Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mousserande vin’

Ett röjande inlägg.


 

Kylvaror på köksbänken

Potatis, lök, glögg och champagne – vad mer behöver en Toffla ha i sitt kylskåp?

Den stora röjningen av det som har varit fortsätter. Men först fällde jag en tår över nån som tagit tid på sig att fatta ett beslut. Min tolkning är att jag blev bortvald. För den som inte kan stå upp för det som är fel, den tiger och samtycker. Det är så människor gör i krig. När man själv inte drabbas, blundar man. För om man skulle öppna ögonen kan det ju hända att man skulle råka se nåt.

Den smärta detta orsakar är kall och vass och obönhörlig. Därför passade det bra att jag idag grep mig an nästa röjningsobjekt: kylskåpet. Det var faktiskt inte lika vidrigt som jag hade trott, men det behövdes likväl göras. Det blev rent och fräscht och jag skulle gärna välkomna Marie-Louise att ta några baktprover nu. (Hon skulle säkert hitta minst salmonella.)

Frys och kyl utsidor

Bara utsidorna kvar… Lulu, BLUNDA!

Igår kväll hade jag tagit in kylväskan från förrådet. Eftersom den stod i vägen i köket var det bara att sätta igång arbetet efter annat, sedvanligt morgonbestyr. Jag tryckte ner mjölk, fil, ost och smör i väskan och sen fick den stå på ballen* medan jag skurade inomhus. En del kylvaror fick bo på en köksbänk. Det var en märklig blandning matvaror, men potatis, lök, glögg och champagne kommer man rätt långt med. (Champagnen är för övrigt från nyårsafton… 2009 (?), glöggen och det mousserande vinet från 2012. Värst vad jag super…)

Kylen blev klar på nån timme, alla fack och hyllor diskade och avtorkade. Det som återstår nu är utsidorna, som är belamrade med kort, roliga saker, magneter etc. Lulu Carter skulle få ett veritabelt anfall om hon såg detta. Men eftersom det är minimal risk att hon läser min blogg, lägger jag ut en bild. Och skulle det vara så att Lulu tittar in får hon blunda.

Trasig toffla

Nu är högertofflan trasig också.

Jag måste över till Tokerian för att köpa fil och superlim. Det är inte bara personen som är trasig utan toffla nummer två. Nu har sulan på högertofflan lossnat. Den vänstra limmade jag för ett tag sen och den sitter fast ordentligt. Det blir till att leka skomakare. Superlim är dessutom billigare att köpa än nya tofflor.

På seneftermiddagen idag planerar jag att gå på bio. Jag har julklappen från facket 2013 kvar. Det är en biobiljett och den går ut i morgon. Snål som jag är… etc etc. Det blir en prövning att ta sig ut och ner på stan. Det anses säkert som lite konstigt att gå på bio ensam, men jag gör nästan ingenting i sällskap längre, så det är inte konstigt för mig. Fästmön tipsade mig för ett tag sen om filmen Pride. Det är en dramakomedi, vilket ju ligger lite utanför mina prefrenser, men man kan ju bli glatt överraskad om man vågar.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev inte riktigt som det ursprungligen var tänkt idag. Strax efter klockan nio kom ett sms från Fästmön där hon berättade att hon hade så ont i ryggen att hon hade grinat och inte kunde jobba idag. Så jag behövde liksom inte skynda mig ut och barnvakta. Nu är Anna vuxen och inte i behov av nån barnvakt, men hon är inte den som stannar hemma från jobbet i första taget. Därför ville jag ge mig ut till Himlen för att kolla läget.

Men först ringde jag mamma och fick rapport om 96-årskalaset hon hade varit på igår kväll. Jag säger då det… Somliga tanter kan partaja, mamma hade till och med druckit några droppar vin, vilket hon aldrig gör i vanliga fall. Ett och annat ögonbryn höjdes hemma hos mig…

Jag kollade om Anna behövde nånting och till sist hade jag packat en liten kasse med medikamenter, vetekudde och skitgoda kakjävlar. Trodde jag. På Tokerian köpte jag lite kompletteringsprylar till Annas middag samt lämnade in Lotto och bytte till mig en ny trisslott. Jag och mamma hade vunnit 45 kronor.

Det var riktigt soligt och varmt idag. Därför hade jag igår lagt de skitgoda kakjävlarna i kylen. De kom alltså inte med ut till Himlen. Det var bara att ta en tur till ICA Solen och köpa ett nytt paket. Synnerligen irriterande, men samtidigt har jag ju nånting smaskens kvar här hemma.

