Klent och (jule)skum(t)

Ett inlägg om klenhet.

Nog för att jag vet att ångest kan däcka en, men idag är det riktigt läskigt och inte riktigt OK. Jag känner mig klen. Väldigt klen. Klen som i matt, darrig, kallsvettig och orkeslös. Två gånger idag har jag liksom bara däckat. Vill bara ligga ner. Känns om om jag är ett plan på väg att störta. Orkar inte ens sitta. Helt orkeslös. Det är verkligen inte likt mig!

Det känns som om jag ska störta.

På eftermiddagen slocknade jag ovanpå sängen i en kvart. Vaknade sen av plonk/pling/swish från mobilen. Jag måste lära mig att sätta den på ljudlöst när jag behöver vila! Det var nån vänlig själ som ville tipsa om jobb, ett jobb jag förstås redan hade sett annonsen på. Att tipsa mig om utlysta tjänster är lite grann som att ge mig böcker utan att kolla vad som står på min läslista – jag har i nio och ett halvt fall sett annonsen och läst boken… Men det är välmening och jag kan ju inte bli arg.

Eftersom jag ändå vaknade messade jag Fästmön för att höra om hon och Prinskorven, som har varit med henne på jobbet idag, ville ha skjuts hem. Det ville de. Vädret har varit hur konstigt som helst idag. Rätt som det är är det soligt och varmt, en stund senare kolsvart och ösregn. Just i eftermiddags kom det flera riktiga skyfall.

Vi stannade till vid ICA Solen. Jag ville köpa prästostbågar till kvällen, för jag tänkte dricka öl och bli full i kväll för att dränka mina arbetslöshetssorger. Nu är det tveksamt om det blir så eftersom jag inte mår särskilt bra. Men det kom in nya pengar på ICA-kortet igår så jag passade i alla fall på att köpa ett kilo ICA:s jumbokräftor. Bäst, tycker jag!

ICAs jumbokräftor är bäst, tycker jag.

När jag hade släppt av Anna och Elias i Himlen började jag känna mig så där klen och svag igen. Jag åkte hem, körde in i garaget och gick sen från garaget och in. Det var som att gå i Lustiga huset. Allting gungade och marken kändes mjuk, som att gå på en gigantisk kudde. Riktigt obehagligt!

Jag satte mig ner, provade att dricka vatten, la mig ner. Inget hjälpte. Kanske nåt ätbart? Jag hade ju liksom bara ätit en skål fil med yoghurt tidigt i morse och en liten påse juleskum, med bäst-före-datum i mars, till lunch…

En påse juleskum med bäst-före-datum i mars i år blev min lunch idag.

Nej jag vet. Det är inte mycket bevänt med min kosthållning. Så som jag lever lär jag dö rätt så snart. Eller få diabetes typ 2. Hjärtinfarkt. Men jag orkar inte ta tag i det just nu. Jag orkar inte. Jag kokade i alla fall tre kalkonwienerkorvar och åt tillsammans med bröd och en klick räksallad samt ett par glas mjölk. Nu mår jag marginellt bättre.

Idag kom en kallelse till mammografi om ett par veckor. Tänkte skita i att gå dit, jag vill ju ändå inte leva. Men så kom jag på att jag ju har frikort så då kan jag väl ändå gå. Får se det som en utflykt den dan, lite KBT-träning i att lämna min trygga (nåja…) borg, det vill säga hemmet. Och så är det ju det här att jag bör vara konsekvent! Jag ska inte stå och hytta med pekfingret och säga åt andra att de ska gå och få tuttarna fotade – och sen skita i att göra det själv! Nej. Därför har jag lagt in mammografin i min kalender! OCH en påminnelse dan innan!

Nu måste jag vila en liten stund till innan jag försöker komma ihåg vad jag ska packa. Ja, för vi åker ju in till Stockholm Pride i morgon för att beblanda oss med heteros. Det tycks nämligen vara mest heteros där, som det ser ut på Twitter och i media. Lite tröttsamt, tycker jag. Jag menar, det finns ändå så många evenemang i vanliga fall som vänder sig mer eller mindre exklusivt till heteros. Efter packningen ska jag se om jag äntligen får kontakt med en vän per mobil. Vi har försökt och misslyckats nå varandra var sin gång idag. Mutti har jag pratat med redan. Check, check.

Och… ja just det… Nån dator följer inte med till Pride, vilket innebär bloggtystnad framöver.

Livet är kort. Och jag är lite klen.

Read Full Post »

Tisdagstruddelutt

Nej, vet du vad! Jag är inte alls så hurtig (!) som rubriken antyder, jag tycker bara att det är så j***a svårt att komma på bra rubriker. Antingen blir det tråkiga överskrifter eller för långa haranger eller missvisande så ingen fattar vad inlägget ska handla om. Inte tror jag att den här rubriken ovan är annorlunda, men den är inte för lång i alla fall.

Jag försöker kommunicera, men är dålig på rubriksättning.

                                                                                                                                                        Fästmön är körd. Till jobbet, alltså. I morse grälade vi – på skoj! – om hur man kollar utetemperaturen. Anna sa att det bara var 13 grader när hon kom och väckte mig. Men det beror ju på vilken termometer man rådfrågar. Den i köket visade nämligen på 20 grader. Fast Anna har förstås rätt (tror hon, ja…) som hävdar att man ska kolla termometern på skuggsidan. Och där hade tempen stigit till… 14 grader. Nu ska du inte tro att vi lever på gränsen till Nordpolen, inte. Vänta bara! Här blir nog 30, 35 grader innan dan är slut. Och klibbig luft, förstås.

I eftermiddag ska vi mötas på stan, vilket innebär att jag ska åka buss. Det tycker jag inte är roligt. Det blir KBT-träning och fy 17 så hemskt det ska bli. Men jag ska. Anna tar bussen från jobbet. Syftet med stadsbesöket är att hon ville kolla på kläder – jääättekul i värmen (not…). Jag vill bara komma hemifrån en stund. Kanske ta en kall öl nånstans.

En maskin tvätt är ren, torr, vikt och sorterad i strykhög. I morgon kör jag sista maskinen innan jag stryker på torsdag förmiddag. Då blir det packning för min del också. Man vill ju vänta i det längsta för att se hur vädret blir. Det slutar alltid med att vi har med oss för mycket skit grejor…

Nej, vi ska inte flytta! Den här bilden är från mammas flytt i april förra året. Men våra väskor är i samma… format, ungefär… För tre nätter…

                                                                                                                                                                   Nu sitter jag och laddar för ett mejl till mammas kusin B som jag har utlovat. Jag har fått mammas tillåtelse att berätta om jobbet, men jag tänker berätta lite mer om mitt liv. Inte allt, men mycket. Annars kan jag ju inte ge henne länken till den här bloggen, eller hur? Nu är mammas kusin i mammas ålder, men hon är betydligt mer vidsynt och har bott i förort till Stan sen 1950-talet, tror jag.  Vidsynt… Vill jag tro och hoppas. GAH, det känns som om jag ska komma ut! Igen! Varför är det så svårt???

Read Full Post »

Vanor, rutiner och en önskelista

Det finns mycket man kan säga om vanor och rutiner och hur tråkiga de kan vara. Men faktum är att det är vanor och rutiner som har hållit mig uppe hittills. Ja, och Fästmön, förstås!  🙂 Mamma och alla andra som bryr sig. Men nu snackar jag vardag. Det är bara Anna som är med mig i den och hon är ju inte med mig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

Vi brukar skoja om vissa av mina vanor och rutiner. Till exempel det där irriterande ticset jag har att alltid glo i postboxen när jag/vi passerar. Men som du vet kör ju Anna KBT-träning med mig, så förhoppningsvis blir det bättre.

En annan rutin jag har är att alltid lägga fram kläder kvällen före morgonen därpå. Anna påpekade det just härom dagen. Det faktum att jag fortfarande gör det. Jag ska ju inte iväg och jobba, precis… Men det är inte det enda jag förbereder kvällen innan… Jag

1. förbereder kaffekokning i perkolatorn så det bara är att trycka på knappen
2. doserar magmedicin och vitaminer i en liten plastask
3. följer Annas schema, vilket innebär en hel del tidiga morgnar (inte vända på dygnet, inte!)

för att nämna ett par, tre saker.

Från början handlade det om att spara tid på morgonen när jag skulle iväg. Jag var ju en sån som var på jobbet vid sju-tiden. Det gjorde extra ont att få höra SKITSNACKET från före detta kollegor då att jag inte ville jobba över på kvällar… Konstigt, jag var väl den enda av oss, förutom nån mer, som jobbade åtta timmar per dag. Minst. Och vad jag förstår är arbetstiderna fortfarande minst sagt… flytande. Att den där skutan inte sjunker, det begriper jag inte…

När man har en vardag önskar man sig ofta helger. Men när man bara har helger undrar man ibland om man har hamnat i helvetet eller skärselden för sina synders skull. För det är allt annat än kul. Det är ensamt, ledsamt, skämmigt, tråkigt och bara lite, lite roligt. Ibland.

