Sånt som bara fortsätter: Effektivitet och firande

Ett effektivt och firande inlägg.

---

 

Jerkabubben med en blomsterkvast i handen. Pigg och studsig som en liten grabb, därför är bilden suddig. Eller också beror det på fotografen som är mycket äldre och har darriga händer och grumliga linser…

Till skillnad från Telia är jag effektiv. Härom dan skickade jag in en fråga till Telias support eller kundtjänst eller vaffandetnuheter. De skulle ha 72 (sjuttiotvå) timmar på sig för att svara. Svar kom igår. Naturligtvis var det ett goddag yxskaft-svar, varpå jag svarade med en följdfråga. Lär väl få vänta ytterligare 72 timmar. Det är en äkta fråga jag vill ha svar på, men samtidigt ett litet experiment som egentligen bara visar på vad jag redan visste: ineffektivitet.

Därför vill jag nu lyfta fram mig själv som ett exempel på motsatsen. Jag är till exempel så effektiv att jag hann besöka tre livsmedelsaffärer på under två timmar. Och mellan affär två och tre firade jag mannen här ovan. Tänk, Jerkabubben är vuxen nu… Hela 50 bast…

Vad ger en till nån som fyller 50 och som inte har nån kaffebryggare? Ja, svaret är givet och tokigt blev resultatet. Men det får vi lösa på nåt sätt utan att jag berättar om det här.

Fästmön och jag fick var sin bit hemgjord smörgåstårta. Han kan han, Jerka, när han sätter den sidan till. Jag var rätt hungrig när den sattes fram. Därför var det bra att kostcirkeln kunde fyllas på med pepparkakor från ICA Solens (tredje affären) gratisbjudning. När jag hade tryckt i mig två försvann Anna och äldsta bonusdottern för de skämdes nog…

Här är några bilder från den korta stunds firande Anna och jag var med på idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och när jag kom till New Village lyste min balleslinga* så vackert. Jag hade lyckats med monteringen av både den och timern alltså. Friden sänker sig över området – jag har nyss ätit och tvättat färdigt en maskin tjockis-svart och spikade gjorde jag på eftermiddagen. (Till skillnad från andra i huset så tvättar och spikar sena kvällar och nätter.) Kan det få vara lite lugn och ro en stund nu? I morgon fortsätter nämligen familjens firande av Jerry med en himmelsk middag. To be continued, alltså…

Titta, den lyser i novembermörkret!

Nu går jag och hänger tvätt innan jag… rättar till ljusslingan… (Anna har lärt mig att saker ska rättas till.)

*balleslinga = ljusslinga på balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lena gumman!

Ett återseende inlägg.

---

 

Nä, det var ingen avtackning igår. Det var den hjärtegoda Lena som ville bjuda ett gäng arbetskamrater och före detta arbetskamrater på buffé sin sista arbetsdag. Det serverades helt fantastiska små rätter i stora konferensrummet på fakulteten. Hon den däringa Lenan hade nog lagat mat en månad i förväg. Minst. Det enda det var brist på var luftcirkulation…

Ungefär 80 personer var vi som kom dit, så Lena är en populär arbetskamrat. Och bara för att hon nu går i pension tänker hon inte sluta jobba – redan idag skulle hon tillbaka till jobbet för att introducera sin efterträdare. Sen är det faktiskt så att hon har semester året ut och pension först från nyår.

För min del var det kanonkul att få krama om denna goa människa. Men det blev också många glada och roliga återseenden med nya blondiner (Maria), ”Lisbeth” (som jag ska luncha med SNART!), Anna-Lena, Inger, Li, Anders, Niclas och alla andra. Jag saknar dem så! Och jag var så glad att jag fick en inbjudan till Lenas buffé (vi säger ju inte avtackning).

Lena fick höra många goda och roliga ord från goa chefen Anders. Jag tog tre bilder, två blev suddiga och denna bild ser Lena skitsur ut på. Det var hon INTE!

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Uti skogen finns det… smådjur…”

Ett inlägg om en skogsutflykt.

Idag skulle vi så ut på svampjakt. Och fika. I skogen. Fikat är egentligen det viktigaste, för håll med om att det smakar sååå bra i skogen, oavsett vad man har med sig till kaffet?!

Svamp var det emellertid brist på. Det var så torrt i markerna att det knastrade under mina gummistövlar. Detta knakljud och myggornas inande var det enda vi hörde…

Men gott var det att fika! Vi hittade några gamla fällda telefonstolpar som vi satte oss på och åt våra tunnbrödsklämmor. Fästmön njöt av djurlivet och matade myrorna med såväl ost som chokladkex. Tyvärr var Ostmyran så himla snabb att ingen av oss hann fota! Men det såg bra kul ut när en ostbit rörde sig jättesnabbt utmed stolpen vi satt på. Kexmyran, däremot, var en klen en som inte orkade lyfta smulan ensam utan gav upp. Tänk så roligt man kan ha åt smådjur!

Vi tänkte nästan köpa med oss svamp hem på ICA Solen och lura barnen att vi hade hittat massor, men där fanns inte heller några kantareller, bara champinjoner…

Ett par timmars ljus och luft var riktigt gott för kropp och själ! Nu är jag hemma i New Village igen. Har telefonerat med mamma och kör en maskin tvätt. Ska sondera terrängen på SvT Play lite. Det är flera program jag vill se som jag har lyckats missa!

Här kommer några bilder från vår skogsutflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgliv

Ett inlägg om min helg.

Lördagseftermiddagen bjöds det på flamsfika i Himlen. Jag garvade så till och med bilderna blev suddiga. Denna blev minst suddig:

Flamsigt och suddigt och Fritzlan utan huvud.

Herr Olsson kom på besök och medförde hembakat fikabröd (eller hur?!). Han tog en bild som verkligen avslöjade Glupskheten med stort G. Titta och förfasas här!

Eftermiddagen och kvällen gick i spelandets tecken. Jag förlorade baske mig allting mot alla – utom en enda match:

Den enda match jag vann.

Och att jag vann den matchen var nog rena undret för här krånglade nätverket. Fick sitta med ena armen utsträckt och hoppades vid Gud att några grannar inte såg mig och trodde att jag satt och tränade på en viss fördömlig hälsning…

Men även på Morgonen krånglade visst nätverket och där är det en annan leverantör än här i Himlen. Men okejrå, jag erkänner: det enda sättet för mig att klå Jerry var att klippa av linan. Den trådlösa linan…

Fästmön lagade god mat och jag åt för mycket. Nedsjunken i TV-sofforna glodde vi på Brottsplats Edinburgh (halvtrist) och en dokumentär om Jimi Hendrix (helbra, ska kolla på Play!)

Natten var varm och irriterad. Nåns billarm gick av jag vet inte hur många gånger, men om vi hade stängt fönster och balledörr* hade vi kvävts. I alla fall jag.

Vaknade runt åtta och nån timme senare serverade Anna frukost med marmelad. En marmelad med stora bitar i. En gång hittade jag till och med en kärna i den. Det gjorde ont att tugga på den. Idag gick det emellertid bra. Men det är inget socker tillsatt i alla fall!

Marmelad utan tillsatt socker, men med bitar och kärnor i.

Helgfrukost innebär ofta kokt ägg. Till det – randig kaviar. Vi har insett att Garants randiga, som Tokerian säljer, är helt OK och typ 15 spänn billigare än Kalles. Så tyvärr, Kalles, det blir Garant numera.

Are you randy tonight?

Idag då? Jorå, jag har bestämt träff i veckan som kommer med min Nästanbror angående nånting som kanske kan ge mig sysselsättning framöver. Och nu försöker Anna kicka igång nätverket så att hon kan fixa ett par saker på sin dator. Kanske blir det en tur ut till svampskogen sen. Om viljan finns.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*balledörr = balkongdörr

Livet är kort.

Read Full Post »

Dejt bland konst och thaimat

Ett inlägg om en dejt.

Idag ordnade jag till det så att jag fick en liten dejt på eftermiddagen i stan. Och för att du ska sluta undra vem jag dejtade får du här facit:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det primära syftet var att gå och kika på Kitty Lindstens utställning på Galleri Upsala 1810 på Svartbäcksgatan. Men först skulle jag bussa mig in till stan. Det är inte nåt jag gillar. Jag blev snabbt åksjuk, det vill säga illamående och yr. Och förbannad! Jag såg nämligen inte mindre än tre VUXNA personer som satt med fötterna – och skorna på, förstås! – upp på sätet mitt emot! Hur jävla kul är det att får er skit på kläderna? Inte gör ni väl så hemma? Skärpning, idioter! En av dem satt dessutom och pratade om att h*n skulle hämta sina barn. Gör h*n så i barnens sällskap också ger jag inte mycket för den vuxliga förebilden. Skäms!

