Partyfredag – högspänning?

Ett slut på arbetsveckan-inlägg.

---

 

Så var även denna arbetsvecka slut. Nu har jag jobbat sex veckor och en dag. Det känns som en evighet… Jag är inte lika trött om kvällarna som i början, men jag är trött. Och på fredagarna är inte bara arbetsveckan slut utan även Tofflan. Rubriken till det här inlägget var alltså något ironisk. Fast även om jag inte ska parta i kväll ska jag heller inte enbart slappa utan tvätta och börja städa. Men jag tvättar först så jag kan sitta en stund och rattla ner de här orden på min rätt trötta blogg.

En kan inte säga att veckan har inneburit högspänning – mer än igår, dårå, när det gick en SÄKRING och jag fick klättra upp till ELCENTRALEN och åtgärda det. Sen fick jag byta en glödlampa också och ställa in en och annan klocka som gick på el. Med tanke på smällen och doften av bränt ska jag kanske vara glad att jag kunde göra det… Tänk om jag hade strukit med…

Högspänning hittade jag på jobbet i veckan. Ja skylten, vill säga.

 

Jag vet var den finns nu.

Det har varit en blandad vecka med både bra dar och mindre bra. Men det är tur att de mindre bra finns så en uppskattar de bra desto mer. I vart fall var det skönt att gå hem idag och vara nöjd med veckans insatser – på flera plan. Inte går det att oroa sig för framtiden heller. Jag försöker lyssna och lära av min närmaste kollega. Och nu när jag vet var boxbollen finns… etc etc… Vi fick förresten fint besök idag på seneftermiddagen, jag och min kollega, av en mamma och en månad gammal pöjk vid namn Maskil. Ja, den lille heter givetvis inte det på riktigt, men med två föräldrar och skilda åsikter i namnfrågan är det en tillfällig kompromiss. Tillfällig, som sagt. Självklart ska barnet inte heta Maskil. Väldigt söt var han, för övrigt, tyckte hon som inte är nån barnmänniska. (Hon är nog det innerst inne, hon Tofflan… Hon ska för övrigt vikariera som förälder själv nästa helg.)

Kolsvart var det när jag åkte hem och fuktigt i luften. I morse gnällde fläktremmen igen, så jag åker väl på att byta den också. Får se om det är möjligt när jag ska göra den där rostgrunkan framöver. Det måste liksom göras nån gång, rost och slirande fläktrem är sånt som inte går över av sig självt. Jag handlade på Tokerian, men glömde köpa mjölk, så nu får jag ta en öl till middagen (= de två rostade mackorna). I morgon, däremot, blir det vin. Italienskt vin och dito mat. Vi firar sjuårig förlovningsdag en dag i förväg, nämligen. Fästmön följer sen med hem till mig, så jag behöver städa lite här hemma. Tänkte börja i kväll med badrummet och duschrummet/toan för att ta renbäddning, dammning och promenad med snabeldraken* i morgon. Anna jobbar då till klockan 15, så jag hinner fixa fint här innan jag åker och hämtar henne. På söndag ska jag söka några spännande utlysta tjänster, men mest ska jag helga vilodagen.

I övrigt blir det soft i kväll, mycket troligt med Väninnan, när jag har hängt tvätt och skurat våtutrymmen. Det är en riktigt intressant bok som faktiskt inte bara handlar om Anna Lindh utan mycket om sossarna och deras liv och leverne bakom kulisserna, före den riktiga mobil- och internet-/sociala medier-boomen.

Men… jag lämnar dig med visdomsord (?) upphittade på jobbet. Ytterligare en liten skylt som kanske är delvis norskt stavad eller dåligt korrekturläst. Sen får du gärna skriva några rader och berätta om vad DU har för dig i helgen!

Norskt ordspråk?

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Scholl Velvet Smooth fotfil HAR gett mig sammetslena fötter!

Ett inlägg om en skön julklapp.

---

 

Julklappen från bonusbarnen.

En av mina bästa julklappar förra året (förutom alla böcker, förstås!) var en batteridriven fotfil, Scholl Velvet Smooth. Jag fick den av mina bonusbarn, som säkert har hört mig klaga ett par gånger över mina onda och framför allt torra och hårda fötter. Dessutom har jag uppenbarligen rätt starka nävar, för de manuella fotfilar jag använde före julafton 2014 har jag lyckats ha sönder. Jag har liksom brutit av skaftet på dem.

Fotfil (och ny uppladdningsbar tandborste) stod högt på önskelistan till förra julen. Den mentala önskelistan, alltså. Den som fanns inne i mitt huvud. Därför blev jag väldigt glad när mina bonusbarn var så fyndiga och hittade denna perfekta fotfil till mig. (Det finns en viss misstanke om moderlig inblandning, dock.)

Jag har tidigare kört med fotkräm och manuell fotfil, som sagt. Varje kväll brukar jag smörja in fötterna i sängen med nån bra kräm som gör dem mjuka. I flera år har jag använt CCS fotkräm, men tyvärr bytte de doft på den till nån hemsk blommig historia som luktar parfymaffär. Därför har jag provat lita olika krämer den sista tiden. Dessutom vill jag också fila bort det hårda och torra på fötterna då och då. Med manuell fotfil blev fötterna OK just direkt efter filandet och insmörjningen. Dan därpå var de lika hårda och fnasiga som innan.

Ingen var väl så där jättesäker på hur bra den här batteridrivna fotfilen från Scholl skulle vara. Och kanske ska man inte ”recensera” sina presenter. Men när presenterna är så bra som den här har varit och är kan jag inte låta bli! Faktum är att mina fötter verkligen har blivit sammetslena och mjuka på knappa fem månader. Jag brukar fila fötterna och smörja in dem efter varje dusch och det blir ju några gånger i veckan (jag brukar duscha ungefär varannan dag).

Själva rollerhuvudet börjar först nu bli lite slitet och bör bytas ut. Kanske passar jag på just nu när Apotea, ett apotek på nätet, har kampanjpris på rollerhuvuden (två huvuden, ett extra grovt och ett soft för totalt 119 kronor). De är nämligen ganska dyra och ordinarie pris ligger närmare 150 kronor för två stycken. Samtidigt räcker dessa rollerhuvuden länge – jag har ju haft och använt mitt i snart fem månader. Även batterierna har räckt och det är vanliga freestylebatterier, som jag brukar kalla dem.

Jaa, jag är verkligen helnöjd med min fotfil! Ska jag komma med nån negativ kritik är det att den låter väldigt högt och illa när man använder den, typ i klass med en smärre borr.

Som guldkant på fottillvaron har jag hittat en fotkräm som funkar toppen ihop med filen. Det är Scholls dagliga fuktkräm för torr hud. Jag såg först när jag kollade noga på förpackningen att krämen är för torr hud på fötterna och ingen annanstans. Krämen funkar jättebra för mina fötter, den doftar OK och priset är kanon – jag betalade 33 kronor för en tub för ett tag sen på Tokerian.

Den dagliga fuktkrämen för torr hud och fotfilen, båda från Scholl, har gjort mina fötter sammetslena.

 

Toffelomdömet kan därför inte bli annat än det högsta. TACK, bästa bonusbarnena!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

In vino veritas…

Ett inlägg om vin och sanningar.

I kväll har vi talat sanningar. Ja, jag talar alltid sanning, min sanning, men… Jag bjuder dig på en direkt här genom att avslöja gårdagens resultat från Antikrundan i Malmö: Sämre än sämst. Jag har aldrig gjort så dåliga värderingar, trots att jag inledde med en fullpoängare. Ja, ja, man kan inte vara bäst jämt. Jag är aldrig bäst.

Fästmön var söt och ordnade ett kilo räkor med tillbehör till kvällen. I kylen låg en viting sen länge på kylning. Jag är inte bra på vita viner, men chardonnayviner brukar funka till det mesta – om de är väl kylda. Det var denna Drosty Hof. Den var visserligen ung och fruktig, men passade perfekt till räkorna. Så perfekt att vi till och med tog en svängom (!) i köket efter maten – till Magnus Carlssons härliga hits från såväl Barbadostiden som solokarriären. In vino veritas… Jag älskar faktiskt att dansa. Vi pratade till och med om en liten gemensam danskurs. Prata går ju bra.

Det blev en välbehövlig dusch och hårtvätt före maten. Jag kände mig allt annat än fräsch efter all ångestsvett som jag förgäves har försökt tvätta bort de senaste dagarna. Dagen idag har varit något bättre. Skälet till det är nog att jag helt enkelt var för trött för att bry mig. Blev bara lite ledsen på mig själv för att jag glömde bort att alltid vänliga I fyllde år idag. Men hon kom tillbaka från lunchen med en bukett rosor som hon fått av nån som älskar henne. Och det är ju inte dåligt!

I morgon ska min älskling jobba igen. Hon börjar mitt på dan och jobbar fram till kvällen. Jag ska åka och tanka, ringa mamma, gå ett varv med dammsugaren och försöka hinna slappa lite. Dessutom funderar jag på att göra ett besök på Systemet. Dels för att ladda med ett par flaskor vitt (alltid bra att ha på kylning, har jag insett!), dels för att kolla om jag får tag i en spännande röd italienare.

Nu har vi emellertid druckit klart med vin i afton. Kaffet har puttrat färdigt och jag ska duka fram i vardagsrummet. Det är gott att inte vara ensam hemma en fredagskväll såsom denna. Att dela kvällen med någon man älskar, att dela en del av sina tankar och funderingar med. Tillika en flaska vitt och ett kilo räkor. I denna stund är mina tankar ganska flytande och soft. Måndag ligger långt borta. Vem vet om jag lever då? Jag vet däremot att jag lever just nu.

En skön helg önskar jag dig! Och jag hoppas att du har nån att dela den med och att du inte känner dig ensam.

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: The Sittaford Mystery

Ett inlägg om en Miss Marple-film.

Ett lagom soft sätt att avsluta veckan och helgen är att glo på 7:ans Miss Marple-serie. Igår kväll slängde vi ner oss i soffa respektive fåtölj för att glo på Miss Marple: The Sittaford Mystery (2006). Både Fästmön och jag höll oss vakna.

Söndagar = Miss Marple-kväll i New Village.

En aning förvirrat är det hela. Inledningsvis irrar miss Marple runt på ett tåg och pratar alldeles för mycket, bland annat med en politiker, mr Trevelyan, på väg att efterträda Winston Churchill som premiärminister. Han är lagom road, men miss Marple inser att han är granne med brorsonen, den hon egentligen skulle möta på tåget. Brorsonen är försenad På grund av en snöstorm hamnar de på Sittaford House, där mr Trevelyan bor. Husets ägare själv insisterar på att tillbringa natten på byns hotell. På hotellet finns en brokig samling människor, bland andra mr Trevelyans adoptivson, en kvinna och hennes hunsade dotter, den skumme mr Smith-Jones, adoptivsonens fästmö, journalisten Charles med flera. Ingen är riktigt den h*n utger sig för att vara. Dessutom hör de på radio att en fånge är på rymmen i trakterna. För att få kvällen att gå spelar de Anden i glaset. Och anden förutspår död.

Borta i Sittamore House är miss Marple nära att att Turkish delight avsedd för mr Trevelyan. Men godiset har blivit förgiftat. Trevelyans bäste vän Enderby, som har väntat på dem i Sittamore house, ger sig iväg till hotellet för att varna Trevleyan. Försent, förstås…

I filmen ingår såväl kärlek som förskjutna barn dessutom. Jaa, det är en salig blandning och en härlig röra. Men som vanligt knäcker miss Marple nöten och kommer på vem mördaren är och mördarens motiv.

Filmen är baserad på boken The Murder at Hazelmoor, som kom ut i USA 1931.

Ganska spännande, om än rörig, får filmen högt Toffelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårlördag

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur hon fick ordning på sin balle* och köpte färgglatt att ha under.

Lördag och Fästmön är ledig – KORS I TAKET! Finväder dessutom. Så idag hade vi inget att skylla på utan det blev en promenad. Men först ringde jag faster E och därpå stegade vi iväg till Tokerian för att inhandla middagsmat. På Tokerian såg vi galningar i shorts – så jäklar varmt är det inte! Jag plockade ut medicin på apoteket i samma veva. Vi passade också på att titta in till Arge Kaj. Somliga skulle köpa trosor, men kom inte ihåg sin storlek. (Jaa, jag börjar bli fundersam över mitt minne på allvar… Medicinen tycks ju inte hjälpa…)

Vi passerade hemmet och slängde satte in varorna innan vi fortsatte ut i vårsolens glans. Fotas skulle det göras, förstås…

Min rödluva fotar.

Jag var lite rädd att jag skulle få ont i hälen, men hade jag fått det, skulle jag bara ha vänt hemåt igen och Anna kunde ha fortsatt på egen hand. Det gick i bra att gå och hälen höll sig lugn.

I trädgårdarna höll folk på att göra fint. Ett gäng försökte få ner ljusslinga från ett träd. Onödigt, tycker jag. Snart vänder det ju igen och blir mörkt.

Mycket sand är det här och var.

Solen värmde, men vinden var kall. Himlen var härligt blå och det var bara lite moln. Vi promenerade i bara luvatröjorna och såg säkert riktigt muppiga ut – Anna, som är kvinnan i familjen, i sin röda Puma-tröja, jag, som är mannen i familjen, i min svarta dito.

Blå himmel och bara lite moln idag.

På ett ställe såg vi en riktigt fin gammal bil. Jag tror bestämt att det var en gammal polisbil eftersom den hade extrautrustning i form av strålkastare på taket.

En gammal polisbil?

Efter ungefär 40 minuter vände vi hemåt. Vi passerade mitt kallförråd och hämtade balkongbordet som hade bott där över vintern. I vanliga fall brukar mina balkongmöbler få stå kvar på ballen över vintern med en presenning över sig. Men i år skulle där ju förvaras fönster på senhösten. Stolarna och pallarna fick plats i lägenhetsförrådet, bordet fick jag släpa bort till kallförrådet. Det var jätteskönt att få hjälp att bära tillbaka det nu!

Balkongbordet hämtades.

Sen kunde jag förstås inte låta bli att göra i ordning på ballen. Jag dammsög och hämtade in stolar och pallar, torkade av möblerna, la på en duk och dynor. Nu är det randigt (dynorna till pallarna), rutigt (dynorna till stolarna) och blommigt (duken till bordet). Ja ja, allt går i blått i alla fall. Alltid något.

Anna kokade kaffe och bredde sig en knäcke och tog en banan. Sen skulle vi premiärfika på ballen. Jag skulle just sätta tänderna i min kexchoklad när mamma ringde. Så jag fick vänta med chokladen en stund, trots att jag var så sugen. Det går liksom inte att prata i telefonen och äta kexchoklad samtidigt.

Kexchoklad och kaffe till mitt premiärfika på ballen.

Anna tyckte att det var lite kallt och hade med sig sin sjukfilt. Under den satt hon i luvatröja. Till och med luvan åkte på, så jag undrade om jag fikade med tomten, eller…

Tomten?

Så kom jag på att vi hade goda ostar till kvällen, men inga druvor. Slängde därför på mig jeansen och tog en ny runda till Tokerian. Tittade också in till Kaj och inhandlade tre par färgglada trosor – i rätt storlek (jag tittade efter hemma i lådan).

Färgglatt värre.

Det ena paret hade chihuahuor, rosa BH:ar och noter påtryckt, det andra hade serietidningsljud och det tredje paret hörlurar. Inte bara färgglatt utan rätt fantasifullt också, alltså.

Nu vilar jag ut en stund innan jag ska ställa mig vid spisen och steka Kalle till middag. Det blir en soft kväll i kväll, med god mat och dryck och förmodligen Unge kommissarie Morse – den senare tycker Anna är så skön att sova till i soffan.

*balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg mot sitt slut

Ja, det är förstås helgen jag menar i rubriken. Helgerna går så fort, jag hinner precis trappa ner så är det dags att trappa upp igen.

Igår vid lunchtid åkte jag till Fästmön och barnen i Himlen. Vädret var skit och vi hade inget annat inplanerat än att åka och handla. Anna gjorde god lördagsmiddag i tre varianter: stekt kycklingfilé med currysås till två, stekt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök och svamp till en samt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök, svamp och bacon till tre. Alla fick ris. Och alla blev mätta. Anna lagar fantastiskt god mat och det känns lite jobbigt att vara matkrånglig som jag är (inget annat kött än kalkon eller kyckling).

Annas köksfönster.

Kvällen blev soft för min del. Det är så skönt att bara få vara. Att höra livet pågå runt omkring och delta lite grann. Så mycket jag orkar. Det blev fyra Wordfeudmatcher med tre olika motståndare, jag förlorade alla matcher utom en. Men det gör ingenting! Det var roliga matcher. Och så kan jag logga in på Annas trådlösa nät så att det inte kostar mig nånting. Jag har ju inte särskilt mycket att surfa för gratis på tjänstemobilen, annars… Sen satt jag förstås vid lilla datorn också. Passar på att ladda ner uppdateringar till den när jag är hos Anna, för mobilstickan har ju också sina begränsningar vad gäller hur många GB jag kan köra utan att det blir stopp.

Lördagskväll vid datorn med ett glas rött intill.

Vi glodde på Sherlock Holmes på TV, men Anna somnade och jag tyckte filmen var urtrist, så jag bloggade lite i stället. Och spelade Wordfeud. När klockan började närma sig halv tolv gav jag upp och hoppade i säng efter sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Anna joinade strax och då sov jag nästan.

I morse vaknade jag tio över sju och hade jätteont i magen. Det är väl som det är med det. Efter ett tag kunde jag slumra lite tills det var dags att masa sig ur sängen om inte dagen skulle gå förlorad.

Efter frukost blev det lite datoriserande för min del – ända tills datorn blev helt svart. Lite svettigt, men jag har ju egentligen inget viktigt på den. Den är bara så bra att ha när man rör på sig. Hur som helst lyckades jag starta om den och den startade som den skulle. Lite skönt, ändå.

Lite mer handling blev det samt inlämnande av Lotto (vann inte en spänn) innan jag skjutsade hem Anna till sig och åkte hem till mig. Anna hade tvättstugan och jag skulle också tvätta. Det låg jeans i maskinen vars tvätt alldeles nyss är hängd.

Jag har säkerhetskopierat filer tills USB-stickan tog slut, så nu har jag lånat jobbets. Ska nog försöka skaffa en extern hårddisk, det här med USB-stickor som arkiv vet man ju hur det blir – de kommer bort.

Mamma har fått ett samtal om 45 minuter, så jag är lite trött i örat just nu. Men jag vet att hon känner sig ensam på sitt sätt, och jag på mitt. Och julen ska vi inte tala om… Nehej, just det…

Vi är många som känner oss lite ensamma då och då. 

Med tanke på sakernas förhållande kan jag inte planera nånting som det är just nu. Det är tungt och tärande, men jag försöker att inte tappa sugen. Jag ska strax skriva av mig i ett låst inlägg om just sakernas förhållande. Ständigt denna übertrötthet i kombination med oro är väldigt energislukande. Och att inte kunna vara med hjärtat sitt när man vill och bäst behöver känns också tungt, särskilt vissa dagar.

Ett ensamt hjärta.

Men jag är glad att mitt hjärta har ett annat hjärta som det kan koppla upp sig mot. Det är inte alla förunt!

I kväll blir det kycklingkorv och potatisklyftor till middag om jag har tur och hittar nåt sånt i frysen. Tänkte runda av aftonen med första delen av två av Arne Dahls: Ont blod som går på SvT1 klockan 21.

Vad gör du en söndag som denna???

Livet är kort.

Read Full Post »

En soft dag

Varning för Kiss och Bajs!!!

Idag har jag en riktig hemmadag! Jag gillar verkligen att gå och skrota hemma – om jag inte är tvungen till det utan det är självvalt. Utanför regnar det fortfarande och jag njuter i fulla drag av att bara göra… ingenting.

Riktigt sant är det ju inte att jag inte gör nånting, för jag har ju tvättat en maskin och bäddat rent med mina nya satinlakan.

Titta så fint det blev! 

Överkastat är nytvättat och hänger på tork, så bara för bildarrangemangets skull la jag dit Kiss och Bajs. De tronar annars, tillsammans med ett antal kuddar, ovanpå överkastet.

Nu ska man emellertid inte blanda ihop Kiss och Bajs i gosedjursversion med den fina akvarell jag fick till 50-årsdagen av Arga Klara. Den tronar än så länge i min bokhylla i sovrummet, i väntan på att jag ska hitta en passande ram. Den slutliga placeringen är ännu inte bestämd, men det kan bli på toadörren i hallen. Jag menar, då slipper ju folk gå in i städskåpet eller nån garderob av misstag när de vill kissa eller bajsa.

Kiss och Bajs i akvarellform. När vi ses ska jag be konstnären Klara att signera verket!

Jag känner mig döäcklig, men ingen mer än jag själv drabbas. Jag har bara borstat tänderna och inte tvättat mig ännu och jag går omkring i rena underkläder, men skitful, oformlig grågrön t-shirt och slitna, tjockissvarta Nike-brallor. Igår slog det mig att ALLA som har gråa mjukisbrax tycks vara tjocka. Varför köper de inte tjockis-svarta mjukisbrax i stället? Då kan man åtminstone lura sig själv att fetman inte syns så mycket. Nä, gråa mjukisbrax gillar jag INTE.

Vad ska jag hitta på nu då? Tja, jag ska ta en surfrunda och sen blir det väl att slå en signal till mamma. Hon är så väldigt tyst den här veckan och skälet är ju hockey, vad nu det är för dumt påhitt!

Klockan 16 slutar Fästmön jobba och då ska jag åka och hämta henne. Vi måste sen stanna nånstans och kompletteringshandla till kvällens middag, som blir Tofflan’s cookalong no. 5.

Å vad jag njuter av tystnaden! Det enda som hörs är knattret av tangenterna och tyvärr en unge som gallskriker då och då. Men det senare får man borthöra ifrån. Jag är så glad att jag slipper höra sjutton olika musikstilar och färdigskrattade TV-program* samtidigt. Det enda som hörs i just denna stund är regnet… ungen som gallskriker…

Vad gör du idag då???

*färdigskrattade TV-program = TV-program där en (inspelad) publik hör skratta på de rätta ställena. Det bevisar en gång för alla att komedi inte är roligt. Jag menar, varför måste man tala om för folk när det är plats för skratt?

Read Full Post »