Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klienter’

Uppdaterat: Jag hittade ett par intressanta länkar som berör ämnet. Här en om att inlägg på sociala medier kan ge dig sparken samt en om att det är vanligt att skriva privat på Facebook på arbetstid.

Arbetsdomstolen har ogiltigförklarat avskedandet av en polis i Malmö. Polisen hade bloggat om sitt jobb, sina kollegor och om brottsoffer.

Polisen hade bloggat på ett negativt sätt om jobbet och kvinnliga kollegor. Han var den första i Sverige att få sparken för detta. Men efter ett överklagande har nu Arbetsdomstolen ställt sig på mannens sida och menar att han har yttrandefrihet. Rikspolisstyrelsen, däremot, menar att den bloggande polisen har skadat polisens anseende och att allmänhetens förtroende har minskat. Staten får nu betala rättegångskostnaderna samt 125 000 kronor i skadestånd till polisen.


Farbror Blå får skadestånd.

                                                                                                                                                                                                                                            Mannens blogg hette Radiobilspolisen när han skickades utomlands för ett uppdrag. Han bloggade i jagform och kallade sig Farbror Blå – icke att förväxla med den jag benämner Farbror Blå på den här bloggen!!! Polisen hävdade att han skrev om påhittade händelser och skrönor inom polisen.

Men så fick läsarna veta att han arbetade som aktiv polis. Och ledningen fick veta hans identitet. Mannen kallades hem från sitt utlandsuppdrag och fick veta att han hade avskedats – via sin morgontidning. Inte helt… smidigt, om jag får tycka.

Mannen har arbetat som polis i Skåne sen 1992. När han fick det officiella beskedet om avsked blev han sjukskriven. Det är därför han får 125 000 kronor som ska ersätta hans inkomstbortfall.

Frågan är vad som händer nu. Kan mannen gå tillbaka till sin arbetsplats? Kan han gå tillbaka till sitt jobb som polis överhuvudtaget? Och blev förtroendet för polisen skadat i och med bloggerierna?

Jag tycker att man ska iaktta ett ganska stort mått av försiktighet när man bloggar om sitt arbete. Man ska definitivt inte hänga ut personer man kommer i kontakt med via jobbet, personer som är kunder, klienter, patienter, misstänkta för brott, brottssoffer etc. Att beskriva en händelse eller ett brott där man har kommit fram till en lösning eller en dom tycker jag är mer tillåtet, men även här bör man ibland vara försiktigt med att hänga ut drabbade personer med namn. Man kan lika gott använda alias, anser jag.

 

Read Full Post »

Förtydligande: Jag är själv INTE i Fas 3. Än. Men jag är en arbetssökande som inte har fått nån vidare hjälp av Arbetsförmedlingen. Och jag gissar att jag inte är den enda…

                                                                                                                                                            I lokalblaskans artikelserie Jakten på arbete läser jag idag den andra artikeln. (Tyvärr ligger den inte ute på hemsidan.) Den som handlar om Fas 3, en del av jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, som är mycket kritiserad. Somliga kallar den till och med en modern form av slaveri. Det handlar om att du kanske får            5 000 kronor i månadslön – före skatt. Samtidigt får din arbetsgivare lika mycket för dig av staten. Och arbetsgivaren betalar inga sociala avgifter eller försäkringar för dig.

Idag är ungefär 500 personer från Uppsala län inne i Fas 3. Om två år beräknas antalet var det dubbla och då befinner sig för övrigt 47 000 personer i Sverige där.

Den som hamnar i Fas 3 har inte rätt att få nån hjälp från Arbetsförmedlingen. Praktik, vidareutbildning eller liknande får man ingen hjälp med – fast det kanske man inte har fått tidigare heller, som jag, till exempel.


Fas 3, ett modernt slaveri?

                                                                                                                                                 Hittills är det endast medlemmar från facket Kommunal som hamnat i Fas 3 i Uppsala län. Facket tycker att medlemmarna blir som livegna. De får ingen vidareutbildning och ersättningen är usel. Kommunals länsordförande talar om förvaring och ett sätt att gömma undan arbetslösa i statistiken.

Hur hamnar man i Fas 3?

  1. Först har man gjort slut på de 300 dagarna med ersättning från a-kassan. Har man barn under 18 år får man a-kassa i 450 dagar.
  2. Sen skrivs man in i jobb- och utvecklingsgarantin. Under Fas 1 och 2 ägnar man sig åt jobbsökning och man får coachning, utbildar sig, deltar i starta-eget-aktiviteter eller liknande. Det handlar om 450 dagar.
  3. När nästan tre år har gått hamnar man så i Fas 3. Då ska man utföra arbetsuppgifter som annars inte blivit utförda på en arbetsplats. Man har ingen rätt till praktik, coachning eller sånt, men man får ta vikariat på arbetsplatsen mot lön. Ersättningen ligger mellan 5 000 och 15 000 kronor i månaden före skatt. Den som hamnar här och inte tidigare har haft a-kassa tvingas leva på socialbidrag.

