Bil 3:an: Inte bara drop in, nu också wi-fi

Ett inlägg om min Toyotaverkstad.

---

 

Min väntan blev kort hos Toyota Bil 3:an idag.

Finns den bästa Toyotaverkstan i Uppsala, tro? Jag kom dit idag, lite småbekymrad och åkte därifrån glad som en lärka och bara 74 spänn fattigare. Det var 74 väl spenderade kronor för att slippa krångla i ett mörkt garage – och även för att undvika blodvite.

Clark Kent* blev besiktigad i onsdags och blev underkänd. Orsaken var att en av tre bromslampor var trasig. Men jag slapp ombesiktning och det är jag väldigt glad för. Besiktningen var sent på dan och igår var det röd dag, så först idag kunde vi styra kosan till Clarks husdoktor Bil 3:an.

Min bilverkstad har nämligen drop in för lampbyte. Man behöver alltså bara åka dit – utan att beställa tid. Den smarte åker dit lite senare än klockan sju när nymornade Toyotaägare lämnar sina älsklingar för service. Jag åkte dit vid tiotiden idag. Det var perfekt. Trevligt bemötande direkt i kassan och alltid ett

Självklart fixar vi det! Sitt ner så länge och ta en kopp kaffe.

Jag hade förstås både mobil och min bok på gång med mig. Det brukar vara lite pratigt där vi kunder sitter och väntar och TV:n står på. Underförstått: det kan vara svårt att koncentrera sig på en bok och lättare att mobilsurfa på sociala medier.

Idag blev jag glatt överraskad av ytterligare en fin servicegest gentemot oss kunder: gratis wi-fi. Uppenbarligen har de som jobbar där sett det jag har sett: kunderna fikar och mobilsurfar. Och varför inte ge dem gratis internetuppkoppling?!

Jag är så nöjd med min bilverkstad och även om det låter som att jag är där ofta är det mest för småsaker och slitagegrejor som att få trasiga lampor bytta eller hjulskifte från vinter- till sommardäck eller tvärtom. En gång om året gör jag service där också. Då blir det lite kostsammare, men jag kan känna mig trygg eftersom jag får bilen genomgången ordentligt. Det är därför det aldrig – ta i trä! – är några allvarliga fel på Toyotabilarna, bara typ trasiga lampor som behöver bytas. (Men stackars Snälla Toyota-meken idag som fick ett blodsår under arbetets gång…)

För dagens besök och goda bemötande får Bil 3:an högsta betyg, det vill säga fem tofflor.

Efter bytet for jag till Stormarknaden och slog till på två billiga Chardonnay-viner, en flaska Nero d’avolo-vin och en Amarone på Systemet där. Nej, det hade jag inte råd med, men jag använde en fikapeng jag fått av en vän samt lite av mammas födelsedagspeng.

Fyra flytande kompisar till mig, alltså, varav ett ska drickas av mig och Fästmön i kväll till räkorna som nu ligger på tining.

Två vita och två röda kompisar fick följa med hem från Stormarknaden.

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsfröjd!

Ett fröjdefullt inlägg.

---

 

Detta är en tegelstensbok. Jag har läst ungefär en sjundedel nu.

Det är fredag och jag känner mig glad. Det händer inte alltför ofta – att jag är glad på en fredag, alltså – så det är därför jag skriver om det. När jag summerar min vecka har den varit alldeles förträffligt bra, förutom irritationsmomentet vid mitt besök i vården. Nåja, jag fick i alla fall sitta ner en stund och läsa. Just nu läser jag en bok som jag ska recensera. Det är en inte helt ny bok, för den kom ut 2012. Boken är skriven av en Uppsalaförfattare, vilket också på sätt och vis är skälet till att jag har fått ett recensionsex. Men den är tung. Den är på över 700 sidor och det är svårt att hitta en bekväm ställning när man läser. Boken är dessutom i storpocket, ett format jag tänker skriva mer om i min kommande recension.

Veckans höjdpunkt blev förstås utflykten och besöket i Adas kaffestuga. Vilket ställe! Jag är helt bestämd när jag säger att jag ska dit igen. Absolut.

Här kan jag sitta och läsa medan en kvick kille byter en trasig lampa i min bil.

Min torsdag, det vill säga gårdagen, var full av allehanda ärenden. Efter avslutat arbete hemmavid åkte jag till bilverkstan för att få hjälp med att byta en trasig lampa. Bil 3:an har drop in för sånt, vilket jag som kund tycker är alldeles utmärkt! Jag får sitta ner i en bekväm röd fåtölj – och läsa! – medan en kvick kille byter ut den trasiga lampan mot en ny. Och kvick är han därför att han har rätt verktyg. Det har inte jag. Jag skulle kanske ha kunnat byta just denna lampa själv, men att stå i ett kallgarage med dålig belysning i kylan och fippla med småprylar… Nej tack, jag betalar gärna de 57 kronor inklusive ny lampa som det kostade för att få hjälp med detta.

Efter en sen och snabb macklunch (Tokerian har ljuvligt lantbröd som jag köper ibland!) for jag till Fästmöns snälla mamma för att återlämna en resväska. Det blev en trevlig pratstund, som alltid, och jag fick med mig ett par varma vinterboots till äldste bonussonen. Jag sa sen hej då och utlovade eventuell skjuts/samåkning till Himlen när det ska födelsedagsfiras där nästa vecka – det beror lite på vilken tid som gäller.

Annorlunda armatur på plan 2.

Prick klockan 16 stod jag utanför Annas jobb. Vi for på presentshoppingtur till Stormarknaden (varning för HEMSK färg på webbplatsen om du klickar på länken!) och gjorde bra affärer. Hoppas och tror vi. Det är ju inte vi som ska ha presenterna… Smågnabbandes stod vi i alla fall i en affär och slog in var sitt paket. Anna TROR att hon gör snyggare paket än jag. Och den villfarelsen kan hon få leva med, jag VET ju att det inte är så. Eftersom jag varken kan tala om vilken affär vi stod i eller vad vi köpte, får du vila ögonen på lite annorlunda armatur ==> som jag noterade på plan 2. Därmed inte sagt att vi nödvändigtvis handlade nåt på plan 2…

Räkbomben var full av salta räkor – och brödkanter…

Vi avslutade med en runda inne på ICA Kvantum. Det var faktiskt inte för mycket folk där inne, så jag stod ut hela varvet utan att vilja kollapsa en enda gång. Det gick inte att motstå att köpa med en räkbomb hem. Den motsvarade förväntningarna, kan jag meddela. Fast lite konstigt var det att man inte skurit bort kanterna på brödet. Brukar man inte göra det??? Den måtte ha varit tokfull av salta räkor i alla fall, för jag drabbades av en enorm törst hela kvällen och även i morse.

Igår handlade vi till mig och till Annas jobb, i eftermiddag ska vi handla till Anna. För sen bär det av till Himlen där min älskling ska vara mamma på heltid i två veckor nu. Förutom att hon ska jobba som vanligt, förstås. Mina kommande två veckor ska jag fylla med att vårda mitt yttre, träffa vänner, göra ett nytt försök att besöka vården och lite annat. Så mycket jag orkar. Jag tycker att jag har fått ett rejält energipåslag av Annas närvaro här! Och lite andra positiva saker som har hänt i veckan.

Vad ska DU göra den närmaste framtiden??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julafton 2014

Ett julaftnigt inlägg.

---

 

Det har varit en fin julafton, men jag är rätt slut i rutan nu. Vi är bara två här, fast det är ju ändå så att det ska kokas kaffe, fixas mat, grejas, pratas etc. Min röst är definitivt slut nu och jag hade hoppats få telefonera en stund med Fästmön, Tyvärr inte, dårå. Jag får inte ens fram krax. Extra trött blev jag mot slutet av kvällen när vi ägnade en timme åt att leta efter mammas mobil – varför hon nu plötsligt skulle ha den (hon använder den aldrig). Mamma pratar hela tiden och jag måste ju svara, så rösten tar slut ganska snart.

Vi brukar alltid se julfredens utlysande i Åbo på TV:n på julaftons förmiddag, men det var knappt att mamma hann med. Hon vimsade runt här och sen var det prat och sång genom den kvart programmet varade. Likaså under Kalle Anka skulle det pratas och sjungas. Så det är inte bara min röst som är slut utan även mina öron.

Nu vill jag ha till protokollet att jag älskar min mamma. Men det är jobbigt när jag inte mår så bra att orka med. Sen blir mamma lite sur också när jag får sms och så från vänner och familj. Det är liksom mamma som ska ha allt fokus under de veckor hon är här. Jag vägrar emellertid att stänga av mitt vanliga sociala liv och mitt andra familjeliv, fast mamma blir sur, det går inte att komma ifrån.

Julmaten blev god och lyckad och vi åt i lugn takt så att vi skulle kunna smaka allt. Jag drack mumma och Jämtländskt julöl till maten och en och annan östgötsk snaps slank ner också.

Julklapparna var alldeles för många och för dyrbara! Högst på min önskelista stod en batteridriven fotfil och tänk att mina bonusbarn hade köpt mig en sån! Av Anna fick jag en massa bra böcker liksom av Jerry och vännen FEM. Annas snälla mamma och L gav mig duschcreme, handkräm och lotion och så fick jag tvålar av både Anna och mamma. Ren lär jag bli! Vännen Sister of Pain hade sänt mig ett par underbart snigga orange tossor. De kommer väl till pass när det är så här kallt i lägenheten. Ja, vi har fått värme i elementen åt baksidan till, men elementen åt framsidan, det vill säga i köket och sovrummet, är fortfarande kalla. Vi har för övrigt fått snö och det är minusgrader ute.

Julhälsningarna har varit många under dan och ett julkort från Hortellskan och hennes K hade också hittat till postboxen. Jag visste inte att det var postutdelning idag. Roligt att få höra från min eritreanska hafti i Stockholm också.

Nu har jag krupit till sängs med min dator för att skriva dessa ord. Jag njuter också av att titta på den finaste julklappen som nu hänger i gardinstången i sovrummet – en underbart vacker Uppsalakula som måste ha kostat Anna en smärre förmögenhet. Det är så vacker!

I morgon förmiddag tänker jag göra en FEM (stanna i sängen och njuta av litteratur) och läsa riktigt länge. Hoppas kunna slå en pling till min älskling också. Det är inte klokt så jag längtar efter Anna!

Ett stort TACK till alla som har varit med och förgyllt min jul 2015 hittills. Särskilt tack till familjen för alla fina julklappar!

Här kommer några bilder från min julafton:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du också har haft en fin julafton och att du har fått en klapp, kyss, famntag eller ett handtag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ingenjörsexamen

Ett ohändigt inlägg.

---

 

Kragen åkte på.

I morse var det minusgrader här. Eftersom jag skulle ut på ärenden åkte pälskragen på skinnjackan. Det var skönt, även om jag mesta delen av tiden satt i bilen eller var inomhus. Ruggigt är det och dimman har inte lättat än. Snart är det dags att tända ljusen i mitt hus. Gårdagens soldag är ett minne blott.

Ett av mina resmål under dagens färd var Rusta. Man kan tycka vad man vill om så kallade lågprisaffärer, men jag tycker att Rusta hör till de bättre. Ja, den är till och med så bra att jag high-fivade en synnerligen serviceinriktad personal idag! Och det vill inte säga lite, surkärring med mera* som jag är… Det är inte första gången Rustas personal visar prov på att rekryterarna har lyckats!

Jag hade blivit tipsad om en grej som skulle kosta 99 spänn. Och det kunde jag ju unna mig, tänkte jag. Fast det blev lite mer än så, beroende på att jag har en stor balle**. Men den hängande roliga tomten fick faktiskt hänga kvar i affären… Jag fattade nämligen inte vad som var roligt med den…

Hängande rolig tomte… Nån som fattar vad som är roligt med den?

Inte heller köpte jag några städgrejor – jag har ju städat klart inför julen. Nä, jag köpte inte ens den här moppen, trots att den hade ett för mig passande namn…

Passande mig…

Nä, det som följde med hem var bland annat en julklapp och ett par billiga läsglasögon samt en grej som barrade mer än en äkta julgran!

Den barrade som en äkta julgran.

Nu kan man säga att jag har tagit ingenjörsexamen. Minst. För det var ett helv*** att få till skiten Saken så det blev snyggt. Fungerar gör den emellertid och när det är mörkt blir den nog riktigt fin. Jag tar en bild senare och lägger ut! Dags att slå in en julklapp så länge.

 

*Förutom fuckidiot och megamupp, en intolerant skit och annat onämnbart älskling, snygging, skitsmart och annat gulligt som jag har blivit kallad den senaste tiden.
**En stor balle = en stor balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stukad, men inte bruten

Ett inlägg om hur det känns.

 

Rubriken säger rätt mycket om läget just nu. Rejält stukad, men inte helt bruten. Än tänker jag inte lägga mig ner och dö. Eller sjukskriva mig. Men jag har väldigt ont i magen just nu. Väldigt.

I den här världen finns onda människor och goda. Och några däremellan. För allting är ju inte svart eller vitt. Dessvärre kan vi inte alltid själva välja dem vi omger oss med. Men vi kan försöka tåla varandra, visa varandra respekt och vanlig hyfs. Undvika de spydiga tonfallen, de hårda orden, de insinuanta utbrotten. De himlande ögonen, suckarna, kylan. Blickarna, som säger:

Du är ju bara dum i huvet!

Men om vi inte kan motstå längtan att nedvärdera andra på olika sätt, blir konsekvensen att andra vänder sig bort och hämtar kraft och stöd från annat håll. Från många håll. Från håll som inte har några hemliga förvaringsutrymmen utan som är öppna, tillmötesgående, vänliga, varma, inkännande, lyssnande och vilja-gottgörande. Det är dessa ljuspunkter vi ska fokusera på när de åt andra hållet visar med sina brustna blickar en avsky så stor att man nästan kan ta på dem.

Och jag är lyckligt lottad, för hemma hos mig fanns en älskling som hade lagat middag. Inga mackor i kväll, inte, ingen slaskmat, utan nyttig fisk, med sås och potatis och tomater. Morötterna var ju granna att se på, men inga såna hamnar frivilligt på min tallrik.

Lax fick jag till middag.

Tack till Y och M och älskade Anna för att ni är mina ljuspunkter och för att ni lyssnar på mig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappat, pussat och gröngöling på fot

Ett inlägg om dagens upptåg.

Det blev en märklig början på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!

Mitt när jag stod och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Annas goda cigarrkakor.

Annas snälla mamma lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma och L.

Hade med mig en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.

Till och med i Himlen, fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien. Spännande!

En påse klappar från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

En påse klappar från Anna.

Mamma ville ha fika mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tung dag igår, en ljusare sort idag…

Ett inlägg om tillvarons svängningar.

Det är sant att man själv kan påverka sitt mående. Visst, men bara till en del. Igår var det en riktigt tung dag för mig. Jag skrev ganska öppet om hur det kändes. Det var kanske inte så smart gjort, för häcklarna och förlöjligarna i cyberspace gottade sig nog. Samtidigt kände jag ett oerhört stöd från dem som verkligen räknas. Då kan de där andra hålla på och leka för sig själva i sandlådan.

Lek för er själva, häcklare och förlöjligare!

Man är kontroversiell när man tycker saker, kontroversiell när man uttrycker åsikter, kontroversiell när man beskriver hur man uppfattar det skrivna ordet, hur man tolkar det till det värsta. Vissa saker tar tid att smälta, komma förbi. En text är alltid en text. Ett skrivet ord alltid ett skrivet ord. Inte något upplevt öga mot öga. Man kan inte se kroppsspråk och ansiktsuttryck. Man kan inte svara direkt. Kort sagt: att skriva är inte lätt. Men människor har alltid rätten att göra sina egna tolkningar, det kan vi inte ta ifrån dem! Därmed inte sagt att skribenten inte har rätt att förklara hur h*n menade, vad avsikten var. Skribenten är ju ägaren av sin egen text. Men om andra berörs – om blott för att de tolkar på eget sätt – då har man ändå lyckats som skribent. Tycker jag.

____________________________

Den tunga dagen igår gjorde att jag inte satte mig ner vid köksbordet för nåt att äta förrän strax före klockan 18. Förmiddagens övning var bland det mest förskräckliga jag har upplevt på ett tag. Den satte sina spår. Ganska djupa spår. Jag hängde mig kvar med Fästmön så länge jag kunde, men insåg att jag behövde vara ensam och fundera över saker och ting.

Efter middagen, en riktig kolesterolbomb bestående av tre små potatisar, två smala kycklingkorvar och två ägg – allting stekt, ringde jag till vännen vars mamma opererades under gårdagen. Vi pratade ganska länge. Det är gott att den vännen finns i min krets. Fast det är lite långt, oss emellan, rent geografiskt, vill säga.

Resten av kvällen ägnade jag åt att skriva, en del ser du resultatet av här på den här bloggen. Fick vinna lite Wordfeud, läste en stund. Ögonen var inte riktigt alerta efter tårarna, dessvärre. Idag vaknade jag med skallebank. Och det kan inte bero på att jag är bakis av en starköl!

En starköl gör mig inte bakis.

Idag på morgonen har jag tvättat – såväl jeans som min kropp och mitt hår. Fick en ping om att det fanns en uppdatering till min iPhone, så även det fixade jag. Tvättmaskinen har just stannat och det är dags att hänga det rena. Sen får kanske mamma ett samtal så att jag kommer ut till Himlen medan det är ljust. Det finns en älskling där som har ont idag.

Och… Ja just det! Vid tio-tiden i morse fick jag ett samtal på mobilen som gladde mig mycket. Samtalet innebär att min planerade storstädning nästa vecka inte blir riktigt som jag har tänkt. För på tisdag ska jag ut på intervjuliga äventyr igen. Jag fick höra att jag var intressant och hade bra kompetenser också. Det gör inte ont att lyssna på sånt när en upplever sitt värde sjunka för var dag som går. Inte ett dugg ont, gör det. Nej, det gjorde dagen idag till en sorts ljusare dag än igår. På flera sätt än ett. Tack PV för att du gav mig den här skjutsen! Nu är det upp till mig själv att fixa resten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyla, GODA vänner och drömmar igen

Ett inlägg om nattens övningar och dagens prövningar.

Uppenbarligen har det varit en kall natt. Jag ser att taken är vita, liksom gräset. Frost! Vi går oundvikligen mot den årstid jag har svårast att fördra – vintern. Tiden när naturen vilar och det bara är kallt och halt och allmänt eländigt. Enligt min mening.

Det blev ingen promenad för min del igår. Inte utomhus, i alla fall. Det blev i stället en tur med snabeldraken inomhus. Jag har dessutom gjort upp en städplan för vecka 47 (nästa vecka), när jag är ensam. Detta ifall det inte sker nåt mirakel vad gäller jobb, förstås. Men, som sagt, mirakel har jag slutat tro på. Det handlar om egna insatser. Tre intressanta tjänster har jag sökt nu på morgonen. En av dem är riktigt intressant, en ger riktigt dålig lön men är värd att söka ändå och en tjänst har jag kompetens tillräckligt för att sköta. För övrigt är det inget nytt på jobbfronten, men dan har å andra sidan knappt börjat.

Igår trodde jag att vi skulle ut på landet och fira Fästmöns pappa på kvällen. Men firandet skedde dagtid och då jobbade Anna. Så vi blev hemma och firade Farsta med tonfisksås och pasta som jag snodde till vid spisen. Enkelt och gott och fettsnålt, för den som vill äta så. Jag tror nämligen inte på alla sektliknande dieter utan på en bra balans i maten, med lagom av allt.

Tofflans tonfisksås – enkel, god och fettsnål.

Telefonerade med både mamma och Pe igår och det var givande samtal båda två. Mamma var på gott humör och det blev inget tjatande av nåt slag. Nu är det bestämt att hon ska ansöka om riksfärdtjänst. Det blir i såna fall tre veckor här hos mig.

Jag har insett att jag har så många goda vänner – och jag som ibland tycker att jag har så få nära! – att jag gör som vännen Fatou (jag läste om det på hennes blogg vid nåt tillfälle): använder vännerna på lite olika sätt. Med Pe pratar jag om hur det är att vara arbetssökande och orolig för sånt som ekonomi. Pe förstår och det är skönt att slippa vara övertydlig. I gengäld kan jag vara bollplank till Pe i vissa frågor. Och det är det vänskap är för mig: nån som lyssnar och ger råd – men också nån att själv lyssna på och ge råd till! Det finns många fler vänner jag skulle kunna nämna i detta sammanhang. Men jag nämner bara ytterligare tre: FEM, Gunilla och Klara. Tack för er omtanke och för att ni bryr er!!! Ni vet själva varför ni är viktiga i mitt liv!

Min bästa vän och den som alltid kan få mig att skratta mitt i eländet är förstås Anna. Men igår var älsklingen mycket trött efter två långa arbetspass som började tidigt. Vi tittade sen på Bron – nu är det bara två avsnitt kvar! -och nåt mer på TV, innan vi knoppade in. Jag läste, Anna var för trött. Idag har jag varit uppe sen klockan sju, Anna får sovmorgon. Jag hoppas mitt knackande vid datorn inte har stört henne för mycket!

Jag skrev ju häromdan att jag har börjat drömma så mycket. Eller det kanske handlar om att jag kommer ihåg mina drömmar? I natt drömde jag att jag var tillbaka på en gammal arbetsplats. Den var helt förändrad mot när jag jobbade där tidigare. Bland annat satt vi alla i kontorslandskap och medelåldern var 25, typ. Förutom ett par gamla chefer, som också var i tjänst, varav en är död i verkligheten. Jag träffade en före detta kollega och fick tillfälle att säga till henne att jag inte var nån förrädare. Ytterligare en äldre kollega hade jag ett djupt och enskilt samtal med i ett mötesrum, eftersom hon kände sig obekväm och bortkommen på arbetsplatsen…  Sen vaknade jag och livet var som det har varit ett tag. En slutsats som jag definitivt kan dra av min dröm är att jag längtar efter att jobba och få tillhöra en arbetsgrupp igen.

Det ser ut att bli en solig dag. Jag kommer inte undan promenad idag. Dessutom behöver jag handla. Anna har lite saker för sig som gör att jag inte kan skylla på att jag vill hänga på henne. Jag har beställt nya mediciner och funderar nu på att beställa linser också. Ska bara räkna sekinerna först.

Ha en go måndag och en fin arbetsvecka, du avundsvärda som arbetar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Reklamfilmer på TV – igen!

Ett inlägg om nåt som we love to hate.

Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV. Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)

Jag köper fortfarande inte att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen… (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

En tur i environgerna

Ett inlägg i vilket Tofflan flaxar ut i cyberspace för att kolla läget i environgerna.

Efter en varm och loj helg är det dags att öppna ögonen för annat än schlagers och hockey. Häng med på tur i environgerna!

Vårdcentraler missbrukar ersättningssystem. Ungefär hälften av de organisationer i landet som ansvarar för vår vård och hälsa ger ersättning till sina vårdcentraler efter hur många diagnoser som ställs på patienter där. Tanken är att pengarna ska användas för de mest så kallade vårdtunga patienterna. Men naturligtvis missbrukas systemet. Flera vårdcentral har ställt inte bara väldigt många diagnoser utan också felaktiga. Ja, vem är förvånad? Det klart att felaktiga system kan manipuleras.

Husdjur på modet i Japan. Det ryktas (!) att hundar och katter har blivit japanernas substitut för barn. Allt färre barn föds i Japan, men husdjuren blir fler. Och företagen är inte sena att haka på trenden. Nu finns massor av företag som tillhandahåller både varor och tjänster med fokus på smådjur. Japanerna lägger ut totalt 60 miljarder kronor, ungefär, varje år på sina små älsklingar. Även stora modehus designar kläder för djur. Nog för att det är lite gulligt, men ska inte djuren få vara djur? Kanske veterinäryrket är på frammarsch i Japan också. Hoppas bara att de inte manipulerar några felaktiga ersättningssystem…

Arbetslösa kan varnas. Från september förändras lagen om a-kassan. Bland annat ska det bli tydligare krav på den arbetssökande att redovisa sökta jobb. Dessutom ska den som missköter sig kunna bli varnad. Vad man menar med att ”missköta sig” går ju att spekulera om, men gissningsvis handlar det om att inte skicka in nån aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Som arbetssökande kan avstängd en, fem eller tio dagar, men avstängningen innebär bara avbrott i utbetalningarna. Jag tycker att det är bra att lämna rapporter om vilka jobb man har sökt. Det var nånting jag försökte göra själv när jag var arbetssökande, men på Arbetsförmedlingen var man inte särskilt intresserad. Så frågan är om man är mer intresserad i september.

El-Sayeds stora korthus. Tillhör du dem som minns Refaat ”Raffe” el-Sayed? Han som blev Årets svensk, Sveriges rikaste man och som sa sig ha doktorsgrad i biokemi? Vad hände med honom egentligen? Tja, så småningom vände alltihop, hans bolag blev värdelöst. Raffe dömdes till fängelse 1989 och fick näringsförbud för bokföringsbrott och brott mot insiderlagen. År 1997 hade han planer på revansch genom att tillverka läkemedel i Egypten med billig arbetskraft. Det nya bolaget gick i konkurs 2011 och sen 2012 är han efterlyst av Interpol på grund av en bedrägeridom. Turbulens…

Kommunal strand marknadsförs med stora tuttar. Badholmarna i Sotenäs marknadsförs på en turistkarta med tuttar. Eller en tecknad bild på en tjej med bara bröst. Nåt nakenbad är där inte. Samtidigt är bröst kvinnliga kroppsdelar. Turistbyrån anklagas för sexism, ordföranden värjer sig och säger att ”det har varit så i urminnes tider”. Personligen har jag inget emot kvinnobröst, men såsom de används i marknadsföringen här är faktiskt sexistiskt. Skäms! 

Rivning på Sjukstugan. Idag börjar man riva på Sjukstugan i Backen. De två höghusen ska renoveras. Avdelningarna ska moderniseras och rustas. För miljarder. Frågan är om man har några anställda kvar som jobbar med vården sen, när allt står fint och färdigt. Det är ju tufft nog som det är redan idag. Besparingsåtgärderna har nämligen medfört allvarliga brister i arbetsmiljön, enligt en undersökning som ett av facken har gjort. Och bristerna är så stora att man har svårt att såväl behålla som rekrytera personal. Det hjälper ju inte med moderna lokaler om man inte hinner ta rast eller skadar sig för att det är så stressigt.

Livet är kort.

Read Full Post »