Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gosedjur’

Ett antikt inlägg.


 

Antikintresserad Lidköping 2Äntligen torsdag! Med laddad mobil och påslagen TV var Antikrundan i mitt fokus. Ja, mobilen måste ju vara laddad för att jag ska kunna amatörvärdera via Antikrundans app. Roligt och lärorikt, även om jag naturligtvis aldrig blir varken världsbäst eller expert. I kväll var vi tillbaka på Läckö slott för att se fler fina saker.

De här föremålen tyckte jag var mest intressanta i kvällens program:

  • Hundhalsbandet tog jag full värderingspott på. Experten värderade det till mellan 3 000 och 5 000 kronor.
  • Soffan var lite häftig tyckte jag och ansåg att den borde vara värd runt   14 000 kronor. Experten tyckte bara mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • Stenskulpturen var jättegammal och den värderade jag och experten till ungefär lika mycket, runt 40 000 kronor.
  • Den handskrivna boken värderade experten till 100 000 kronor och jag till 90 000.
  • Ekskåpet blev jag väldigt förtjust i och tyckte att det var värt 12 000 kronor. Experten la sig lägre, på mellan 6 000 och 8 000 kronor.
  • Den gulliga gosedjurshunden värderade jag helt korrekt till 5 000 kronor.
  • Armbandet värderade experten till mellan 40 000 och 50 000 kronor. Jag la mig lite lägre, på 35 000 kronor.
  • Väggsekretären av Bruno Mathsson tyckte jag var både snygg och smart och värd 40 000 kronor. Experten, däremot, ansåg att den var värd mellan 15 000 och 25 000 kronor.
  • Den kinesiska skålen värderade både experten och jag till 50 000 kronor.

Den här omgången var svår. Det finns brister i kunskaperna, men intresset för antikviteter är det inget fel på. Idag fick jag diplom som Antikintresserad. Nästa torsdag är Antikrundan tillbaka i Varberg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron.


Värmen är tillbaka!
Även om det regnade så gott som hela dan igår föredrar jag det jämfört med kyla och snö. Under vintern går jag under isen, typ. Eller i ide. Om jag kan.

Jag är väldigt trött, fast jag inget gör. Fästmön och Prinskorven har också känt sig onaturligt trötta, men de jobbar ju för fullt respektive går i skolan, så det är inte så konstigt. Nästa vecka är det höstlov och då är i alla fall Elias ledig från skolan. Kanske var det Annas trötthet som gjorde att jag igår – för en gångs skull – fick klå henne i Wordfeud? Jag måste bara lägga ut resultatet:

WFseger

Äntligen fick jag vinna!


Nu ska du veta
att det hör till undantagen att jag klår Anna i Wordfeud. Och just den här matchen hade jag tur när jag mitt första ord, för det gav mig 252 poäng, om jag inte minns fel. Igår kväll startade vi en ny match och där ligger jag under – som vanligt.

Igår eftermiddag skulle jag ju ha blivit intervjuad för en veckotidning. Men först flyttades klockslaget fram två timmar, sen flyttades det fram till idag på förmiddagen. Vi får hoppas på tredje gången gillt annars struntar jag nog i det. För trots att jag är arbetssökande har jag ju liiite annat att göra än att häcka här och vänta på telefonsamtal. Samtidigt vet jag att det finns nåt som kallas Livet som kan komma emellan inbokade möten.

Gårdagskvällen tillbringade jag främst i bäste fåtöljen med att läsa. Jag var som sagt trött och jag bestämde mig för att se Ett herrans liv i sängen. Tror jag vaknade av mitt eget snark under första reklampausen… Eller också vaknade jag av mina gosedjur som tycktes ha orgier på bokhyllan i sovrummet!!! Snacka om snusk*r!!!

Gosedjursorgier

Vilda orgier bland gosedjuren ovanpå bokhyllan i mitt sovrum.


Medan jag har skrivit det här inlägget
har jag passat på att hämta en systemuppdatering till iPhonens iOS 7. Jag har inte så många synpunkter på systemet längre, mer än att jag fortfarande tycker att det är fulare än föregångaren. OCH att jag numera får starta om min iPhone oftare än tidigare. Den agerar som om den behåller för mycket cacheminne, typ.

Efter intervjun blir det en promenad. Senare har jag en dejt med Anna, när hon slutar jobba. Jag ska skjutsa hem henne till Himlen och samtidigt passa på att prova benkläder av typen jeans, upphittade i min storlek under Annas gå-in-i-garderoben-raid i söndags.

Som du noterar är det ett väldigt liv i luckan här. Vissa dagar pratar jag inte med nån enda människa, har jag kommit på. Det är en märklig känsla, för jag är fortfarande van att ha kollegor omkring mig. Självklart hoppas jag på att snart få det igen.

