Fortitude

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Tolv avsnitt av brittiska Fortitude ska visas i SvT 1. Det första gick i kväll. Fästmön och bänkade oss framför TV:n. Jag något inställd på att frysa – serien utspelar sig nämligen i en påhittad arktisk stad (Fortitude). Vissa andra förväntningar fanns förstås också, bland annat för att Sofie Grobøl från Brottet finns med i skådespelarlistan.

Enligt SvT:s webbplats är genren

[…] arctic noir med mycket mystik och ett okänt underliggande hot […]

Alltför svart och kyligt gillar jag förstås inte, inte heller när det är alltför många avsnitt, men det brittiska och Sofie lockade.

Några av karaktärerna i Fortitude. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Fortitude är alltså en påhittad stad, men i serien finns den i Arktis. Det är den mest säkra plats på hela jorden, för nåt våldsbrott har inte begåtts där. Inte förrän nu. Märkliga saker inträffar. Det börjar med att två barn hittar ett dött djur. Ett av barnen blir sjukt. Djuret kan vara en utdöd mammut. Två män tar tillvara på liket och försöker sälja det. Samtidigt… händer en massa saker och första avsnittet slutar med ett skumt dödsfall. Eller mord. Nåt som lär påverka guvernörens planer att förvandla stan till en exklusiv turistort…

Hum nja… Visserligen är det elva avsnitt kvar, men… Nä, det här är för konstigt för mig. Kanske att jag ser ett avsnitt till. Kanske.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Brottet – säsong tre

I söndags gick den tionde och sista delen av danska TV-serien Brottet. Eftersom jag hade sett de nio föregående avsnitten ville jag förstås veta hur det slutade.

Sarah Lund och hennes kollega har ett förflutet. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Två parallella historier utspelar sig under dessa tio avsnitt. Dels är det val i Danmark, dels kidnappas dottern till en inflytelserik affärsman vid ett synnerligen viktigt företag. När det visar sig att flickan inte skjuts, som man först tror, utan har förts bort till en okänd plats börjar jakten mot klockan. Kidnapparen infångas så småningom, men ska man hitta flickan i tid, alltså vid liv? Kidnappningen blir politisk eftersom statsministern förlitar sig på att företaget stannar i Danmark och på så vis räddar landets ekonomi. Men personer i statsministerns stab och i företagets ledning tycks vara inblandade i kidnappningen. Polisen Sarah Lund är på väg att tillträda en ny tjänst när kidnappningen hamnar på hennes bord. Hon ska samarbeta med danska säkerhetspolisen och en man som hon har ett förflutet med. I samma veva får hon veta att hon ska bli farmor.

Ja, för den som inte har tittat på Brottet förstår jag att det låter rörigt. Det är rörigt. Det blir för många återvändsgränder och jag förstår inte heller vitsen med att blanda in politik i kidnappningsfallet. Det blir för mycket, helt enkelt. Tio avsnitt känns krystat många och det är knappt så att varje avsnitt för historien framåt. Sarah Lunds privatliv blir en tredje historia i det hela. Som tittare får i alla fall jag inte riktigt kläm på henne. I vissa lägen är hon rent osympatisk, i andra visar hon stor empati. Slutet blir inte riktigt som jag hade trott, men väldigt irriterande.

Jag ger Brottet medelbetyg därför att serien trots allt är spännande och jag är ganska snäll. Man vill ju veta hur det hela slutar, om polisen ska vinna kampen mot tiden och om flickan lever. Samtidigt är slutet, som sagt, rätt irriterande. Gissningsvis är det en cliffhanger för ytterligare en säsong. Frågan är om jag ska titta då. Svaret är tveksamt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Gråmåndag

Gråmåndag känns som en adekvat beteckning på dagen. Det måtte ha regnat i natt, dessutom, för asfalten var blöt. Jag var trött och seg i morse, men jag kom upp – only just. Det värsta är att det blir en ännu tidigare uppstigning i morgon bitti, för då ska jag vara på bilverkstan klockan 7. Det är nämligen dags för Clark Kent* att få sommartofflorna på. Jag åker som sist till Märkesverkstan i stället för att låta såväl vanliga klåpare som före detta anställda klåpare vid Märkesverkstan gör jobbet till självkostnadspris. (Ja se betala för mig gör jag alltid – till och med gamla X har fått så mycket pengar att de borde ha vett hålla tyst.)

