Torftigt, men ingen nöd

Ett inlägg om andra halvan av helgen.

---

 

Rean på mitt manus fortsätter. Här är en titt på sidan… 69, tror jag.

Livet må vara torftigt på vissa sätt, men jag lider ingen nöd som en del andra människor gör. Dessutom skulle många säga att mitt liv inte ens är lite torftigt. Fästmön tycker att jag ska sluta skriva manus om jobbiga och svåra saker jag har varit med om och i stället skriva om de roliga saker vi har gjort. (Hon kanske har rätt. Mitt manus är fortfarande på rea och intresset är… ja, gissa…) Anna är den som kan få mig att tokskratta när livet är kolsvart. Senast igår i bilen skrattade jag så att jag egentligen borde ha stannat mitt fordon och skrattat färdigt. I morse uppstod en annan dråplig situation. Somliga skulle arbeta och jag skulle vara snäll och skjutsa min kära arbeterska denna kalla morgon i februari (-6,2 grader). Men jag var trött. Jag var så trött att jag tog fel jacka och började kränga på mig. Den fastnade redan vid överarmarna. Då brast det för Anna – det vill säga hon brast ut i gapflabb: jag hade ju tagit hennes… ”kvinnojacka” (figursydd och så) och sånt passar inte alls på en Toffelkropp, nio kilo minus till trots.

Lördagskvällens vin, en Caldora multepulciano dabruzzo från 2003.

De nio kilona minus… Ja jag kanske ska kommentera dem. Jag kör verkligen ingen diet, men om jag ska likna det hela vid nånting får det väl bli 4:3. Under fyra dar i veckan äter jag inget godis, fikabröd, snacks och sånt, nåt som jag tillåter mig de andra tre dagarna i veckan. På vardagar äter jag rätt torftiga frysrätter till lunch och rostat bröd eller yoghurt till middag. Lördagar och söndagar försöker uppbringa ork och lust att laga mat. Låt oss säga att det är betydligt roligare (understatement) att laga mat och dricka en flaska gammalt, gott vin när en har sällskap vid middagsbordet.

Min söndag… resten av helgen… Efter morgonens utflykt lyckades jag somna om och vaknade strax före nio av att en av mina Wordfeudmotspelare gjorde ett drag samtidigt som nån i huset stängde en skåpslucka eller en garderobsdörr hårt. Eller hårt och hårt… Det är väl normalt enligt deras standard. Personligen anser jag att det är fel på samtliga gångjärn i deras skåpsluckor och garderobsdörrar – de är för hårt spända. Lyhördheten kan jag inte göra nåt åt och inte heller kan jag plinga på med en mejsel i handen. Däremot funderar jag på att lämna en karta med små självhäftande dämpningskuddar i deras postbox. Jag är nämligen ganska säker på exakt vems gångjärn som är för spända.

Det är soligt idag också, så jag är inne. Jag känner mig som den stora och läskiga Tove Jansson-Mårran och jag vill inte visa mig offentligt. Jag har i stället ägnat mig en stund åt Berit Hård. Det är en både rolig och heterosexig tredje och sista del som Unni Drougge har skrivit om henne! Alltså jag ömsom skrattar, ömsom rodnar.

Jag deltog i en utlottning på Instagram i morse, hos @retrolyckan. Det tycker jag att du också ska göra, för du har möjligheten att vinna två fina ostindiska kaffekoppar. Tävlingen pågår fram till klockan 21 i kväll – vilket ju är perfekt tajming. Då sänder TV4 nämligen Maria Langs Kung Liljekonvalje av dungen. Jag har visserligen sett både den gamla och den nya filmen och självklart läst boken, men jag tänker titta ändå – och äta godis. Den som spar hon har… Det vill säga hon hade så mycket lördagsgodis kvar från förra helgen att hon inte mäktade påbörja gårdagens inhandlade godispåse. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Renbäddat med ord. Ikonen ovanför sängen har pappas moster Tron (Vera) målat.

Efter instagrammande och lässtund rev jag ut lakanen ur sängen, sparkade igång en maskin tvätt och bäddade rent. Nån nytta måste en göra även på vilodagen. Rena lakan kräver förstås en ren kropp också. Jag skurade av lite badrummet och i duschrummet/toan innan jag tog en skön dusch, tvättade håret, slipade fötter, smorde in mig… Söndagslyx och absolut inte torftigt.

Minst en gång varje helg telefonerar jag med lilla mamma. Idag ringde jag på eftermiddagen och vi pratade i nästan 52 minuter. Det vill säga mamma pratade 50 minuter och jag två. Men jag vet hur det är när det inte finns nån att prata med om dagarna. Då blir den som sen hör av sig bombarderad med ord. Det är ju lite tur att mamma har en och annan go kusin som ringer ibland och att mamma har en dotter som också hör av sig. För egen del vågar jag inte tänka på vad som händer när jag blir gammal. Om jag nu blir gammal.

Jag har varit ute på vift en stund på seneftermiddagen/kvällen. Trött, trött, trött ska jag nu sätta mig och äta lite söndagsmiddag, en middag som består av ostrester, kex, fikonmarmelad, ett glas vin och nyinköpta, blåa vindruvor (20 kronor för en ask). Berit Hård gör mig sällskap fram till klockan 21 när Maria Lang tar vid. Sen ska jag krypa ner mellan rena lakan…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fågelkamp, lakrits, åska och annat vardagligt

Ett som vanligt ganska spretigt inlägg om tillvarons små förtretligheter och glädjeämnen.

---

 

Skepp o… älg! Vad nu det har med saken att göra??? Föremålen finns på en av min mammas hyllor.

Skepp o… älg vad det är skönt att vara hemma! I natt har jag sovit i en säng och även om min rygg tackade mig för nätterna på golvet hemma hos mamma finns det väl aldrig nåt så skönt som att sova i en säng..? Tyvärr kunde jag inte somna till kylig nattluft och måsars skrik. Eftersom de som bor eller är på besök i mitt hus röker måste jag ha stängt åt baksidan och några måsar finns det inte här. Däremot skator. Skitskator! Igår när jag kom hem var hela min balle* nerskiten. Jag fick skrubba. Lite senare på kvällen kom regnet – och ett gäng skator TRODDE att de kunde få skydd under taket på min balle. HA! De hade inte fattat att jag var hemma! Jag körde iväg dem, fast först hade de naturligtvis skitit lite till som jag fick skrubba bort. Man kan säga att ställningen just nu är 2 – 1 till skatorna. Men jag ger mig inte!

Senare delen av gårdagskvällen ägnade jag åt att påbörja läsningen av boken jag ska recensera. Det blev inte så många sidor lästa, för jag var trött och hade svårt att koncentrera mig. Och så började jag titta på ett par program som jag har spelat in på DVD-hårddisken. Det är ytterligare två, tre stycken som jag behöver glo ifatt innan nästa del kommer på TV.

Kanske ska jag mata min dator med salta grodor om den hostar och hackar igen?

Den här dan har jag inlett med sedvanlig administration. Datorn tycks må mycket bättre efter sitt hostande och hackande den senaste tiden, så jag hoppas att den håller sig frisk nu. Annars kanske jag ska rekommendera den lakrits. Jag läste häromdan om att lakrits har så många fantastiska (!) egenskaper. Till att börja med är lakrits nåt som finns i naturen och utvinns av en rot. Lakrits är bra mot magont och sägs ha antiinflammatoriska egenskaper. Bland annat sägs den förhindra inflammationer i levern som har med hepatit att göra. Lakrits kan också vara bra mot halsbränna och eksem. Irritation, klåda och svullnad i och på huden känns mindre om huden smörjs in med lakrits. (Jag kanske bör smörja in mig mot skatirritation och irritation mot rökare?) Som grädde på moset kan lakrits ha en koppling till viktminskning. Fast… självklart finns det negativa saker med lakrits också. Lakrits och salmiak höjer blodtrycket och därför ska den som redan har högt blodtryck undvika lakrits. Och sen är jag ju förstås inte så säker på att lakrits har nån effekt på en krånglande dator…

Vädermässigt har den här dagen börjat soligt, men väderappen talar om regn och åska i eftermiddag. Därför bör jag ta mig till affären redan på förmiddagen. Visserligen var jag på Tokerian igår kväll, men jag var så trött att det enda som kom med hem var fil, mjölk och kycklingkorv. Jag kom nog av mig för att jag träffade en TREVLIG pensionerad kollega som jag babblade med en stund.

Att läsa är det jag gillar mest, ifall du har missat det. Här är en del av min skönlitteratur hemma.

Om det blir regn och åska senare lär datorn stängas av. Då ska jag mysa med boken jag ska recensera. Jag läste i Byhålebladet häromdan hur man ska skydda sig mot åska. Eller snarare vad man ska och inte ska göra om det åskar. Man ska undvika kontakt med vatten när det åskar, så duscha och tvätta håret bör jag därför också göra på förmiddagen, dårå. Om det åskar när jag är ute ska jag naturligtvis inte ställa mig under ett träd. Träd är rena åskledarna! Det bästa är att huka sig och göra sig så låg som möjligt. Det innebär att jag är väldigt åsksäker vissa dar, alltså. (<== självinsikt med en touch av självironi) Bästa stället att vara på, enligt Vernon Cooray, som enligt byhålebladsartikeln är åskforskare vid Uppsala universitet (han är i själva verket professor i elektricitetslära), är inomhus. Fast man ska, som sagt, hålla sig borta från duschar och vattenkranar, men även från elektriska apparater. Sladdar ska man dra ur först, emellertid. Så… jag hoppas på ett hejdundrande väder i eftermiddag så jag får ägna mig åt det jag gillar mest: att läsa.

Vad händer hos DIG idag??? Skriver du några rader i en kommentar här nedan och berättar blir jag glad!

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetssöndag

Ett försök till göra nytta-inlägg.

---

 

Idag helgar jag inte vilodagen. Jag har försökt göra lite nytta. Fysiskt arbete är sånt som lindrar oro. Fysiskt arbete är sånt jag kan ta ut min ilska över så kallade välmenta råd på också. Att skrubba och slita mig svettig.

Jag har rengjort min soffa och bästefåtöljen. Det estimerade inte ryggen, men själen. Vidare smorde jag in dem med läderfett. Innan nån ”välmenande” person vill sticka nålar i mig kan jag avslöja att soffan köpte jag 1999 i samband med min skilsmässa. Det dröjde några månader innan jag hade råd att köpa den. Till dess att jag hade det satt jag på en balkongstol. Bästefåtöljen sparade jag till och köpte 2006, tror jag, när jag hade så kallat fast jobb.

Soffan och bästefåtöljen är både rengjorda och insmorda.

 
Efter rengöringen fick jag inte sitta i dem på en och en halv timme. Vad skulle jag då hitta på??? Äh, jag grep mig an ballen*. Vännen FEM kommer ju till nästa helg och om det är fint väder och grannarna inte grillar eller röker parfym vattenpipa kan vi kanske sitta där på kvällarna. Där dammsög jag och skrubbade och torkade av mina stolar, inköpta på rea i samband med skilsmässan, och mitt bord, inköpt på IKEA en sommar för åtta år sen när jag uppbar lön. Vaxduken är inköpt på rea samma sommar som bordet.

Balkongmöblerna är på på plats på min skurade balle.

Sen gick solen i moln. Och det var nog lika så gott, det, för jag är så ilsken att jag inte skulle ha kunnat sitta stilla på ballen och njutit. Men jag var inte bara ilsken utan också nöjd och ringde därför min lilla mamma för att skryta lite. Då blev det mer jobb, för mammas kaffeperkolator krånglar och hon klarar inte av sin mobil. En perkolator ska jag eventuellt köpa åt mamma och skicka med FEM när hon åker hem nästa söndag. Mobilen vet jag inte hur jag ska kunna hjälpa mamma med, för hon vet inte vad det är för modell och har ingen manual kvar. Dessvärre har jag inte råd att köpa henne en ny mobil heller. I sommar fyller mamma 80 och om jag hade pengar skulle jag kanske ha köpt en iPhone åt henne, för det tror jag att hon skulle kunna både lära sig och sen klara av. Men tyvärr har jag inte möjlighet att köpa henne en sån – om det inte sker nåt mirakel snart. (Eller jag kanske ska tigga pengar av personen som förstörde mitt liv. H*n hade ju råd att köpa en jacka för många sköna tusenlappar till sin dotter och skulle gott och väl kunna avstå en del av sin lön på runt 80 000 kronor i månaden. Jag är glad att jag inte har barn som jag har varit tvungen att försörja de här senaste åren, men mina bonusbarn och min lilla mamma har jag inte kunnat ge det jag har velat tack vare en viss person. Nä, jag kan inte förlåta, det går inte.)

Nu tror jag att mitt blodsocker är lågt. Bäst att skutta ut i köket och grilla ett par kycklingkorvar, inköpta på extrapris, i min nyligen rengjorda ugn. Även om många saker är otroligt slitna här har jag i alla fall ett rent (helvete). Är det det ni som förser mig med så kallade välmenta råd är avundsjuka på? Ta och skrubba ugnen i stället!

Glänsande ren ugn!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sin egen doktor

Ett allt annat än pjåskigt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: För ett antal år sen hade vi en egen familjedoktor, doktor Britt-Marie. Det var emellertid inte hon som höll mig sällskap på golvet. Vår doktor Britt-Marie kan du läsa om här!

 

---

Nä, vården ger jag inte mycket för. Läkare är väldigt bra på att skriva ut recept och jag är glad att det finns e-recept – med tanke på att jag glömde mina mediciner hemma i påsk när jag gjort en långresa. Men sen… Mina besök i vården är så få som möjligt och för tillfället endast en gång i månaden.

Igår förmiddag gjorde jag nån fånig, men oförsiktig rörelse och vips började ryggen bråka med mig. Jag vet att jag sitter väldigt mycket och det är dåligt för en dålig rygg. Samtidigt behöver fötterna få vila så att hälsporrarna läker ut. Det innebär att jag försöker gå en del korta promenader, men några maratonlopp blir det inte. Igår, när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet mitt på dan, bestämde sig ryggeländet för att motarbeta mig. Hur jag tog mig ur bilen är en gåta och det tog tid, men det gick.

Hemma packade jag upp, skrev ett inlägg på halvstående fot och därefter placerade jag min feta lekamen på köksgolvet, med benen i rät vinkel på en köksstol. Ner kom jag, men det är alltid spännande att se om jag kommer upp. Det vimlar ju inte precis av folk här hemma som kan hjälpa mig till stående läge.

På köksgolvet.

Britt-Marie höll mig sällskap på golvet medan jag avlastade ryggen och medan jag gjorde mina övningar, men jag måste säga att det är skönare att sitta och läsa i en kökssoffa än att ligga och läsa på ett köksgolv. Dessutom var jag förbannad, för jag hade ju tänkt putsa fönstren åt framsidan, det vill säga köksfönstren och sovrumsfönstret. Det var inte att tänka på. Jag tröstade mig med lite go-fika som Anna hade skickat med, för jag tog mig upp för egen maskin från det kalla golvet och fikade vid köksbordet. Man är väl civiliserad?!

Go-fika på lördagen.

Mamma fick ett samtal och yngste bonussonen och jag hade sms-kontakt hela dan och kvällen. När jag telefonerade trampade jag som vanligt omkring här i min enoooorma (NOT!) lägenhet. Men ryggen blev bara värre och värre. Framåt kvällen lagade jag mat – och passade på att hota ryggen med både Paraflex och Tradolan. Jag är en sån som inte tar tabletter om jag inte måste för att överleva. Men när lördagen hade gått över i kväll kände jag mest för att hoppa ut genom ett av mina skitiga fönster på grund av smärtan. Det hade nog varit lite dumt. Eller? 

Lördagsmiddagen bestod av micrad fiskgratäng och hot om Paraflex.

Nä, några piller blev det inte. Jag skulle ju ut och köra bil vid 21-tiden för att min älskade födelsedagsflicka skulle få vara hemma hos sig 21.30 i stället för 22.30. Det gick nästan bra att köra bil – förutom när jag skulle trampa ner kopplingen. Efter avslutad tur satt jag i bilen utanför garaget en god stund innan jag kunde ta mig ur och öppna porten. Men allting går – utom tennsoldater och små barn. Det fanns ingen hemsjukvård att ringa till, ingen pappa som på starka armar bar in mig. Kan själv. Dessutom är jag min egen doktor, jag. För när solen gick ner gjorde jag en vårdplanering – som jag dessutom följde!

När solen gick ner gjorde jag en vårdplanering.

Jag har en toppenbra värmande gel i min sjukvårdslåda. Den (krämen, alltså, inte lådan!) smorde jag in mig med under kvällen. I stället för att knapra en tablett hällde jag upp en liten skål prästostbågar som jag vräkte i mig och som dessert, ett par bitar Merci ur julklappsasken från yngsta bonusdottern. Detta sköljde jag ner med en berest starköl (den var med mig i Metropolen Byhålan i påsk). Det är nämligen så att jag vet att alkohol tar bort smärtan vid inflammationer. Ja, det är farligt, men mitt förhållande till alkohol är gott och stabilt. Det blev denna enda öl, lite mer värmande kräm och sen sängen. Det gjorde ont att ligga, men jag lyckades till sist hitta en ställning som funkade. När jag somnade visste jag att jag antingen skulle vakna helt handikappad – eller i bättre skick…

Nä. Inte heller idag kan jag putsa några fönster. Tror jag. Tack och lov beror det inte på ryggen utan på vädret! För ryggen är bättre! Jag kunde ta mig ur sängen utan problem, jag kan gå, jag kan sitta lite längre stunder. Det är fortfarande farsartad akrobatik när jag ska ta på mig strumpan på vänsterfoten. Men ryggen är mycket, mycket bättre!

Förra våren gick jag till en naprapat i min desperation över ryggen. Mottagningen höll till i källarlokaler i det som en gång var ett av stans sjukhus. Man kunde bara betala kontant och pengarna försvann ner i ett kuvert i en låda. Inget kvitto, ingen stämpel i högkostnadskortet. Och kvällen före mitt tredje besök ringde nån och berättade att jag inte kunde få komma eftersom naprapaten jag gått hos hastigt hade slutat… Notera, att detta var den ENDA naprapatmottagning som den organisation som har ansvar för länsinvånarnas vård och hälsa hade avtal med 2014! Det finns andra naprapatmottagningar – men bara för den som kan betala en tre gånger mer.

Jag är hur glad som helst att jag är min egen doktor. Med skitiga fönster och regn utanför.

Idag regnar det. Tennisbanan blir pool igen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte riktigt som det var tänkt

Det blev inte riktigt som det ursprungligen var tänkt idag. Strax efter klockan nio kom ett sms från Fästmön där hon berättade att hon hade så ont i ryggen att hon hade grinat och inte kunde jobba idag. Så jag behövde liksom inte skynda mig ut och barnvakta. Nu är Anna vuxen och inte i behov av nån barnvakt, men hon är inte den som stannar hemma från jobbet i första taget. Därför ville jag ge mig ut till Himlen för att kolla läget.

Men först ringde jag mamma och fick rapport om 96-årskalaset hon hade varit på igår kväll. Jag säger då det… Somliga tanter kan partaja, mamma hade till och med druckit några droppar vin, vilket hon aldrig gör i vanliga fall. Ett och annat ögonbryn höjdes hemma hos mig…

Jag kollade om Anna behövde nånting och till sist hade jag packat en liten kasse med medikamenter, vetekudde och skitgoda kakjävlar. Trodde jag. På Tokerian köpte jag lite kompletteringsprylar till Annas middag samt lämnade in Lotto och bytte till mig en ny trisslott. Jag och mamma hade vunnit 45 kronor.

Det var riktigt soligt och varmt idag. Därför hade jag igår lagt de skitgoda kakjävlarna i kylen. De kom alltså inte med ut till Himlen. Det var bara att ta en tur till ICA Solen och köpa ett nytt paket. Synnerligen irriterande, men samtidigt har jag ju nånting smaskens kvar här hemma.

Kakjävlarna. Till vänster om dem en låda med ägg, till höger en vitlöksgömma och ett grönt äpple, under gula lökar och över en flaska mousserande vin som jag fick av min Sister till födelsedagen förra året samt skymten av en liten flaska champagne, sparad från en nyårsafton för fyra år sen eller nåt.

Fick gott kaffe hos Anna och vi satt och pratade en stund. Hon var alldeles sned, lutade åt höger, liksom. Elias var inte piggare idag, snarare tvärtom med huvudvärk och allmänt hängig.

Jag tjatade tills Anna tog en av mina medhavda värktabletter. Sen tryckte jag ner henne i sängen och smorde in den onda ryggen med Ipren gel. Hon blev alldeles lullig av tabletten, men jag tror att hon behövde slappna av och att det var därför den ”tog”. Det hade väl blivit si och så med sömnen i natt också, kan jag tänka. Stackars älskling!

Framåt kvällningen åkte jag in till stan igen. Köpte mat hos Mac Jack bara för att kunna dra av vindrutorna på bilen – Mac Jack ligger ju vid en mack. Fast den macken hade slutat med luft och vatten, så rutorna är lika skitiga som innan. Däremot är jag mätt. Det blev kycklingburgare med tjocka pommes och en burk apelsin-Fanta. Den enda gången jag dricker läsk är när jag äter korvkioskmat. Och till den maten räknar jag inte mat från Mac Donald’s eller såna ställen.

Söndagsmiddag.

Nej, jag lever inte riktigt som jag lär. Fick lite dåligt samvete eftersom jag hade tidsinställt ett blogginlägg med ett fiskrecept – och sen köpte jag slaskmat till mig själv. Men det är inte roligt att laga mat när man är ensam, så fisken med rom ska jag göra när Anna kommer hit nästa gång. Eller när mamma kommer i påsk.

Nu går en maskin med tvätt och jag ska slå ner rumpan och läsa lite innan det är dags att se sjätte avsnittet av tio av Brottet klockan 21 på SvT1. Och vem vet… Det kanske blir en skitgod kakjävel till detta…

Livet är kort.

Read Full Post »

Och snart är eländet slut…

Ja fy te rackarns! Snart är eländet, det vill säga julen slut. Detta är den tredje och sista juldagen. I morgon är det vardag igen – fast jag är ju förstås sjukskriven några veckor till. Trist, men tvunget.

Jag har inte gjort några stordåd idag, men jag körde en maskin tvätt och hängde tvätten. Det är lite kors i taket. Tvätten var emellertid lätt, inga tyngre prylar som jeans eller lakan.

Lätt tvätt.

Jag blev så glad, för vid lunchtid, när jag skulle äta frukost, ringde Mammakusinen B, den enda mammakusin som har brytt sig om både mamma och mig (och hon bor inte särskilt nära nån av oss). Jag gillar att prata med henne, för hon är skärpt och så förstår hon lite en hel del av hur det är, det här med krav och jul och sånt…

Efter frukost, mild lättyoghurt med müsli, blev det dags för dagens prövning: en tur till soprummet. Jag plockade ihop fyra påsar sopor, sen var jag slut. Men jag iklädde mig ytterkläder och halkade ut till soprummet. Det gör ont att gå. Det gör ont på en viss punkt. Det oroar mig lite.

Istappar utanför porten.

Vaktis höll på att ploga just när jag gick ut. Vet inte hur han gör med istapparna, de sitter väl kvar över portarna tills nån blir spetsad de smälter.

På eftermiddagen ringde först mamma och sen Fästmön. Mamma pratade i nästan en halvtimma och jag blir helt slut efter dessa långa samtal. Alla andra som ringer typ tio minuter. Jag varvade med lite läsning.

Lite läsning.

Chokladkalendern behövde hyfsas. Det var några dagar jag har missat att äta, så jag fick fem god bitar choklad.

Chokladkalendern är hyfsad.

Framåt kvällen åt jag upp resterna av julmaten. Eller resterna… En del av dem… Resternas rester gick i sophinken. Nu är julen slut! Bara en julöl kvar…

Det blev Mysingen julöl till maten idag. Gott! Jag har en flaska kvar.

Efter undanplockning och disk var det dags för lite TV igen. Jag såg Lady och Lufsen och grinade floder. Snacka om post-op depp…

Lady när hon anländer som valp till Jim Dear och Darling.

Mina eksem är fortfarande lika ilskna som igår. Jag har på magen och på rumpan, på benen och lite på armarna. Rumpan och magen är värst. Jag försöker att inte klia och att inte smörja in med Emovat mer än de två gånger/dygn man får. Men det är svårt att låta bli… Jag tycker fortfarande att Emovaten inte gör nån nytta.

Resten av kvällen blev det TV. Först första delen av tre av en dokumentär om ABBA, därpå första delen av Fjällbackamorden. Den ena rätt trist, den andra rätt OK.

Fjällbackamorden var rätt OK med andra skådisar än i tidigare filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker.

I morgon är det vardag, som sagt. Den hemska julen är slut.

Livet är kort.

Read Full Post »

Snöblandat

Det var rena natta när jag tittade ut genom fönstret när harpan på Ajfånen väckte mig tio över sex. Jag stack ut näsan genom balledörren* och såg tunna, vita flingor dansa ner. Det var som ett isregn. Önskar jag hade kunnat foto, men som du vet är jag rätt besviken på Ajfånens kamera, så jag försökte inte ens. Strax under nollan var det – och så lär det förbli resten av veckan. Tänkte kolla dammen på jobbets innegård då och då för att se när den klär sig i vinterskrud. Än så länge är det inte ett spår av is.

Inte frusen än!

Igår kväll hämtade jag Fästmön från jobbet – för att jag var så pussugen! Tro inte att jag gör det för att vara snäll, jag är otroligt självisk. Kanske lite snäll, ändå, för det var blött och kyligt att ta bussen hem skulle ta ganska lång stund för henne. Hon är min guldkant på tillvaron och såna ska man vara rädd om.

Idag jobbar jag en trappa upp, på institution 1. Det är roliga dagar, även om jag inte estimerar att byta kontor. Jag tycker att det är jobbigt att släpa papper och prylar, men jag slipper i alla fall bära dator eftersom jag har en hyfsat fungerande lap top där uppe. Den har Explorer och e-postprogram och Officepaketet, så jag kan arbeta hjälpligt, i alla fall. De större programmen, som Photoshop och InDesign är alltför tunga för den lilla datorn att jobba i, de går med nöd och näppe att öppna.

Kryckan stod lutad mot ytterdörren hemma idag, men den får stå kvar. Jag orkar inte släpa omkring med den också, det räcker med papper, prylar och trådlöst tangentbord som ska forslas en trappa upp. Hälen är inte värre än värst nu på morgonen, vi får se hur den är framåt eftermiddagen. Däremot har jag fått tillbaka mitt eksem på fingret, så det smordes direkt efter morgontvätten med ett tjockt lager kortisonsalva av receptbelagd sort. Just nu kliar och svider det som 17 och är allmänt rött och ilsket.

Dags att stjälpa i sig yoghurten och sätta fart till jobbet nu! Idag väntar institutionsmöte och så ska jag fortsätta jobba med forskningssidorna på webben för institution 1. På fredag får jag namn på kontaktpersoner så att jag kan gå vidare.

*balledörren = balkongdörren

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan goes even more vanity: Shea body butter

Nej, inte heller det här inlägget får jag betalt för att skriva!

 

Nu när fåfängan har slagit sina klor i mig kan jag bara fortsätta recensera produkter som jag tycker är bra för mig. I veckan köpte jag ett body butter från The Body Shop. Jag har under många decennier varit lite skeptisk till just den kedjan. The Body Shop har sen länge anfört i sin marknadsföring att man inte testar sina produkter på djur. Av detta kan jag bara dra slutsatsen att man väntar och låter nån annan testa på djur. Sen tar man fram sina produkter. Eller? Man vågar väl inte sälja otestade produkter..?

Hur som helst, den kalla säsongen gör att inte bara håret är flängt. Huden är fnasig och torr och lämnar döda spår efter sig i kläderna. Jag har letat och letat och inte hittat nån lotion som är bra. Men så köpte jag i julklapp för ett par år sen en body butter med oliv till Fästmön. Och eftersom hon ”glömde kvar” den här passade jag på att testa den – och gillade den! Men jag ville ju ha en egen doft. Jag hade sniffat på ”Lisbeth” på mitt förra jobb och fastnade för shea body butter.

Väldoft och god smörja för mycket torr hud.

Burken kostade 175 spänn och det kan tyckas mycket. Men eftersom jag har noterat att Annas body butter faktiskt har räckt länge trots att hon använder det de veckor hon är här är inte detta nåt högt pris.

Shea body butter är för mycket torr hud, medan oliven är för normal till torr hud. Och jag kan säga att om jag föll för väldoften först, så föll jag lika snabbt för  själva funktionen. Detta funkar suveränt på min hud! Den blir mjuk och len. Smöret är lätt att smörja in och det blir inte flottigt kletigt.

Åter en produkt för fåfängan som får högsta betyg!

Read Full Post »