Hur är det med DITT liv? Har du liv i luckan eller är du nästan eremit som jag??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag vill veta hur andra har det!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min lördag.


Det har nog inte varit nån jätterolig lördag för Fästmön.
Dels fick hon ta hand om ett nervknippe i morse, dels har jag suttit mycket i såväl telefonkö som vid datorn. Men tack vare vänliga Ingmari ringde jag AF Kundtjänst och fick reda ut saker och ting lite grann. Inte helt, men jag fattar inte allt. Det var väldigt lång telefonkö när jag först ringde, typ trekvarts väntetid, så vi gjorde en lite loppis-utflykt på ett par timmar denna lördag för att skingra mina tankar. Dessutom behövde vi handla.

Hemma igen ringde jag på nytt AF kundtjänst. Väntetiden var nu bara cirka 25 minuter. Till sist kom jag fram och presenterade min fråga. Personen som svarade kunde inte svara på direkten utan blev tvungen att fråga nån kollega. Men till sist kom det fram att det inte fanns några sidor som var mina. Därför har jag nu ägnat ett par timmar sen vi kom hem med att, förutom sitta i telefonkön, också skapa ett Mina sidor-konto och lägga in uppgifter. Sen står det längst ner:

Skriva in dig vid AF.

Men… jag är väl redan inskriven, eller? Jag fattar ingenting, så den biten tog jag inte tag i. Tänk om man kunde få sån här information när man besöker Arbetsförnedringen i stället för irrelevant information?! TACK än en gång Ingmari, för att du gav mig ett konkret råd som i princip funkade! Fast nu är jag ju lite förvirrad när det gäller det där skriva in. Vadå skriva in..?

Vår loppis-lördag började hos Stadsmissionen. Där fanns det en hel del böcker att titta på. Kläderna var smart hängda i färger. Men lustiga saker fanns det förstås gott om också! Jag fyndade en inbunden bok för 20 kronor. Lustigt folk fanns det också. Lustigast av alla var nog Bill & Bull, som Anna fotade. (Det vill säga vi själva.)

Vi åkte förbi American Car Show och tänkte nästan glida in med Clark Kent* och musikspelaren på högsta volym. Den senare lirade nämligen en CD med hits från 1962. Men vi gjorde inte det utan fortsatte till Röda Korsets second hand-affär. Där fanns det också en del böcker, men inte lika mycket som hos Stadsmissionen. Lustigt folk fanns det gott om, liksom en och annan möbel som gärna hade fått följa med hem.

Vi letade upp ett fikCoop Boländerna och slafsa i oss ett par kakor så att vi skull orka köpa sill. Inne på Coop irrade vi runt som två yra hönor. Som vanligt var alla varor omflyttade sen sist vi var där. Men ut kom vi med både sill och bananer. En och annan godsak till godisskålarna slank ner i varukorgen också. Det är ju lördag.

Innan vi lämnade byggnaden såg vi två personer som var tjockare än vi, så jag fick känna mig lite smal en halv minut eller så.

Här kan du se lite bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajshumor!!!


Ett inlägg om en shoppingtur i 40-gradig värme.


Idag drog termometern
bortåt 40 grader. Då tyckte vi att det var läge att åka till Stormarknaden för en shoppingtur när Fästmön hade slutat jobbet för dagen! Skämt åsido, vi har ett födelsedagsbarn nästa vecka och det behövde handlas en del.

Först tittade vi på lite… kletigt skit…

Kletig hundbajs

Kletig hundbajs.


Sen tittade vi på…
Fidos bajs…

Fidos hög

Fidos hög.


Och så såg jag det!
Det sötaste gosedjuret EVER med ögon som råttpickar tefat!

Storögt gosedjur

Det sötaste gosedjuret ever!


Men faktum är
att ingen av dessa prylar fick följa med hem! För jag vore väl bra korkad om jag avslöjade vad Prinskorven får i födelsedagspresent på onsdag av sin mamma och mammis Tofflan?! Nej, nu får gossen vänta och se, för inte förrän kvällen kan jag leverera mina paket. Sent. Jag måste ju jobba över min sista, jävla arbetsdag… %&#”(]{@*

Vi åt lite onyttig snabbmat emellan affärerna, men annars drog vi in i åtminstone en fem, sex affärer. Hemskt! Min häl protesterade till sist och det var liiite irriterat oss emellan. Fast när vi sen kom hem och perkolerade kaffe och dukade upp med go-fika infann sig friden igen.

Kanelbulle o havrekaka

Go-fika i form av kanelbulle och havrekaka – för min del. Anna fick eget fikabröd.


I morgon mitt på dan
ska jag träffa bloggbekantingen I (vi har aldrig träffats tidigare!) med dotter i Gamla Uppsala. Vi ska fika eller luncha och kanske skena upp och ner för en och annan hög. Jag vill så gärna visa dem Uppsala från höjden, en syn som är… breathtaking! Om inte springturerna upp och ner högarna är det…

Anna ska hem till sina ”barn” i morgon efter jobbet och jag skjutsar så klart ut älsklingen med väskor och grejor. Lite matinköp bör vi kanske göra på vägen också. Helgen ligger sen blank framför oss…

På måndag blir det jobb igen för min del. I övrigt knyter jag kontakter på LinkedIn – idag har jag fått två! Och så söker jag jobb. Det skriver jag inte om så ofta här, men det är faktiskt vad en del av min tid framför datorn går åt till att göra.

Och så gläds jag åt besökare från Kanarieöarna, som visade sig var goa Lilljonnes! 

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!


*%&#”(]{@ = diverse fula ord


Livet är kort.

Read Full Post »

Gråmåndag känns som en adekvat beteckning på dagen. Det måtte ha regnat i natt, dessutom, för asfalten var blöt. Jag var trött och seg i morse, men jag kom upp – only just. Det värsta är att det blir en ännu tidigare uppstigning i morgon bitti, för då ska jag vara på bilverkstan klockan 7. Det är nämligen dags för Clark Kent* att få sommartofflorna på. Jag åker som sist till Märkesverkstan i stället för att låta såväl vanliga klåpare som före detta anställda klåpare vid Märkesverkstan gör jobbet till självkostnadspris. (Ja se betala för mig gör jag alltid – till och med gamla X har fått så mycket pengar att de borde ha vett hålla tyst.)

Jag fick sällskap i bilen i morse av Lucille. Vi gick nämligen ut från våra hem samtidigt och jag erbjöd lift. Alltid kul att prata med nån trevlig! Och jag sjunger ju inte längre i bilen om morgnarna, så… Nej, jag har tystnat. Det finns ingen glädje längre.

Det blev inte så mycket kväll för min del igår, men jag hann tvätta två maskiner. I kväll, när jag har burit ut däcken i bilen, ska jag köra en tredje. Jag fattar inte var all smutstvätt kommer ifrån, jag som inte ens är intresserad av kläder. Fast det klart. Jag måste ju ha kläder på mig när jag ska till jobbet.

Medan tvättmaskinen gjorde sitt såg jag sista delen på Brottet. Jag hade redan gissat innan att jag skulle bli förbannad på slutet. Allt jag kan säga är att det kunde ha varit värre, förstås, men det var inte bra. Så. Nu har jag inte avslöjat vad som hände, för det finns ju de som ännu inte har sett färdigt. Mitt totala omdöme om Brottet kommer i ett separat inlägg!

Runt klockan 22.45 kunde jag så krypa till kojs, för då var sista maskinen tvätt hängd. Men jag backade lite när jag klev in i sovrummet. Det såg verkligen ut som om jag skulle dela säng med Mumien…

Mumiesängkompis
Mumiesängkompis?


När jag sover ensam
brukar jag bara rulla av överkastet på den tomma sängen. I själva rullen hamnar då prydnadskuddarna och Kiss & Bajs i gosedjursform som tronar på min bädd. Men igår såg det rätt läskigt ut…

Mina ärr efter egenvårdsbehandlingen i fredags kväll ser inte så bra ut. De är röda och lite inflammerade. Men jag tror på att min kropp har kraft nog att klara av detta. Jag har nämligen ytterligare små operationer som väntar. Jag kanske hade behövt sutur trots allt, för på åtminstone två ställen är det rätt stora… hål… Äh, sutur är för mesar!

Såg på Twitter i morse att WordPress är hackat. Det oroar mig en del eftersom mitt Twitterkonto ju blev hackat för ett tag sen. Samtidigt har jag nyligen sett över lösenorden, så det borde inte vara nåt problem. Men läskigt och framför allt irriterande är det när folk roar sig med att förstöra för andra.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer på jobbet, men nånting händer väl. Jag jobbar på som vanligt och hoppas på mirakel, men börjar nu vänja mig vid tanken att fokusera på institution 1, min favoritinstitution, för övrigt. Fast jag kan ju inte riktigt klara mig ekonomiskt på 25 procent. Institution 2- jobbet är lika bra att lägga på hyllan, för jag har fortfarande inte fått nåt konkret erbjudande att ta ställning till. Så ställningen jag intar är

Nej tack, nu vill jag kunna planera mitt liv lite mer långsiktigt än två månader i taget.

Händer det nånting hos dig idag som du måste ta ställning till???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Den där vännen Lisbeth jag har, hon som inte alls heter Lisbeth utan nånting helt annat, hon är en riktig energiinjektion! Vi hade en lunchdejt idag och den blev så lång att jag nog måste jobba över lite i kväll… Tänk att två människor kan ha så mycket att prata om!

6 Spruta

Lisbeth = energiinjektion som till och med skulle få gosedjur och en gammal pälsmössa att väckas till liv.


Det här med vänner är inte lätt.
En del har svårt att få vänner, andra har svårt att behålla vänner. Och några har svårt att vara en vän. Jag kan konstatera att jag har vänner till olika saker. Vännen Lisbeth är en sån som jag kan göra det mesta med, emellertid:

  • prata jobb
  • flamsa
  • snacka allvar
  • fika
  • käka lunch
  • dricka öl (fast det har vi inte gjort än, jag bara vet ändå!)

för att nämna några aktiviteter. Idag hade vi lunchdejt. Den inleddes, när vi hade slagit oss ner vid ett bord, med att uppdatera varandra om den senaste tidens krämpor. Det var bara att inse att Lisbeth inte bara är vän och före detta arbetskamrat. Hon är doktor också! Fast det är ju å andra sidan jag med, så det blev ju på sätt och vis en jobblunch, hö hö hö. (Det där sista är ett bas-skratt. Eller alt-skratt, säger man väl eftersom jag är kvinna..?)

Jag tror att det är så att det skiljer några veckor på oss i ålder också. Det kan ju till viss del förklara den samhörighet jag känner med Lisbeth. Men ändå inte, för mig veterligen kommer Lisbeth inte från Metropolen Byhålan

Idag pratade vi inte bara krämpor och behandlingar utan även om vikten av kommunikation. För det är viktigt att kunna kommunicera. Det är också viktigt att våga fråga när man inte förstår vad det är en annan part försöker kommunicera. Det är emellertid inte alltid så lätt när den kommunicerande blir förbannad eller sur – för h*n tycker ju så klart att det h*n kommunicerar är just… SÅ KLART. Men jag erkänner att jag har blivit harigare. Jag vågar inte längre fråga vem som helst vad h*n menar om jag känner mig osäker. Sist jag gjorde det fick jag en käftsmäll (en verbal sådan, ska tilläggas). Jag erkänner också att jag blir irriterad på folk när de missuppfattar vad jag försöker kommunicera och svarar, enligt mig, bort i tok.

En grundförutsättning för kommunikation och att lyckas förmedla det budskap man vill och få respons på det – för det är ju dialog som är kommunikation annars handlar det om information! – är att tala sanning. Man behöver inte alltid och inte i alla lägen säga allt, men när man säger nånting är det ju bra om det är sant. Eller att det åtminstone är den kommunicerandes sanning.

megafon

Hör du mig? Jag menar, hör du vad jag egentligen säger?


Ja, det är mycket med det där…
Kommunikation, vill säga… För att inte tala om vänskap… Det är bara att inse att alla vänner inte är lika bra på att höra av sig när de har lovat – eller ens hör av sig överhuvudtaget. (Inte roligt när avhörandet sker från ett håll hela tiden.) Men att inse och acceptera är två skilda saker. Vi ska nog passa oss för att försöka uppfostra vuxna människor. Var och en är som den är. Och vänner kan vi ju umgås med på lite olika sätt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön och jag råkade av en händelse se ett avsnitt av brittiska humorserien Friday Night Dinner. Sen dess är jag såld! SvT1 hade säsongsstart även på den här serien igår. Detta är andra säsongen av serien som går i svensk TV och den har totalt sju avsnitt.

Familjen Goodman. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Familjen Goodman består av
en pappa som gillar att visa tuttarna, två vuxna söner som blir hur barnsliga som helst och en mamma som försöker hålla ihop familjen under fredagsmiddagen när de alla samlas. Ibland är mormor med och alltsom oftast dyker den läskige grannen upp med sin hund.

Gårdagens avsnitt handlade om lillebror Jonnys hämnd mot storebror Adam. Mamma och pappa har hittat en låda med killarnas barndomsprylar, bland annat Adams dagbok. Av den framgår att han slängde Jonnys gosedjur när han var elva år – och nu ska Jonny hämnas genom att slänga Adams älskade tygkanin  Buggy.

Det här är fruktansvärt roligt! Killarna är helt sanslösa! Pappan är vidrig i just det här avsnittet eftersom han hela tiden nyser över allt och alla. Jag skrattar i princip alla de 30 minuter som avsnittet pågår! Högsta Toffelbetyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »