Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘böla’

Ett inlägg om en bok.


För ett tag sen
kom det ett paket i min postbox. Det var inte nån julklapp, men ändå nåt av det finaste jag kan få i gåva: en bok. Den vänliga Augustifarmor, som jag aldrig har träffat och ändå räknar in i vänkretsen, hade sänt mig Jojo Moyes bok Livet efter dig. Jag har läst och läst och läst – och jag är allt annat än oberörd…

Brev fr AF och Livet efter dig

Livet efter dig hamnade i min postbox tack vare Augustifarmor.


Louisa Clark jobbar på ett kafé,
men blir en dag uppsagd och arbetssökande. Eftersom hon inte har nån vidare utbildning får hon mest själsdödande jobb. Hon behöver emellertid en inkomst eftersom hon bland annat försörjer sina föräldrar. Lite av en slump hamnar hon därför som personlig assistent hos Will Traynor. Will var en gång väldigt framgångsrik både i privatlivet och i yrkeslivet – fram till den dan en motorcykel träffade honom med en sån kraft att han blev mer eller mindre totalförlamad. Will har bestämt sig för att dö. Hans föräldrar anställer Lou för att ändra på detta.

Det här är en stark bok. Den handlar om utsatthet och rätten till sitt eget liv – och sin egen död. Euthanasi, alltså. Men också kampen för ett drägligt liv för en förlamad man i sina bästa år.

Läs den! Tjut, böla, bli stärkt. Var säker på att du blir berörd! Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad Augustifarmor tyckte om boken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har kommit på att det går alldeles utmärkt att böla i bilen på väg till jobbet. Då stör jag ingen och ingen hör eller ser mig, för det är fortfarande mörkt ute. Bara det att jag ser ut som en polkagris i ansiktet när jag kommer in på jobbet.


Decembermörker.

                                                                                                                                                           Köer, köer, köer var det i morse. Men jag klagar inte, jag är glad att jag än så länge har ett jobb att åka till. Ett tag till.

I kväll eller i morgon kväll ska jag försöka återlämna pusslet. Det blir lite jobba över i kväll, trots att jag bestämt mig för att inte göra det. Jag har ju inget flexkort, så varför skulle jag bjuda på timmar? Men jag ska ju göra en intressant intervju, förhoppningsvis, och då är det värt tiden.

Men innan dess ska jag boxas lite med IT. Jag begärde utökad behörighet från dem igår till webbsidorna och fick då följande svar (kursiveringen är min):

Hej Tofflan!

Ditt ärende angående Användarstöd – (SR),Centrala Tjänster..Centrala System..EPIservermed ärendenummer:xxxxx har nu stängts.

Din ärendebeskrivning var: Behörighet

Lösningsbeskrivningen är: Denna beställning måste göras av någon som redan är redaktör eller av prefekt eller motsvarande. Se intranätsidan XXXX

De som redan är redaktörer på XYZ är:

Kalle Anka
Kajsa Anka
Musse Pigg
Alexander Lukas
Tofflan
Fru Chef1

Med vänliga hälsningar IT

Eh…? Är det nån som är… inte så smart, eller..? (Mitt namn finns alltså i listan över redaktörer…)

Read Full Post »

Medan jag körde min stridsvagn inne på ICA Kvantum och funderade på varför jag gjorde misstaget att åka dit och handla, fick jag vänliga sms från vännen Jerry. Det ljusade upp en kall och svart själ, en Mårra som gick och blängde allt och alla till isskulpturer.

Och så fick jag syn på den! Filmen med stort F! Filmen, som jag bara har på VHS. Den låg där i en hög, bland andra DVD-filmer av lågpriskaraktär. Endast 39 kronor. Endast 39 spänn, inte ens två tjugor, liksom. Klart jag köpte den, min favoritfilm från 1984, Falling in love. Molly (Meryl Streep)  och Frank (Robert De Niro) möts i en bokhandel när de köper julklappar. Det blir ett oförglömligt möte och de blir kära. Men det får bli en platonisk kärlek eftersom båda är gifta. Eller?.. Äh, se den! Den är skitbra!!!


Min favoritfilm gjordes redan 1984.

                                                                                                                                                             PS Den går alldeles utmärkt att böla till!!!

Read Full Post »

I natt vaknade jag av fåglarnas kvitter. Det var nästan så att jag trodde att jag befann mig i en film eller drömde, men jag var verkligen klarvaken. Mörkret var tungt i sovrummet och Fästmön snarkade lätt, men där ute kvittrade fåglarna. Kanske för att trösta, kanske för att inge hopp. Jag låg väl vaken ett par timmar, vilket tyvärr känns i huvudet idag. Det är tungt, mycket tungt. Men jag överlever väl det också.


Snart ska jag till mamma och Vättern och lyssna på de här fåglarna. De kvittrar liksom inte lika skönt som dem jag hörde i natt…

                                                                                                                                                           På väg in till mitt hem släppte jag av Elias vid skolan. Hemma hos mig var det dött som vanligt.

Jag inledde dagen med att ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nåt jag enligt min handlingsplan ska göra varannan månad. Det blev inte ett timslångt samtal den här gången, men väl ett lika bra samtal med Göran i Hälsingland. Ja, för de som arbetar vid kundtjänst sitter lite här och var i Sverige. På kundtjänst har de mer tid att lyssna än förmedlare och vägledare. De kommer med goda och konkreta råd och tips – för det är deras jobb – när jag i min förtvivlan som vanligt börjar böla och säga att framtiden bara ser svart ut. Dessa människor är verkligen enastående! Eftersom en del av dem har varit i liknande situation som jag är mitt förtroende totalt. De vet verkligen vad det handlar om att försöka leva ett så normalt liv man kan utan att ha ett jobb och att försöka leva på a-kassa. Det senare går inte. Och nu när bilen behöver fixas vet jag inte var jag ska trolla fram pengarna. Jo, jag har en reservkassa i kontanter. Pengar som skulle gå till en månads utgifter om alla andra pengar är slut. Jag får ta av dessa nu.

En lite positiv grej i sammanhanget var ändå mejlet från Blogvertiser. Jag har skrivit en del inlägg åt olika företag via Blogvertiser mot betalning i ungefär ett år. Och nu har Blogvertiser höjt min prislapp! Så lite är jag visst värd mitt uppe i alla andra känslor av värdelöshet… Eller min blogg är värd. För den är ganska välbesökt.

Ibland har jag svårt att förstå hur människor vill/orkar komma tillbaka hit och läsa om mitt lilla liv. Det har blivit många gnällinlägg på sista tiden, men det har jag all rätt till eftersom det är min blogg. Det jag har svårt att ta är att en del tror sig ha all rätt i världen att komma med oombedda och för mig konstiga råd. Man läser här och tror sig känna till allt om mig, men bloggen är bara en del av mig och här står verkligen inte allt. Om jag behöver råd så vet jag varifrån och från vem jag hämtar dem. Ge mig hellre en kram, för det behöver jag mer just nu.

Idag ser det ut att bli en strålande fin dag, med klarblå himmel. Jag hoppas att jag slipper gråta mer idag och att jag får kvittra lite jag också. Det skulle jag sååå behöva!


Gamlis en dag förra året när himlen var lika blå som idag.

Read Full Post »