Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rutig’

Ett inlägg om lördagen.

 

Anna i kalasbyxor

Anna i sina gula kalasbyxor.

Efter några om och en del men kom jag så iväg till Förorten och Himlen igår. Det var en blåsig, men solig marslördag och jag var trött efter en utebliven sovmorgon. Men så klart jag längtade efter min älskling och hoppades att hon skulle ha sina gula kalasbyxor på sig. Det hade hon tyvärr inte.

Vi handlade hem en hel del gott och sen serverade Anna underbart god chicken tikka masala med naan, en rätt som hela familjen gillar. Kronprinsen hade förberett med inköp och tining av kycklingfiléer.

Mörkt med tända ljus

Mörkt med tända ljus

Så småningom sänkte sig mörkret över Förorten. Anna gjorde mysigt med tända ljus i allehanda lyktor. Lördagsgodis och till och med chips med dip åkte fram på bordet. Storasyster och Lillebror joinade oss, Lillayster anslöt när lite senare på kvällen.

Rutigt o randigt

Rutigt o randigt. Det rutiga tillhör Anna, det randiga – med noppor – mig.

Vi såg på hur en del tramsade sig framför kameran, tog sig på nuppen, sjöng falskt, sjöng vackert, glittrade, tindrade, lockade till dans, irriterade oss, klantade sig… Avslutade med en film om Marilyn Monroe, men vi orkade tyvärr inte se den färdigt. Klädsel för kvällen var rutigt och randigt. De gula kalasbyxorna är nog urvuxna sen länge…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blandat inlägg.


Den här helgen
hade jag helst av allt velat gå omkring i mjukisbrax och bara varit. Och visst har jag gjort det stora delar av helgen, men… När man jobbar som kontorsråtta på heltid på annan ort och pendlar, blir vardagarna snabbt fyllda. Det är alltid nåt

måste

efter jobbet, som att handla eller tvätta eller betala räkningar. Sen ska man äta nåt litet – vilket ska tillredas och så ska det diskas. Möjligen hinner jag se nåt ett TV-program eller läsa några sidor innan det är dags att gå och lägga sig.

Rutigt och randigt

Rutigt och randigt. Det rutiga är Annas julklappspyjamasbyxa, det randiga tyget på hennes kökssoffa.


På helgerna
är det därför så mycket som ska hinnas med. Det där

andra

som man inte hinner eller orkar göra måndag till fredag. Städa, till exempel. Eller storhandla.

Främsta prio för mig på helgerna är emellertid familjen. Men inte ens familjen hinner jag riktigt med, känner jag. För det är ju som sagt alltid nåt

annat

jag behöver fixa under helgen också.

Igår åkte jag ut till Himlen på eftermiddagen. Fullastad som en packåsna. Fästmön kan ju inte rimligtvis släpa alla sina prylar från en längre vistelse hos mig i New Village först till jobbet, sen på bussen. Anna är så duktig att hon promenerar till sitt jobb de dagar vi inte kan samåka. Då funkar det inte att ha tunga väskor att släpa på.

När jag åker till Himlen en helg har jag då först delar av Annas prylar och sen mina egna. Lapdancen* följer med och den är mer släpbar än bärbar. Sen ska jag ha necessär, ett ombyte, min bok på gång, kanske nåt drickbart och – HEPP! – så var ryggsäcken väldigt tung.

Vi hade en bra och slapp helg. Jag kände mig jätteslapp! Först åkte vi och handlade. Sen kunde jag ligga på soffan och läsa en stund. Anna fixade underbart god mat – som vanligt. Det är en njutning att äta hemlagat, det gör jag typ en eller två gånger i månaden. Ja, alltså hemlagat av nån annan hand än min. Min egen hand lagar jag inte så mycket mat med, förresten. Det blir när Anna är här på helgen, ungefär.

Resten av kvällen slappade vi båda två i var sin soffa. Vi kollade på Leif Andrée och hans medstjärnor på Slottet. Sen fastnade vi i nån obegriplig film där folk blev slajsade av laserstrålar eller zombier. Jag fattade inte mycket, men sent blev det innan vi kom i säng. Läste nåt kapitel innan sömnen tog överhanden.

Sovmorgon idag. Underbart! Anna fixade äggfrukost. Jag satt vid Lapdancen en stund efter frukosten, men Annas trådlösa nätverket är väldigt instabilt, så det blev bara lite smått gjort.

Innan jag for hem till New Village blev det en sväng till bästa ICA-affären – ICA Solen i Förorten. Anna hängde med, för det är ju alltid nåt som fattas i kyl, frys eller skåp när alla fyra ”barnen” är hemma. Jag passade på att utnyttja en av mina kuponger från Boxholmsost som jag vann. Det blev den här osten, som jag aldrig har provat tidigare:

Boxholms chiliost

Boxholms chiliost – mild, men het. Den ser jag fram emot att smaka på.


Stannade till vid apoteket
på vägen hem och hämtade ut medicin. Lottot lämnade jag också in och mamma och jag hade vunnit hela 60 kronor! När jag hade packat upp hemma i New Village slog jag lilla mamma en signal och tillbringade runt en halvtimme med henne i telefonen. Jag vet hur det är när man känner sig opratad efter en hel ensam helg. Jag har det i färskt minne, inte bara helgdagar, utan oändliga vardagar när

alla andra

jobbar utom jag…

Tvättmaskinen tvättar grönt just nu. När tvätten är hängd ska jag äta söndagsmiddag – kycklingchorizo med bröd och räksallad – den senare ska jag försöka fånga innan den går ut ur kylskåpet av sig själv, tänkte jag. Jag har duschat och tvättat håret och plockat fram rena kläder till i morgon.

Resten av min kväll planerar jag att läsa och glo på TV och inte göra nånting annat mer än samla krafter inför en arbetsvecka. Jag ser inte fram emot att köra i vinterväglag och mörker, kan jag meddela. Pendeltåg är inte att tänka på – det räcker med en snöflinga så står tågen stilla, ungefär. Dessutom pallar jag inte att åka UL-buss in till stan. Dyrt, sura chaufförer och fullt av människor som snorar, hostar och luktar illa.


*lapdancen = min största laptop


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ytlighet.


Det här med kakor och shopping, alltså…
Jag är egentligen en kanelbullsmänniska och shopping för mig är att köpa böcker. Efter en vecka hos mamma har jag börjat ta efter några av mammas mindre bra sidor: kakfrosseri och shopping. Det har inte gått en dag utan att vi ägnar oss bådadera. Ofta blir det kakor som belöning när vi har shoppat på eftermiddagen. Sen blir det en kaka till kvällskaffet. Kvällskaffe är nånting som jag avskaffade för länge sen…

Jag kan ju skylla på mamma, att jag gör det för mammas skull. Och lite så är det nog. Hon har få sociala kontakter, så det är väl därför hon pratar typ hela tiden. Dessutom behöver hon komma hemifrån. Att fika gör man ju helst inte ensam, heller.

I Skänninge slog jag på stort och överraskade till och med mig själv: jag valde frivilligt ut sju par strumpor för priset av 100 kronor – som mamma sen betalade, men ändå. Jag valde kläder frivilligt. Ett stort framsteg (?). Sen när det gäller färger och mönster överraskade jag ingen.

Strumpor
Tre par randiga, två par rutiga och två rätt roliga med hundar respektive ekorrar på. Färgen var förstås gråskala, dock med lite röd dekorfärg på vissa par.


Dagens kaka blev päronkaka från Ubbes.
Mamma åt ju en sån häromdan och tyckte att den var så god. Därför inhandlades var sin sådan till… eh… kvällskaffet, dårå, som jag inte dricker, egentligen. Men innan dess smockade vi i oss pizza och medan jag satt och surfade runt senare i kväll slank även en Ploppchoklad ner. OCH JAG UNDRAR VARFÖR JAG ÄR SÅ TJOCK?!.. Är jag dum i huvet, eller? (Retorisk fråga.) Inte så konstigt, heller, att jag har skitont i hälarna också – notera pluralformen. Gissningsvis är det på väg att bli en hälsporre även i höger fot. BAJS!

Päronkaka
Päronkaka med Toffelbett.


För övrigt surade jag rätt rejält
över repan på bilen och min trasiga klocka. Ajfånen har dessutom krånglat. Den är seg, hänger sig och hundra år efter leveransen kommer puffar för mejl, sms, spel, kommentarer etc. Det tog också hundra år att dra över de två bilderna till det här inlägget. MEN… det är ju statens egendom och ska lämnas tillbaka om ett par veckor. Jag ska köpa en ny. Jag måste det, måste vara tillgänglig. Troligen skrotar jag den fasta telefonen hemma då. Det är bara mamma och säljare som ringer på den och de senare kan jag klara mig utan.

Vad ny mobil och lackering av bilen kostar törs jag inte tänka på. Det är verkligen inte läge för detta nu, när jag bara har en lön till på ingång. Så jäkla typat, för jag blev så glad över ett skrivuppdrag i morse. Men det uppdraget inbringade blev ju en piss i havet jämfört med det som behövs…

Nä, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det är väl bara att ta en kaka till och shoppa loss. Men jag väntar tills det ljusnar. Nu ska jag läsa en stund innan jag sover några timmar.


Livet är kort. Och det suger rejält ibland.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur hon fick ordning på sin balle* och köpte färgglatt att ha under.


Lördag och Fästmön är ledig – KORS I TAKET!
Finväder dessutom. Så idag hade vi inget att skylla på utan det blev en promenad. Men först ringde jag faster E och därpå stegade vi iväg till Tokerian för att inhandla middagsmat. På Tokerian såg vi galningar i shorts – jäklar varmt är det inte! Jag plockade ut medicin på apoteket i samma veva. Vi passade också på att titta in till Arge Kaj. Somliga skulle köpa trosor, men kom inte ihåg sin storlek. (Jaa, jag börjar bli fundersam över mitt minne på allvar… Medicinen tycks ju inte hjälpa…)

Vi passerade hemmet och slängde satte in varorna innan vi fortsatte ut i vårsolens glans. Fotas skulle det göras, förstås…

Anna fotar
Min rödluva fotar.


Jag var lite rädd
att jag skulle få ont i hälen, men hade jag fått det, skulle jag bara ha vänt hemåt igen och Anna kunde ha fortsatt på egen hand. Det gick i bra att gå och hälen höll sig lugn.

I trädgårdarna höll folk på att göra fint. Ett gäng försökte få ner ljusslinga från ett träd. Onödigt, tycker jag. Snart vänder det ju igen och blir mörkt.

En skopa sand
Mycket sand är det här och var.


Solen värmde,
men vinden var kall. Himlen var härligt blå och det var bara lite moln. Vi promenerade i bara luvatröjorna och såg säkert riktigt muppiga ut – Anna, som är kvinnan i familjen, i sin röda Puma-tröja, jag, som är mannen i familjen, i min svarta dito.

Blå himmel o bara lite moln
Blå himmel och bara lite moln idag.


På ett ställe
såg vi en riktigt fin gammal bil. Jag tror bestämt att det var en gammal polisbil eftersom den hade extrautrustning i form av strålkastare på taket.

En gammal Volvo
En gammal polisbil?


Efter ungefär 40 minuter
vände vi hemåt. Vi passerade mitt kallförråd och hämtade balkongbordet som hade bott där över vintern. I vanliga fall brukar mina balkongmöbler få stå kvar på ballen över vintern med en presenning över sig. Men i år skulle där ju förvaras fönster på senhösten. Stolarna och pallarna fick plats i lägenhetsförrådet, bordet fick jag släpa bort till kallförrådet. Det var jätteskönt att få hjälp att bära tillbaka det nu!