Inget, min nya arbetsgivare.

                                                                                                                                                      Eftersom jag har födelsedag den här månaden har jag författat en önskelista. Det enda jag önskar mig idag är ett jobb. Men om jag fick ett jobb nu skulle jag den närmaste månaden göra dessa saker, som jag naturligtvis också önskar och behöver, men som är sekundära:

• ta hit en rörmokare
• boka tid hos tandläkaren
• operera mina onda ben så att jag slipper få besök av Onda Lårkan igen
• köpa den där fina Chesterfield-soffan som var på begagnat-annons igår för 1 000 kronor
• hämta släktporträtten som jag anser är i förvar hos en lurendrejare just nu
• skaffa mig ett socialt liv och börja umgås med kompisar igen (ja, jag har en eller två kvar och en massa nya – det trodde du inte, va?!)
• sluta köpa det enda kött jag kan äta (kyckling och kalkon) samt bröd till halva priset för att det är kort datum
• gå på konserter
• gå på utställningar
• gå på stan
• gå och ta en öl på krogen efter jobbet, med en jobbarkompis
• åka till Stockholm
• åka på semester utomlands (senaste gången var Danmark 1997.)
• skaffa mig en personlig tränare så att jag kom i form
• bjuda alla som har brytt sig och som har hållit tummarna på en champagnefrukost

Men du behöver inte oroa dig. Se listan som det ironiska skämt den är.

Read Full Post »

Det måste vara jul igen…

Det måste vara jul igen! Och Fästmöns KBT-träning ska jag nog fundera över, he he he… (Kom just på att det kanske är den sortens träning man ägnar sig åt på ett visst ställe här i stan dit jag ska på måndag, för nog är det väl BAJS att en Vanlig Människa som jag inte får byta handläggare?! Men jag ska nog ta mitt ärende till ABS, det kanske blir annat ljud i skällan då..?)

Jul igen, måste det i alla fall vara! Anna har KBT-tränat mig så hårt att INTE glutta i postboxen så jag glömde helt enkelt bort att göra det igår efter att andra posten hade varit här. Så i morse, när allt vad KBT-träning var som bortblåst, tittade jag – och där låg bland annat ett paket från Korres med varuprover! Tusen tack, det ska bli jättekul att botanisera och prova alla små ”sachets” (vet inte vad det heter på svenska) och duschcrèmen med guava, som kom i  en lite större flaska. Självklart blir det små recensioner här på bloggen då och då.

Massor av spännande små ”sachets” och en duschcrème med guava från Korres att testa.

                                                                                                                                                     Inte nog med detta, igår eftermiddag kom ett sms från Bokus att mitt bokreapaket har landat på ICA Heidan. Jag har inte hämtat ut det än, men det innehåller fyra pocketböcker som kostar högst 25 kronor styck. Fraktfritt, förstås. (Ja, jag är fortfarande sur på Adlibris för deras strul med fel e-postadress i twitterannonsen, så jag handlar inte där på ett tag.)

Som om inte detta vore nog! I morse noterade jag att Dagens Nyheter har vaknat och startat min prenumeration på fyra veckor. Prenumerationen är gratis mot att jag läser tidningarna och deltar i en skriftlig enkät efter prenumerationstidens slut. Gratis är gott, för motprestationen kan knappast anses betungande. Dessutom läser jag DN varje dag på nätet och det kan vara kul att få kika närmare på den i pappersform. På den tiden jag var kär i en Stockholmsflicka var det DN som gällde och DÅ tyckte jag att den var bra. Vi får se hur den är NU.

Ytterligare ett argument för att det måste vara jul igen är att det har blivit ÄNNU kallare här. I morse var det -25 och ärligt talat trodde jag INTE att Clark Kent* skulle starta. Men han hostade igång så fint! 😀 Dessutom har jag en väldigt klok bonusdotter som just nu ligger och sover efter att ha varit ute på stan och studentfestat igår. Hon såg minsann till att ta en buss hem i kylan i stället för att utmana ödet och GÅ mitt i natten. Tror hon var hemma här strax före klockan ett, för runt halv ett kom ett sms att hon satt på bussen. Då tänker man vuxet fast man alldeles nyss fyllde vuxen!

