Interpoolande med polare

Ett inlägg lite på sniskan.

---

 

Jag tar att jag vaknade med huvudvärk och protesterande mage. Värt efter några timmars umgänge med några före detta kollegor. NK* och jag strålade samman lite tidigare. Det blev en härlig pratstund. En sån stund som jag har saknat oerhört de här senaste två veckorna. En stund när vi uppdaterade varandra om… ”allt”. Så ja. Värt. Värt att vakna med huvudvärk och en mage som kämpar med att försöka bryta ner cole slaw och halloumiburgare… Det var så oerhört skönt att få vara… lite på sniskan en stund igår kväll…

Lite på sniskan på väg hem…

Det var en annorlunda konstellation i övrigt som strålade samman igår. Sex män och två kvinnor som mest samtalade på engelska och åt och drack på Interpool vid gågatan i Uppsala. Det är alltid så spännande med… udda blandningar av människor. Jag kände igen alla, men jag hade inte mer än hälsat på somliga…

När NK och jag anlände var det fortfarande ljust ute. Stället var stort och ganska tomt, men fylldes snart upp av after workande arbetskamrater. Vi höll på att missa kollegorna där vi satt vid biljardborden. Kollegorna hade bänkat sig vid middagsbord i andra änden av lokalen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag sänkte fyra Eriksberg, det vill säga två liter öl. Halloumiburgaren med tillbehör såsom cole slaw var underbart god och portionen stor – liksom priset. Men det var helt OK. Servicen var på topp, personalen trevlig och tillmötesgående och stämningen på stället trivsam och avslappnad. Hit ska jag gå igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag lämnade byggnaden med ett minne och ett visitkort rikare. Uppsala by night kändes nästan… spöklikt… Jag tog några bilder, men varken fotograf eller mobilkamera förmådde skapa storverk. Har du möjlighet kolla i stället in @renlerphotography på Instagram! Tack Olga för ett bra initiativ och en fin kväll!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kaffe på sängen och lite läsning för att få tillbaka färgerna.

Min lördag har börjat med sedvanligt kaffe på sängen och en stunds läsning, allt för att försöka få tillbaka färgerna. Jag förstår inte hur jag kan vara så lugn som jag är, för en timme innan jag skulle åka ner på stan igår fick jag ett telefonsamtal som rörde upp massor av känslor. Och även om jag inte ska ta ut nåt i förskott hoppas –HOPPAS – jag att den där flaskan Gula änkan har legat tillräckligt länge på kylning. Det vore inte helt fel att få öppna den snart. Idag blir det emellertid inte. Jag nöjer mig bra med Fästmöns sällskap, grillad kalkon och ett svindyrt Amarone.

Ha en fin fortsättning på helgen!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lill-lördag med spännande möten och människor

Ett inlägg om en konstig dag.

---

 

Plötsligt var jag nere på stan idag.

Idag är det lill-lördag. Eller onsdag, dårå, som en vanligen benämner dan. För min del blev det bara en konstig dag. Plötsligt fann jag mig vara nervös. Jag tog bilen till ett spännande möte. Det blev en stund över nere på stan före mötet och jag passade på att prata en stund med en före detta chef från Den Bästa Arbetsplatsen. Jag tog det som ett gott tecken, gick in i mötet, levererade mitt bästa och åkte sen tillbaka till jobbet – relativt utmattad.

Men var lugn, jag har jobbat idag också! Det är främst två produkter jag har ägnat min uppmärksamhet, men jag har även tagit kontakt med författarna bakom dessa två. För en tredje och fjärde blev det en spontan kontakt i morse. Jag kan bara säga att personliga möten är bra. De ger så mycket bonus att inget överträffar dem i vissa sammanhang. Sen gillar jag att träffa nya människor också – och framför allt att se personerna bakom verken.

Från sjuklingen och personer i dess närhet kommer rapporter om framsteg. Det lugnar mig. Jag har känt mig lite för lite delaktig, men vill samtidigt varken trampa på tår eller störa. Och så har jag ju varit tvungen att jobba över lite varje dag den här veckan för att kompensera den timme mitt möte idag tog. (Min chef på plats har varit väldigt tillmötesgående.) Kanske hinner jag titta in på sjuksalen under morgondagen, efter jobbet.

För vem eller vad är det lilla handtaget till vänster i bild? Dörren går in till min chef på plats.

På tal om min chef på plats spekulerar vi hej vilt om ett mysko handtag som sitter på dörren till chefens kontor. Handtaget är väldigt litet och sitter mycket långt ner på dörren. Jag har svårt att tänka mig att en rullstolsburen skulle kunna använda det. Så frågan är för vem och för vad… Har DU några förslag får du gärna lämna dem i en kommentar nedan!

Det blir allt mörkare om dagarna – både på morgonarna och kvällarna. Idag var det lite blött också. Jag går sällan ut om vardagskvällarna. Den här veckan har jag laddat en del för dagens möte, men också läst ganska mycket. Jag parallelläser ju två böcker av vitt skilda karaktärer – den ena boken handlar om August Strindbergs första fru, den andra om en sjukdom. Det är spännande och ett annorlunda sätt att läsa. Jag trodde att det skulle bli knepigt, men icke!

Uppäggande toffelmiddag i kväll.

Jag har överraskat mig själv genom att laga mat när jag kom hem och ska strax inta min lilla middag. Men jag kan inte låta bli att fundera över att SvT vann ett mål kring sociala medier och en anställd. En anställd hade uttryckt personliga åsikter på Facebook i frågor som h*n bevakade som reporter och programledare. SvT gav då den anställde nya arbetsuppgifter varpå den anställdes fack gick till arbetsdomstolen. Domstolen fann att SvT inte hade brutit mot kollektivavtal eller mot nåt annat avtal och gav SvT rätt. Som tur är betalar facket och inte den anställde rättegångskostnaderna på 250 000 kronor. Men frågan är om domslutet är rätt eller fel? Jag har nog dubbla känslor kring det hela. Vad tycker DU??? Skriv några rader i en kommentar och tyck till!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utredda oklarheter och svalka

Ett inlägg där bland annat Lisa vid a-kassan får credit.

---

 

Det har nu gått 18 dar sen jag postade min ansökan till a-kassan. Jag har inte fått nåt besked. Men idag fick jag en signal om att det fanns ett meddelande på Mina sidor hos a-kassan på webben. Jag loggade in efter mycket om och många men med e-legitimationen (varför ska tekniken alltid krångla?). Normalbegåvad – och lite till – som jag är, hade jag stora svårigheter att förstå vad där stod. Vadå? Deltidsarbete? Jag har aldrig haft nåt deltidsarbete! Antingen har jag jobbat heltid eller så har jag varit arbetslös. Det var bara att bita i det sura äpplet och slå numret till a-kassan. Jag bävade, för det brukar vara ena riktiga surkart som svarar. Människor, som utgår från att jag ringer in för att på falska grunder försöka tillskansa mig de futtiga kronor som a-kasseersättningen består av.

Idag svarade Lisa. Pigg och trevlig, tillmötesgående och serviceinriktad. Jag blev glatt överraskad. Lisa kollade upp varför jag inte fått nån bekräftelse om att jag får ersättning, för från hennes sida framgick att det kommer en utbetalning i nästa vecka. Jag får då ersättning för en vecka (det är ju karensdagar). Det är min ”lön” för juli månad. Skrattretande, eller hur? Vem kan leva på 3 400 kronor minus skatt? Det räcker ju inte ens till min hyra! Men jag har lön kvar sen juni och hoppas på att få min innestående semester utbetald nu i juli också. Jag borde klara mig.

Till sist hittade Lisa min inkomna ansökan och mina papper. NÅN hade lagt undan dem i nån mapp. Men det där konstiga med deltiden skulle hon ta reda på mer om och lovade ringa tillbaka. Och tänk, Lisa ringde tillbaka inom en timme! Det hade blivit fel hos a-kassan (surprise, surprise…), men nu var det tillrättat. För att ha jobbat för arbetsgivare #2 i åtta timmar under sex månader kan inte riktigt ses som en deltid, utan som ett uppdrag.

Nu är jag lättad, så även min mage. Den vände sig naturligtvis ut-och-in, en sedvanlig reaktion när a-kassan krånglar. Och så har det väl lite att göra med värmen, också. Vi har vaknat till en ny, het dag. Jag har, förutom att jag har telefonerat med a-kassan två gånger, även sökt två jobb. Det var vad jag hittade idag. Men jag ligger ändå på plus ett, eftersom aktiviteter kring jobbsökeri också räknas i mitt eget lilla piska-och-morot-system. (Piskan viner, morötter gillar jag inte. You get the pic?)

Ginger Joe – i höga glas och med massor av is.

Igår kväll promenerade vi över till Maestro för att äta pizza och dricka Ginger Joe. Vi tog var sin Joe i höga glas, med massor av is. Det var härligt efter såväl promenad som en het dag! Ingefära är verkligen en intressant… rot? Eller vad säger man?