 Balkongbord
Balkongbordet hämtades.


Sen kunde jag förstås inte låta bli
att göra i ordning på ballen. Jag dammsög och hämtade in stolar och pallar, torkade av möblerna, la på en duk och dynor. Nu är det randigt (dynorna till pallarna), rutigt (dynorna till stolarna) och blommigt (duken till bordet). Ja ja, allt går i blått i alla fall. Alltid något.

Anna kokade kaffe och bredde sig en knäcke och tog en banan. Sen skulle vi premiärfika på ballen. Jag skulle just sätta tänderna i min kexchoklad när mamma ringde. Så jag fick vänta med chokladen en stund, trots att jag var så sugen. Det går liksom inte att prata i telefonen och äta kexchoklad samtidigt.

 Kexchoklad o kaffeKexchoklad och kaffe till mitt premiärfika på ballen.


Anna tyckte att det var lite kallt
och hade med sig sin sjukfilt. Under den satt hon i luvatröja. Till och med luvan åkte på, så jag undrade om jag fikade med tomten, eller…

Tomten
Tomten?


Så kom jag på
att vi hade goda ostar till kvällen, men inga druvor. Slängde därför på mig jeansen och tog en ny runda till Tokerian. Tittade också in till Kaj och inhandlade tre par färgglada trosor – i rätt storlek (jag tittade efter hemma i lådan).

Färgglada trosor
Färgglatt värre.


Det ena paret
hade chihuahuor, rosa BH:ar och noter påtryckt, det andra hade serietidningsljud och det tredje paret hörlurar. Inte bara färgglatt utan rätt fantasifullt också, alltså.

Nu vilar jag ut en stund innan jag ska ställa mig vid spisen och steka Kalle till middag. Det blir en soft kväll i kväll, med god mat och dryck och förmodligen Unge kommissarie Morse – den senare tycker Anna är så skön att sova till i soffan.


*balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Min Storasyster och jag brukar höras minst en gång i veckan, vanligen, av nån anledning, på torsdagskvällar. I kväll blev det ovanligt mycket skitsnack, vilket kanske berodde på våra respektive krämpor.

Här följer delar av vår konversation, som inte på nåt sätt är hemlig eller privat utan bara får mig att brista ut i gapflabb – när jag som mest behöver få skratta. (Och ja, jag vet att det finns folk som missunnar mig det, men det skiter jag i!):

Storasyster (SS):

Jag såg din släkting på TV i kväll. 

Lillasyster (LS):

Han har det skittufft, de är inte snälla mot honom, grisarna.

SS:

Vilka bajskorvar!

LS:

Jag har tagit fram en chokladask, jag ska äta så jag spyr!

SS:

Men inte kräkas nu! U har inte kommit hem än! Och fy va jag avskyr den där kvinnan!

LS:

Ja hon är överallt!

SS:

Hon är hemsk! Känns inte Snyggve gay?

LS:

Klart han är bögare, det har jag ju sagt förut!

SS:

Jag tycker inte att han är snigg.

LS:

Varför tog de bort noisettepralinen ur Paradisasken?

SS:

Visst är det fräckt?!

LS:

F*n va jag mår illa…

SS:

Men lilla gumman…

LS:

😀

SS:

Ha ha, han såg ut som han var med i Mad!

LS:

Ja inte var han snygg. Usch, vad vi är elaka!

SS:

Vi är realistiska. Men hjälp va många färger han har på sig!

LS:

Beckers färgkarta…

SS:

Snipig tant…

LS:

Hon är lik en kompis morsa.

SS:

Men hon kanske är snäll?

LS:

Nej, hon var inte snäll!

SS:

Då var snipig rätt!