Idag ska vi ha lite sportlovsmys på förmiddagen och till lunch ska vi två och Anna åka och käka buffé på restaurang Java. Jag tror vi får lunchpris fram till 14.30 (Anna slutar jobba 13.30). På vägen måste jag sen tanka och även hämta mitt bokpaket!

Nu sitter jag, ganska illa och dubbelvikt i sängen och skriver på min leksaksdator, men ska strax kasta mig över lokalblaskan (det jag läser där är numera främst de få kultursidorna, resten känns tunt innehållsmässigt. Det är bara den viktiga sporten som får utrymme och den är jag inte så intresserad av.) och utmanaren från Kungliga Hufvudstaden. Ska bli intressant att se vem som vinner matchen – UNT eller DN…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille stålman till bil

Read Full Post »

Vecka 8: Rastaråtta och potta

Dags för veckans höjning (rastaråtta) respektive sänkning (potta). Det är inte svårare än precis så här:

Rastaråtta

• Fru Hatt (den underbara, som får mig att gapskratta)
• Inna (som vägrar inse att turkost inte ÄR och att orange ÄR)
• Fästmön (utan henne i mitt liv hade jag inte suttit här i denna stund)
• Ingmari – hoppas stavningen blev rätt nu! (som jobbar på Arbetsförmedlingens kundtjänst och sitter i Sollefteå)
• Alla Andra darlingar (som peppar, kommenterar, uppmuntrar, kramar, skakar om)

                                                                                                                                                   Potta

• Stalkers (jag blir så trött! Ska ni inte ta och skaffa er egna liv?)
• Varje dag en räkning i postboxen (inte så svårt att KBT-träna då, men…)
• Lokalblaskan (den blir bara tunnare och tunnare. VARFÖR förnyade jag min prenumeration?)
• Nokia och OnOff Uppsala (ärendet är fortfarande inte löst)
• Provision = slavlön

Read Full Post »

Det ser ju rätt mörkt ut…

Det ser ju rätt mörkt ut just nu – på många fronter och plan. Inte bara på mitt personliga plan utan ute i världen. Jordskalv på Nya Zeeland, händelserna i Libyen och så kylan som envist biter sig fast här uppe. När det gäller den sistnämnda kan det tyckas som en piss i havet jämfört med världshändelserna. Men tro mig, det är det inte för dem som inte har nånstans att bo. Hur många människor har hittills avlidit på grund av kylan och på grund av att de tvingats hitta sovplats var som helst därför att de helt enkelt inte har tak över huvudet? Det är bara det att dessa människor, de hemlösa, skrivs det inte om. Inte så mycket. Så nu har jag skrivit några futtiga rader. Men finns det inte nåt mer jag kan göra???

Våren tycks dröja. I morse var det över 22 grader kallt när Fästmön och jag skuttade upp. Anna hade lyckats ställa sitt larm en halvtimma för tidigt, irriterande nog, för idag började hon halv åtta. På vägen ut klarade jag inte KBT-träningen utan gluttade i postboxen. Men ingen hade kommit med post under natten.

Det var alltså kallt som f*n när vi kom ut, ändå hörde jag en liten fågel som kviddivittade. Clark Kent* startade finfint, för i kallgaraget var det bara -13 grader… Nån borde hjälpa våren traven!!!

Undrar om nån har hjälpt våren på traven här genom att plantera tre kvistar i snön?

                                                                                                                                                      Just nu laddar jag för ett viktigt samtal jag ska ringa. Jag tänkte väl vänta till efter klockan nio, i alla fall. Chefer brukar inte vara på jobbet tidigare än så. Det betyder att jag hinner sitta en stund här vid datorn innan jag ringer, jag hinner bädda, läsa lokalblaskan och vika tvätt. Det lär bli en nätt liten strykhög som jag ska försöka avverka under kvällen sen.

Jag behöver fylla på förråden här, så jag får trotsa kylan och skutta över till Tokerian när solen har stigit. I natt nån gång får vi nämligen ”en gäst”. Det är Linn som har varit ute på studentpartaj i stan och en vardagskväll i sportlovsveckan går det inte så många nattbussar hem till pappa på Morgonen i Förorten. Gissningsvis vill Linn ha frukost när hon vaknar. Det vill jag också, men idag finns det inte så mycket, så jag måste nog proviantera så snart som möjligt. Men jag klarar mig en stund till på kaffe! Bara det finns så…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman som startar så fiiint varje morgon!

Read Full Post »