Kakor i kylen
Kakjävlarna. Till vänster om dem en låda med ägg, till höger en vitlöksgömma och ett grönt äpple, under gula lökar och över en flaska mousserande vin som jag fick av min Sister till födelsedagen förra året samt skymten av en liten flaska champagne, sparad från en nyårsafton för fyra år sen eller nåt.


Fick gott kaffe hos Anna
och vi satt och pratade en stund. Hon var alldeles sned, lutade åt höger, liksom. Elias var inte piggare idag, snarare tvärtom med huvudvärk och allmänt hängig.

Jag tjatade tills Anna tog en av mina medhavda värktabletter. Sen tryckte jag ner henne i sängen och smorde in den onda ryggen med Ipren gel. Hon blev alldeles lullig av tabletten, men jag tror att hon behövde slappna av och att det var därför den ”tog”. Det hade väl blivit si och så med sömnen i natt också, kan jag tänka. Stackars älskling!

Framåt kvällningen åkte jag in till stan igen. Köpte mat hos Mac Jack bara för att kunna dra av vindrutorna på bilen – Mac Jack ligger ju vid en mack. Fast den macken hade slutat med luft och vatten, så rutorna är lika skitiga som innan. Däremot är jag mätt. Det blev kycklingburgare med tjocka pommes och en burk apelsin-Fanta. Den enda gången jag dricker läsk är när jag äter korvkioskmat. Och till den maten räknar jag inte mat från Mac Donald’s eller såna ställen.

Kycklingburgare med bröd och tjocka pommesSöndagsmiddag.


Nej, jag lever inte riktigt som jag lär.
Fick lite dåligt samvete eftersom jag hade tidsinställt ett blogginlägg med ett fiskrecept – och sen köpte jag slaskmat till mig själv. Men det är inte roligt att laga mat när man är ensam, så fisken med rom ska jag göra när Anna kommer hit nästa gång. Eller när mamma kommer i påsk.

Nu går en maskin med tvätt och jag ska slå ner rumpan och läsa lite innan det är dags att se sjätte avsnittet av tio av Brottet klockan 21 på SvT1. Och vem vet… Det kanske blir en skitgod kakjävel till detta…


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen började med en rejäl sovmorgon – för somliga. Andra vaknade nio minuter över åtta och låg och snurrade ett tag i sängen. Skämt åsido, så farligt var det inte, vi satt ju trots allt uppe till klockan två i natt och glodde på film. Jag har haft ont i magen idag och jag tror att det är bråcket på magmunnen som är uppkäftigt. Annars mår jag toppen! Idag har jag nämligen haft jeans på mig för första gången sen den 12 december. Känner mig nästan normal. Fast jag ser i spegeln att jag är rätt blek och jag rör mig sävligt som en hundraåring. Men ändå. Det går framåt!

Idag var ursprungliga tanken att vi skulle ta en liten promenad till Tokerian. Fast jag hade lovat Anna en tack-för-hjälpen-klapp, så vi tog bilen och fixade en sån. På väg ut ur huset träffade vi Lucilles man och när vi senare kom till Tokerian träffade vi Lucille själv. Uppenbarligen tar de inte bilen dit som vi, utan kånkar och bär var sina lass! Rolig familj, det där! (Det tar fem minuter att gå till Tokerian.)

Guldtomte

Tomten höll utkik.


Jag ringde till mammakusinen B:s man
idag på förmiddagen för att önska gott slut på det gamla året och gott nytt år. Hade precis lagt på så ringde Annas snälla mamma. Innan vi for ringde jag min egen mamma. Som nån så gärna deklarerar kommer familjen i första hand. Utan den hade jag inte klarat mig igenom det jag har gjort nu. Förutom ett fåtal vänner har de flesta, som vanligt, lyst med sin frånvaro. Och faktum är att det inte gör ont längre, det var ju bara att vänta. Alla har sitt och jag har mitt.

Amaryllisen jag fick av Anna har ännu inte slagit ut. Men titta så den är på gång! Det blir minst fem klockor – till att börja med, tror jag!

Amaryllisen 31 dec 2012

Sprängfärdig!


Efter vår lilla shoppingtur
– tack och lov var det inte mycket folk varken där klappen skulle inköpas, på Tokerian eller apoteket – fixade vi fika. Vi hade ju kanelbullar och hallongrottor kvar från igår. Och så hade vi var sin trisslott som mamma hade skickat i julkortet till oss.

Trisslotter

Var sin trisslott.


Vi skrapade och drömde och planerade
vad vi skulle göra för våra vinster. Fast det var bara en av oss som vann – Anna. Två nya lotter, tror jag det blir för vinsten.

Nu står Anna i köket och gör Västerbottenpaj. Jag har gått ut med två soppåsar alldeles på egen hand och överlevt. Mitt bidrag till nyårssupén gjorde jag ju redan igår, Alséns röra. Till förrätt har vi laxpaté. Huvudrätten består av ovan nämnda paj samt kräftor – om dessa nu tinar. Jag glömde nämligen ta fram dem ur frysen igår kväll, så nu ligger de i kallt vatten. Till dessert blir det Annapannacotta med hallon från Slottet och blåbär från Djurö. Röran äter vi nog till allt, för den består bland annat av gravad lax. Jag vet inte riktigt när middagen serveras, men det mousserande vinet är väl kylt, liksom vitvinet. Mellan varven blir det väl lite TV och framåt tolvslaget ska vi försöka oss på att få iväg en lykta upp mot himlen.

Gott Nytt År önskar jag alla läsare! Vi ses igen nästa år. Men glöm inte bort att livet är kort. I morgon kan det vara försent att höra av sig till gamla moster, vännen eller vem det vara månde som kanske är ensam.

Read Full Post »

Det börjar ljusna ute. Och då kommer längtan som ett brev på posten. Längtan att göra nåt som bara är roligt och mysigt och inte är vardag. Nåt liknande det Fästmön och jag gjorde i mörkaste november förra året…

Vi tillbringade ett dygn i Stockholm. Barnfria. Lediga. Firade årsdagen av vår andra förlovningsdag. Myste. Njöt. Och bara var.


I mörkaste november gjorde vi ett besök hos denna lady.

                                                                                                                                                        Men det bästa av allt var det suveräna mottagandet och servicen vi fick under hela vår vistelse på underbara Lady Hamilton! Vårt rum låg under takbjälkar och utanför hörde vi Storkyrkans klockor. På rummet väntade mousserande vin, chokladpraliner och en fin bok om Lord Nelson.


Mousserande vin på rummet.

                                                                                                                                                            På eftermiddagen intog vi afternoon tea och drack te och åt scones så magarna var, om inte fyrkantiga, så runda och stinna som skoltidens medicinbollar.


Första ”portionen” afternoon tea…

                                                                                                                                                         Vi gjorde andra saker också än bara vistades på hotellet under vårt dygn i Stockholm. Men Lady Hamiltons mysfaktor var så hög att jag nästan hade kunnat stanna där hela tiden.

Det fanns läckra prylar och spännande detaljer överallt på hotellet. Och den glada och trevliga personalen  blev pricken över i:et på detta fantastiska ställe.


Vilket välkomnande! Vi kände oss verkligen som VIP!

                                                                                                                                                         Vill du läsa mer om vår vistelse kan du kolla här eller här eller här eller här eller här eller här.

Vill du vara med och tävla om ett presentkort på en hotellvistelse? Kolla in den här tävlingen!

Read Full Post »

Ärligt talat kan jag säga att vi gärna hade blivit lite längre på vårt rum! TACK snälla Annika med flera på Lady Hamilton för allt fint ni ordnade till oss!!!

Vi bodde i ett rum med ett kryss på dörren. Det tog vi som ett tecken på att det var i vårt rum det spökade! För det fick vi veta senare på kvällen, att Lady Hamilton minsann har ett eget spöke…


Kryss på dörren = spökrum?

                                                                                                                                                         Vi bodde här!


Rum 43 med beteckningen Fjällsippa var vårt.

                                                                                                                                                       Rummet var verkligen urmysigt! Det låg högst upp på fjärde våningen och hade läckra takbjälkar och en massa häftiga detaljer. Som detta foto från familjealbumet?


De fyra barnen hade vi lämnat hemma, men vi påmindes om dem tack vare detta famljeporträtt.

                                                                                                                                                          Utsikten från takfönstren var så häftig. Jag klättrade upp på en fåtölj och fotade först åt vänster.


Utsikt över takåsarna i Gamla Stan.

                                                                                                                                                            Till höger fanns denna byggnad, Storkyrkan. Och egentligen var den det enda negativa med rummet. Man blir nämligen rätt nipprig på kyrkans DONG varje kvart…


Varje kvart innebar ett DONG från denna…

                                                                                                                                                      Hotellet hade generöst lämnat mousserande vin till oss. Anna öppnade.


Gott med nåt bubbligt och läskande efter Afternoon tea…

                                                                                                                                                       Till vinet fanns också en ask fina chokladpraliner som vi naturligtvis smakade av trots att vi var rätt… nöjda…


Mumsiga chokladpraliner.

                                                                                                                                                           På bordet fanns en korg med smått och gott. Anna kollade innehållet lite närmare. Fast detta visste hon inte riktigt vad det var.


Vad kan detta vara??? Det ser ju nästan lite ekivokt ut…

                                                                                                                                                                  Vi tog lite mer skumpa för att försöka få huvudena klarare.


Bubblande…

                                                                                                                                                            Vi hade fått ett paket från hotellet.


Ett platt, hårt och tungt paket från hotellet.

                                                                                                                                                         Vi öppnade var sin flik och kikade in: en jättefin bok om Lord Nelson, Lady Hamiltons älskare…


Det ska bli jätteintressant att lära sig mer om Lord Nelson.

                                                                                                                                                       Jag bläddrade lite i boken – och det visade sig vara en riktig snuskebok!


Premiärminister Pitt…

                                                                                                                                                        Sen fick JAG paket av Anna också. TVÅ stycken!


Ett annorlunda halsband i form av en kamera och Mian Lodalens nya bok Tiger!

                                                                                                                                                              Min älskling är så snäll och gullig! Syftet med den här trippen var ju att fira vår tvååriga förlovningsdag som infaller i morgon. Och Anna hade förstås tänkt på presenter…

Lite mys på sängen blev det.


Anna Mys!

                                                                                                                                                              Och lite mer mys…


Anna Mys utan blixt.

                                                                                                                                                           Och så gick jag in på toa och skrattade lite åt Jämförelsen, La Comparaision. Två tanter som jämför… sina tuttar…


Två tanter jämförde sina tuttar på vår toa!

                                                                                                                                                          NU var vi redo för… lite frisk luft!

Read Full Post »

På lördagsförmiddagen var företagsväskan packad så dragkedjorna nästan sprängdes. Men vad gjorde det?! Vi skulle ju på besök till en riktig Lady…


Företaget Ingets väska var sprängfylld.

                                                                                                                                                                 Vi hade satt på oss våra soligaste miner och sken ikapp med solen på bussen in till stan.


En stund i solen, bara vi två…

                                                                                                                                                            På tåget till Stockholm blev det smockat med folk. Naturligtvis hamnade ett BARN bredvid mig. Men det gick bra ty det var ett stillsamt barn som länge och väl knaprade på en bulle. Värre var dess moder, iförd en hiskelig kreation, som sprang som ett torrt skinn (modern, alltså, inte kreationen!) för att serva sina tre barn och maken – alla på utspridda platser i tåget.


Anna förväntansfull på tåget.

                                                                                                                                                                I Stockholm sken solen också. Himlen var förunderligt blå när Klaras torn reste sig mot höjden.


Klaras torn reste sig mot en klarblå himmel.

                                                                                                                                                           På ett fantastiskt, underbart och HAUNTED litet hotell i Gamla Stan möttes vi av denna dam.


En galjonsfigur tog emot i entrén.

                                                                                                                                                        Vårt rum var ännu inte färdigt, så vi softade en stund och tittade på alla spännande prylar. Jag fastnade förstås för detaljer, som den här stolsryggen.


Vilket underbart arbete!

                                                                                                                                                              Och lite högre upp, på stolsryggens karm, hittade jag denna.


Snacka om detaljer…

                                                                                                                                                             I taket uppe i trapphuset hängde ett skepp. Ty damen ifråga som vi besökte var älskarinna till den icke helt okände Lord Nelson


Kan det vara Victory???

                                                                                                                                                            I ett läckert skåp på bottenvåningen fanns en massa saker att titta på. Fast jag fastnade mest för denna ask med texten Nej på!..


Nej.

                                                                                                                                                       Var vi var? Jo, på besök hos Lady Hamilton, en alldeles förtjusande dam.


En fötjusande dam, Lady Hamilton.

                                                                                                                                                          Vi blev mottagna som de två prinsessor vi är. Se bara…


Ett varmt välkomnande med fina chokladpraliner och mousserande vin.

                                                                                                                                                      Lyckliga suckade vi och laddade om för Afternoon tea.

To be continued…

Read Full Post »

Older Posts »