Jag fick sällskap i bilen i morse av Lucille. Vi gick nämligen ut från våra hem samtidigt och jag erbjöd lift. Alltid kul att prata med nån trevlig! Och jag sjunger ju inte längre i bilen om morgnarna, så… Nej, jag har tystnat. Det finns ingen glädje längre.

Det blev inte så mycket kväll för min del igår, men jag hann tvätta två maskiner. I kväll, när jag har burit ut däcken i bilen, ska jag köra en tredje. Jag fattar inte var all smutstvätt kommer ifrån, jag som inte ens är intresserad av kläder. Fast det klart. Jag måste ju ha kläder på mig när jag ska till jobbet.

Medan tvättmaskinen gjorde sitt såg jag sista delen på Brottet. Jag hade redan gissat innan att jag skulle bli förbannad på slutet. Allt jag kan säga är att det kunde ha varit värre, förstås, men det var inte bra. Så. Nu har jag inte avslöjat vad som hände, för det finns ju de som ännu inte har sett färdigt. Mitt totala omdöme om Brottet kommer i ett separat inlägg!

Runt klockan 22.45 kunde jag så krypa till kojs, för då var sista maskinen tvätt hängd. Men jag backade lite när jag klev in i sovrummet. Det såg verkligen ut som om jag skulle dela säng med Mumien…

Mumiesängkompis?

När jag sover ensam brukar jag bara rulla av överkastet på den tomma sängen. I själva rullen hamnar då prydnadskuddarna och Kiss & Bajs i gosedjursform som tronar på min bädd. Men igår såg det rätt läskigt ut…

Mina ärr efter egenvårdsbehandlingen i fredags kväll ser inte så bra ut. De är röda och lite inflammerade. Men jag tror på att min kropp har kraft nog att klara av detta. Jag har nämligen ytterligare små operationer som väntar. Jag kanske hade behövt sutur trots allt, för på åtminstone två ställen är det rätt stora… hål… Äh, sutur är för mesar!

Såg på Twitter i morse att WordPress är hackat. Det oroar mig en del eftersom mitt Twitterkonto ju blev hackat för ett tag sen. Samtidigt har jag nyligen sett över lösenorden, så det borde inte vara nåt problem. Men läskigt och framför allt irriterande är det när folk roar sig med att förstöra för andra.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer på jobbet, men nånting händer väl. Jag jobbar på som vanligt och hoppas på mirakel, men börjar nu vänja mig vid tanken att fokusera på institution 1, min favoritinstitution, för övrigt. Fast jag kan ju inte riktigt klara mig ekonomiskt på 25 procent. Institution 2- jobbet är lika bra att lägga på hyllan, för jag har fortfarande inte fått nåt konkret erbjudande att ta ställning till. Så ställningen jag intar är

Nej tack, nu vill jag kunna planera mitt liv lite mer långsiktigt än två månader i taget.

Händer det nånting hos dig idag som du måste ta ställning till???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Aprilsöndag

Jag fick sova idag. Och jag sov – i alla fall till strax före åtta. Elias och jag visste först inte riktigt vad vi skulle hitta på, men bestämde oss för att åka in till stan och titta efter vårtecken. Först satt vi vid våra datorer en stund i köket. Jag hjälpte Elias med duschen innan han fick lunch.

Köttbullemacka och choklad blev en bra lunch.

Vi styrde kosan mot New Village först så jag fick slänga in mina grejor och hämta mina solbrillor. Passade på att byta en lampa i badrummet också medan det var ljust. På väg in mot stan tankade vi. Det var en tant där som först inte visste var hon skulle stoppa in sitt betalkort och sen hade glömt sin kod. Hoppas hon kom ihåg hur hon skulle framföra sitt fordon.

Vi hittade en parkeringsplats där jag fickparkerade med lite om och men. Sen gick genom stationen mot Svandammen.

På väg ner mot Svandammen.

På vägen skrev vi en lista över alla vårtecken vi hade sett dittills:

• några som red på hästar
• tussilago
• kossor
• skräp
• föl
• människor som cyklade
• människor som fikade utomhus

Inne i stan var det massor av folk som precis som vi bara flanerade i aprilsolen. Jag såg ett hus som såg ut att ha tårtpapper på sig.

Det lite rödbruna huset i mitten såg ut som om det hade tårtpapper på sig.

Jag stannade och fotade en hel del. Elias är nog vad vid att de vuxna omkring honom gör det, för han satte sig ner och vilade en stund.

Vissa vuxna ska bara fota hela tiden…

Ja vänta lite! Kolla in den här träden, visst ser de spöklika ut mitt i solskenet? Jag ska bara…

Spöklika träd i eftermiddagssolen.

Svandammen var delvis frusen och några svanar finns där inte längre.

Delvis frusen damm.

Där fanns emellertid massor av änder, till och med en som var död och låg och flöt på rygg.

Elias gillade att titta på ändor änder.

Sen blev vi rätt glassugna. På Fågelsången, som ligger mitt emot Svandammen, var det knökfullt, så vi gick till min vän Kurden på Drottninggatan. Han blev förvånad att se mig så snart igen, vi sågs ju i tisdags – och innan dess… förra sommaren, eller nåt.

På väg mot glassen såg vi en lustig platta på trottoaren:

”Här hände ingenting 1965”. OK…

Utanför min vän Kurdens affär hade visst Den Lede glömt sin gaffel. Tänk så slarviga folk är…

Den Lede hade glömt sin gaffel.

Glassarna åt vi på en parkbänk utanför Domkyrkan. Men sen gick vi in för Domkyrkan är så häftig. Det var en barnkör som övade samtidigt också, så det var Ett Himla Hallå, kan man säga.

Det är högt i tak i Domkyrkan, vilket skapar viss akustik… 

Det är väldigt högt i tak i Domkyrkan och akustiken är enorm. Men taket är också väldigt vackert. Mest gillar jag taket i Gustav Vasas gravkor.

Taket i Gustav Vasas gravkor.

Fönstren är rätt vackra också och några av dem renoveras just nu.

Vackra fönster i Dômen.

I ett av gravkoren spelas olika scener ur Bibeln upp. Dagens scen var från uppståndelsen. Därför låg den här vakten där och… skräpade…

Här låg en vakt och skräpade.

Besöket i Domkyrkan avslutades med att jag tände ett ljus för dem som inte längre går bland oss här på jorden.

Ett nytänt ljus för dem som inte längre går bland oss.

Sen åkte vi och köpte grillad kyckling och hämtade Moderskeppet/Fästmön för hemfärd till Himlen. Jag stannade på en fika efter maten och vi passade på att slå en signal till min mamma.

Hemma i New Village väntade en överfull tvättkorg, så jag ska alldeles strax hänga den första maskinen tvätt. Jag tänker faktiskt köra en maskin till, för man får ju låta ända till klockan 23. Under tiden ska jag se sista avsnittet av Brottet och jag hoppas att det får ett bra slut och inte nåt

Jaha!

eller

Nämen, fy faaan!

I morgon är det arbetsdag igen. Mina känslor är blandade. Jag vill vara glad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag i Himlen och på Kreta

Lördag, ledig och barnhelg innebär att jag åker till Fästmön på lördagen. Men jag hade en del att greja med hemma igår så klockan blev ganska mycket innan jag kom iväg. Dessutom är jag både glömsk och synsvag. Jag hade fyra soppåsar som stod i hallen hemma att gå ut med innan jag skulle hämta min rygga och lilla datorn uppe i lägenheten och gå till garaget. Vad händer? Jo, jag glömmer en påse i hallen. Det var ju bara att ta med sig den till och kasta den i soprummet närmare garaget, en omväg på typ 2 x 50 meter. Inte så långt, men irriterande.

Hemma hos Anna var det nystädat och renbäddat. Jag har en egen krok i tjejbadrummet och på den kunde jag hänga en ren handduk. Min älskling är snäll, hon. Den där kroken – eller snarare bokstaven över den – har en egen berättelse som vi numera skrattar åt internt i familjen.

Min krok i badrummet.

Det var en solig och fin lördag, vi var trötta efter allt fejande (det tar på krafterna att ha tio rum, två badrum, två dusch- och toarum samt två kök att städa – TACK, jag undanber mig kommentarer som med ”goda råd” om att vi ska flytta ihop -. det gör vi när vi vill och kan!) så jag föreslog att vi skulle dra till Kreta och äta mat. Typ en för tidig födelsedagsmiddag. Dessvärre fick vi inte med oss alla ”barnen” – en var ute med kompisar och två var justerade (hostig respektive svåra skavsår). Vi blev bara tre. Men vi hade det vi tre!

Elias och hans busiga mamma, mitt middagssällskap.

Vi promenerade till och från restaurangen och det var skönt att få både ljus och luft före och efter maten. Jag hade solbrillorna och mina fina vantar, förstås.

Solbrillorna och mina fina vantar fick följa med till Kreta.

På Restaurang Kreta är det väldigt god mat och personalen är trevlig. Däremot kom det en del gäster som var ganska högljudda och naturligtvis blev de placerade vid bordet intill vårt. Åtta pers inklusive fyra ungar varav framför allt flickebarnen hade gälla röster och massor av myror i brallorna. Elias satt snällt med oss och varken gapade eller skrek, trots att han var i samma ålder som barnen i sällskapet bredvid. Efter måltiden blev det lite spring i benen även där, men då gick han ut och sprang. Inne i en restaurang springer man inte.

Anna kom på att hon ska börja fota en viss detalj när vi går på restaurang. Jag kom på att jag ska fota salt- och pepparströare. Här kommer därför den första:

Salt och pepparströare på Kreta.

God mat och trevlig personal är det, som sagt, på Kreta, men dekorationerna lämnade oss lite konfunderade. En död ros i en vas med en gul servett i..? Vad menas? Ett stilleben? Nog för att konst ska engagera, men…

Nån som tycker nåt? Jag tycker… fult!

Vi körde hela racet igår – förrätt, varmrätt och dessert (jag blir ju snart arbetslös och då får a-kassan försörja mig – IRONI!!!). Elias nöjde sig med varmrätt och dessert. Jag tog hipititi till förrätt.

Förrätt.

Till förrätten valde jag en grekisk öl av märket Vergina. Virgin… oskuld… Eh… harkel… ja, det var ju passande…

Verginaöl.

Till huvudrätten delade vi på en halv karaff husets röda vin. Anna tog
souvlaki, jag fileto kotas. Kycklingen var stor, men inte riktigt så hårt grillad som jag skulle ha önskat, så jag åt inte upp den. Men tzatzikin var ljuvlig – som alltid!

Fileto kotas som inte varit tillräckligt grillad för min smak, men tzatzikin uppvägde den – nästan.

Elias ville ha glass till dessert och valde blandad topping, det vill säga både jordgubb och choklad. Vi tanter rundade av måltiden med friterad camembert, glass, persilja och hjortronsylt. Underbart gott!

Friterad camembert – underbart gott!

Så rullade vi hem för att se sista delen av Mr Selfridge och äta ytterst lite lördagsgodis. En bra avslutning på vår lördag – men för mr Selfridge blev det aningen tuffare.

Söndagen vi vaknade till var grå och kall. Ingen snö dock, tack! Anna har skrivit en storhandlingslista och vi ska strax iväg för att fylla stridsvagnen varuvagnen med mat och förnödenheter för några dag framöver. Det går åt en del när familjen är femhövdad…

Jag tuffar hem till mitt i eftermiddag. Har fortfarande en del att fixa med, lite kontorsarbete och annat. Mamma ska få ett samtal och innan jag ser Brottet ska jag ta en lååång dusch och smörja in mig med sheabutter så att jag blir fet och luktar doftar nöt. Vad gör du idag, tro???

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskdagsmiddag

Söndag och påskdag. Vi hade lust att gå på lokal och tog därför en taxi till Maestro i Gamlis. En synnerligen otrevlig taxichaufför körde oss dit. När jag ringde Uppsala Taxi och beställde bilen bad jag specifikt om att bilen skulle köra in på gården. Det gjorde den – fast till fel port. Att mamma stod och hängde på en krycka utanför rätt port sket chauffören i. Så när jag hade låst ytterdörren sprang jag ner och fram till chauffören och bad chauffören backa till rätt adress. Jag blir så jädra irriterad, jag hade ju sagt att en av oss som skulle åka med hade svårt att gå! Sen visade det sig att chauffören inte hade tagit med nån bomnyckel, för chauffören cirkulerade runt på området tills chauffören hittade en uppfälld bom. Det var för övrigt jättesvårt att uppfatta vad chauffören sa och uppenbarligen hade chauffören skitsvårt att uppfatta vad jag sa. Dåligt, UppsalaTaxi!

Men på Maestro var servicen utmärkt som alltid! Jag tror att det är en familj som driver restaurangen sen nåt år tillbaka. Alla – till och med mormor och farmor – verkar jobba där. Man blir alltid bra bemött och maten är superb!

Mamma hade svårt att välja.

Det enda som är lite trist är att menyn har varit densamma ungefär lika länge som restaurangen har drivits av den här, som jag tror, familjen. Men servitrisen sa när vi skulle gå att en ny meny är på gång. (Fast det har jag hört förr…)

Vi delade på en förrätt bestående av vitlöksbröd med aioli och oliver. Mamma drack vatten till maten, jag valde öl.

En härligt god öl på flaska – fatölspumpen var trasig.

Medan vi väntade på maten studerade jag inredningen. Jag noterade att man ännu inte plockat ner julpyntet. Det är liksom pepparkaksgubbar på fönsterbelysningen…

Juldekorationer med pepparkaksgubbar. 

Mamma valde en tallrik med köttmix (nöt och fläsk) samt rostad färskpotatis, jag valde en quattro formaggio pizza. Men jag hittade inte alla fyra ostarna, bara fetaost, parmesan och gorgonzola. Kanske var det ruccolan som dolde det mesta?

Ruccolan dolde det mesta på pizzan, men jag hittade tre sorters ost och underbart härliga soltorkade tomater.

När maten hade sjunkit undan tog vi en ny titt på menyn och beställde dessert. En solig dag som denna passade glass med bär alldeles utmärkt! De inlagda bären var björnbär, men glassen toppades av en vacker, stenhård och smaklös jordgubbe. Över det hela hade man rivit vit choklad. Ljuvligt gott – utom den snigga men smaklösa jordgubben, dårå.

Ljuvligt gott med glass, björnbär och vit, riven choklad. Jordgubben var mest dekor.

Till desserten tog vi var sin kopp kaffe som bryggdes av en otroligt högljudd maskin. Kaffet smakade mycket gott.

Högljutt men gott kaffe.

Notan slutade på 670 kronor cirkus och snälla mamma betalade. Jag tyckte att det var ett rimligt pris.

Servitrisen var vänlig nog att ringa en taxi åt oss när vi skulle åka hem. Chauffören (vet ej från vilket bolag) som kom och hämtade oss var supertrevlig och hade bomnyckel, men jag skötte bomöppningen. Bara för det drog han av lite på notan.

Sammanfattningsvis:

• Utmärkt service på Maestro!
• Trist att man inte bytt ut menyn.
• Inte bra att ölpumpen var trasig! Det kom in många som bara ville ta en öl.
• Gör nåt åt ljudnivån på kaffemaskinen!!
• Jag gillar ruccola, men det var liiite för mycket sånt på pizzan.
• God mat, särskilt desserten, men jordgubben kunde man ha skippat.
• Ta bort juldekoren, det är påsk nu!
• Taxichaufför 1 från Uppsala Taxi: Byt jobb! Man ska vara serviceinriktad när man kör taxi!
• Taxichaufför 2 från okänt taxibolag: Helt rätt person på rätt plats! Trevlig och hjälpsam.

En väldigt bra kväll som jag avslutade med del åtta av tio av Brottet, en serie som jag verkligen tycker har onödigt många avsnitt. Fem hade varit lagom.

Vad gjorde du på påskdagen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Kokar gärna… eller hjärna…

Äh, jag orkar inte vara seriös idag och skriva om nåt aktuellt som är på tapeten. Jag har ingen lust, vill bara tramsa, för jag orkar inte med mig själv. Inte är jag känd ens inför mig själv för att vara obeslutsam, men jag kan baske mig inte bestämma mig vilket ben jag ska stå på just nu. Eller om jag ska hoppa(s) på nånting mera utlovat konkret och fast. Fast frågan är om jag vågar hoppa(s) igen. Jag har gjort det så många gånger förr och bara blivit besviken…

Våffeldagen är det idag och Tofflan har suktat efter våfflan hela dan. Men det skulle ju som sagt bli korv idag. (Kycklingvariant för min del.) Fästmön, som inte äter så mycket bröd just nu, kokade i stället lite hjärna och några fingrar till sin smalis-korv.

Hjärna och fingrar till Anna.

Jag fick ont i magen efter maten och är allmänt chokladsugen. Vill trycka i mig massor, inte bara nån liten bit, inte. Tröstäta, kallas det på lätt svenska. Eller äta för att jag tror att jag ska få energi nog att komma fram till ett beslut. I morse vaknade jag med huvudvärk.

Väderspänningar i huvudet

som en gammal chef till Kerstin i Backen brukade säga. (Nej, h*n hade nog inte riktigt alla fåren hemma.) Blev tvungen att medicinera – jag alltså, inte chefen med väderspänningarna en trappa upp. Tror att det är hjärncellen som stångar sig blodig mot insidan av huvudet. Nä, Anna skulle nog ha kokat min hjärna, det kanske hade hjälpt.

Nu ska jag läsa en stund och klockan 21 väntar Dicte på oss. Denna andra danska polisserie vi följer och som jag tycker är bättre än sega Brottet.

Dagarna går. Jag tänker. I morgon efter jobbet ska jag lägga mitt huvud i kompetenta händer och få utsidan ombesörjd. På onsdag kommer mamma och torsdag tänker jag inte jobba utan storhandla till påsk. Jag har varit på Systemet idag och köpt tre (3) påsköl jag ska festa på. Har en julöl kvar sen jul, alltså blir det en öl per dag långfredag, påskafton, påskdagen och annandag påsk. Smart tänkt, va?! Tofflan kan räkna lite i alla fall. Men jag undrar vad den här flaskan påsköl gör med hjärnan… Jag vet en som skrattar åt den uppe från sitt moln – och en annan som nog skrattar åt den från Down Under.

Undrar om en elektrisk syster kommer med denna..?

Dricker du påsköl i påsk eller är det påskmust som gäller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla borde ha en Anna i sitt liv

Om det är nån som kan få mig att både tänka nyanserat och att skratta när många saker i livet är tuffa, så är det Anna. Anna, den mest älskade fästmön. Igår eftermiddag åkte vi in till stan för att äta tidig thaimiddag. Bra och prisvärda bufféer hittade vi på Thai Village mitt i stan. Däremot lämnade servicen ett och annat att önska…

Maten var supergod. Jag provade sesambollar och dumplings för första gången!

En i personalen var totalt ointresserad av sina arbetsuppgifter – periodvis. Samtliga gäster som anlände fick BE om att se menyn – alla ville ju inte ha buffé. Sen satt h*n och mobilsurfade mitt i restaurangen vid ett bord. Men hallå! Och när vi skulle gå hann vi knappt resa på oss innan Mobilsurfaren plötsligt fick eld i baken och trängde sig fram till vårt bord för att plocka disk. Vi är ju inte några små damer, så vi gav upp försöket att kränga på oss jackorna och tog med dem för påsättning utanför restaurangen. Ville ju inte riskera nån porslinskrossning.

Vaniljglass och konserverad frukt tog jag till dessert, men det fanns också friterade bananer.

Men som sagt, maten var supergod! Jag var modig och provade två för mig nya saker – sesambollar och dumplings med kyckling och grönsaker. Anna vågade först, sen vågade jag. Anna hade förresten en egen liten show. Hon är en sån… entertainer… Se bara!

Anna showar

Först äter vi lite…

Gott det här, ser du!

Sen äter vi lite till…

Banta? Va?

Och sen kan vi inte hålla oss för skratt för att fotografen inte vill sluta ta bilder när vi stoppar saker i våra små söta pussmunnar.

Ha ha ha!!!

Så anlände vi till biografen. Det var en lååång promenad på… två minuter. Våra biljetter och biogodiset betalades av vännen Karin, som inte längre finns bland oss, och fru Klon. Tack snälla båda! Jag är för övrigt säker på att Karin sitter på ett moln där uppe och läser varenda rad jag skriver och nickar förnöjt när hon nämns och skakar på huvudet åt stalkern (som hon berättade för mig är ökänd). För nej, vännen, jag glömmer dig aldrig!

Vi var först i den lilla biosalongen och fick de två bästa platserna. Jag hade gott om tid att studera mina jeans.

Mina jeans.

Faktum är att vi var först väldigt länge, så jag trodde att vi skulle förbli ensamma.

Tomt var det här.

Men sen dök det upp två välförberedda brudar som hade läst in sig (!) på filmen/boken. De var fullastade med popcornbunkar och jag sa till Anna att hon skulle vifta lite med sin vänstra armbåge och välta ut popcornen om de inte slutade vara så förnumstiga prata. Men de slutade prata, tur för dem! Vidare var det en genomförkyld människa som snorade och snöt sig och spred sitt jävla virus så nu blir väl alla tio som såg filmen sjuka lagom till påsk. Sånt där tycker jag är oförskämt! Man stannar hemma när man är smittsam. Basta!

Två som inte heller hade vett att stanna hemma var ett ungt par som skulle ha behövt silvertejp (jag säger inte till vad, initierade människor förstår). Vi såg de redan i lördags och de var liksom redan då limmade vid varandra. MEH! Hångla kan man väl göra hemma likaväl som man kan snora? Dessutom satt killen och fipplade med ena stolen nära min så att det både lät illa och skakade om hela stolsraden. Tjejen tyckte att det var helt OK att sätta upp fötterna – med skorna på – på armstödet i stolen framför. Uppfostran? Nej, inte tillstymmelse till nån.

Om filmen kan du läsa i ett separat inlägg. Jag frös under hela föreställningen, så när vi kom ut var det skönt att få sätta på sig dunjackan. Vi ville båda fota ett upplyst träd, men ibland får en del av oss… stå tillbaka…

Anna Ren?

Vi hann hem lagom till den sjunde delen av danska Brottet på SvT1. Tio delar ska det bli totalt och ärligt talat tycker jag att serien är lite seg. Det händer nästan ingenting som för handlingen framåt. Men så klart jag är nyfiken på att få veta vad som har hänt med den kidnappade lilla flickan och skälet till att hon kidnappades.

I morse var det dags att skutta upp och jobba. Anna har ju haft ryggskott ett tag, så det var nog lite ovant att kliva upp för en arbetsdag. En lång sådan, dessutom. Jag ska försöka plocka upp henne på vägen hem innan jag åker och köper påsköl.

I kväll blir det korv till middag. Mitt kylskåp är ovanligt välförsett – också ett tecken på att jag har en Anna i mitt liv. De veckor hon bor hemma hos sig kan man möjligen skymta en gurkburk, några öl, fil och en ostbit i min kyl.

Välförsett kylskåp.

På onsdag kommer så mamma för att fira påsk med mig. Jag ska vara ledig på torsdag, nu är det slut med att jobba gratis och extra och svara på mejl på kvällar och helger och publicera hemsidor efter klockan 16. Det ska bli skönt att få vara ledig, men samtidigt vet jag att jag måste tänka klart snart. Tänker ta delar av den här arbetsdagen för att ringa en del samtal, bland annat försöka få lite information från facket, vilket jag vet är i det närmaste omöjligt. Men jag måste försöka i alla fall. Vidare måste jag jaga nån på personal HR och så hoppas jag att jag får nån form av svar på det mejl jag skickade prefekten för en vecka sen där jag krävde ett förtydligande av anbudet, inte mera ludd. Men som sagt, det har gått en vecka och jag räknar inte med att få klara besked nånsin. Detta tär. Det tär så in i helvete.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte riktigt som det var tänkt

Det blev inte riktigt som det ursprungligen var tänkt idag. Strax efter klockan nio kom ett sms från Fästmön där hon berättade att hon hade så ont i ryggen att hon hade grinat och inte kunde jobba idag. Så jag behövde liksom inte skynda mig ut och barnvakta. Nu är Anna vuxen och inte i behov av nån barnvakt, men hon är inte den som stannar hemma från jobbet i första taget. Därför ville jag ge mig ut till Himlen för att kolla läget.

Men först ringde jag mamma och fick rapport om 96-årskalaset hon hade varit på igår kväll. Jag säger då det… Somliga tanter kan partaja, mamma hade till och med druckit några droppar vin, vilket hon aldrig gör i vanliga fall. Ett och annat ögonbryn höjdes hemma hos mig…

Jag kollade om Anna behövde nånting och till sist hade jag packat en liten kasse med medikamenter, vetekudde och skitgoda kakjävlar. Trodde jag. På Tokerian köpte jag lite kompletteringsprylar till Annas middag samt lämnade in Lotto och bytte till mig en ny trisslott. Jag och mamma hade vunnit 45 kronor.

Det var riktigt soligt och varmt idag. Därför hade jag igår lagt de skitgoda kakjävlarna i kylen. De kom alltså inte med ut till Himlen. Det var bara att ta en tur till ICA Solen och köpa ett nytt paket. Synnerligen irriterande, men samtidigt har jag ju nånting smaskens kvar här hemma.

Kakjävlarna. Till vänster om dem en låda med ägg, till höger en vitlöksgömma och ett grönt äpple, under gula lökar och över en flaska mousserande vin som jag fick av min Sister till födelsedagen förra året samt skymten av en liten flaska champagne, sparad från en nyårsafton för fyra år sen eller nåt.

Fick gott kaffe hos Anna och vi satt och pratade en stund. Hon var alldeles sned, lutade åt höger, liksom. Elias var inte piggare idag, snarare tvärtom med huvudvärk och allmänt hängig.

Jag tjatade tills Anna tog en av mina medhavda värktabletter. Sen tryckte jag ner henne i sängen och smorde in den onda ryggen med Ipren gel. Hon blev alldeles lullig av tabletten, men jag tror att hon behövde slappna av och att det var därför den ”tog”. Det hade väl blivit si och så med sömnen i natt också, kan jag tänka. Stackars älskling!

Framåt kvällningen åkte jag in till stan igen. Köpte mat hos Mac Jack bara för att kunna dra av vindrutorna på bilen – Mac Jack ligger ju vid en mack. Fast den macken hade slutat med luft och vatten, så rutorna är lika skitiga som innan. Däremot är jag mätt. Det blev kycklingburgare med tjocka pommes och en burk apelsin-Fanta. Den enda gången jag dricker läsk är när jag äter korvkioskmat. Och till den maten räknar jag inte mat från Mac Donald’s eller såna ställen.

Söndagsmiddag.

Nej, jag lever inte riktigt som jag lär. Fick lite dåligt samvete eftersom jag hade tidsinställt ett blogginlägg med ett fiskrecept – och sen köpte jag slaskmat till mig själv. Men det är inte roligt att laga mat när man är ensam, så fisken med rom ska jag göra när Anna kommer hit nästa gång. Eller när mamma kommer i påsk.

Nu går en maskin med tvätt och jag ska slå ner rumpan och läsa lite innan det är dags att se sjätte avsnittet av tio av Brottet klockan 21 på SvT1. Och vem vet… Det kanske blir en skitgod kakjävel till detta…

Livet är kort.

Read Full Post »

Var var solen, sa du..?

Varning för kiss och bajs-snack!

Alltså, Fästmön rapporterade från under sin pläd (hon känner sig förkyld och om jag känner efter lite, så…) att typ

alla

hade varit ute och gått i solen under söndagen. Vi undrade var den solen fanns nånstans… Till och med folk här i Uppsala hade varit ute i solen. Konstigt, solen måste ha lyst över hela stan UTOM över New Village… Jag gick ute med soporna framåt kvällen och då lyste förstås solen – bakom månen…

Den här bilden tog jag strax före klockan 18 igår kväll och det enda som lyste då var gatlyktorna och månen (fast solen lyste ju bakom månen, förstås).

Anna lät mig prova på hennes chili con carne pollo, alltså gjord på kycklingfärs i stället för köttfärs. Det var verkligen underbart gott!!!

Chili con pollo. 

Under hela måltiden talade vi om sånt som rör tarmar, blåsor (nej, Sis, inte klänningar!) och toalettbesök. Hoppas bara att bönorna inte gör att vi har ljudliga konserter på våra arbeten idag. Inte vet jag hur vi halkade in på avföring samtalsämnet, men vi pratar rätt ofta om kiss och bajs. Eller jag gör det. Jag tror att Anna blev ganska lättad när hennes mobil ringde. Det var… katten Maxi som ringde från Morgonen! Vi fick oss ett gott skratt, in fact, nachochipsen sprutade ur käften på mig. Nej, nåt vidare bordsskick har jag inte, det förstår du säkert nu.

Lite kex och goda ostar (som luktar rätt bajsigt! 😛 ) samt gröna druvor fick avsluta söndagsmiddagen, till vilken även intogs rött vin. Det satt rätt gott…

Tofflans osttallrik.

Söndagskvällen avslutades med tredje delen av Brottet på TV. Anna hade legat och glott på avsnitt ett och två samt två avsnitt av Dicte (femte delen går i kväll).

Hur ser måndagen ut? Tja, jag ska fortsätta bygga Husets webbplats och så ska jag försöka få tid med M för ett strategisnack igen. På onsdag väntar ju avstämning med prefekten på institution 2.

Försöker med alla medel, främst vitlök, att mota en förkylning som är på ingång – den som Anna fick igår. Till kvällen blir det broccolifritters med dipsås och där har man inte precis bara sprungit förbi med vitlökspressen. Man har stannat. Länge.

Vad har du för recept mot förkylning???

Livet är kort.

Read Full Post »