Stukad, men inte bruten

Ett inlägg om hur det känns.

 

Rubriken säger rätt mycket om läget just nu. Rejält stukad, men inte helt bruten. Än tänker jag inte lägga mig ner och dö. Eller sjukskriva mig. Men jag har väldigt ont i magen just nu. Väldigt.

I den här världen finns onda människor och goda. Och några däremellan. För allting är ju inte svart eller vitt. Dessvärre kan vi inte alltid själva välja dem vi omger oss med. Men vi kan försöka tåla varandra, visa varandra respekt och vanlig hyfs. Undvika de spydiga tonfallen, de hårda orden, de insinuanta utbrotten. De himlande ögonen, suckarna, kylan. Blickarna, som säger:

Du är ju bara dum i huvet!

Men om vi inte kan motstå längtan att nedvärdera andra på olika sätt, blir konsekvensen att andra vänder sig bort och hämtar kraft och stöd från annat håll. Från många håll. Från håll som inte har några hemliga förvaringsutrymmen utan som är öppna, tillmötesgående, vänliga, varma, inkännande, lyssnande och vilja-gottgörande. Det är dessa ljuspunkter vi ska fokusera på när de åt andra hållet visar med sina brustna blickar en avsky så stor att man nästan kan ta på dem.

Och jag är lyckligt lottad, för hemma hos mig fanns en älskling som hade lagat middag. Inga mackor i kväll, inte, ingen slaskmat, utan nyttig fisk, med sås och potatis och tomater. Morötterna var ju granna att se på, men inga såna hamnar frivilligt på min tallrik.

Lax fick jag till middag.

Tack till Y och M och älskade Anna för att ni är mina ljuspunkter och för att ni lyssnar på mig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hårda matcher: Shopping och Granbarr

Ett inlägg om dagens matcher.

Det var verkligen kanon att jobba hemifrån idag! Mamma sov ju ganska länge, så det var tyst här. Och just tystnaden är nånting jag inte får på jobbet – jag, som är högkänslig, delar kontor med tre, snart fyra andra personer. Du kan ju tänka dig hur OKUL det är när nån får telefonsamtal eller besök…

Ibland trillar örona av på jobbet…

Jag var så nöjd med min femtimmarsdag idag att jag beslutade mig för att belöna mig själv. Belöningen blev två DVD-filmer som jag skickade efter, den ena till väldigt bra pris.

Efter morgontoalett (nåja…) och påklädning gjorde jag frukost till mig och mamma vid 13.30-tiden. Solen lyste ganska bra idag, men det var lite kyligt när vi rollade långa vägen till affärerna i rondellen. Hos Kaj var det lugnt och skönt. Jag pratade med en trevlig tjej som jobbar där – hon sålde förresten min nya jacka till mig. Mamma shoppade. En bekant från förra jobbet växlade jag också några ord med, liksom fru Blå som ringde på mobilen angående mamma. Megasocial idag, med andra ord!

På Tokerian var det totalt kaos. Varenda kotte i Uppsala var där och handlade och du kan ju tänka dig hur lätt det är att ha koll på en varuvagn och en mamma med rollator i trängseln. Det var en riktigt hård match. Vi klarade oss emellertid helskinnade och fick med oss allt vi tänkt hem.

Här hemma fortsatte en ny match som jag har utkämpat de senaste dagarna: den mot granbarren. Jaa, för världens vackraste gran är ju äkta och barrar. Inte lite utan mycket. Och de där #¤%&@ barren fastnar ju gärna under tofflan på Tofflan – och far därmed runt i lägenheten. Idag har jag sopat en gång och dammsugit med lilla dammsugaren två gånger. Kan väl säga att det står 0 – 3 och det är inte jag som leder matchen…

Världens vackraste gran. Bilden tog jag på julafton i år.

Fick ett trevligt samtal från Mammakusinen B som är väldigt hostig och knappt har nån röst, stackarn! Hon är så gullig och förstår

vissa saker PRECIS!!!

Bara den omtanken att hon hörde av sig för att prata lite med HRH* så att jag skulle få vila mina öron är på pricken en sån omtanke jag behöver.

Ikväll blir det slaskmat från Jack och klockan 21 bänkar vi oss för att se andra avsnittet av Fröken Frimans krig. Här kan du läsa vad jag tyckte om den första delen!

I skrivande stund går en maskin tjockissvart. Ute är det kolsvart. Och halt. Så du… du kör väl försiktigt???

*HRH = Her Royal Highness

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte riktigt som det var tänkt

Det blev inte riktigt som det ursprungligen var tänkt idag. Strax efter klockan nio kom ett sms från Fästmön där hon berättade att hon hade så ont i ryggen att hon hade grinat och inte kunde jobba idag. Så jag behövde liksom inte skynda mig ut och barnvakta. Nu är Anna vuxen och inte i behov av nån barnvakt, men hon är inte den som stannar hemma från jobbet i första taget. Därför ville jag ge mig ut till Himlen för att kolla läget.

Men först ringde jag mamma och fick rapport om 96-årskalaset hon hade varit på igår kväll. Jag säger då det… Somliga tanter kan partaja, mamma hade till och med druckit några droppar vin, vilket hon aldrig gör i vanliga fall. Ett och annat ögonbryn höjdes hemma hos mig…

Jag kollade om Anna behövde nånting och till sist hade jag packat en liten kasse med medikamenter, vetekudde och skitgoda kakjävlar. Trodde jag. På Tokerian köpte jag lite kompletteringsprylar till Annas middag samt lämnade in Lotto och bytte till mig en ny trisslott. Jag och mamma hade vunnit 45 kronor.

Det var riktigt soligt och varmt idag. Därför hade jag igår lagt de skitgoda kakjävlarna i kylen. De kom alltså inte med ut till Himlen. Det var bara att ta en tur till ICA Solen och köpa ett nytt paket. Synnerligen irriterande, men samtidigt har jag ju nånting smaskens kvar här hemma.

Kakjävlarna. Till vänster om dem en låda med ägg, till höger en vitlöksgömma och ett grönt äpple, under gula lökar och över en flaska mousserande vin som jag fick av min Sister till födelsedagen förra året samt skymten av en liten flaska champagne, sparad från en nyårsafton för fyra år sen eller nåt.

Fick gott kaffe hos Anna och vi satt och pratade en stund. Hon var alldeles sned, lutade åt höger, liksom. Elias var inte piggare idag, snarare tvärtom med huvudvärk och allmänt hängig.

Jag tjatade tills Anna tog en av mina medhavda värktabletter. Sen tryckte jag ner henne i sängen och smorde in den onda ryggen med Ipren gel. Hon blev alldeles lullig av tabletten, men jag tror att hon behövde slappna av och att det var därför den ”tog”. Det hade väl blivit si och så med sömnen i natt också, kan jag tänka. Stackars älskling!

Framåt kvällningen åkte jag in till stan igen. Köpte mat hos Mac Jack bara för att kunna dra av vindrutorna på bilen – Mac Jack ligger ju vid en mack. Fast den macken hade slutat med luft och vatten, så rutorna är lika skitiga som innan. Däremot är jag mätt. Det blev kycklingburgare med tjocka pommes och en burk apelsin-Fanta. Den enda gången jag dricker läsk är när jag äter korvkioskmat. Och till den maten räknar jag inte mat från Mac Donald’s eller såna ställen.

Söndagsmiddag.

Nej, jag lever inte riktigt som jag lär. Fick lite dåligt samvete eftersom jag hade tidsinställt ett blogginlägg med ett fiskrecept – och sen köpte jag slaskmat till mig själv. Men det är inte roligt att laga mat när man är ensam, så fisken med rom ska jag göra när Anna kommer hit nästa gång. Eller när mamma kommer i påsk.

Nu går en maskin med tvätt och jag ska slå ner rumpan och läsa lite innan det är dags att se sjätte avsnittet av tio av Brottet klockan 21 på SvT1. Och vem vet… Det kanske blir en skitgod kakjävel till detta…

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagsmysigt, äckligt och stödjande

Varning för stjärtklåda!

Varför inför inte fler människor torsdagsmys? Det gjorde Fästmön och jag igår. Nu tycker att ordet

mys

inte nödvändigtvis har med ätande av slaskmat och snask att göra, men lite mat blev det ändå. Vi köpte var sin mini-baguette och till den tre goda ostar – varav en var synnerligen übermogen. Till huvudrätt blandade vi till var sin sallad på ICA Heidan. Till maten serverades ett glas rött och till dessert synnerligen kletiga choklad- och dajmmuffinsar och kaffe. Ja tack, vi blev mätta!

Ingredienser till torsdagsmys. Allting ser inplastat ut och det är ett filter jag har lagt på i Photoshop eftersom Ajfånen tog en suddig bild. Alltså, jag tog en suddig bild med Ajfånen.

Men vadan detta mysande en torsdag? Kanske var det en viss kompensation för de ÄCKLIGA historier Anna berättade härom kvällen om maskar i stjärtar och hur dessa sprids via handdukar och gosedjur. (ja för BARN är ena rediga smitthärdar! Inte så konstigt dårå att jag inte är nån barnmänniska, eller hur? OBS! Ironi!!!)  Jag höll på att kräkas! Och naturligtvis började det klia på ett visst ställe. Outhärdligt mycket. Så mycket att jag var helt säker på att jag hade blivit moderskepp för en massa vita, slemmiga och krälande saker. URRRK! Det räcker så bra med mina sedvanliga aliens, tack! Men dessa berättelser gjorde att jag hade liiite svårt att sova, kan jag meddela. Fast jag har självklart INTE nåt som krälar i min stjärt, det vill jag ha till protokollet!

Däremot har jag nånting som ser till att det inte krälar i mina ben idag. Det är premiär för stödstrumpor för min del! Tantvarning, eller? Till saken hör att jag hatar knästrumpor. På grund av min onda häl kan jag tyvärr inte stå och jobba. Det innebär att jag får problem med mina proppben. Nål-Janne rekommenderade därför att jag skulle inhandla stödstrumpor. Igår fick de besök av en stödstrumpsförsäljare (vilken titel!) på Annas jobb. Anna messade och frågade om hon skulle köpa ett par åt mig och det ville jag. Så nu sitter jag här, iförd ett par knästrumpor (har inte haft såna sen jag var liten kicka) med stjärnor på. Det kändes ovant att dra på sig dem i morse. Eftersom jag inte kan stå på den onda hälen mer än typ två sekunder, fick jag sätta mig på en stol och dra på mig strumporna – ända upp till armhålorna, kändes det. Närå, de slutar vid knävecken. Än så länge känns det bra även om jag blir varm om benen. Det ska bli intressant att känna efter i kväll hur benen mår.

Stödjande strumpor.

Anna har webb-adressen ifall man vill skicka efter fler strumpor. Och känns benen bra i kväll lovar jag att försöka tvinga av henne den och lägga ut den här på bloggen. Känns benen riktigt bra ska jag nog skicka efter flera par så jag har ett par per vardag.

Idag på förmiddagen ska jag försöka få till text och bild till en folder. Inte det lättaste när textunderlaget är för omfattande och bildkvaliteten mindre bra. Tja, jag får väl trolla – med mina stödstrumpeknän!

Livet är kort.

Read Full Post »

Trött, ont, sol

Fick äntligen sms i natt – ja, det var överenskommet! – att Fästmön och Frida hade kommit hem. Det var ju lite oroligt eftersom de landade ganska sent på Arlanda och ingen mötte. Första tänkbara buss till Uppsala hade de missat. Men nästa kom de med och uppenbarligen buss eller tåg från Uppsala ut till Förorten. Gissar att de är ganska trötta idag, så jag ska INTE messa eller ringa även om jag förstås är såå nyfiken på att få höra om deras resa!

Nej jag ska inte ringa och väcka, men oj så nyfiken jag är!

                                                                                                                                                              Jag är också aptrött nu på morgonen för i natt vaknade jag och hade ont i magen. Dels berodde det på gårdagens middag (fish ‘n chips), dels på att det var dags för lingonvecka. Igen. Jättekul! Men det förklarar varför jag har varit – och är – så trött hela tiden. De kommande dagarna lär det bli ÄNNU värre. Kul att ha mamma hos sig då som vill göra utflykter medan jag helst vill ligga på sängen och oja mig. Ungefär. I skrivande stund har jag riktigt ont och det var förstås värken som väckte mig nu på morgonen också. Men idag sov jag ända till halv nio – och det var skönt att inte bli väckt av rök!

Idag bär det alltså iväg uppåt. Mamma har två lägenhetsvakter, den ena jobbar här intill, vilket ju är perfekt. Jag vet inte riktigt när vi kommer iväg, men det blir troligen inte före lunch, snarare en bit in på eftermiddagen. Det brukar bli så innan jag får in alla prylar i bilen – väskor, rollator och framför allt mamma. Sen stannar hon hos mig till den 18 eller 19. Då blir det en ny färd ner till Metropolen Byhålan, men jag stannar bara över en natt – det blir lite drygt med två långkörningar på en dag även om jag nog skulle klara av det.

Vädret är bättre idag och det ser ut att vara soligt ute. Lite trist att sitta instängd i en bil då, men när jag har mamma med behöver vi stanna minst två gånger så då får vi både sol och luft.

Har inte ett smack hemma i kylen mer än en oöppnad fil som förhoppningsvis inte nått sitt bäst före-datum. Detta innebär att jag måste skutta över till Tokerian och inhandla nåt. Vad gäller middag skulle jag kunna tänka mig nåt att bara ställa fram, men vi får se, gissar att det blir slaskmat igen. Mamma har deklarerat att hon vill göra pannbiffar till mig, på kycklingfärs, dårå. Jättegott, men det stinker i hela lägenheten i tre veckor minst efteråt. Jag skrev ju häromdan om att ventilationssystemen i våra lägenheter är undermåliga… Jag har försökt skrubba min spisfläkt, men det hjälper inte när grundproblemet är utsuget i väggen, så att säga.

För att fly bort från allt elände i verkliga livet har jag börjat läsa en bok som jag tror ska ge mig mycket. Det är Anne B Ragdes Arseniktornet. Jag gillade hennes Berlinerpopplar-trilogi, men den här boken har fått sämre recensioner och den sägs inte vara lika roliga som föregående. So what? Måste en bok vara rolig för att vara bra? Eller rättare sagt, måste en författare tvingas stanna kvar i en genre bara för att hon en gång skrev bra böcker av en specifik sort? Nej! För övrigt har Anne B Ragde skrivit även barnböcker och deckare. Det bevisar vilken duktig författare hon är, tycker jag, att hon kan pendla mellan genrerna! Jag har inte kommit så långt i Arseniktornet än, men den börjar mycket bra och den är som vanligt välskriven. Heja Norge – vad gäller litteratur, i alla fall!

Read Full Post »

Det öser ner…

Det bara öser ner ute. Regn, alltså. Inte konstigt att man blir negativ och knäpp.

Jag erkänner. Jag blev inte särskilt ”glad och tacksam” när det påpekas att jag har fått fel uppgifter. Dumt och tanklöst av mig, jag borde naturligtvis kolla. Allt som står i Byhålebladet behöver inte vara sant bara för att det står i… Byhålebladet. Jag hade läst fel. Fel. FEL. Det är alltid så lätt att tala om för andra när de gör FEL, inte när de gör rätt – vilket vi alla gör oftare, tror jag. Av detta lärde jag mig nu att jag ska tala om för andra att de ganska ofta gör RÄTT och BRA saker också. Inte bara fel. Tack för att jag lärde mig nåt nytt! (Idag är det visst bara skit med mig.)

Vi har i alla fall varit iväg och storhandlat. Jag har också hjälpt mamma att ta ut pengar. En tur till kyrkogården blev sista etappen. Det blev så fint med ljus och lykta och jag tog en bild, men av nån anledning ville den inte fastna i mobilkameran. Håll i stället till godo med en bild på min leksaksdators bildskärm. (Kan visst inte fota heller idag, lika bra värdelösa jag lägger ner…)

Bilden på skrivbordet är taget ut över sjön en regnig dag för ett par år sen. Det ser ungefär likadant ut idag.

                                                                                                                                               Hemma igen rev jag ur mammas lakan och bäddade rent. Det var visst inte gjort sen… sist (jag var här). Sen slängde jag på en maskin lakans- och handdukstvätt. Mamma har en superbra tvättmaskin med inbyggd tumlare och allt är tvättat och torrt på cirka fyra och en halv timma.

Belöningen blev en kaffe och ett wienerbröd. Mamma har ringt en kompis och sitter vid datorn en stund innan det är dags att sticka ut och hämta slaskmat. Det blir det idag igen. Det gör ju ingenting, jag är ju så fet och ful och finnig ändå.

Read Full Post »

At long last: Rapport från en Tokeria

Jaaa, redan igår bestämde jag mig för att laga mat idag. Till mig och Fästmön. Inte äta nån slaskmat, inte köpa nåt halvfabrikat. Utan laga. Till följd därav fick jag traska över till Tokerian i ösregnet – som nästan var hagel – på eftermiddagen. Och naturligtvis insåg jag att det var alldeles för länge sen jag rapporterade om kufarna. Så här kommer en rapport:

• en människa med alldeles slickad frisyr såg allmänt förvirrad ut när de små varuvagnarna inte stod på sin vanliga plats.
• en medelålders kvinna hasade omkring utan strumpor i smutsvita gympadojor.
• en fet dam köpte inte bara ett utan två (2) pekanwienerbröd.
• en blondin blängde surt på tre i hennes öron alltför högljudda individer.
• en kvinna syntes skena mellan hälsogodiset (ha! inte så särskilt hälsosamt…) och bakgrejorna ett antal gånger. Till slut nappade hon åt sig två påsar valnötskärnor.
• en enormt fet person gick och drog i sina jeans hela tiden eftersom klädesplagget inte klarade av att stanna uppe på personens buk.
• vid kassorna hördes en kvinna i svart luvatröja be(ordra) kassören gå och hämta en TV-tidning på utsidan, vid kiosken, eftersom alla TV-tidningar var slut inne i affären.

SÅ!
Och nu behöver INGEN, inte ens ett gammalt troll, oroa sig över att jag MOBBAR eller HÄNGER UT nån som inte vill förekomma i denna VÄLBESÖKTA BLOGG (ALLA besökare kan väl inte hata mig???) – för samtliga punkter ovan handlar om mig själv.

Read Full Post »