Solen går upp och solen går ner

Ett inlägg om hur det är.

---

 

Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)

Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)

Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.

Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.

Det börjar gå mot höst. Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.

Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.

Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…

Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!

En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.

Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.

Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.

Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öppna dörrar, lek med väder och akut litterärt

Ett lite filosoferande inlägg. Och ganska litterärt.

---

 

I natt låser jag ytterdörren!!! Dörren på bilden är dock inte min. 

Nog kan jag tycka att det är bra att hålla alla dörrar öppna i vissa sammanhang – en del sammanhang bättre än andra. Men att sova en hel natt med öppen ytterdörr, det är inte OK, det är slarvigt och ren och skär glömska. Jag var ute i mitt lägenhetsförråd igår kväll och letade efter lite teknikprylar. Förrådet låste jag sen så fint, men inte ytterdörren. Tack och lov ligger både plånbok och bilnycklar kvar på sina ställen. Inte i hallen, förstås, även om en presumtiv nattlig besökare säkerligen hade hittat dem. Det känns gott att veta att ingen sån kom till mitt sovrum. Jag är för ful för att antastas. I natt ska jag se till att ytterdörren är ordentligt låst, för då har jag ju FEM på besök i gästrummet – vilket är närmare till ytterdörren än mitt sovrum. Och inte vill jag att FEM ska bli antastad! Det har vi inte tid med, denna kommande helg vars program* börjar bli späckat…

Så här såg det ut när jag kom hem från gårdagens shoppingtur på Tokerian…

När man ska besöka en vän norrut, såsom FEM ska göra, är det svårt att packa rätt kläder. Väderleken här har verkligen betoningen på sista delen i ordet – leken. Gårdagen omfattade alla sorters väder och årstider. Sol och regn varvades och det gillar jag. Men det är svårt det där med kläder. Och man vill inte precis bli överraskad av ett skyfall när man stiger utanför porten…

Helgens program, ja… Gissningsvis anländer FEM nån gång idag på eftermiddagen. Hon har avslöjat att hon ska medföra en påse ost. Jag möter upp på vanligt ställe. Innan kvällen är slut ska vi ha fikat och ätit MASSOR av Ballerinakex, kollat in inställningarna på skrivbordsstolen jag fick av A och J, besökt Återbruket, köpt mat på ChopChop. Bland annat. Jag gissar att vi lär babbla en hel del också. Läsa brukar vi göra när vi ses, men nu har det hänt så mycket sen sist att böckerna får vänta en stund.

Iiiiiiiiiiiiiii! Oreda bland böckerna!

I morgon väntar en lååång loppisrunda. FEM har avslöjat att hon ska ta STORA bilen med sig. Så vem vet, jag kanske passar på att mer aktivt titta efter en eller ett par bokhyllor – jag fick ju en födelsedagspeng av mamma. För läget bland mina litterära verk börjar bli smått akut – se själv… Det råder totalt kaos och fullständig oreda i mitt en gång så välorganiserade bibliotek där böcker stod i landsordning och bokstavsordning, inte nån jävla färgordning (trams, tycker jag!).

Nu tänker du säkert som jag att nog går det att klämma in ytterligare en och annan bok. Men betänk då att böckerna som ligger i mina att läsa-högar inte är få och också ska få plats… Och ett paket från Bokus med Tomte-Åsas julklappsböcker är även på ingång…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jaa du FEM… Om du tror att du ska få ta det lugnt här… På söndag ska vi ju också till ett ställe med nya och oanvända prylar för att införskaffa nån liten uppmuntrande sak till en person som har gjort sig förtjänt av det. Själv ska jag inte alls shoppa så mycket i helgen – mer än möjligen nån bokhylla eller nån enstaka bok på som finns uppsatt på min inköpslista på second hand. I övrigt råder köpstopp. Men igår var jag tvungen att inhandla förbrukningsmaterial för mitt administrativa arbete – och som bonus för det skulle jag få en liten present! DET var inte dåligt, inkClub!

Jag får alltså besök i helgen och jag tänker dessutom tvinga min gäst att gästblogga här! Men vad har DU för dig??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!!!

*program = min pappas mostrar gjorde alltid späckade PROGRAM när man besökte dem i Helsingfors. Och de förväntade sig lika späckade program när de besökte oss. En gång, efter en riktig partynatt, hittade jag dem sittande i köket i min studentkorridor… Partyt hade varit i mitt rum och där var det inte röjt – jag hade tillbringat natten annorstädes… Men DET är en annan historia…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du noterat nåt vårtecken än?

Ett redovisande inlägg.

Ingen kan väl säga att det är nån annan årstid än vår nu? Detta trots vissa bakslag i forma av blåst, kyla och vit nederbörd. Därför undrade Tofflan den gångna veckan om du har noterat nåt vårtecken.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren (procenten är som vanligt avrundad):

49 procent (14 personer) svarade: Ja – i form av växtlighet. 

34 procent (tio personer) svarade: Ja – i form av djur. 

14 procent (fyra personer) svarade: Ja – i form av nåt annat än blommor och bin, typ. 

Tre procent (en person) svarade: Other: 
Massor av skräp och hundbajs.

Ingen svarade: Nej inte nåt.

Tatiana kommenterade:

Krokusar på väg från bussen !

Stort TACK till dig som registrerade att du funnit vårtecken och/eller kommenterade detta på något sätt!

En ny fråga finns som vanligt att kika på här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Och som vanligt vore det kul om du deltog i den nya omröstningen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyla, GODA vänner och drömmar igen

Ett inlägg om nattens övningar och dagens prövningar.

Uppenbarligen har det varit en kall natt. Jag ser att taken är vita, liksom gräset. Frost! Vi går oundvikligen mot den årstid jag har svårast att fördra – vintern. Tiden när naturen vilar och det bara är kallt och halt och allmänt eländigt. Enligt min mening.

Det blev ingen promenad för min del igår. Inte utomhus, i alla fall. Det blev i stället en tur med snabeldraken inomhus. Jag har dessutom gjort upp en städplan för vecka 47 (nästa vecka), när jag är ensam. Detta ifall det inte sker nåt mirakel vad gäller jobb, förstås. Men, som sagt, mirakel har jag slutat tro på. Det handlar om egna insatser. Tre intressanta tjänster har jag sökt nu på morgonen. En av dem är riktigt intressant, en ger riktigt dålig lön men är värd att söka ändå och en tjänst har jag kompetens tillräckligt för att sköta. För övrigt är det inget nytt på jobbfronten, men dan har å andra sidan knappt börjat.

Igår trodde jag att vi skulle ut på landet och fira Fästmöns pappa på kvällen. Men firandet skedde dagtid och då jobbade Anna. Så vi blev hemma och firade Farsta med tonfisksås och pasta som jag snodde till vid spisen. Enkelt och gott och fettsnålt, för den som vill äta så. Jag tror nämligen inte på alla sektliknande dieter utan på en bra balans i maten, med lagom av allt.

Tofflans tonfisksås – enkel, god och fettsnål.

Telefonerade med både mamma och Pe igår och det var givande samtal båda två. Mamma var på gott humör och det blev inget tjatande av nåt slag. Nu är det bestämt att hon ska ansöka om riksfärdtjänst. Det blir i såna fall tre veckor här hos mig.

Jag har insett att jag har så många goda vänner – och jag som ibland tycker att jag har så få nära! – att jag gör som vännen Fatou (jag läste om det på hennes blogg vid nåt tillfälle): använder vännerna på lite olika sätt. Med Pe pratar jag om hur det är att vara arbetssökande och orolig för sånt som ekonomi. Pe förstår och det är skönt att slippa vara övertydlig. I gengäld kan jag vara bollplank till Pe i vissa frågor. Och det är det vänskap är för mig: nån som lyssnar och ger råd – men också nån att själv lyssna på och ge råd till! Det finns många fler vänner jag skulle kunna nämna i detta sammanhang. Men jag nämner bara ytterligare tre: FEM, Gunilla och Klara. Tack för er omtanke och för att ni bryr er!!! Ni vet själva varför ni är viktiga i mitt liv!

Min bästa vän och den som alltid kan få mig att skratta mitt i eländet är förstås Anna. Men igår var älsklingen mycket trött efter två långa arbetspass som började tidigt. Vi tittade sen på Bron – nu är det bara två avsnitt kvar! -och nåt mer på TV, innan vi knoppade in. Jag läste, Anna var för trött. Idag har jag varit uppe sen klockan sju, Anna får sovmorgon. Jag hoppas mitt knackande vid datorn inte har stört henne för mycket!

Jag skrev ju häromdan att jag har börjat drömma så mycket. Eller det kanske handlar om att jag kommer ihåg mina drömmar? I natt drömde jag att jag var tillbaka på en gammal arbetsplats. Den var helt förändrad mot när jag jobbade där tidigare. Bland annat satt vi alla i kontorslandskap och medelåldern var 25, typ. Förutom ett par gamla chefer, som också var i tjänst, varav en är död i verkligheten. Jag träffade en före detta kollega och fick tillfälle att säga till henne att jag inte var nån förrädare. Ytterligare en äldre kollega hade jag ett djupt och enskilt samtal med i ett mötesrum, eftersom hon kände sig obekväm och bortkommen på arbetsplatsen…  Sen vaknade jag och livet var som det har varit ett tag. En slutsats som jag definitivt kan dra av min dröm är att jag längtar efter att jobba och få tillhöra en arbetsgrupp igen.

Det ser ut att bli en solig dag. Jag kommer inte undan promenad idag. Dessutom behöver jag handla. Anna har lite saker för sig som gör att jag inte kan skylla på att jag vill hänga på henne. Jag har beställt nya mediciner och funderar nu på att beställa linser också. Ska bara räkna sekinerna först.

Ha en go måndag och en fin arbetsvecka, du avundsvärda som arbetar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Signaler

Ett inlägg om signaler av olika sorter.

Min dag inleddes med städfest. Inget att visa upp. Men till frukost höll jag skördefest. En paprika röd som ett stoppljus skördades från plantan i köksfönstret.

En paprika röd som ett stoppljus.

Nånstans lite senare än mitt på dan marscherade jag ut. Ett tag såg det ut som om det skulle mulna på och jag ville helst känna solen på ansiktet. Dragkedjan i min svarta fleecejacka var samarbetsvillig. Jackan var skön att ha över luvatröjan (också den svart, förstås). Inte många grader ute och dessutom blåser det nordliga vindar.

Här har det blåst rejält.

På vägen mötte jag en man med en hund. Jag fick hälsa lite på dvärgcollien, som var lite över året och jättefin. Mannen höll med mig om att hon var ett ypperligt sällskap. Lugn och harmonisk hund fick sen en liten godisbit av husse innan de traskade vidare. Eh… sa jag att jag älskar hundar?

En man och hans hund.

Jag tror bestämt att det blir en kall vinter i år. Rönnbären skvallrar om det.

Rönnbären ger en vink om att kommande årstid blir kall.

Idag gick jag lite mer än fyra kilometer och brände runt 300nånting kalorier. Inga hastighetsrekord – jag måste ju stanna och fota och klappa hundar då och då också. Nu har jag fått en favoritslinga och den omfattar min egen gata.

Min egen gata.

Jag ser en del märkliga saker på mina vandringar. Undras om detta föremål är ett UFO?

Ett UFO bland höstlöven?

Och här är det antingen nån trädklättrare som har blivit väldigt trött eller nån som blev utslängd hemifrån på natten som har rett sig en sovplats.

Ett sovställe?

Nånting drar mig mot spåren. Jag kämpar emot. Jag håller mig på avstånd. Avvaktar signalerna. Men dras dit, det gör jag.

Vilken signal?

Funderar och fantiserar om Den Hemliga Trädgården och dess lockelse. Idag såg jag en öppen dörr i ett av boningshusen. Vilken signal ger inte det om ”Kom in!” ?!

Kom in! signalerar den öppna dörren.

Det blev ännu kyligare när jag vände hemåt, för då fick jag plötsligt blåsten i ansiktet. Det var som om solen inte hittade hit.

Solen hittade inte till dessa heller.

Som en signal om föränderligheten i tillvaron – ja, allt kan ju slås i spillror eller explodera i glädjebubblor i nästa sekund – dessa olika nyanser. Alla en del av hösten. Den underbara. Min årstid.

Olika nyanser höst.

Vilken årstid är DIN årstid??

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Har det snöat hos dig?

Ett inlägg i vilket veckans nya fråga presenteras.

Väder är nånting som de flesta är intresserade av. Och nu går vi oundvikligen mot den årstid jag gillar allra sämst: vintern. På en del ställen i landet har det redan kommit snö. Men har det snöat hos dig? Det är vad Tofflan undrar den här veckan.

Frågan hittar du i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar. Det är också där du kan kommentera den, inte vid det här inlägget.

Tack på förhand för din medverkan!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha… mer höst… Mer höst!

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.

De flesta tycker att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.

I skrivande stund vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.

Ibland efter regnet kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Bilden ovan, på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.

Vid samma tillfälle fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Hösten är emellertid en sorgeperiod för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.

Lite sorgligt var det också att se idag att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Hösten kommer. Vad tycker du om det?

Ett inlägg som visar resultaten av den gångna veckans fråga.

Det är faktiskt lite höst nu, även om man har svårt att tro det. I skrivande stund visar min kökstermometer en utetemperatur närmare 36 grader på solsidan. På skuggsidan är det 22 grader. Och björkarnas löv har börjat bli gula och falla till marken…

Den gångna veckan undrade Tofflan vad du tycker om höstens antågande.

Så här fördelade sig de 28 inkomna svaren:

54 procent (15 personer) svarade: Det är ganska skönt. 

21 procent (sex personer) svarade: Nej fy för mörker, regn och rusk – som jag tycker att hösten är. 

18 procent (fem personer) svarade: Jättehärligt! Bästa årstiden, juh!

Sju procent (två personer) svarade: Other: 
har inget emot hösten, men ville ha liite mer sommar först
Blandade känslor, lite av alla alternativ.

Stort TACK till dig som klickade och skrev egna svarsalternativ. Jag hoppas att du kollar in den nya frågan här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lästips i augusti: Två biografier

Ett inlägg om min senaste artikel hos Uppsalanyheter.

Vare sig vi vill det eller ej närmar sig hösten. Och hösten är en alldeles utmärkt årstid att läsa böcker! (Ingen årstid är fel för denna sysselsättning!) Augusti månads boktips består av två böcker om lika många människor.

Jag vill ju vara fri och I kroppen min, böcker om Lena Nyman och Kristian Gidlund.

Läs vad jag skriver om böckerna hos Uppsalanyheter.se!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vilken årstid gillar du bäst?

Söndag och dags att kolla in vad läsarna tyckte. Den gångna veckan undrade Tofflan vilken årstid du gillar bäst.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

40 procent (tio personer) svarade: Sommaren! Den är kort, men underbar. 

36 procent (nio personer) svarade: Våren! Det gör inte alls ont när knoppar brister! 

24 procent (sex personer) svarade: Hösten – färgerna, regnen, mörkret, härliga innekvällar med tända ljus och en bra bok.

Ingen svarade Vinter – jag ÄLSKAR snö, kyla och halka! [Konstigt eftersom så många tyckte att jag var gnällig angående vintern…]

whitelady7-eva kommenterade:

Jag tycker mycket om min sommar här, som ju inte ens är så värst kort 🙂 Men ibland kan jag sakna årstiderna i Sverige, speciellt hösten. Jag älskar att plocka svamp, och det blir det inte mycket av här. Men vi har ju årstider vi med, trots att skillnaden inte är så tydlig här. Våren t ex, då går det liksom mest från grönt till lite mer grönt 🙂 Saknar inte vintern dock, och skulle jag göra det, så kan jag ju alltid åka söderut och se lite snö 🙂

SoP kommenterade:

Jag valde hösten, men den är bara snäppet över vintern- Tycker vintern är en skön viloperiod när julen är undanstökad .

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag röstar på våren. Det är den årstid jag gillar mest/bäst. Det är då allt vaknar till liv igen och ljuset återvänder. Det är då man kan börja så smått med cykelturer och få uppleva alla naturens små under. Måste ändå påpeka att alla årstiderna är fina på sitt vis. Dock gillar jag inte när det är under -10 grader, mina leder protesterar.
Ha det bäst!

Stort TACK till alla som deltog med klick och/eller kommentar! Jag hoppas du kollar in den nya frågan i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »