Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oreda’

Ett milsvitt inlägg.



Varning för toalettskämt!

 

Upptagetlampan är tänd

Toaletten är upptagen!

Ha ha ha! Du trodde väl inte att jag löper eller så? Nä, det var länge sen jag var en löpsk hynda sprang. Fästmön har, under våra åtta år tillsammans, sett mig skena en enda gång. Springa är liksom inte nåt jag gör. Men på mitt nya, snart mycket gamla jobb (sju veckor på torsdag) sitter jag faktiskt inte stilla, trots att det är ett kontorsjobb där jag är tämligen bunden vid min dator. Skälet till att jag rör på mig är… toalettbesök…


Jag ska berätta hur det är
utan att för den skull dyka djupt ner i nån toalett. Sånt blir somliga så irriterade på när jag skriver om, medan andra tycker att det är sköj. Själv har jag en livlig kiss- och bajshumor. (Dessutom tvingar jag ingen att läsa min blogg.) Fast nu ska det inte handla om vad jag – eller nån annan – gör på toaletten utan om vägen dit.

En kan säga att min arbetsplats är Korridorernas Paradis. Korridorerna är många och långa. Och det är en bit till närmaste toalett. Den närmaste ligger inte en mil bort, men väl ett kvarter från mitt kontor. Men för att vi i De Arbetandes Skara inte ska springa benen av oss i onödan finns det fiffiga saker på jobbet: toalettlampor i korridoren. (Egentligen är lamporna rena saftblandare.) När jag svänger runt hörnet och ser att lampan lyser som här ovan får jag styra stegen åt annat håll, in i en annan korridor.

Upptagetlampan är släckt

Upptagetlampan är släckt och där finns en ledig toalett.

I stället för att svänga höger rundar jag en trappnedgång och svänger vänster. Det brukar vara ett säkert kort, för där finns nämligen två (2) toaletter bredvid varandra. I korridoren ner mot dem finns en toalettlampa och om den är släckt är nån av eller båda toaletterna lediga. Det räcker med en för min del.

När en fikar på Café Java kan det ibland roa en Toffla att observera folks toalettspring. Jag har svårt att låta bli att skratta när jag ser nån stega mot den förstnämnda toaletten bara för att upptäcka att lampan är tänd. Vederbörande gör då helt om och tar korridoren mot de två toaletterna. Men jisses vilken tvärnit det blir i korridoren om toalettlampan där plötsligt tänds!

Ja, det är förstås roligast när det händer andra. När det händer mig själv går jag muttrande med korsade ben (försök själv, det är inte så jävla lätt att gå fort då!) flera mil och söker upp en tredje toalettkorridor åt helt annat håll. Vissa dar är det en evig jakt på ledig toalett och faktum är att det känns som om jag går många mil…

Skåp med lampa tomte och parfym

Oreda i kollegans skåp som innehåller till exempel en lampa, en sax, en tomte och en flaska parfym.

Idag har det varit en betydligt bättre dag på jobbet än igår. Jag kom igång med flera jobb samtidigt som jag kompletterade andra, tog emot besök på rummet och lite annat. Närmaste kollegan är en pärla och jag är så tacksam att h*n finns, för h*n har en förmåga att både lyfta mitt humör och hitta nya lösningar. Vi jobbar för det mesta var för sig, men ibland händer det att vi jobbar med samma produkt. Då har vi intensiva jobbmöten vid nåns skrivbord och fasen så mycket lättare det går när en har nån som kollegan som flåsar en i nacken. Är det andra som flåsar mig i nacken blir jag bara stressad.

Det blir en del flams också, men jag kan ju inte hjälpa att jag är nyfiken. I ett hörn inne hos kollegan står ett gammalt högt arkivskåp med jalusidörr. Det tyckte jag såg spännande ut idag och slet upp dörren. Jag måste ju säga att det var en väldig röra i skåpet… Kollegan skyllde förstås ifrån sig och sa att det var nån annans oreda och grejor. Men jag undrar, jag… Samtidigt… inne hos mig har jag hittat en tröja, en halsduk och ett par glasögon, till exempel, som ingen vill kännas vid.

Det var tur att jag fick flamsa lite på jobbet innan jag åkte hem, för när jag var nästan hemma hamnade jag i en milslång bilkö. Och där blev jag sittande en go stund. Slutligen nådde jag näst sista rondellen och upptäckte då en bil som fått sig en kyss och var uppbaxad på själva rondellen. Den som körde den kunde nog hålla sig för skratt, så jag ska inte klaga även om jag gärna hade gjort nåt annat än att sitta i en bilkö efter en intensiv arbetsdag. Men till sist kunde jag svänga in på Tokerians parkering och köpa lite smör och luncher och min TV-tidning. Och nu tänker jag bläddra i den senare medan jag äter min rostade mackor-middag.

Bilköer

Lååånga köer på vägen hem…


Ha en trevlig kväll! Jag hoppas du slipper både toalopp och bilköer…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inbäddat inlägg.


 

bäddad säng

Sängen är bäddad, men jag har Kiss och Bajs i den.

Om det var nåt jag avskydde när jag var ung så var det att bädda sängen. Under gymnasieåren gjorde jag dessutom ett sovrum av en gå-in-garderob, vilket i sin tur medförde att det där med att bädda snyggt var omöjligt. Men under året i södra England lärde jag mig sannerligen att bädda! Ägarinnan av det resthome där jag först jobbade var en kraftig och kraftfull kvinna vars irländska svarta ögon blixtrade när jag som 18-åring hade missat att släta ut en liten skrynkla i underlakanet. Jisses anoga så rädd jag var för mrs Turner! Hon kunde vara väldigt snäll – och då fick man tilltala henne Anne – men hon kunde också bli fruktansvärt elak när hon var arg på en. Mrs Turner brukade fråga om jag inte bäddade sängen och om vi inte strök våra lakan i Sverige.

We use machines for that!

svarade jag med darrande stämma och tänkte på manglar. Kärr… Mrs Turners ögon blixtrade ännu mer och hon rev upp ytterligare fem sängar som jag fick bädda om. Men först efter att jag hade tömt pottorna hos mr E och mrs MH… Jag lärde mig snart hur jag skulle andas – eller inte andas, snarare! – när jag bar nattkärlen av porslin för tömning.

Som vuxen bäddar jag sängen varje dag och tänker inte så mycket på det, jag bara gör det. Jag skulle däremot aldrig låta bli att göra det. Det händer till och med att jag sänder mrs Turner en tacksamhetens tanke för att hon lärde mig vika kuverthörn på underlakanen.

Häromdan läste jag på Expressens Leva & bo-webbplats om fem skäl till att en ska bädda sängen varje morgon. Jag delar med mig!

  1. Du blir mindre stressad.
    Jo, jag mår faktiskt bättre om mitt hem är prydligt. Det finns studier som visar att kvinnors stresshormoner ökar bara av att se oreda, så är du kvinna är det ännu smartare att bädda sängen, alltså.
  2. Det är skönare att gå och lägga sig på kvällen.
    JA!
  3. Du kan minska allergirisken.
    Genom att dra överkastet över sängen kommer där inte ner nåt damm under dan. Och inga husdjur kommer åt att håra ner. Men låt sängen först vädra en stund innan du bäddar den.
  4. Du slipper bli generad om du får besök.
    Oplanerade besök händer. Det går ju att stänga dörren till sovrummet, visserligen, men alla kanske inte har ett separat sovrum. Obäddad säng ser slarvigt ut!
  5. Du får en god vana.
    Att bädda sängen är en god vana. Startar du en god vana är det lättare att starta flera.


Här får du lite mer tips ifall du vill

bädda sängen som på hotell

bädda sängen medan du fortfarande är i den

slippa göra missar när du tvättar lakan


Och nu vill jag förstås veta om DU bäddar sängen varje morgon eller inte… Skriv en rad i en kommentar – om du vågar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite filosoferande inlägg. Och ganska litterärt.


 

Rödrutig dörr med hänglås på gult hus

I natt låser jag ytterdörren!!! Dörren på bilden är dock inte min. 