På Maestro blir servicen bara sämre och sämre. Personalen springer omkring och gör jag vet inte vad. Igår såg vi två ur personalen gå ut med en hund! Killen som serverade oss har uppenbara problem att förstå vad jag säger. Jag bad om en servett och han frågade om jag ville ha en filt… OBS! Han är svensk! Dessutom skämtade han med gästerna så att de blev förbannade! Jag noterade att han sa nåt märkligt till ett par vid bordet bredvid. Mannen, något äldre än jag, såg mycket arg ut.

I lyktans sken.

Vi traskade hemåt medan solen gick ner bakom våra ryggar. Satt på ballen* en stund och njöt av svalkan. Tände min gamla och jätteskitiga lilla svarta lykta, som jag grävde fram i lägenhetsförrådet igår. Det var för mörkt för att läsa, så vi satt mest och småpratade och spelade ett visst ordspel. Livet kändes i den stunden ganska gott, arbetslösheten till trots.

Medan jag har suttit och sökt jobb och telefonerat med a-kassan nu på morgonen har min duktiga Fästmö varit ute och travat i nästan fyra kilometer. Rosig om kinderna har hon svalkat av sig på ballen. Som tur är har vi skugga där fram till klockan 16, när solen rundar huset. Markisen hjälper mot ljuset, men inte mot värmen. Fast jag måste säga att jag inte känner mig särskilt plågad av värmen hittills. Jag njuter mest!

I kväll ska vi äta räkor som jag inhandlade häromdan till extrapris. Men vi behöver komplettera med en flaska vitt vin och aioli, så det ska vi åka iväg och handla.

Jag hoppas att du får en fin fredag! Och så vill jag tacka ALLA som på olika sätt har visat sitt stöd gentemot vår modiga Frida!

Här kan du läsa mitt inlägg om Frida om du har missat det!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blanketter och otrevligt på a-kassan

Ett icke förvånat inlägg.

---

 

Så småningom fattade jag varför jag var så arg idag. Det handlar inte bara om att jag har sovit för lite de senaste nätterna. Undermedvetet hade jag bestämt mig för att ta tag i lite… byråkrati idag. Om man inte redan är arg, så blir man. Därför tog jag det säkra före det osäkra och var arg en stund på förmiddagen.

Och ja, jag ägnade mig åt byråkrati på arbetstid. Skälet är mycket enkelt: min a-kassa använder blanketter på webben som man bara kan fylla i om man använder webbläsaren Explorer. Den webbläsaren använder jag inte hemma.

Det var två blanketter jag tänkte förbereda. Dels var det anmälan till a-kassan, dels en blankett som en av mina arbetsgivare ska fylla i egentligen och skriva under. Eftersom det handlar om en arbetsgivare som jag jobbar åt högst åtta timmar om året (!) ringde jag, min idiot, till a-kassan för att höra om jag möjligen  kunde slippa att fixa den här blanketten. Det går nämligen åt ganska mycket tid att fylla i den här blanketten på två sidor. Jag brukar fylla i så mycket jag kan av denna blankett åt just den här arbetsgivaren. Arbetsgivaren granskar sen de timmar jag har angett och skriver under – om allt är korrekt ifyllt, förstås. Annars skriver h*n om blanketten. Mycket tid, en del postgång, ett och annat telefonsamtal, alltså. För att redovisa åtta timmar om året, ungefär.

Men nej. Personen på a-kassan förstod inte ens vad jag menade när jag sa att deras blanketter inte fungerar att fylla i med alla vanliga webbläsare. H*n svarade:

Fast din arbetsgivare har ju fyllt i den här förut.

Jaa, visserligen. Och det var samma problem då. Därför fyllde jag då också i den på arbetstid, när jag jobbade hos min förra arbetsgivare.

Sen bad jag förstås att slippa fylla i och skicka in blanketten och undrade om jag i stället kunde ange detta arbete på den andra blanketten, den där jag ansöker om a-kassa. Förutom att jag som vanligt anger arbete i tid på kassakorten sen. Ha ha ha! Fick då ytterligare ett goddag yxskaft-svar:

Om din arbetsgivare inte fyller i blanketten måste du fylla i en blankett att du är företagare.

Men jag är liksom ingen företagare, jag har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli, vilket jag också sa. Fick då bara sura fnysningar i luren till svar.

Annat var det med min arbetsgivare som ger mig de cirka åtta timmarnas arbete om året! H*n var väldigt vänlig och tillmötesgående och kom till och med ihåg mig… Inte för de skrivppdrag h*n ger mig utan för att jag då och då återkommer med såna här byråkratiska och idiotiska blanketter som a-kassan kräver att jag fyller i, misstänker jag. Detta till trots var h*n artig i luren – till skillnad från personen på a-kassan. För övrigt vill jag ha till protokollet att jag själv var trevlig mot båda. Men när jag sen blev avsnäst av a-kassan glömde jag bort den andra frågan jag skulle ställa…

Som vanligt när jag pratar med a-kassan bemöts jag med misstro. Det är som om man förutsätter att jag ska lura a-kassan på ersättning. Jag kan ärligt säga att den lilla sketna ersättningen a-kassan ger inte är något att försöka lura till sig – det är alldeles för lite pengar det handlar om. För övrigt har jag, som jag har skrivit här många gånger tidigare, under hela mitt yrkesverksamma liv, betalat min a-kasseavgift. Varje månad. Varför ska jag, som KUND, då behöva känna mig skuldbelagd när jag vill ta del av den försäkring som det faktiskt är?

Det hela blir mycket ironiskt när det på min a-kassas webbplats står följande:

[…] Värdet av att vara med
Vi vet att det är tufft att helt plötsligt stå utan jobb och inkomst. I det läget är det viktigt att du tryggar din inkomst tills du får en ny anställning. Genom att vara medlem hos oss försäkrar du din inkomst om du skulle förlora ditt arbete. Då kan du få pengar under en övergångsperiod tills du hittar ett nytt.
Du får god service […]

Jag har tre kvinnonamn, men inget mansnamn.

För övrigt, om vi ska fortsätta prata ironi, är det ännu mer ironiskt att växeln på jobbet tror att jag är min chef i första hand och i andra hand innehar tjänsten jag sökte, men inte fick. Jag har informerat hundra tre gånger om att jag varken innehar nån av tjänsterna eller heter Mansnamn eller Mansnamn.

PS Och ännu mer ironiskt (jaa, faktiskt!) blir det när det på a-kassans webbplats också står följande (Mina sidor är ett ställe där man kan rapportera in sina arbetslösa/arbetade timmar/dagar via internet):

[…] Mina sidor fungerar inte i IE10 eller 11. Versionerna går att köra i kompatibilitetsläget. Vi rekommenderar dock att du byter webbläsare till Firefox eller Chrome. Du kan ladda ner dem gratis. […]

Eh… man undrar ju om man måste ha flera webbläsare för att kunna jobba mot A-kassan Visions webbplats och de blanketter som tillhandahålls där… För Firefox och Chrome kan man inte använda när man ska fylla i kassans blanketter…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stukad, men inte bruten

Ett inlägg om hur det känns.

 

Rubriken säger rätt mycket om läget just nu. Rejält stukad, men inte helt bruten. Än tänker jag inte lägga mig ner och dö. Eller sjukskriva mig. Men jag har väldigt ont i magen just nu. Väldigt.

I den här världen finns onda människor och goda. Och några däremellan. För allting är ju inte svart eller vitt. Dessvärre kan vi inte alltid själva välja dem vi omger oss med. Men vi kan försöka tåla varandra, visa varandra respekt och vanlig hyfs. Undvika de spydiga tonfallen, de hårda orden, de insinuanta utbrotten. De himlande ögonen, suckarna, kylan. Blickarna, som säger:

Du är ju bara dum i huvet!

Men om vi inte kan motstå längtan att nedvärdera andra på olika sätt, blir konsekvensen att andra vänder sig bort och hämtar kraft och stöd från annat håll. Från många håll. Från håll som inte har några hemliga förvaringsutrymmen utan som är öppna, tillmötesgående, vänliga, varma, inkännande, lyssnande och vilja-gottgörande. Det är dessa ljuspunkter vi ska fokusera på när de åt andra hållet visar med sina brustna blickar en avsky så stor att man nästan kan ta på dem.

Och jag är lyckligt lottad, för hemma hos mig fanns en älskling som hade lagat middag. Inga mackor i kväll, inte, ingen slaskmat, utan nyttig fisk, med sås och potatis och tomater. Morötterna var ju granna att se på, men inga såna hamnar frivilligt på min tallrik.

Lax fick jag till middag.

Tack till Y och M och älskade Anna för att ni är mina ljuspunkter och för att ni lyssnar på mig!

Livet är kort.

Read Full Post »