Fin förebild den här vuxna är för sina barn.

Fästmön hade redan anlänt till vår mötesplats och stod och väntade på mig. Inte nog med att de här jävla Uppsalabussarna gör mig sjuk, det här med sommartidtabeller gör mig galen också – av irritation. Annas buss, till exempel, gick det bara en i timmen av ett tag på dan.

Men på galleriet var den lilla Kitty-fågeln utflugen. Vi hittade Hortellskan där och det var inte fy skam det heller. Fast sen dök konstnären själv upp, lika färgrik som alltid! Jag känner mig alltid så tråk-svart bredvid Kitty…

Konstnären Kitty Lindsten är alltid så färgrik! Här står hon bland några av sina utställda verk på Galleri Upsala 1810.

Jag kunde inte låta bli att fråga hur det hade gått, underförstått om hon hade fått sälja något. Och det hade hon! Men inte till några

främlingar

utan mest till bekanta och bekantas bekanta, typ. Tillräckligt i alla fall för att det har blivit en vinst. Det gladde mig!!!

Några verk var ännu inte sålda.

Innan vi gick blev det förstås en gruppbild, om än en lite suddig sådan. Jag skyller på min yrsel, som faktiskt fortfarande sitter i.

Hortellskan var gallerivakt medan Anna presumtiv kund som konverseras av konstnären Kitty.

Vi strosade gågatan framåt och jag passade på att hoppa in till Teliabutiken i en av gränderna för att kolla mobiler. Men där var så mycket folk att jag inte orkade vara kvar. Mobilshopping får det bli en annan dag.

Vi tog oss i stället till Thai Village där vi åt en väldigt god buffé. Godast var nog den heta kycklinggrytan med gul curry. Och sesambollarna!

Min första portion samt en Singhaöl till.

Det friterade undvek jag i det längsta. Det blev bara en friterad kycklingbit och en liten friterad banan med glass och frukt till dessert. Sen tackade vi gudomen för maten!

Tack, buddhistiska gudom, för maten!

Vi följdes åt ner till centralen, men sen blev det ett hastigt farväl eftersom min buss stod inne. Vi ses redan på fredag igen, fast det hjälper inte när man redan längtar och saknar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Namn och image, jobb och… fritid..? Vilken fritid..?

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar namn igen. Och jobb.

Igår skrev jag om förslagen i den nya namnlagen. Idag har jag faktiskt Namnsdag*. Är det nån mer än min familj som firar det? Eftersom det är lite långt mellan mamma och mig brukar det landa ett kuvert i min postbox några dagar före själva Namnsdagen. Så även denna gång. Kuvertet innehöll ett fint kort och två trisslotter, som jag naturligtvis tänker vinna på. Det vore ju till exempel inte helt fel att få en inkomst varje månad under ett antal år till… Nåja, jag skämtade igår om att jag övervägde att byta namn till

Jeannette Eriksdotter.

Nu passar det ju inte min image, men det jag glömde säga var att jag ju egentligen inte behöver byta. Jag heter faktiskt både Jeannette och Eriksdotter i förnamn. Tanken var att jag skulle kallas just Jeannette, men när mina föräldrar hörde hur namnet uttalades av befolkningen i Metropolen Byhålan fick mitt andranamn, Ulrika, bli mitt tilltalsnamn.

Mitt namn var annorlunda när jag var barn, även efternamnet, som är ett gammalt soldatnamn. (Hela jag var förresten rätt annorlunda.) Det var inte roligt eller ens praktiskt att alltid bli ihågkommen av lärarna i skolan, eftersom jag besatt ett ovanligt namn. Idag är jag vuxen och jag har vant mig. Men i vissa kretsar tycks mitt namn vara fläckat och det är därför jag överväger att använda mina två andra förnamn som förnamn respektive efternamn. Problemet är bara att jag, för att passa ihop med

Jeannette Eriksdotter,

skulle få göra om hela mig och min image. För jag är allt annat än flickig, nåt jag tycker att mitt ”nya” namn skulle ge sken av att jag är. Så… det stannar nog vid funderingar. Men en gång testade jag faktiskt på skoj ett byte! I mitt förra arbetsliv – God rest its soul! – suddade jag vid ett tillfälle ut mitt namn på whiteboarden i korridoren. Den där tavlan där vi skrev vad vi hade för oss om dagarna ifall vi inte var på våra kontor. Jag skrev i stället dit

Jeannette Eriksdotter.

Det tog två minuter så kom intendenten och undrade om avdelningen hade fått en ny medarbetare…

Förutom att fira min Namnsdag idag ska jag förstås jobba. Först på mitt ordinarie jobb, sen för Uppsalanyheter.se.Direkt efter jobbet bär det av hem till en person som jag är både nyfiken och spänd på att få intervjua. Ett personporträtt av Henne (så mycket kan jag avslöja!) publiceras troligen nån gång efter klockan 16, när jag har förflyttat mig till och landat på redaktionen, under morgondagen. Jag hoppas, förresten att du läste den lilla artikeln jag skrev igår. Den visar nämligen att det kan vara lönsamt att ta hand om skit på rätt sätt. Det är lite sånt det forskas kring på en av mina institutioner. (Jag har också skrivit om en spännande författare och om Fredsåret i Uppsala 2014, ifall du har missat det.)

Ja alltså… det här med fritid… Det börjar tunnas ut med den… I kväll efter jobbet blir det ju mer jobb, även om det är nåt jag ser fram emot. I morgon efter jobbet ska jag till redaktionen och lära mig publiceringsverktyget. Jag har varit så trött om kvällarna den senaste tiden att jag liksom har stupat i säng. Igår kväll var jag till och med så trött att jag glömde stoppa i bettskenan i käften innan jag somnade.

Min bettskena låg kvar i sin ask i morse. Bilden är lite suddig, det är trots allt en intim tingest.

Fästmön och jag åt grillad kyckling till middag igår innan vi tog en tur till Himlen. Lullan Gardenia försökte brygga kaffe åt oss och det gick väl så där. Vilken tur att hennes mamma fanns på plats och kunde sträcka ut en hjälpande hand! Kronprinsen berättade att han eventuellt har nåt spännande på gång och självklart håller jag tummarna för denne unge man som förtjänar lite framgång. Fritzlan, som visar sig bli student nästa vecka, har lämnat Sverige för Ungern ett par dar med klassen. Prinskorven går i skolan som vanligt och tillbringar kvällar och nätter hos sin pappa fram till fredag.

Nu ska jag göra ”allt” (inta kaffe intravenöst nej, skojar bara, DRICKA kaffe, äta frukt och så) för att försöka fortsätta hålla mig vaken. Det blir en lång och innehållsrik dag, känner jag… Hur ser din dag ut??? Får du en stund över kan du väl skriva några rader och berätta i en kommentar här!

*För den som inte fattade det eller orkar kolla en almanacka är det alltså Jeannette idag. Och Yvonne. Men jag heter alltså Jeannette. Med två n och två t.

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagsmysigt, äckligt och stödjande

Varning för stjärtklåda!

Varför inför inte fler människor torsdagsmys? Det gjorde Fästmön och jag igår. Nu tycker att ordet

mys

inte nödvändigtvis har med ätande av slaskmat och snask att göra, men lite mat blev det ändå. Vi köpte var sin mini-baguette och till den tre goda ostar – varav en var synnerligen übermogen. Till huvudrätt blandade vi till var sin sallad på ICA Heidan. Till maten serverades ett glas rött och till dessert synnerligen kletiga choklad- och dajmmuffinsar och kaffe. Ja tack, vi blev mätta!

Ingredienser till torsdagsmys. Allting ser inplastat ut och det är ett filter jag har lagt på i Photoshop eftersom Ajfånen tog en suddig bild. Alltså, jag tog en suddig bild med Ajfånen.

Men vadan detta mysande en torsdag? Kanske var det en viss kompensation för de ÄCKLIGA historier Anna berättade härom kvällen om maskar i stjärtar och hur dessa sprids via handdukar och gosedjur. (ja för BARN är ena rediga smitthärdar! Inte så konstigt dårå att jag inte är nån barnmänniska, eller hur? OBS! Ironi!!!)  Jag höll på att kräkas! Och naturligtvis började det klia på ett visst ställe. Outhärdligt mycket. Så mycket att jag var helt säker på att jag hade blivit moderskepp för en massa vita, slemmiga och krälande saker. URRRK! Det räcker så bra med mina sedvanliga aliens, tack! Men dessa berättelser gjorde att jag hade liiite svårt att sova, kan jag meddela. Fast jag har självklart INTE nåt som krälar i min stjärt, det vill jag ha till protokollet!

Däremot har jag nånting som ser till att det inte krälar i mina ben idag. Det är premiär för stödstrumpor för min del! Tantvarning, eller? Till saken hör att jag hatar knästrumpor. På grund av min onda häl kan jag tyvärr inte stå och jobba. Det innebär att jag får problem med mina proppben. Nål-Janne rekommenderade därför att jag skulle inhandla stödstrumpor. Igår fick de besök av en stödstrumpsförsäljare (vilken titel!) på Annas jobb. Anna messade och frågade om hon skulle köpa ett par åt mig och det ville jag. Så nu sitter jag här, iförd ett par knästrumpor (har inte haft såna sen jag var liten kicka) med stjärnor på. Det kändes ovant att dra på sig dem i morse. Eftersom jag inte kan stå på den onda hälen mer än typ två sekunder, fick jag sätta mig på en stol och dra på mig strumporna – ända upp till armhålorna, kändes det. Närå, de slutar vid knävecken. Än så länge känns det bra även om jag blir varm om benen. Det ska bli intressant att känna efter i kväll hur benen mår.

Stödjande strumpor.

Anna har webb-adressen ifall man vill skicka efter fler strumpor. Och känns benen bra i kväll lovar jag att försöka tvinga av henne den och lägga ut den här på bloggen. Känns benen riktigt bra ska jag nog skicka efter flera par så jag har ett par per vardag.

Idag på förmiddagen ska jag försöka få till text och bild till en folder. Inte det lättaste när textunderlaget är för omfattande och bildkvaliteten mindre bra. Tja, jag får väl trolla – med mina stödstrumpeknän!

Livet är kort.

Read Full Post »

Som svagt blandad saft…

Man kan väl likna mitt liv just nu som svagt blandad saft. Jag känner mig varken uppåt eller neråt. Det känns som om jag befinner mig mittemellan. Mittemallan vadå? Ja, jag vet ju vad jag har för mål, men det verkar som om det ska till sju underverk innan jag når dem. Min kraft känns lite också som svagt blandad saft, som mitt blod, som är alltför lite rött.

Jag är hemma en snabbis med mina och Fästmöns prylar. Var sin ryggsäck och min lilla leksaksdator. Annas laptop nyttjades när jag gav mig iväg.

Veckan som kommer känner jag att vi måste hitta på nåt som är lite roligt. Det är inte så mycket som är roligt just nu, nämligen. Och att inte ha absolut nånting att se fram emot känns rätt trist och dött. Ska vi hitta på nåt får det antagligen bli torsdag för då är Anna ledig och hon ska inte vara på jobbet förrän klockan 16 på fredag. Jag fick en extra slant av mamma när hon förde över pengar för att lösa mitt studielån och det räckte till två räkningar – och ändå blev det några kronor över. Så nåt kanske vi kan göra.

Framöver lär det inte bli så mycket vi KAN göra, för Annas nya schema innebär framför allt jobb på kvällar och helger de veckor vi är barnfria. Helgerna när vi är barnfria är vi ju vana vid innebär jobb – det har de ju gjort nästan hela tiden – men nånstans hade jag väl en förhoppning om att hon nån gång fick ett schema där vi kunde få en enda ledig helg för att göra vuxensaker. Tyvärr blev det inte så den här gången heller. Nu har vi ju samtidigt inte direkt ekonomier för att göra en massa saker, men ibland vore det roligt att ha ett socialt liv och kanske umgås med andra vuxna på helger.

Himlen i Himlen igår eftermiddag. Sen kom det snö… 😦

                                                                                                                                                            På tisdag är min plan att ägna förmiddagen åt att städa. På eftermiddagen ska Anna på ett utvecklingssamtal med och för ett av skolbarnen. Min tanke hade varit att våldgästa Rippe på jobbet. Men just för att Rippe är på jobbet kan det komma saker som… jobb emellan, så tyvärr är Rippe upptagen.

I morgon ska jag ringa och väcka Hortellskan och kolla när det passar att jag tittar förbi och byter pussel. Vi tänkte kolla om hon och K har ytterligare ett 1 500-bitars att låna oss. Förhoppningsvis är dagarna ljusare och längre så att vi kan sitta tillsammans och pussla.

Slaktar-Pojken kom hem igår kväll med en väska ”Lapskt guld” och en flarra Bacardi Apple, tror jag. Han såg glad ut och det verkade som om turen över Ålands hav hade varit lyckad. 

Lite suddig var han allt, vår Slaktar-Pojke. Tur att vi har fröken Moa som rapportör från verkligheten – det är hon som tog bilden och mms:ade den. Jag tror nämligen inte att det är svagt blandad saft i glasen framför Johan…

                                                                                                                                                     Lillan, däremot, hörde av sig igår kväll och det var lite förvirrat med ankomsttid idag. Tydligen är båten inte framme förrän vid 19 – 19.30-tiden i kväll. Detta innebär att hon får åka buss direkt till pappa, medan mamma får packa hennes väska och Taxi Tofflan får köra över kollit tillsammans med småsyskona i kväll.

Nu ska jag ta en snabbflukt genom en av mina två dagstidningar innan jag hoppar in nånstans och inhandlar en saknad ingrediens till söndagsmiddagen på vägen till Himlen.

Read Full Post »

Som ett lila, fladdrande tygstycke…

Dagens färg påminner om ett tygstycke som fladdrar på en balle* i närheten. Tygstycke och tygstycke, det är väl en gardinlängd, men den hänger liksom på en tvättlina. Tanken är väl att den ska skydda mot solen under heta dagar. Nu var det länge sen det var nån het dag, men tygstycket hänger där och fladdrar ändå. Lite som jag. Jag hänger kvar och fladdrar lite, men det är inte mycket mer. Det är det inte. Jag är lika suddig som bilden på grannens tyckstycke på grannens balkong.

Ett lila tygstycke fladdrar på en balkong.

                                                                                                                                                      Idag är det söndag. Fästmön och jag fick sovmorgon, för hon började inte arbeta förrän klockan åtta. Dessutom har hon kort dag och slutar redan klockan 13. Gissar att vi ska handla matkassar innan vi tuffar ut till Förorten. Jag ska tyvärr inte stanna kvar där mer än att jag hämtar trion O från sin pappa framåt kvällningen. Barn verkar ha så trötta ben nu för tiden och dessutom har vissa barn så tunga väskor för att deras skola inte har elevskåp. Då får Taxi Tofflan rycka ut. Men sen rycker hon hem.

I veckan som kommer ska jag delta i en familjeangelägenhet som förutom själva anspänningen inför den kräver en del förberedelser. Det är därför jag åker tillbaka till stan, men jag åker också tillbaka till Förorten till helgen. Det blir ensamt några dagar. Ensammare än jag vill vara med om, egentligen. Det blir också en stund för Anna hon slipper ha mig hängande på henne. Hon har nog med att bära sina barn just nu.

Lördagskvällen blev lugn, med två avsnitt av Snobbar som jobbar på DVD:n och sen Onda cirklar på TV. Vi åt lösgodis så vi mådde illa – som vanligt. Min mage var INTE förtjust, det talade den om i morse. Dessutom känns det som om jag har sträckt mig i ena skuldran under natten. Har väl legat med hela min feta lekamen i nån konstig ställning, så blir det så där.

Hittade inte just några jobb att söka igår, men ska göra ett nytt försök idag. Luntan av ansökningsbrev växer, kan jag meddela. Här ser du toppen av isberget… Det tröstlösa, oöverstigliga isberget…

En lunta ansökningar.

                                                                                                                                                       Idag har jag annars ytterligare en ren tvätt att vika och sortera in i lådor eller i strykhög. Jag ställer mig nog vid brädan också, så slipper högen bli stå stor. Och så har jag bara några sidor kvar i boken på gång, den läser jag nog ut alldeles strax.

Himlen är rosa i skrivande stund. Kan det tänkas bli lite sol idag igen? I morse lyste en månskära och en enda stjärna på himlen. Det var nästan som ur Tusen och en natt…

Om en stund kommer andra delen av min vän Rippes berättelse om en resa genom vården. Läs den och kommentera gärna!

                                                                                                                                                          *balle = balkong

Read Full Post »