Jag läser vidare i reportaget om två kvinnor som hamnat i Fas 3. Den ena har jag förmånen att ha varit delvis kollega med på mitt förra jobb. Vi jobbade inte direkt ihop, men tillhörde samma avdelning trots att vi inte ens satt i samma lokaler. (Ja, dessa arrangemang är rätt typiska för min förra arbetsgivare, som för övrigt inte har några skrupler vad gäller att utnyttja så kallad grå arbetskraft.) Just den här kvinnan är invandrare, men hon är dessutom fysiker. På mitt förra jobb arbetade hon bland annat med kulturanpassning av information. Hon har även arbetat som tolk. Men tyvärr räcker inte inkomsterna från tolkuppdragen och hon har tvingats söka a-kassa. När a-kassedagarna var slut hamnade hon i ett socialt företag, en butik där man säljer kläder. Nu har hon fått en anställning och ska arbeta med att arrangera föreläsningar. Hon är fysiker. Tolk. Och ska arrangera föreläsningar.


Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten.

                                                                                                                                                      Den andra kvinnan är ryggskadad men jobbar i en privatägd butik. Hon gör samma jobb som de anställda, men får 223 kronor om dagen för det. När de övriga anställda kommer sätter de sig och surfar vid datorn. Kvinnan är cirka 60 år. Hon har kontaktat Arbetsförmedlingen, men får inget stöd därifrån. Hon är sjuk. Hon har ont. Hon är nära pensionsåldern. Men jobba ska hon, för peanuts, medan de som är anställda på riktigt inte gör det.

Jag blir yr och undrar hur det står till med verkligheten. När jag läser om de två kvinnorna gråter jag nästan. Kan det vara rimligt att en fysiker jobbar i en klädbutik och att en ryggskadad kvinna jobbar i butik och tjänar peanuts jämfört med de anställda???

Hur kan det få vara så här? Självklart måste det till förändringar som beslutas om på riksnivå, av våra politiker, men hur kan Arbetsförmedlingen gå med på att det är så här? Eller har man inte tid att ”göra revolution” därför att man tjafsar för mycket med Försäkringskasan? Eller vad???

På Arbetsförmedlingen jobbar en del som är riktigt bra på det de gör, men också de som inte gör nåt mer eller nåt utöver det de ska och så de som låter klienterna göra handläggarnas jobb. Tro mig, jag har mött alla sorter. Man kanske skulle göra en liten omruskning i organisationen? (Jag funderar på att tipsa Angeles om det! Inte tror jag att man kör med Management by Love på Arbetsförmedlingen, nämligen.) För när man som jag har fått höra av min handläggare att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb, då undrar jag vad Arbetsförmedlingen är till för. (Jag har för övrigt bett att få byta handläggare, på uppmaning av såväl medarebetare i Arbetsförmedlingens Kundtjänst som min a-kassa, till nån som kanske har en annan syn på Arbetsförmedlingens roll, men jag har förstått att nåt byte inte är aktuellt.)

Read Full Post »

Äckligt energisk är jag idag, tycker somliga, däribland jag själv. Jag har städat, dammat, dammsugit, tvättat, torkat golv… Tja, det enda jag inte har gjort är att… putsa fönster, piska mattor, dammsuga taket, dammsuga hunden – äh, jag har ju ingen hund. Kort sagt

ÄCKLIGT ENERGISK!

Så mycket fick jag gjort idag att jag knappt hann duscha efter all städning innan jag skulle hämta hem Min Lilla Duva från jobbet. Och när CL ringde hade jag inte ens byxor på mig! GAH! Tänk om nån rapporterade detta till HSBiRB*!

Vi köpte var sin fralla med hem och var sitt kladdigt pecanwienerbröd. Det får man unna sig nån gång i halvåret, tycker jag. (Det var för övrigt i samband med detta som Anna skapade ordet i förra inlägget. )

Lagom kladdiga om fingrarna av sirapen på wienerbröden (ha ha, bara skojar, Hortellskan!) satte vi oss därpå med pusslet. Och vi gjorde en hel del framsteg, måste jag säga. Men nu börjar det skymma och baske mig om jag ser att pussla då! Nej. Det får bli mer i morgon.


Så här långt har vi kommit nu! Som synes har vi fått ihop en hel del av de 1 500 bitarna. Men långt ifrån alla…

                                                                                                                                                               I morgon är det dags för mig att följa den intetsägande handlingsplanen (ser mer ut som en mall som skickas ut till alla ”klienter”, man bara ändrar lite namn och så) som min handläggare på Arbetsförmedlingen har upprättat för mig. Jag ska ringa Kundtjänst och avrapportera. Nästa gång jag ska göra samma sak är om två månader. Mycket de bryr sig… Vissa dar känner jag bara för att ge upp, andra dar är det pang på och jag skickar iväg flera ansökningar. Den senaste var till ett verkligt intressant jobb i Västerås.

Men innan det blir i morgon ska vi äta grillad kyckling och potatisgratäng, fina extrapriser på ICA Heidan idag! Sen blir det lite TV – ett par extra TV-tips kommer strax i ett särskilt inlägg!

                                                                                                                                                     *HSBiRB = Han Som Bestämmer i RiksByggen

Read Full Post »