Nog kan jag tycka att det är bra att hålla alla dörrar öppna i vissa sammanhang – en del sammanhang bättre än andra. Men att sova en hel natt med öppen ytterdörr, det är inte OK, det är slarvigt och ren och skär glömska. Jag var ute i mitt lägenhetsförråd igår kväll och letade efter lite teknikprylar. Förrådet låste jag sen så fint, men inte ytterdörren. Tack och lov ligger både plånbok och bilnycklar kvar på sina ställen. Inte i hallen, förstås, även om en presumtiv nattlig besökare säkerligen hade hittat dem. Det känns gott att veta att ingen sån kom till mitt sovrum. Jag är för ful för att antastas. I natt ska jag se till att ytterdörren är ordentligt låst, för då har jag ju FEM på besök i gästrummet – vilket är närmare till ytterdörren än mitt sovrum. Och inte vill jag att FEM ska bli antastad! Det har vi inte tid med, denna kommande helg vars program* börjar bli späckat…

Sol grå himmel del av tak

Så här såg det ut när jag kom hem från gårdagens shoppingtur på Tokerian

När man ska besöka en vän norrut, såsom FEM ska göra, är det svårt att packa rätt kläder. Väderleken här har verkligen betoningen på sista delen i ordet – leken. Gårdagen omfattade alla sorters väder och årstider. Sol och regn varvades och det gillar jag. Men det är svårt det där med kläder. Och man vill inte precis bli överraskad av ett skyfall när man stiger utanför porten…

Helgens program, ja… Gissningsvis anländer FEM nån gång idag på eftermiddagen. Hon har avslöjat att hon ska medföra en påse ost. Jag möter upp på vanligt ställe. Innan kvällen är slut ska vi ha fikat och ätit MASSOR av Ballerinakex, kollat in inställningarna på skrivbordsstolen jag fick av A och J, besökt Återbruket, köpt mat på ChopChop. Bland annat. Jag gissar att vi lär babbla en hel del också. Läsa brukar vi göra när vi ses, men nu har det hänt så mycket sen sist att böckerna får vänta en stund.

Mina bokhyllor

Iiiiiiiiiiiiiii! Oreda bland böckerna!

I morgon väntar en lååång loppisrunda. FEM har avslöjat att hon ska ta STORA bilen med sig. Så vem vet, jag kanske passar på att mer aktivt titta efter en eller ett par bokhyllor – jag fick ju en födelsedagspeng av mamma. För läget bland mina litterära verk börjar bli smått akut – se själv… Det råder totalt kaos och fullständig oreda i mitt en gång så välorganiserade bibliotek där böcker stod i landsordning och bokstavsordning, inte nån jävla färgordning (trams, tycker jag!).

Nu tänker du säkert som jag att nog går det att klämma in ytterligare en och annan bok. Men betänk då att böckerna som ligger i mina att läsa-högar inte är få och också ska få plats… Och ett paket från Bokus med Tomte-Åsas julklappsböcker är även på ingång…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jaa du FEM… 
Om du tror att du ska få ta det lugnt här… På söndag ska vi ju också till ett ställe med nya och oanvända prylar för att införskaffa nån liten uppmuntrande sak till en person som har gjort sig förtjänt av det. Själv ska jag inte alls shoppa så mycket i helgen – mer än möjligen nån bokhylla eller nån enstaka bok på som finns uppsatt på min inköpslista på second hand. I övrigt råder köpstopp. Men igår var jag tvungen att inhandla förbrukningsmaterial för mitt administrativa arbete – och som bonus för det skulle jag få en liten present! DET var inte dåligt, inkClub!

Jag får alltså besök i helgen och jag tänker dessutom tvinga min gäst att gästblogga här! Men vad har DU för dig??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!!!


*program = min pappas mostrar gjorde alltid späckade PROGRAM när man besökte dem i Helsingfors. Och de förväntade sig lika späckade program när de besökte oss. En gång, efter en riktig partynatt, hittade jag dem sittande i köket i min studentkorridor… Partyt hade varit i mitt rum och där var det inte röjt – jag hade tillbringat natten annorstädes… Men DET är en annan historia…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sprattlande inlägg.


 

Även om vi ska bort i kväll måste vi ju fixa godis. Det är ju trots allt lördag. Det var inget att fundera nån längre stund över utan vi stegade iväg mot TokerianFästmön lättklädd i tischa och shorts, jag tungklädd i tjockis-svart tischa, en bandero runt halsen (Toffelhalsen kan ju bli förkyld!), mörka jeans och luvatröja.

Vi började med att titta in på nyöppnade MM-affären. Där fanns mycket smått och gott. Anna fastnade bland sminket, jag fastnade ingenstans. Smink, hygien, underkläder, sportkläder, badrumsgrejor, köksgrejor, mattor, lakan, kuddar, färg, chips, strumpor, godis och massor av andra prylar trängs nu i lokalerna där Kaj tidigare höll till.

På Tokerian var det som vanligt fullt av buron och vi var värst av dem alla. Vi är riktigt sprattliga, jag tror baske mig att det är nerver inför kvällens föreställning. Man kan rentav tro att vi ska upp på scenen och sprattla med benen tillsammans med Sarah. Men det tror jag inte blir verklighet – vi sprattlar bara på våra lokala affär…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och du… Innan vi sprattlar vidare… Glöm inte att kika in här i morgon, söndag, vid 18-tiden. Då ska du få en närmare titt på..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om grannar.


 

snusklutt

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

grill

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen – om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

  1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
  2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[…] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden […]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som står i rubriken.


Egentligen skulle jag inte behöva skriva
nåt inlägg här, för det jag ska skriva om står i rubriken. Och mellan orden skulle du ju kunna gissa, om du till äventyrs råkar läsa här.

Men… min dag har i princip bestått av möten – såväl inbokade som avbokade. Däremellan lite handpåläggningar och annat jobb. Det går framåt. Jag känner mig säkrare i min roll. Typat, det är ju snart dags att lämna byggnaden… Möten är inte av ondo – om de är bra. Idag har det varit bra möten. Korta och intensiva.

Nån KRAM har jag emellertid inte fått idag, trots att det gapas om att det är Kramens dag idag. Fast ärligt talat är det mest Fästmön jag vill kramas med. Och kanske Leila Lindholm och Malena Ernman <= retas med Anna!

Till tröst för utebliven kram stannade jag på Tokerian innan jag landade hemma för att unna mig nåt. Där inhandlade jag diverse trista varor, men också den andra osten för presentkort nummer två från Boxholmsost. Jag vann ju 150 kronor presentkort på ost hos Klara för ett tag sen.

Boxholms borgmästarost

Ost nummer två för presentkorten från Boxholmsost som jag vann blev Borgmästarost.


När jag har inhandlat
och avsmakat min tredje Boxholmsost ska jag skriva och berätta vad jag tyckte om ostarna, jag lovar, eftersom vissa läsare har efterfrågat det! I samband med detta ska jag också tala om det korrekta uttalet av Boxholmsost – för det tycks ju de flesta ha problem med. Lika stora problem som ståkkholmarna när de ska säga Östgötagatan. Då säger det just

Ustjööötagatan.

I själva verket borde gatan uttalas

Öööchöttagatan.

Typ. Sug på den, så länge!..

På Tokerian var det tokigare än nånsin. Det vill säga totalt kaos. De flyttar runt på ALLTING i affären. Som kund hittar man INGENTING. Som personal skulle jag få SOLSTING eller nånting ditåt under dessa veckor som flyttandet pågår. Idag noterade jag i alla fall att de fått hade fått upp en skylt där man bad om ursäkt för oredan (som ju har pågått nån vecka, minst). En sån skylt fanns inte häromdan när jag var där och handlade försökte handla.

Roligare kan man alltså ha det just nu än att handla på Tokerian. Man kan till exempel roa sig med att köpa och läsa Allers nummer 5/2014 som kommer ut på torsdag (för den som inte prenumererar och redan har fått tidningen). Där kan man nämligen få se en snygg bild på Tofflan (före klippningen) samt läsa om hennes mage. Lite roligt nog handlar artikeln om det minsta problemet som har varit/är med hennes mage. Men ändå.

Tofflan i Allers

Tofflan i Allers nummer 5 2014.


Och nej.
Bilden i Allers är inte en selfie, den är tagen av en proffsfotograf. Artikeln är skriven av en frilansare som inte riktigt fick till det, tycker jag, som inte känner igen mig i den skrivna bilden av mig själv. Men jag har fått fakta- och citatgranska.

Dags att äta kvällsmat – rostade mackor med Boxholms Chiliost. Det bränner gott i maggen!


Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »