Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bildkvalitet’

Ett inlägg som Fästmön säkert blir lite upprörd över vad gäller bildkvaliteten.


En kvav dag idag.
Inte många knop gjorda, ändå försvann dan bara så där. Vi for iväg på några ärenden och sen gjorde vi nåt… Men vad??? Jaa, den som gissar vad Anna gör på bilden får bjuda oss på nåt svalkande att dricka nästa gång vi ses!

Anna
Men va gör ho? Ho ser ju allt annat än gla ut…


Bilden ovan är för övrigt ett bevis
på att solen, i det här fallet Tofflan, har rejäla fläckar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för stjärtklåda!


Varför inför inte fler människor torsdagsmys?
Det gjorde Fästmön och jag igår. Nu tycker att ordet

mys

inte nödvändigtvis har med ätande av slaskmat och snask att göra, men lite mat blev det ändå. Vi köpte var sin mini-baguette och till den tre goda ostar – varav en var synnerligen übermogen. Till huvudrätt blandade vi till var sin sallad på ICA Heidan. Till maten serverades ett glas rött och till dessert synnerligen kletiga choklad- och dajmmuffinsar och kaffe. Ja tack, vi blev mätta!

Ingredienser till torsdagsmys. Allting ser inplastat ut och det är ett filter jag har lagt på i Photoshop eftersom Ajfånen tog en suddig bild. Alltså, jag tog en suddig bild med Ajfånen.


Men vadan detta mysande en torsdag?
Kanske var det en viss kompensation för de ÄCKLIGA historier Anna berättade härom kvällen om maskar i stjärtar och hur dessa sprids via handdukar och gosedjur. (ja för BARN är ena rediga smitthärdar! Inte så konstigt dårå att jag inte är nån barnmänniska, eller hur? OBS! Ironi!!!)  Jag höll på att kräkas! Och naturligtvis började det klia på ett visst ställe. Outhärdligt mycket. Så mycket att jag var helt säker på att jag hade blivit moderskepp för en massa vita, slemmiga och krälande saker. URRRK! Det räcker så bra med mina sedvanliga aliens, tack! Men dessa berättelser gjorde att jag hade liiite svårt att sova, kan jag meddela. Fast jag har självklart INTE nåt som krälar i min stjärt, det vill jag ha till protokollet!

Däremot har jag nånting som ser till att det inte krälar i mina ben idag. Det är premiär för stödstrumpor för min del! Tantvarning, eller? Till saken hör att jag hatar knästrumpor. På grund av min onda häl kan jag tyvärr inte stå och jobba. Det innebär att jag får problem med mina proppben. Nål-Janne rekommenderade därför att jag skulle inhandla stödstrumpor. Igår fick de besök av en stödstrumpsförsäljare (vilken titel!) på Annas jobb. Anna messade och frågade om hon skulle köpa ett par åt mig och det ville jag. Så nu sitter jag här, iförd ett par knästrumpor (har inte haft såna sen jag var liten kicka) med stjärnor på. Det kändes ovant att dra på sig dem i morse. Eftersom jag inte kan stå på den onda hälen mer än typ två sekunder, fick jag sätta mig på en stol och dra på mig strumporna – ända upp till armhålorna, kändes det. Närå, de slutar vid knävecken. Än så länge känns det bra även om jag blir varm om benen. Det ska bli intressant att känna efter i kväll hur benen mår.

Stödjande strumpor.


Anna har webb-adressen
ifall man vill skicka efter fler strumpor. Och känns benen bra i kväll lovar jag att försöka tvinga av henne den och lägga ut den här på bloggen. Känns benen riktigt bra ska jag nog skicka efter flera par så jag har ett par per vardag.

Idag på förmiddagen ska jag försöka få till text och bild till en folder. Inte det lättaste när textunderlaget är för omfattande och bildkvaliteten mindre bra. Tja, jag får väl trolla – med mina stödstrumpeknän!


Livet är kort.

Read Full Post »

Vardag igen. Och det tycker jag är skönt! I love my job, remember? Det måtte ha regnat som tusan i natt, för det var swimmingpool på tennisbanan. Förhoppningsvis torkar det upp under dan.

Jag trodde inte att jag skulle kunna somna igår kväll och sova bra på natten, men jag läste lite innan jag släckte. Somnade sen som en sten och sov ända till klockan 6.05.

I eftermiddag gör jag min sista intervju och därefter sammanställer jag min kommunikationsplan. Den ska jag sen redovisa i morgon förmiddag för första gången, då får institutionens chef, prefekten, och för den administrativa chefen. Pirrigt värre! Jag måste därför ha största möjliga fokus på den här planen idag. Känner jag mig själv lär jag vara totalt okoncentrerad och gör säkert helt ovidkommande saker. Så där som man gjorde när man skulle tentaplugga, du vet…

Troligen hjälper det inte att jag har fixat en antenn för att få kontakt med högre makter. Jag vaknade med en irriterande fjöpp** i håret som bara vägrar att lägga sig platt mot svålen, som Chucky* skulle ha uttryckt det.

Jag försökte fota mig själv på toa, så bildkvaliteten är skit. Men fjöppen syns!


Det var gott att få träffa Fästmön
en stund igår kväll, även om det bara blev lite bilåkning och en tur inne på en affär i Förorten där jag aldrig handlar och där jag kräver att andra handlar minst möjliga. (Folk gör naturligtvis som de vill, detta är ironi!)En gång fick nämligen jag och Frida inte handla där trots att det var fem minuter före stängningsdags. Gissningsvis hade kvinnan som motade ut oss i uppdrag att förlora kunder.

I morgon är det Annas födelsedag och då tycker jag att alla som läser här ska gå in och lämna ett grattis till henne. Min unga fästmö, som blott blir 25 år. (Själv väntar jag ett par veckor med att fylla och hur mycket jag fyller då har jag glömt. Men kanske ska jag diskutera en tårtfråga med en kollega som visst blir lika gammal ung som jag, fast dan efter mig.) Själv åker jag ut till Himlen med små och stora paket på kvällen. Jajamens, nu kan Bosses Lill-Kicka undra lite och bli lite nyfiken!!


*Chucky = en person i mitt förflutna

**fjöpp = utstående grej 

Read Full Post »

Alltså det fikas väldigt… voluminöst där jag befinner mig om vardagarna. Inte bara det där att man går ifrån, tar en kopp kaffe och sätter sig ner en stund och pratar personligt med kollegorna. Nej då! Det började ju redan igår med de fantastiska cupcakesen (försvenskad pluralis). Jag tänkte att fredagsfikat, som jag hört om, tillfälligt hade bytt dag. Det hade det inte. I morse serverades kanelkrans och äppellängd från Fågelsången

Jag jobbade på bra idag och faktum är att jag är nöjd med mina insatser. Telefonintervjun blev gjord och avlöpte bra och jag skrev en artikel som jag hoppas både uppdragsgivare och den intervjuade är nöjda med. Jag blev ganska nöjd med resultatet – ovanligt nog… Förslaget till inbjudan behövde ändras en hel del, men det kändes ändå som om jag hade åstadkommit en bra grund. Och så vet jag, när det gäller text och form, att även de som inte är informatörer har… bestämda åsikter. Jag böjde mig. Samtidigt som jag är nöjd och glad att ha lyckats samarbeta med två för mig helt nya personer vars kompetenser jag verkligen inser!..

På eftermiddagen jobbade jag så intensivt att jag missade socialfika och fick ta en kopp i min ensamhet. Passade då på att ta några avslöjande bilder. För gissa vad som stod på fikabordet som varsågod när jag kom ner..?


En Aladdinask! Jag tog två bitar…

                                                                                                                                                                 Och i soptunnan i köket hittade jag denna avslöjande… rest…


En megastor Merciask låg tömd i soptunnnan.

                                                                                                                                                                Vid morgonkaffet fick jag för övrigt veta att herr Si och Så gick upp tio – TIO! – kilo när han började jobba här. Herreminje! Det låter inte bra för min del…

Fikarummet är ljust och trevligt, trots att det är inrymt i en källarlokal. De som jobbar i huset är rädda om möbler och inredning och köket är rent. Idag installerades en ny diskmaskin.

Jätteglad blev jag när jag fick se ett litet minibibliotek bestående av pocketböcker av blandade genrer, men samtliga tämligen nya. Så himla praktiskt!


Hylla nummer ett fungerar också som dagstidningshylla för lokalblaskan och Svenska Dagbladet.

                                                                                                                                                             Och… en applåd, till, för det finns ytterligare en bokhylla!


Bokhylla nummer två!

                                                                                                                                                                 Men bäst av allt gillar jag den här apparaten. Kaffeautomaten. Den jag får mitt svarta livselixir från. Jag kramar den ömt! Den har ju till och med en Väck mig-knapp… Bara det…


Den kloka kaffeautomaten har till och med en Väck mig-knapp… Ursäkta bildkvaliteten, men ljuset är dåligt där automaten står och med blixt syns inte texterna.

                                                                                                                                                                   Vet du, jag tror bestämt att jag kommer att trivas här. Bestämt tror jag det!

Åter igen, stort TACK till dig som tror på mig och som peppar mig via bloggen och per sms! Idag har jag till och med fått hälsningar från både London och Turkiet! Vilka vänner ni är, alla snälla!!!

Read Full Post »