Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kufar’

Ett söndagsinlägg.


 

En otroligt slö dag har vi haft idag. Men såna behövs också när Fästmön lever sitt liv med högt arbetstempo, jag lever mitt med krav och plikter. Ibland saknar vi båda tid att bara få vara.

Jag läste ut en vrålspännande deckare på eftermiddagen och är väldigt glad att jag fyndade den första boken i samma serie igår för en guldpeng! Nu ska jag ta mig an en bok ur den lättsammare genren, lite feelgood åt tantsnuskhållet, tror jag, som jag lånade av mamma. Den första delen i den serien tyckte jag så här om.

Dagens Nyheters Lotta Olsson skrev igår om de 100 bästa deckarna. Det var lite kul att läsa den listan. Somligt håller jag med om, annat inte. Men det var kul att konstatera att jag har läst nummer 1 – 9, 11, 14, 15, 17 – 20, 22 – 24, 26, 27, 30, 34 – 36, 41, 43 [Maria Langs Rosor, kyssar och döden!], 44, 51, 52, 55, 56, 58, 61, 64, 67 – 69, 71, 75 – 78, 81, 82, 84, 86, 89, 91, 93, 94, 98 och 99. Det finns några kvar som jag inte har läst, alltså…

En bråkdel av mina böcker

En bråkdel av mina böcker.


Dagens mest ansträngande aktivitet
var att skrapa mammas och min Trisslott – vi turas om att köpa en varje vecka. Och kan du tänka dig, vi vann 30 kronor! Den enorma summan omsätts förstås i en ny lott den vecka det är min tur att köpa. Mamma var pratsam och på gott humör idag också, men det gör ont i dotterhjärtat när jag hör hur ensam hon är.

Anna har grunnat på en bästefåtölj hela dan. Jag tycker att hon behöver en, men frågan är hur den ska fraktas hem när vi har dåliga ryggar och axlar och en liten bil. Samtidigt måste du hålla med om att en hundring är ett riktigt fynd för en skinnfåtölj, visserligen lite sliten, men…

Ostpaj med tillbehör och ett glas vitt

Dagens förrätt blev Annas ostpaj på mandelmjöl samt gräddfil, rödlök och rom. Notera även grönsakerna på min tallrik!

Dagens middag blev det sista av gårdagens ostpaj på mandelmjöl med gräddfil, rom och rödlök. Ostpajen blev vår förrätt. Till huvudrätt lagade jag till lite hokifisk i ugnen med vitvinssås. Såsen stod emellertid Abba för. Lite körsbärstomater och gurka, sen blev vi lagom mätta. Nån bild på firren i vitvinssås blir det inte, för den såg allt annat än aptitlig ut och associationerna flög mellan köksväggarna. Men man ska inte döma en bok efter dess omslag, det var riktigt gott tyckte vi båda!

Fetzer quartz

Ett glas riktigt kall Fetzer quartz smakade gott till både ostpaj och hokifisk.

Till maten öppnade jag en flaska Fetzer Quartz, en riktigt god amerikansk chardonnay, som vi tog var sitt glas av. Härligt kall och god! Dessert blir kvällskaffe i soffa respektive bästefåtölj.

I kväll blir det Arne Dahl på TV, men inte FortitudeArne Dahl-filmerna har blivit mycket bättre, möjligen för att vissa östgötska inslag tonats ned, tack och lov. Fortitude blev jag less på ganska snart – jag begriper inte handlingen, utan tycker mest att det är en massa kufar som har samlats i Arktis. Kufar, som blir mer och mer galna.

Kufar finns det även i svenska serien Jordskott, vars sista avsnitt går i morgon kväll. Då har jag tyvärr inte möjlighet att titta, men givetvis spelar jag in! De första avsnittens likheter med Twin Peaks har planats ut. Ibland får jag associationer till Ville, Valle och Viktor. Men se Jordskott är inte bara politik och samhällskritik och miljöförstöring utan också övernaturligt och spännande (och därmed flykt från vår egentliga tillvaro, den så kallade verkligheten…).

By the way, på tisdag ska jag träffa min vän som bor i två länder. Om inte det händer saker där min närvaro önskas annorstädes.

Vad hände med DIN söndag??? Skriv och rita eller bara berätta i en kommentar, så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Läsarna i Broken Wheel rekommenderarI mitten av augusti beställde jag en härlig hög med böcker från Bokus. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar var den näst sista i högen. Lustigt nog är den skriven av en svensk författare, Katarina Bivald. Det såg jag inte först. Detta är dessutom hennes debutroman.