LS:

Har du sett nåt enda snyggt än?

SS:

Nä, bara fula saker idag.

LS:

Vapenfritt, tack!

SS:

Ja absolut! Har nog med böcker om krig här hemma… 

LS:

Knappsatsen till min mobil är helt utsliten.

SS:

Min med! Den bara hakar upp sig…

LS:

Vad gör du – pratar du i telefonen eller kissar du?

SS:

Ja jag pratade i luren lite. Vilken läskig pryl!

LS:

Prylen och kvinnan ser lika läskiga ut. Snacka om sådan herre, sådan hund…

SS:

Ser ut som en häxa… Kolla den där tanten då! Ser ut som en raggare!

LS:

Henne missade jag! Men du… Varför tror alla rödhåriga att de måste ha gröna kläder? Det är nåt som Fästmön och jag har undrat över!

SS:

Det undrar jag också. De skulle vara snygga i blått.

LS:

Den där, du… Vilken stjärna… Han trodde att det var… choklad…

SS:

Han blir lite upprörd, farbrorn.

LS:

Vilken röd jacka!

SS:

Väldigt röd! Sen är han lite korkad också.

LS:

GAH! Vilken gräslig väst!

SS:

Rutig. Gör ont i ögonen… Nu kommer U, lagom till ångmaskinerna!

LS:

Fattar du det roliga med ångmaskiner?

SS:

Nej, inte ett dugg. Ska det vara skoj det här? U är helt lyrisk!

LS:

Vi måste göra upp en strategi så vi tar ur U all dålig smak.

SS:

Absolut, det måste vi göra. Men U är ganska söt. 🙂

LS:

U är mycket söt! 🙂

SS:

Tanten, däremot, är ful.

LS:

Tänk att alla är fula utom vi! 

SS:

Det är faktiskt vi som är bäst!

LS:

Jag måste gå på toa innan det händer en olycka.

SS:

Gör så.

LS:

F*n va vi tycker lika om allt!

SS:

Vi är ju systrar! 

LS:

Är hon på smällen, tro?

SS:

Njae, hon börjar väl lägga på sig.

LS:

Vi är i alla fall inte rödhåriga som Judit & Judith!

SS:

Mycket snyggare och bättre på alla vis!

LS:

Vi slipper ha gröna kläder.

SS:

Jag har ätit mjölkprodukter…

LS:

Jag har ätit ärtsoppa…

SS:

Stackars dig! 😦

LS:

Mer synd om omgivningen.

SS:

Fnissar.

LS:

Kolla ringen!

SS:

Underbar ring!

LS:

Nej fy! Skitful ju! 😦

SS:

Jag tyckte den var cool!

LS:

Du vet ju att jag inte gillar saker som sticker ut.

SS:

Gapskratt.

Sen brakade det samman, mobilnätet…

Read Full Post »

Torsdag = Antikrundan. På ”Rundans” väg tillbaka neråt landet stannade den till i Sigtuna igen. Den kära fru Hatt lämnade återbud, men vid min sida i cyberspace (kan man verkligen säga så???) fanns fröken Inna i väst.

Några fina föremål i afton:

  • Två dryckeshorn värderades till mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • En silverbägare med lock från slutet av 1700-talet värderades till 15 000 kronor. Detta just för att det är ovanligt att locket finns med.
  • Knut Knutsons slips konstaterades vara i regnbågsfärger. Hmm, hmmm… Vad menas..?
  • En stenskulptur troligen från palatset Makalös värderades till 75 000 kronor…
  • En vacker kanna värderades till 150 000 kronor… Inte dåligt…
  • En vacker fransk servis värderades upp till mellan 12 000 och 15 000 kronor. Tyvärr var den uppdelade på grund av arvsskifte.
  • En liten japansk get värderades till mellan 10 000 och 20 000 kronor.
  • Ett toalettbord i almträ med svarvade knoppar värderades till mellan      3 000 och 4 000 kronor, nåt som experten själv tyckte var oförskämt lågt.
  • En läcker Saturnuslampa i gult värderades till 3 000 till 4 000 kronor.
  • Ett amerikanskt fickur i 14 karats guld från 1885 värderades till cirka     20 000 kronor för klocka med kedja.
  • Ett halsband med ägg som berlocker, upphittat i en sandlåda, visade sig vara ryskt och ett riktigt fynd. Det värderades till mellan 50 000 och      100 000 kronor.
  • En stor stav, som ägaren hittat i ett torp, värderades till mellan 10 000 och 15 000 kronor.
  • En kinesisk urna i vitt och koboltblå värderades till mellan 50 000 och 100 000 kronor.

Ett inslag om Fotografiska museet i Stockholm bröt av i halvtid. Gå dit om du inte har gjort det!!!

Nästa vecka går Antikrundan från Kalmar! Kvällens plagg är då rutiga, har vi observerat. I afton var det rosa och regnbågsfärgat som gällde.

Read Full Post »

Dagens lilla tutflykt gick som sagt till Bålsta, en gång i tiden utsedd till Sveriges tråkigaste kommun.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt. Fast det var före Tofflan gick på Biskops-Arnö, folkhögskolan som ligger nästgårds på en ö in the middle of nowhere.

Bålsta, cirka sex mil från Uppsala, verkade inte särskilt mycket roligare så här  28 år senare, så vi for direkt till Lasse Åbergs museum. Det var bra skyltat utanför Bålsta, så vi hittade nästan rätt bums.

Först fick vi syn på några djur. Jag frågade Anna om hon ville rida häst.

Men det är ju kossor…

svarade hon, som den bonddotter hon är.

Tja vad vet jag? Se på bilden och gör din egen bedömning.


Kossorna var inte levande ens. Och personerna på bilden råkade bara stå i vägen när jag fotade. Sorry!

                                                                                                                                                       Jag trodde att museet skulle innebära mest prylar kring den här figuren.


MUSeum = MUSse Pigg. Visst, men inte enbart!

                                                                                                                                                                   Vi betalade 80 pix för inträdet och fick var sin klisterlapp att sätta på BRÖSTEN. Eller strax ovanför, som Anna har gjort här. Hon ville ju inte dölja La Coste-krokodilen på sin märkespiké som var svindyr (jag köpte den i födelsedagspresent ett år till henne. Svindyrt är ett internt skämt.)


Både klisterlapp och krokodil. Klisterlapparna glömde vi förstås ta av oss sen…

                                                                                                                                                              Den första snubben jag fick syn på var en kille i trikåer och alls ingen Disneyfigur.


Spindelmannen var där! Wow…

                                                                                                                                                   Vidare noterade jag att Modesty Blaise hade en egen stol.


Hon var nog en av mina kvinnliga serieidoler, Modesty…

                                                                                                                                                          Och till och med familjen Guling – The Simpsons – fanns på plats i en monter.


The Simpsons hade en egen monter på museet.

                                                                                                                                                            Som på de flesta museer vi besökt den senaste tiden fanns här en mystisk Strykare, du vet en sån där som STRYKER sig mot ens tämligen privata kroppsdelar. Jag blev så rädd att jag hoppade upp i taket!


Pippi och jag har båda fötterna på huvudkudden ibland. Den senare på grund av sitt onda ben. Men nu blev jag så rädd, så rädd att jag hoppade upp med benen i taket!

                                                                                                                                                         Nån snuskig Gula Gubbe med svetten rinnande ner i sin ”brevlåda” såg vi tack och lov inte, men däremot världens första seriefigur, Yellow Kid.


Yellow Kid fanns på plats.

                                                                                                                                                         Strax intill hittade jag Alfred E Neuman. (Om man läser det på engelska blir uttalet ungefär Alfred Inhuman, har jag lärt mig nånstans nån gång.) Han har ju baske mig större gles mellan tänderna än Thore Skogman hade!


Kolla gleset mellan framtänderna! Det är ju jättemycket större än Thore Skogmans!

                                                                                                                                                          Så såg vi seriefigurerna med dubbla namn – Knoll och Tott eller Pigge och Gnidde. Fast här var de Knoll och Tott.


Knoll och Tott var representerade, men inte Pigge och Gnidde.

                                                                                                                                                           Även fru Tjockelin/fru Bölja fanns på plats och tronade i egen glasmonter.


Fru Tjockelin/fru Bölja – jag vet inte vilket namn denna matrona föredrar.

                                                                                                                                                            Och äntligen hittade jag en burk med rutig färg!


Jorå! Rutig färg finns visst! Här är beviset!

                                                                                                                                                          Det är alltså den där färgen som nissarna i jultomtens verkstad målar schackbrädena med på julen när SvT visar Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.


Färgen som nissarna målar schackbrädena med på julen är rutig.

                                                                                                                                                                På tal om Kalle Anka så var han självklart där. Men man fick inte rida på honom som en rätt dum unge trodde.


Kalle Anka var inte ridningsbar på museet.

                                                                                                                                                                 Och på tal om ungar så sprang det omkring två högröstade såna tillsammans med sin minst lika högröstade farfar och svarade på nån sorts tipspromenad. Himla irriterande med dessa tre som sprang kors och tvärs i utställningssalen och pratade med megafonröster… Ärligt talat tycker jag nog att museet kanske främst vänder sig till lite äldre personer än barn. Barnen har nog roligast i museets Trazankoja där de kan flamsa av sig.

I en monter fanns Disney-böcker på en massa olika språk, till och med norska!


Den stygge ulven – är det Den elake Ulf?

                                                                                                                                                       Och så i en monter hittade jag denna Snövit-servis som påminner om den min mamma lekte med som barn på 1930-talet.


Snövit-servisen på museet.

                                                                                                                                                         De överlevande delarna av mammas servis tronar sen ett tiotal år i vitrinskåpet hemma hos mig. Men allra först fick jag leka med servisen i min lekstuga som morfar byggde till mig när jag var barn, på 1960-talet.


De överlevande delarna av mammas Snövit-servis tronar i vitrinskåpet hemma hos mig sen ett tiotal år.

                                                                                                                                                           Allt roligt tar slut, men innan vi for vidare blev det förstås en rejäl fika. Man vill ju inte fakta av alldeles… Priserna var bra. Det gick att äta varm mat och det fanns även mat för de lite yngre. Vidare serverades även vin och öl för den som önskade sådant.


Morotskaka, kaffe och macka blev till en sen lunch.

                                                                                                                                                            Anna tog rejäla tuggor också! Se så duktig hon är, Lill-Kickan, a k a Strykaren…


Härliga ostfrallor med sallad och paprika! Kvinnan till vänster i bild är troligen en vilsekommen linslus. S:et uppe till höger indikerar att Anna är Strykaren!

                                                                                                                                                           Men efter toabesök och gluttande i museishoppen (somliga klarade sig med att titta, inte shoppa – fast jag ville gärna äga den häftiga litografin av Lasse Åberg med Lenin bärande på en påse Leni toapapper, men 2 400 pix var lite för häftigt för min kassa…) for vi vidare till Metropolen Örsundsbro. Där finns nämligen en outlet som säljer bland annat Iittala och Höganäs. Fast vi tittade bara, handlade inget.

Väl hemma igen slängdes en maskin tvätt på. Den är klar nu, hör jag, så jag ska väl hänga tvätt innan jag åker och köper pizza – dagens middag!


Jag ÄLSKAR att laga mat när det är hämt-pizza!

                                                                                                                                                   Kuriosa: Walt Disneys andranamn var Elias, ett namn han fick efter sin pappa.

Read Full Post »