Hembränt i igloon

Ett inlägg bland annat om hur husmor slår till.

---

 

Husmor slog till!

Förra året när mamma skulle komma till jul lyckades jag koka ett ruttet ägg. Det låg en stank, tät som en dimma, över mitt hem. Lukten pendlade mellan omklädningsrum och långlagrad ädelost. Jag behöver väl inte säga mer? I år brände jag hemma. Det vill säga, jag skulle rosta bröd. Två små ändbitar skulle jag rosta, snål som jag är. (Här kastas ingen mat om det går att undvika.) Tryckte ner bröna – FRANSKBRÖDEN, alltså – i rosten. Sen gjorde jag som så ofta: jag satte mig vid datorn. Kom på att jag inte hade gjort nån budget för 2016 och började fippla med Excel. Så noterade jag en… lukt… Såg ett moln… Det var snudd på att brödrosten stod i brand. Den gjorde nu inte det, som tur var. Det var bara de två brödbitarna som nästan brann. De var naturligtvis oätliga.

Nej, nån husmor har jag aldrig varit och lär aldrig bli… Därför tänker jag åka och köpa nån form av middag till mamma och mig – troligen grillade kotletter till moderskeppet, grillad pippi till mig. Det är uppenbarligen säkrast…

Uppsala är soligt idag. Det ser varmare ut utanför igloon, faktiskt.

Uppsala visar sig från sin soliga sida idag, förvånansvärt nog. Men sen ska det förstås regna. Det är runt åtta grader varmt ute och gräsmattorna på fram- och baksidan lyser gröna. Det är bara jag som bor i en igloo. Alltså, jag har verkligen kallt inomhus! Jag märkte stor skillnad jämfört med inomhustemperaturen hos en granne som tittade in till häromdan. Därför har jag lagt fram två filtar till mamma, för hon lär frysa ännu mer än jag. Förra julen när mamma var här ringde jag fyra (4) samtal till bostadsrättsföreningen och klagade min nöd. Då höjde de typ en grad. I år har jag inte orkat klaga, det verkar som om de har bestämt sig för att frysa ut mig. Men om flera i huset har lika kallt kunde vi kanske gå ihop och klaga..?

Jag har fått tillbaka mitt eksem, irriterande nog. Det enda bra med det är att det inte syns den här gången, för det sitter på ryggen och bröstet och såna kroppsdelar visar jag inte hur som helst för vem som helst. Därför är jag mycket glad att jag fick en bättre salva en sist av husläkaren. Ett par, tre smörjningar brukar göra susen. Mina eksem är inte utredda, men jag får dem när jag är stressad. Den gångna veckan har onekligen varit… stressande och pressande.

Det börjar bli dags att duka fram gofika. KÖPEBRÖD. Jag önskar dig en härlig lördag!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mjölken, ceratet, tuppen och lantbruksmaskinerna

Ett lite på Håkan Nesser travesterande inlägg.

---

 
 

Cerat och mjölk. Tuppen och lantbruksmaskinerna fick jag inte med mig hem.

Jag läser en bok om att vara snäll. Den kostade bara tio kronor i inbunden, bättre begagnad utgåva på en av stans loppisar. Boken är lärorik. Jag läser den med blyertspenna. Och så försöker jag omsätta mina inlästa färdigheter i verkliga handlingar. Fast om man är snäll på riktigt, läser jag, ska man inte berätta om det. Så jag berättar bara lite grann om det jag har gjort. Det jag har gjort idag är inte det jag vill lyfta fram.

Fästmön hade blivit lovad skjuts hem med sina väskor. I samband med detta passade jag på att handla lite åt en tåsjuk man. Det tog eeevigheter att fara ut till Förorten. Det verkade som om alla tänkbara lantbruksmaskiner var ute och provkördes idag på eftermiddagen. Men fram kom vi och handlade gjorde vi och varorna levere-rades till Den Sjuke. På köpet fick vi även med oss en gosse och hans grejor till moderskeppet.

Och… nu kommer det: som tack för att jag gjorde detta fick jag köpa mig nåt på ICA Solen. Jag valde en liter mjölk och ett cerat.

Nu brukar jag alltid säga och för det mesta agera som så här: sina vänner hjälper man. Underförstått: gratis. Man gör vad man kan om ens hjälp behövs. Så det kändes inte helt bra att köpa mjölken och det ganska dyra ceratet. Men jag gjorde det för att jag behöver båda varorna och för att mina pengar nästan är slut. TACK!

På vägen tillbaka till New Village ett par timmar senare höll jag även på att få med mig en tupp hem. Tuppen spatserade på vägen utanför ett hus. Hade jag haft högre fart… kunde det ha blivit Coq au vin till middag. Nu blir det inte det. Jag är en bra bilförare, if I may say so. Det blir några små bitar stekt Kalle Kon, som har legat cirka tio månader i frysen och potatisklyftor, som har legat där ett par veckor. På tio månader hinner frysen döda alla bakterier, säger vi.

I kväll ska jag skrapa en Trisslott och lyssna på min mammas röst i telefonen. Vad ska du göra???

 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På Slottet, i ån och på Tokerian

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.

Dagen började… varmt. Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

Lite varmt idag, dårå…

Även om inomhustempen på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.

Men jag måste ju vara lite egen också. Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.

Efter duschen var jag lika varm som före, så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.

Elias piggnade till lite och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder och badlakan.

Efter doppet – nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Jag kände mig rätt klubbad.

Och nu ska jag berätta lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Himlen tur och retur och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

De släpper ifrån sig härligt regn!

Nu ska jag ta mig en bira och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagsmysigt, äckligt och stödjande

Varning för stjärtklåda!

Varför inför inte fler människor torsdagsmys? Det gjorde Fästmön och jag igår. Nu tycker att ordet

mys

inte nödvändigtvis har med ätande av slaskmat och snask att göra, men lite mat blev det ändå. Vi köpte var sin mini-baguette och till den tre goda ostar – varav en var synnerligen übermogen. Till huvudrätt blandade vi till var sin sallad på ICA Heidan. Till maten serverades ett glas rött och till dessert synnerligen kletiga choklad- och dajmmuffinsar och kaffe. Ja tack, vi blev mätta!

Ingredienser till torsdagsmys. Allting ser inplastat ut och det är ett filter jag har lagt på i Photoshop eftersom Ajfånen tog en suddig bild. Alltså, jag tog en suddig bild med Ajfånen.

Men vadan detta mysande en torsdag? Kanske var det en viss kompensation för de ÄCKLIGA historier Anna berättade härom kvällen om maskar i stjärtar och hur dessa sprids via handdukar och gosedjur. (ja för BARN är ena rediga smitthärdar! Inte så konstigt dårå att jag inte är nån barnmänniska, eller hur? OBS! Ironi!!!)  Jag höll på att kräkas! Och naturligtvis började det klia på ett visst ställe. Outhärdligt mycket. Så mycket att jag var helt säker på att jag hade blivit moderskepp för en massa vita, slemmiga och krälande saker. URRRK! Det räcker så bra med mina sedvanliga aliens, tack! Men dessa berättelser gjorde att jag hade liiite svårt att sova, kan jag meddela. Fast jag har självklart INTE nåt som krälar i min stjärt, det vill jag ha till protokollet!

Däremot har jag nånting som ser till att det inte krälar i mina ben idag. Det är premiär för stödstrumpor för min del! Tantvarning, eller? Till saken hör att jag hatar knästrumpor. På grund av min onda häl kan jag tyvärr inte stå och jobba. Det innebär att jag får problem med mina proppben. Nål-Janne rekommenderade därför att jag skulle inhandla stödstrumpor. Igår fick de besök av en stödstrumpsförsäljare (vilken titel!) på Annas jobb. Anna messade och frågade om hon skulle köpa ett par åt mig och det ville jag. Så nu sitter jag här, iförd ett par knästrumpor (har inte haft såna sen jag var liten kicka) med stjärnor på. Det kändes ovant att dra på sig dem i morse. Eftersom jag inte kan stå på den onda hälen mer än typ två sekunder, fick jag sätta mig på en stol och dra på mig strumporna – ända upp till armhålorna, kändes det. Närå, de slutar vid knävecken. Än så länge känns det bra även om jag blir varm om benen. Det ska bli intressant att känna efter i kväll hur benen mår.

Stödjande strumpor.

Anna har webb-adressen ifall man vill skicka efter fler strumpor. Och känns benen bra i kväll lovar jag att försöka tvinga av henne den och lägga ut den här på bloggen. Känns benen riktigt bra ska jag nog skicka efter flera par så jag har ett par per vardag.

Idag på förmiddagen ska jag försöka få till text och bild till en folder. Inte det lättaste när textunderlaget är för omfattande och bildkvaliteten mindre bra. Tja, jag får väl trolla – med mina stödstrumpeknän!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite ensamt

Fästmön fick skjuts till jobbet som började klockan 16. Vad gör en Toffla i fyra timmar ensam en fredagskväll? Bensinmätaren började blinka, så det blev bara att åka till Preem och tanka på plastkortet. Hade hoppats att soppan skulle räcka till söndag när jag ska åka, men icke. Kallt att stå och hålla i bensinslangen – jag har liksom fortfarande inte kommit på hur man sätter på spärren. Nån som är mer teknisk än jag som vet?

Därpå blev det en tur till ICA Heidan för att inhandla morgondagens middag. I morgon på dan ska jag i stället åka och storhandla på ICA Kvantum åt min älskling. Eller storhandla och storhandla… För MIG är det det, men för henne blir det mat och förnödenheter för henne och barnen i två dar… Då kanske nån förstår liiite hur det är när vi är sex personer och vilka problem det blir den dan jag måste göra mig av med min Clark Kent*?..

Finaste Clark Kent!

                                                                                                                                                        Pratade med mamma tidigare idag för att kolla snödjupet. Moderskeppet meddelade att jorå, det var snö på marken, men de kommande dagarna väntas regn och sex till åtta plusgrader. Jag åker på söndag – utan vintertofflor… Gratulerade även lilla mamma på namnsdagen. Hon hade öppnat mitt kort i morse och Triss-lotten skulle hon skrapa i kväll. På söndag har jag med mig ett litet paket.

Hemkommen igen från min lilla utflykt bänkade jag mig framför datorn och kikade på torsdagens Babel på SvT Play. Så otroligt skönt att kunna spola förbi sånt man inte är intresserad av! Tekniken är verkligen förunderligt bra ibland…

Däremot fick jag aldrig Voddler att funka och de senaste dagarna har Voddler börjat bombardera mig med erbjudanden via mejl. Orka… Det var alldeles för krångligt att sköta dess virtuella fjärrkontroll och jag har inte kollat igen om det funkar. För jag fick nåt meddelande om att drivrutinerna till mitt bildskärmskort behövde uppdateras och sånt vågar jag inte ge mig på… Varför lansera en tjänst som bara medför krångel?… Vidare förstår jag inte heller varför man har engelska som ”arbetsspråk” när det är en svensk tjänst som jag tror än så länge bara finns att tillgå… i Sverige.. Tröttsamt när det ska vara så pretto, på nåt sätt… (Testade just att gå in på Voddlers hemsida – och sidan hängde sig. Nää, Voddler får vara för min del!)

Har lagat lite käk – inget avancerat bara stekt kycklingkorv, ägg och potatisklyftor. Nu blir det en stund i favoritfåtöljen där jag täckte häcka med en bok till kvart i åtta när det är dags att packa sig iväg för att hämta Anna. Hon messade förut att hon längtade hem och jag svarade, men hennes gamla mobil är lika opålitlig som hennes nya – den som jag lämnade in till inköpsstället OnOff för en vecka sen. Den gamla kan slå av bara nån ringer, utan att hon ens hinner svara. Rätt frustrerande… Den nya kan bara slå av sig själv så DÄR – och går inte att starta igen. ÄNNU MER frustrerande…

Så jag håller mig nog till min gamla dubbeltejpade mobil ett tag till… Det blir i vart fall hyfsade bilder med den – när fotografen är på humör…

En sån här fast tejpad har jag. Vissa tangenter är rätt utslitna också…

En sån här BORDE Anna ha haft fungerande…

Den här gamla TVINGAS Anna använda just nu…

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lilla bilplutt

Read Full Post »