Svenska Sara har nyligen blivit arbetslös efter att bokhandeln hon jobbade i har slagit igen. Hon har sen ett tag brevväxlat med amerikanska Amy, en lite äldre kvinna från hålan Broken Wheel. De båda har bland annat bytt böcker med varandra och Amy har berättat mycket om Broken Wheel och folket som bor där. Sara, som förstås är en bokmal, åker dit. Men när hon kommer fram visar det sig att Amy har dött. Sara bestämmer sig ändå för att stanna de två månader hon har turistvisum för. Och det blir inte bättre än att Sara, tillsammans med småstadsborna, öppnar en bokhandel.

Det här är en härlig bok om en riktig amerikansk byhåla – som jag tror enbart existerar i författarens fantasi. Icke desto mindre, det är en söt historia om en tjej som hellre läst böcker än umgåtts med människor och rest. Sen blir det liiite dravligt mot slutet med kärlek och så. Ändå tycker jag att det är en riktigt bra bok om såväl kufar som kärleken till böcker. Ett litet HBTQ-tema har smugit sig in också, fast det känns mest krystat.

Toffelomdömet blir högt, men inte riktigt det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Här är det HURVET, kan jag meddela! Pallade nästan hela dan på jobbet, men i eftermiddags var det segt. Och kallt. Jag trodde nästan att jag skulle hitta frost på fönstret…

Minns du?


Där ute skiner solen
och jag har dammsugit här inne och nu kallsvettas jag. Tankat har jag gjort och handlat det sista till midsommarafton förutom jordgubbar. Höll på att bli galen inne på Tokerian! Inte på alla kufar utan på att affärens scannerkassa verkligen INTE är dimensionerad för mer än två (2) personer med tillhörande varuvagnar. I eftermiddags vet jag inte hur många vi var…

Jag delade kontor med M idag såsom jag gör på torsdagar. Och det är bra, för vi avhandlar en massa saker. Men jag är lite rädd att jag har smittat M nu… Idag gick det iväg en förlängning till personalfolket på min tjänst till och med september månad. Hur det blir efter september finns det planer och idéer om som jag tyvärr inte kan delge nån i ett öppet inlägg. Fast jag kan ju berätta att jag har sökt ett antal tjänster…

I kväll slog det mig hur motsägelsefulla vi människor är. Inte så att jag menar att man inte kan byta åsikt, att man ska vara rigid. Det handlar snarare om att man en dag vill ge bort det käraste man har och nästa dag yvs man över att man har det i sin ägo. Ungefär. Nej, jag skulle vilja göra paus med somliga för att jag tror att jag behöver det – jag irriterar mig bara. Lika mycket som jag irriterar mig på att före detta bekantingar envisas med att läsa min blogg. Varför då, liksom? Vi har ju ingenting

ihop

längre? Nä, när jag har

rensat ur min adressbok

med allt vad det innebär, håller jag mig undan. Står fast vid det. Jag gissar att en del andra helt enkelt är för nyfikna för att låta bli. Men ärligt talat, vad har jag för intressant att säga? Jag har varit snäll och dum och omtänksam många gånger/in i det sista och fick några skvättar allmosor när det passade och sen klorna i skinnet mitt. Att inte bli trodd är bland det värsta jag vet – och det borde vissa förstå med tanke på det jag har varit med om.

Till middag idag har jag ätit en skål popcorn nersköljd… – ja, inte själva skålen, dårå – med en starköl. Mamma har ringt och jag känner ett hugg av dåligt samvete, men hon har varit duktig och köpt sig sill och jordgubbar och Janssons frestelse till midsommar. Vart alla vännerna, som bjöd sig hem till mamma när pappa levde, tog vägen det vete fåglarna. Nej, människor är inte alltid snälla. Och den som aldrig kan säga förlåt är dessutom feg. Det är inte bara

tack!

som är ett underskattat ord,

förlåt!

är det också…

Största nyheten på Twitter för tillfället är att Twitter har legat nere.

Maj gadd, get a lajf!

säger jag bara. I stället för att twittra har jag läst min personaltidning, till exempel. Och nu ska jag gå och snyta mig för min gigantiska kran är som värsta Niagara just nu…

Men ja just det, before I forget! Jag fick min journallogg idag och det var inte illa pinkat av Sjukstugan i Backen, det var baske mig rekordsnabbt! Lite imponerad är jag, trots allt…

Read Full Post »

Känsliga läsare varnas för stark bild!!!


Det blev en mycket längre lunch
än planerat idag, för vi, S och jag,  fastnade i en djup diskussion om tro. Och Bibeltolkningar. Och hur störd jag blev i morse när jag passerade kyrkan där min farfar var präst, kyrkan som numera är… reklambyrå… Precis när vi skulle dra dök fru Chef2 upp och joinade oss. S gav sig den på att försöka sälja Budskapet till fru Chef2, men jag tror inte han lyckades…

Tillbaka på kontoret fick jag återbud på eftermiddagens intervju. Därför blev det lite annat gjort på intranät och extranät mest. Och så tog jag mod till mig att riva bort tejpen och kompressen. Nu kommer den starka bilden:

Ett smärre blåmärke i armvecket efter sticket – och ett desto större, rött märke efter tejpen.


På vägen hem stannade jag vid Tokerian f
ör att handla lite grejor till midsommar. Det var nog ganska smart, för där var tämligen tomt. En och annan kuf skymtades förstås, men det vågar jag inte nämna här för då anses jag så elak, så elak. Som vanligt var den största kufen jag själv.

Hemma i New Village blev jag så upprörd av ett brev från Journalistförbundet, där jag är medlem, om presskort. Mitt presskort går snart ut och för att få ett nytt måste jag ta mig till Stockholm. Vissa klockslag. På vardagar. Hur enkelt är det, liksom? Nåt ombud tycks inte finnas här i stan, så Stockholm blir närmast. Eller Västerås, tråååkiga stad. Äh, jag slängde några färskpotatisar omkring mig och sen var mitt goda humör tillbaka.

En färskpotatis på rymmen.


Jag känner mig nästan förkyld,
men eftersom jag inte har varit det på över ett år, tror jag, tänker jag inte bli det nu heller. Fast jag har ganska ont i kroppen och det känns irriterat i näsgångarna.

En maskin grön tvätt snurrar medan jag har läst såväl TV-tidning som personaltidning. Enda glädjeämnet i TV-tidningen är att SvT sänder Morden i Midsomer i sommar – fast bara två (2) nya avsnitt. TV4 kontrar med att sända en annan brittisk deckare exakt samtidigt – nästa tisdag klockan 21. Men HA! Så bra! Jag pallar nämligen inte att se på TV4:s alla reklamavbrott så jag spelar in Kommissarie Thorne på DVD:n för att sen snabbspola. En timma på TV4 blir då cirka 40 minuter.

Efter TV-tidningen blev det personaltidningen och jag är fortfarande SKITSUR för att jag inte vann fototävlingen med dessa bilder:

Mina bidrag. 


Nä, i stället vann en dålig motljusbild
på kossor (nååågot uttjatat motiv), en trist vinterbild på ett av husen på campus (inget liv alls i bilden) och en skitsnygg närbild på en blomfluga (vinnaren behövde absolut ingen fin kamera, h*n hade redan det). Första pris var en fin kamera. Livet är inte rättvist.

Nu ska jag ringa min mamma, för jag är rädd att hon känner sig ensam. Därpå blir det tvätthängning (jag har redan vikt gårdagens lass) och så middag samma som igår – leverpastejknäcke, allt för blodets skull.

Read Full Post »

Hittar en kort artikel hos Svenska Dagbladet där en norsk forskare förutspår att e-posten är borta om tio år. Det är Gisle Hannemyr som anses vara en av IT-Norges mest inflytelserika tänkare. Tänkare…

Tofflan kan också tänka…


I år fyller e-posten 40 år.
Gisle Hannemyr tror att e-post redan om fem till sju år blir nåt som endast används av dem med särintressen. Särintressen? Menar han kufar då, eller? Redan idag ser han att yngre internetanvändare väljer bort e-post.  Och att det är problem med säkerhet, kryptering, spam och bedrägerier vet vi ju alla. Men e-post endast för dem med särintressen…

Jag går snarare på en annan norrmans linje, internetpionjären Pål Spilling. (Visst har de intressanta titlar i Norge… ”en av IT-Norges mest inflytelserika tänkare” och ”internetpionjär”…) Han tror att e-posten finns kvar men att den har fått ökad funktionalitet. För e-post är ju ändå det som når rakt fram.

Vad tror du? Finns e-posten kvar om tio år?? Om inte, vad har vi i stället???

Read Full Post »

Nä, som sagt, jag brukar inte laga mat när jag är ensam, men nyss gick jag med bestämda steg över till Tokerian i rondellen för att inhandla söndagsmiddag. Eftersom det var en skittråkig dag tänkte jag mig en liten shoppingrunda. I rondellen finns nämligen, förutom Tokerian med apotek tre andra affärer: en bildelsaffär, en djuraffär och Järnia. Bildelsaffären var stängd, djuraffären var jag inte intresserad av så valet föll på Järnia.

På Järnia var det som vanligt inga kunder och två uttråkade människor som tjänstgjorde. Den ena blev emellertid så där irriterande skuttigt glad framåt 16-tiden när h*n upplyste mig om att affären stängde om typ tre minuter. Då hade jag irrat runt i en kvart och letat efter packningar till kranarna över handfatet på toa. Det var den shoppingturen.

På Tokerian såg jag snart ett bekant ansikte, M från mitt snart före detta arbete var där med en av döttrarna. Annars var där bara kufar som vanligt. En unge såg inte klok ut, stackarn. Pappan, gissningsvis, hade tryckt på ungen en blå monstermössa och det var sååå nära att jag bad att få fota eländet. Fast då hade jag väl fått en smäll på käften. Men va fan, ungen var ful ändå, glasögonorm, och såna blir retade. Tro mig, jag vet! Kunde inte pappan ha tänkt lite???

Jag kom i stället för ett foto på ett troligt mobboffer ut med en kasse söndagsmiddag – två kycklingklubbor och en potatisgratäng med paprika och ost. Tack mamma, som lämnade 2 000 kronor i matpeng!


Min söndagsmiddag består idag inte av mackor och chokladbitar utan av detta!


Jag fick inte tag i min kompis M per telefon,
men i stället träffade jag Fästmöns kompis med samma namn på vägen ut från Tokerian. Tyvärr pratade hon i mobilen, annars hade jag stannat och kacklat en stund.

På parkeringen… nej, nu ljuger jag! INTE på nån parkeringsplats utan utanför djuraffären stod en bil och blockerade. Varför är det så jävla svårt att använda parkeringsplatserna? Det fanns massor av lediga såna. Jag tror knappast att det var hunden som satt i förarstolen som hade kört fram bilen… Men den var söt och den tänkte jag också fota. Tyvärr var ljuset för dåligt.

Nu står gratängen i ugnen och jag inser att jag har glömt att rapportera att Anna hittade den första förtretliga tomten. Den satt på ett värmeljusfat i bokhyllan i köket. (Hade säkert krupit dit för att lyssna på Magnus Carlsson med mig.)


Ett stycke förtretlig tomte upphittades av Anna och ska snart förpassas till jullådan i förrådet.


Själv har jag bara hittat granbarr
– precis som plastgransivrerskan L sa till mig när jag kämpade med gröngölingen och Barry. Men det är OK. Det var en fin gran och det blev en ganska fin jul, trots allt…

 

Read Full Post »

Tisdag, sommar och Morden i Midsomer. Kvällens avsnitt hade titeln Echoes of the Dead – en något konstig titel, tycker jag. Men läskigt var det!


Jones och Barnaby jagade brudmördare i afton.

                                                                                                                                                                  I afton fick Jones och Barnaby jaga brudmördare. Det vill säga, det första offret hittades mördad i sitt badkar – och klädd som en brud. Men det visar sig inte bli det enda mordet. En hel serie brudar och en ”brudgum” tas av daga på de mest läskiga sätt. Mördaren lämnar dessutom meddelanden skrivna med illrött läppstift.

Kvällens mord var läskiga. De tänkbara mördarna var också flera – avsnittet vimlade av kufar. Dessutom fanns ett litet HBTQ-tema. Trots mängden kufar lyckades jag ganska tidigt pricka in mördaren – den minst kufiske av dem, kanske. Men nåt skumt var det med honom: han var lik en före detta chef till mig. Och en del chefer är, som bekant, psykopater.

Det var spännande och otäckt i kväll, men eftersom jag lyckades lista ut mördarens identitet tidigt blir det bara medelbetyg.

Read Full Post »

Older Posts »