Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vetekudde’

Ett inlägg om bilar samt såväl läraktiga som missförstående människor. 


 

Clark Kent på Annas parkering

My #1!

Idag har jag kört en pigg flicka till jobbet. Det är hon på bilden i förra inlägget, Kia*. Det gick riktigt bra. Hon är kvick på att lyda min minsta vink, hon känns trygg och säker att föra fram och hon går på ännu mindre luft än Clark Kent**. Men ifall nån undrar är förstås Clark fortfarande nummer ett! Just nu får han emellertid stanna hemma och vila i garaget. Ändå tänker jag att det vore lite kul om bilar var människor. Kanske hade Clark och Kia kunnat bli ett par och jag Stålfarmor så småningom…

Jag har haft sån tur att jag får tid hos bildoktorn*** redan på onsdag. Och om jag infinner mig klockan sju på morgonen med Clark tar de in honom först och gör organtransplantationen**** medan jag väntar. På så vis behöver Kia bara åka med mig till jobbet i morgon också. I upphetsningen över detta insåg jag att jag glömde fråga en väsentlig sak: vad själva ingreppet inklusive delen kostar… Men det är smällar jag får ta. Bilen ska besiktigas den 23 maj och då måste den vara i toppskick.

rygg

Igår var den snudd på outhärdligt ond, ryggen.

Igår var det en riktig värkdag och att bilen pajade gjorde ju inte saken bättre. Jag åkte hem extra tidigt från Fästmön för att ta tablett och däcka, men av det blev intet förrän till kvällen. Dessutom blev jag tvungen att äta nåt också för att kunna ta tabletten. Magen värkte lite redan innan, antagligen av oro. Den blev inte bättre efter tabletten, men det blev inte outhärdligt. För igår var det ryggen som snudd på var outhärdligt ond. Jag värmde också min vetekudde och hade bakom ryggen i såväl TV-fåtölj som i sängen. Mitt i natten vaknade jag. Då hade tabletten antagligen slutat verka och blivit ersatt av värk. I morse kändes ryggen av. Men det var bara till att bita ihop och ge sig iväg. Jag skulle ju ha introduktion med ”min efterträdare”…

megafon

Kommunikation är svårt…

Det var en märklig känsla att introducera personen som fick tjänsten jag sökte. Men det är en väldigt trevlig person som har lätt för att fatta och som är lätt att jobba med. Till skillnad från… somliga. Jag vet inte vad det är, men idag känns det som om somliga bara missförstod mig – utom den nya personen… Det var nästan så jag undrade om det var med vilje.

Jag fick mitt eget anställningsavtal av chefen, så förutom att introducera jobbade jag med ett par av mina ”nya” uppgifter – intranätet och storskärmarna. Sen fick jag förstås greja lite med externwebben och sociala medier också. Men så blir det inte för alltid, för den nya personen ska ju ta över.

Rejält trött är jag i skrivande stund. Jag har nyss kommit hem och tagit rätt på en maskin tvätt som jag körde igår. Maskinen är igångsparkad på nytt. Det gäller att beta av. Mamma ska få ett samtal nu (vi telefonerade två gånger igår och hon är orolig för diverse), liksom vännen Rippe. Senare i kväll lär jag däcka framför Secrets & lies.

När bilen är fixad hoppas jag kunna fokusera lite mer på jobbsökeri. Och till helgen hoppas jag att jag orkar ställa ut balkongmöblerna och mattan samt tvätta och dammsuga bilen. Vi får se vad ryggen säger om detta… Men My Knight***** måste få sin armour shining så att han kan glänsa som den nummer ett han är för mig!..


*Kia = Rippes bilflicka

**Clark Kent = min lille bilman
***bildoktorn = bilverkstan
****organtransplantationen = utbyte av bildel
*****My Knight = Clark Kent (kärt barn har många namn, vet du väl!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev inte riktigt som det ursprungligen var tänkt idag. Strax efter klockan nio kom ett sms från Fästmön där hon berättade att hon hade så ont i ryggen att hon hade grinat och inte kunde jobba idag. Så jag behövde liksom inte skynda mig ut och barnvakta. Nu är Anna vuxen och inte i behov av nån barnvakt, men hon är inte den som stannar hemma från jobbet i första taget. Därför ville jag ge mig ut till Himlen för att kolla läget.

Men först ringde jag mamma och fick rapport om 96-årskalaset hon hade varit på igår kväll. Jag säger då det… Somliga tanter kan partaja, mamma hade till och med druckit några droppar vin, vilket hon aldrig gör i vanliga fall. Ett och annat ögonbryn höjdes hemma hos mig…

Jag kollade om Anna behövde nånting och till sist hade jag packat en liten kasse med medikamenter, vetekudde och skitgoda kakjävlar. Trodde jag. På Tokerian köpte jag lite kompletteringsprylar till Annas middag samt lämnade in Lotto och bytte till mig en ny trisslott. Jag och mamma hade vunnit 45 kronor.

Det var riktigt soligt och varmt idag. Därför hade jag igår lagt de skitgoda kakjävlarna i kylen. De kom alltså inte med ut till Himlen. Det var bara att ta en tur till ICA Solen och köpa ett nytt paket. Synnerligen irriterande, men samtidigt har jag ju nånting smaskens kvar här hemma.

Kakor i kylen
Kakjävlarna. Till vänster om dem en låda med ägg, till höger en vitlöksgömma och ett grönt äpple, under gula lökar och över en flaska mousserande vin som jag fick av min Sister till födelsedagen förra året samt skymten av en liten flaska champagne, sparad från en nyårsafton för fyra år sen eller nåt.


Fick gott kaffe hos Anna
och vi satt och pratade en stund. Hon var alldeles sned, lutade åt höger, liksom. Elias var inte piggare idag, snarare tvärtom med huvudvärk och allmänt hängig.

Jag tjatade tills Anna tog en av mina medhavda värktabletter. Sen tryckte jag ner henne i sängen och smorde in den onda ryggen med Ipren gel. Hon blev alldeles lullig av tabletten, men jag tror att hon behövde slappna av och att det var därför den ”tog”. Det hade väl blivit si och så med sömnen i natt också, kan jag tänka. Stackars älskling!

Framåt kvällningen åkte jag in till stan igen. Köpte mat hos Mac Jack bara för att kunna dra av vindrutorna på bilen – Mac Jack ligger ju vid en mack. Fast den macken hade slutat med luft och vatten, så rutorna är lika skitiga som innan. Däremot är jag mätt. Det blev kycklingburgare med tjocka pommes och en burk apelsin-Fanta. Den enda gången jag dricker läsk är när jag äter korvkioskmat. Och till den maten räknar jag inte mat från Mac Donald’s eller såna ställen.

Kycklingburgare med bröd och tjocka pommesSöndagsmiddag.


Nej, jag lever inte riktigt som jag lär.
Fick lite dåligt samvete eftersom jag hade tidsinställt ett blogginlägg med ett fiskrecept – och sen köpte jag slaskmat till mig själv. Men det är inte roligt att laga mat när man är ensam, så fisken med rom ska jag göra när Anna kommer hit nästa gång. Eller när mamma kommer i påsk.

Nu går en maskin med tvätt och jag ska slå ner rumpan och läsa lite innan det är dags att se sjätte avsnittet av tio av Brottet klockan 21 på SvT1. Och vem vet… Det kanske blir en skitgod kakjävel till detta…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den gångna veckan har det varit lite krassligt. Magen är en av Tofflans bråkande kroppsdelar. Därför undrade Tofflan vad du brukar göra när du har ont i magen. (Den som har konkreta tips får gärna lämna dem i kommentarer här.)

Så här fördelade sig de 40 inkomna svaren:

27,5 procent (elva personer) svarade: Jag har ett annat knep som inte finns med som alternativ. 

22,5 procent (nio personer) svarade: Tar en tablett.

22,5 procent (nio personer) svarade: Värmer vetekudden/pluggar in värmedynan.

22,5 procent (nio personer) svarade: Gnäller och klagar tills det går över.

2,5 procent (en person) svarade: Ringer doktorn.

2,5 procent (en person) svarade: Ringer mamma/pappa.

Ingen svarade: Åker till akuten.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten!

Read Full Post »

Dags för veckans – och årets näst sista – höjning (puff) respektive sänkning (bluff). Here it goes:

Puff

  • Vetekudde och Iprengel (mina räddande änglar just nu!)
  • Alla gulliga som skickar klappar till mig! (raringar!)
  • All god mat (som finns i kylen)
  • Fästmön (som sliter med julmat till sex pers och samtidigt har två feberungar)
  • Alla goa som visar empati just för att de inte är handläggare!

Bluff

  • Ryggont (det är en jädrigt dum åkomma!)
  • Fiffel och båg (det lönar sig inte, för ärlighet varar längst!)
  • Min ekonomi (den existerar numera inte)
  • Rödgrönrörigt (i samband med förslag om nya a-kasseersättningar)
  • Sjuklingar i Himlen (stackars feberungar!)

Read Full Post »

Ja en bättre dag ska jag försöka att få den här till! Den har visserligen inletts med massor av våldsamma nysningar, men jag tror inte att det är förkylning på gång utan att Tofflan helt enkelt borde ta fram dammvippan… Men bäst av allt, hittills, är att ryggen har blivit bättre! Det var alltså bara en lätt sträckning. Tack vetekudde, tack Iprengel och tack Gud!


Ryggen är bättre! Halleluja!

                                                                                                                                                           Jag var uppe nyss och tog ur bettskenan, den där snygga blå som jag sover med om nätterna för att jag inte ska bita sönder mina tänder. Tog min medicin också, magsårskapseln och de två små vitaminsakerna. Mamma snusade i gästrummet, så jag smög tillbaka in till mig för att sitta vid datorn en stund.


Tofflan med bettskena, en bild från förra året, tror jag.

                                                                                                                                                              Idag ska mamma lägga in sill och jag ska ta fram dammvippan och dammsugaren och dra runt ett varv. Kanske blir det lite strykning också och troligen en maskin tvätt. Först i morgon kommer gröngölingen* in från ballen** – vi får hoppas att den har överlevt natten, för det gick ner mot -20 grader.

Några som jag också hoppas mår bättre är feberungarna borta i Himlen. Igår kväll när jag pratade med Fästmön ganska tidigt på kvällen ville Elias gå och lägga sig –  och DET sker ju inte så ofta frivilligt. Sen hörde jag hur han hostade ochfick upp slem, stackarn. Hoppas Fridas feber har gått ner också. Hon är ju lite äldre och 40 graders feber på en 16-åring är inte så lysande i längden.

En promenad över till Tokerian ska mamma och jag ta under dan. Det är bra plogat utomhus så hon kommer fram fint med rollatorn. Jag ska också montera på iskronan på hennes krycka.

                                                                                                                                             *gröngöling = gran
**ballen = balkongen

Read Full Post »

En mjuk säng är inte alla förunnat och jag är tacksam att jag har en sån – även om jag ser att dagen när jag måste lämna den ifrån mig kommer allt närmare. Jag är också tacksam för att jag får ersättning från a-kassan, men det går tyvärr inte att leva på den. Inte här, i alla fall. Och leva… Jag är inte så särskilt intresserad av att fortsätta med det, går på nån sorts autopilot just nu. Försöker hänga upp mig på krokar som går ut på att jag bara ska göra det eller det först, sen…


Omväxling förnöjer, men jag vill nog helst ha huvet på kudden.

                                                                                                                                                      Den mjuka sängen… Den är allt annat än bra och skön för den onda ryggen. I natt har jag vaknat flera gånger på grund av smärtan och för att jag hamnat i nåt läge som gjort extra ont. Hyfsat bekvämt var det att ligga på rygg med vänsterbenet i vinkel utåt. Men man kan inte ligga i den ställningen alltför länge för då kan man inte röra sig till slut. Jag har varit uppe och smort in ryggen med gel och hade gärna värmt på vetekudden. Fast mamma sover och microns plingande skulle ha väckt henne, så det får vara. Jag hittar ingen bra ställning med datorn i sängen heller, att sitta är SVÅRT och jag känner mig tämligen sned i hela kroppen.

Jag undrar hur Fästmöns natt har varit. Elias hade ju hög feber igår och var allt annat än stilla i sängen när han gått och lagt sig hos mamma. Gissningsvis har hon inte fått så mycket kvalitetssömn hon heller… Inte blev det populärt på hennes jobb heller när hon ringde för att anmäla vård av barn från idag. Julveckan går de flesta på knäna och många går med förkylningar och harvar. Mig är det ingen som bryr sig om ifall jag är sjuk och det är väl en fördel med livet idag. En av de få, skulle jag vilja tillägga.

Igår hittade jag ett sånt där jätteintressant jobb som jag skulle vilja ha och eftersom det var ledigt skickade jag in ansökan och CV. Annars går ansökningar och CV iväg på rutin hitan och ditan, inte särskilt inspirerande. Men tro inte att jag inte söker en massa jobb, för det gör jag! Tyvärr har jag  emellertid ingen gammal arbetsgivare som håller mig om ryggen gentomot den senaste, elaka, men jag är vuxen och klarar mig själv. Fast jag hade nog inte heller sagt nej till en miljon eller en och en halv. Gissningsvis får barnen och frun fina julklappar. Här blir det kanske sista gången barnen får julklappar av mig över huvudtaget.


De sista klapparna jag ger?

                                                                                                                                                  Nästa steg blir väl att sälja mina smycken – så kanske jag kan ta en semestertripp utomlands sen. Det hörde jag en berättelse häromdan om en som hade gjort. Först beklagat sig i en av våra kvällsblaskor över den tuffa tillvaron som ensamstående mamma som överlevt på att pantsätta sina smycken, sen lämnat bostadsrätten och åkt utomlands med alla barnen en månad. Jo jo, det var ju… motsägelsefullt, om inte annat. Men bostadsrätten kanske man inte står för som ägare själv utan låter ett av barnen göra det. Det är ju så lätt att dra in barnen i sina ”affärer”. Det är riktigt ruskigt beteende, om du frågar mig. Men det gör du inte. Detta är bara min blogg och jag skriver vad jag vill.

Jag har för övrigt också en bostadsrätt som praktiskt nog har elen som ingår i månadsavgiften. Visst skulle jag kunna sälja min bostadsrätt fast frågan är vart jag skulle bo då. Vem vill ha en arbetslös hyresgäst? Och hos Anna och barnen i Himlen finns det inte plats, där bor de redan för många på för liten yta. Det slutar väl med att jag får göra som andra vuxna barn jag känner till – flytta hem till mamma. Tror jag varken hon eller jag vill. Det hade möjligen varit ett alternativ när hon hade huset, men inte nu. Så det är bara att inse att jag inte har nån plats på denna jord. Möjligen en parkbänk. Du anar inte, CB, vad ditt skratt när jag pratade om det i höstas, gjorde ont. Men jag har ju förstått att du är en backstabber. Spelar ingen roll att jag räddade ditt jobb åt dig en gång, men det vet du ju inte. Eller nu vet du väl det, för det är många svikare från mitt förra liv som läser min blogg, har jag förstått. Jag hoppas att det bereder er en stor njutning att se mitt läge idag.

Nej, nu har jag skrivit av míg en massa skit. Kanske klarar jag att möta dagen och mamma med ett litet leende och tålamod. Idag ska vi ut på shoppingtur, inget jag ser fram emot eftersom ryggen inte mår bra av den kalla bilen eller att slänga i och ur mammas rollator. Men det får gå. Allting går. Tills jag lägger mig ner och inte vill mer. Då går det inte ens att få upp mig med pengar och ett bra och stimulerande jobb.

Read Full Post »

Ingen sovmorgon i morse. Men för en gångs skull skuttade jag upp före Fästmön. Tyckte hon behövde sova lite längre än jag efter helgens arbetspass. Efter frukost och morgontoalett tog vi en tur till Preem så att vi inte skulle råka ut för nån soppatorsk.

Nästa anhalt var Stormarknaden. Anna är där just nu och handlar julklappar, julmat och gör några ärenden och jag skulle dit för att inhandla en gröngöling*. Jag hade nämligen läst häromdan i lokalblaskan att det kunde bli brist på gröngölingar eftersom en leverans från Danmark var försenad. Ett tag funderade jag starkt på att gå ut i skogen och knycka mig en liten grön sak, men jag är ju så fruktansvärt ärlig, så jag skulle inte palla.

Hur som helst, en hyfsat liten gröngöling hittade jag. Den är strax över två meter, alltså en bit längre än jag själv, men inte så bred och yvig. Vi måste nämligen ha den i ett hörn i vardagsrummet i år, ett hörn nära balledörren**. Men för tillfället får den vila nätad ute på ballen***. Klädd blir den först på torsdag kväll.


Gröngölingen står nätad på ballen och speglar sig i balledörrsglaset.****

                                                                                                                                                         Just som jag fått ut gröngölingen sträckte jag mig lite oförsiktigt, så nu är jag lite handikappad. En oskön sträckning i ryggen, på vänster sida, långt ner är ju inte precis vad man önskar sig när man har tänkt hjälpa Anna att bära in matkassar samt har sin handikappade mamma hos sig i tre veckor. Men det får gå på nåt sätt ändå, det måste det. Jag ska smörja in med min favorit-gel senare och kanske värma på vetekudden också.

Anna messade för cirka 20 minuter sen och satt då på apoteket och väntade. Julklappsinköpen var klara, men apotek och julmat kvar. Och massor av folk… Gissa om jag är glad att jag åkte hem…

Hemma på Morgonen väntar Storasyster med sin sjuka lillebror. Pappa ringde igår kväll och berättade att Elias, som varit hostig ett tag, hade fått feber, stackarn. Tycker extra synd om Elias eftersom han ju skulle få sin julklapp i skolan idag. Transport av barn blir det därför också idag, från Morgonen till Himlen, tillsammans med alla väskor och grejor.

Mamma har kört igång ett köttbulleri och ett pannbifferi på kycklingfärs. Det ska bli pannbiff med potatis och gräddsås till kvällen och kycklingköttbullar till mig på julbordet. Mamma får vanliga köttbullar. Det doftar härligt, kan jag meddela…

                                                                                                                                                             *en gröngöling = en gran
**balledörren = balkongdörren
***ballen = balkongen
****balledörrsglaset = balkongdörrsglaset

Read Full Post »