt ansvar för.

Naket

Nakenchockande kommun!


På kommunen säger man
att man har ett öppet kommentarsfält eftersom man vill ha dialog med invånarna. Det är därför bilderna dök upp. Det ska finnas personer som kollar flödet, enligt kommunen – på vardagar under kontorstid. Och det är där kommunen, likt många andra offentliga verksamheter, ju gör fel. För sociala medier existerar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Det är verkligen inga kontorstidsanpassade kanaler.

Nu har kommunen inte bestämt hur man ska hantera detta. Ansvarig strateg Karin Melin säger:

[…] Vi pratar om sociala medier kontinuerligt. Men jag har inget bra svar i nuläget, […] Det skulle vara att låsa kommentarsfältet helt och hållet på kvällarna. Men samtidigt vet vi att många surfar in på facebook när man lagt barnen. Frågor ska man kunna ställa till kommunen även kvällstid, det är viktigt. […]

Enligt Karin Melin har kommunen 

drygt en heltidstjänst

som arbetar med sociala medier. Bilderna låg kvar till klockan tio igår förmiddag. Det är ganska anmärkningsvärt, anser jag. Bilderna låg alltså ute i cirka tolv timmar. Sociala medier sover inte. Ska man ha kommentarsmöjligheter och möjligheter att ställa frågor för allmänheten bör någon vara ansvarig även utanför kontorstid. Och om man överhuvudtaget ska finnas i sociala medier bör man kanske också ha en liten strategi och plan för dessa kanaler, inte bara en strateg och drygt en heltidstjänst… Tycker jag, dårå. Det här är riktigt pinsamt, Uppsala kommun! (Pinsamt är det också att UNT-journalisten inte kan stava till ordet ”noggrant” utan skriver ”nogrannt”…)

Jo, då är det roligare att läsa om Södra tornet som har fått Svenska Publishingpriset av Populär kommunikation i kategorin konsumentsajter. Södra tornet har gjort en webbplats åt lokala företaget Andersson & Tillman. Enligt motiveringen är webbplatsen

[…] föredömligt enkel med saklig information, sammanhållen stil och känsla […]

Stort GRATTIS till priset, Södra tornet!!! 

Andersson &Tillman

Skärmdump av Andersson &Tillmans startsida. Den innehåller bara nakna kossor, för övrigt.


Populär kommunikation
delar ut pris i många olika kategorier en gång om året sen 1990. Här kan du läsa vilka de övriga vinnarna i år är.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett granskande, men kort inlägg.


ÖgonPå Twitter kan man ha
en liten presentationsbild av sig själv. Eller nåt annat som har med en själv att göra. Eller vaffan man vill. Några har tecknade figurer, jag har samma presentationsbild som jag har till bloggen här. Jag borde nog byta ut den eftersom jag har bytt frisyr. Men somliga, som A, kände visst igen mig ändå. Kul! Och tack för mejlet, svar är på väg!

En del har kroppsdelar som presentationsbilder. Vissa såna bilder kan jag leva utan, men de med ögon är väldigt snygga. Lite roligt blev det dock i mitt Twitterflöde när dessa tre presentationsbilder (avatarer eller gravatarer, som de också kallas) hamnade efter varandra – se bilden till vänster!

När jag spelar spel via mina appar har jag ibland en presentationsbild, ibland inte. Det känns liksom onödigt att ha en bild på sig själv när man bara ska spela med okända, kanske. I ett av spelen har jag till och med laddat upp en ansiktsbild på ett stentroll med en enda gigantisk påmålad tand och hår som svinto… Eh… ja… man kan inte säga att jag förskönar mig i alla fall…

Vad skulle DU ha för presentationsbild – om du hade nån???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett filosoferande inlägg om tänkvärda ord.


Igår stoppade jag ner handen
i en kruka i Gamla Uppsala kyrka. Jag fiskade upp ett Bibelord. Det var ett synnerligen tänkvärt Bibelord, tillika väldigt passande.

Herren är min starkhet

Ett Bibelord till mig.


En del skrattar nog
åt citatets härkomst, Habackuk. Ja, det är ett roligt namn, särskilt slutet. Men Habackuk var ingen muntergök, han var en av de mindre profeterna i Gamla testamentet. I Habackuks text pratar han med Gud. Habackuk har svårt att se en mening med det som sker och han förstår inte hur Gud kan handla såsom han gör. Men Gud säger att tiden måste få ha sin gång. Babylonierna har syndat på många olika sätt och för detta ska de få sitt eget straff, när tiden är inne. (Babylonierna var ett gäng människor som bland annat förde bort judarna och höll dem fångna länge.)

Jag tog det här Bibelordet till mig för att jag understundom känner mig så svag. Jag behöver kraft nånstans ifrån! Det sägs att när man går igenom svåra händelser i livet kommer man starkare därur. Men när det flödet av svåra händelser aldrig sinar är det svårt att orka ibland.

En del kanske förhärdas av att klara sig igenom svåra skeenden, andra blir ödmjuka, några blir starkare, somliga blir skadade. Jag tror att vi alla blir lite av varje. Vad tror du???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur sociala medier säljer sina användares vanor.


Idag kan man läsa i ett av huvudstadens blad att twittrares TV-vanor ska kartläggas.
Twitter har nämligen slutit ett reklamavtal för flera år med mediegruppen SMG. Twitter och SMG ska starta ett virtuellt labb som undersöker hur människor twittrar när de tittar på TV. Och det Twitters alla miljoner användare twittrar om TV ska sen bli grunden till mediestrategier för SMG:s kunder. Avtalet innebär att SMG får direkt tillgång till Twitters flöden. Sen tidigare har Twitter ett annat avtal, med statistikföretaget Nielsen som mäter tittarsiffror. Nielsen ska också undersöka vad twittrarna skriver om olika program.

Tofflan på tv
Nåt på TV att twittra om? Nä, bara Tofflan.


Vad tycker vi om det här då?
Tja, jag blir mest irriterad när jag ser på TV och det twittras parallellt om programmen. Jag vill inte bli störd i mitt TV-tittande. Eller när jag har tänkt se ett program senare och får upplevelsen förstörd genom att folk har twittrat om innehållet. Jag vill liksom se TV-program själv, jag. Att jag sen bloggar om TV-program är en annan sak. Det framgår av inläggens rubrik och man kan lätt hoppa över dessa inlägg om man så önskar. Men jag försöker att inte förstöra upplevelsen för nån genom att skriva allt vad som händer och sker – och definitivt inte slutet. Det gör jag inte heller när det gäller film eller böcker.

Särskilt förvånad över att Twitter har slutit det här avtalet är jag däremot inte. Så klart man ska sälja sig! Eller rättare sagt… sina användare och deras vanor… 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »