Värme och en go gubbe

Ett varmt inlägg.

---

 

Pepparkaksgubben Markus, något oskarp i konturerna på grund av farbror D.

Idag har jag fått värme på mitt nya kontor. Det blev verkligen ett hallelujah moment när Elefantma… Elementmannen kravlade fram under ett av mina bord. Jag har två små ynka element på mitt kontor och det som är närmast mig är för första gången sen jag flyttade in här varmt. Lagom tills det är dags att flytta igen. Snart. Kanske. Nåja, jag slipper sitta och undra varför jag plötsligt börjar hoppa framför datorskärmen och fingrarna liksom stelnar över tangentbordet på jobbet – av köld. Nu är det varmt!

Som grädde på moset fick jag finbesök också av en livs levande pepparkaksgubbe. En liten gubbe som nu äntligen har fått ett riktigt namn: Markus. Apostlanamn, minsann. Snyggt, tycker jag. Betydligt snyggare än Maskil. Markus själv tycks ta det med ro. Han reagerade inte nämnvärt när jag ropade hans namn för att få honom att titta på mig så jag kunde ta en bra bild. I stället glodde han på farbror D som verkade fasligt rolig. Detta gjorde Markus något oskarp i konturerna. Farbror D har för övrigt en liten docka hemma hos sig också, ungefär lika gammal som Mask… Markus, det vill säga snart elva veckor. Så söt och go gubbe, denne Markus, i alla fall, att tant Tofflan nästan kunde äta upp honom – ungefär som med Fästmöns katter. Eller nja. Jag äter ju inte kött, direkt, bara fågel.

Tiden springer på och jag har gjort klart alla översättningar jag har fått i uppdrag att göra. Jag ska titta på ett strategidokument och ett magasin härnäst, möjligen ta tag i en rapport. Det har varit väldigt tomt och tyst i eftermiddag på jobbet. Folk är på en föreläsning och efter det är det baluns på en nation. Jag tackade nej till att delta. Skyllde lite på mammas ankomst, men det handlar mest om att jag inte har kläder, faktiskt. Jag kan inte komma dit i blåjeans, svart luvatröja och gympadojor med orange snören, liksom. Kläder är ett bortprioriterat kapitel när en är arbetslös. Fråga Anna som ofta har sett mig i tischor med hål i… Sen är jag verkligen inte min mammas dotter i klädavseende. Mamma är alltid tip top kläd- och sminkmässigt. För mig är kläder ett nödvändigt ont och smink använder jag inte. Pappa var likadan, framför allt när det gäller sminket. Här nedan följer ett smakprov på min smaklöshet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

På hemmafronten är det mesta förberett för mammas ankomst på lördag. Jag försöker ta lite sovmorgon innan jag pinnar över till Tokerian och köper nåt kaffebröd. Middag införskaffar jag senare, när mamma har anlänt. På söndag ska jag försöka få tag i en liten gran som vi ska klä i färggranna kulor och glitter så att den lyser upp mitt vardagsrum. Men granen kläs inte förrän den 23:e i min familj! På måndag eller tisdag kväll efter jobbet åker jag ut till Anna med julklappar. Det blir några kassar…

Ja, julförberedelserna pågår, som synes. Jag försöker att inte tänka på det svarta utan hålla modet uppe och i stället försöka inse att jag faktiskt behövs. Inte är jag nån go gubbe som Markus, men jag är rätt varm och jag har nåt som är efterfrågat att erbjuda.

Hur långt har DU kommit i julförberedelserna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sovmorgon

Det blev en jobbig natt. Jag var såå trött, men eftersom jag har en recensionbok på gång som är ganska tung och tjock – dock med spännande innehåll! – behövde jag läsa lite innan light’s out. Klockan var närmare midnatt när jag släckte. Då hade jag bestämt mig för att ge mig sovmorgon, ända till klockan halv sju i morse.

Men så vaknade jag mitt i natten och hade besvär. Eftersom jag var uppe en stund började hjärnan jobba och jag undrade om jag hade stängt av hellyset på bilen… Så klockan halv tre i natt slängde jag på mig  jeans, gympadojor och en svart luvatröja och haltade ut till bilen i garaget för att kolla. Bettskenan tog jag inte ut . Vilken tur att jag inte mötte nån!.. Jag gissar att jag såg ut som Döden själv där jag haltade fram i mörkret och regnet, med luvan över huvudet och bettskenan i käften…

Jag har inget hört om fönsterputsningen, men jag skulle önska att den blir av idag. För i kväll tänkte jag påbörja den behövliga storstädningen som sen fortsätter fredag – söndag. Det hade känts fint att få stryka gardiner och hänga upp också. Det får emellertid vänta om fönstren inte är putsade. Man får ju varken ställa dit blommor eller hänga upp gardiner före dess. Jag har naturligtvis fuskat lite – så at folk inte ska tro att det verkligen är Döden som bor här…

Den blommar igen, denna femtonåring! (Den har inte blommat på typ tio år, sen ett X bestämde sig för att nästan mörda den genom att klippa ner den fel.)

I morse upptäckte jag att den ena nya persiennen krånglade. Det är den till vädringsfönstret i sovrummet. Ganska irriterande eftersom det är en persienn jag lär använda varje dag. Jag skrev en notering på det stora pappret som sitter på utsidan av min ytterdörr, men jag kanske också måste posta en reklamation.

Måendet idag är väl inte på topp och jag är väldigt, väldigt trött. Prefekten vid institution 2 önskar ett möte med mig, så jag ska väl titta ner till honom och se om han har tid. Jag mejlade honom mina tider, men fick inget svar på frågan om när exakt vi ska ses. Vet inte om det är bästa läge för ett sånt möte idag. Jag föreslog nämligen att vi skulle skjuta på det till måndag

Igår kväll hade jag lite sms-kontakt med Fästmön. Jag kunde ju inte höra av mig så mycket under dagen eftersom jag ledde arbetet. (Vi jobbade till klockan var närmare halv sex…) Tyvärr har Anna fått hosta och känner sig risig, inte bra!!! Jag hoppas jag kan få pyssla om henne lite i helgen, mellan skurhinken och dammsugaren…

I morgon, fredag, har jag alltså semester – för att städa efter fönsterbytet. Det känns skönt att slippa städa om kvällarna efter jobbet när man är skittrött. Och förhoppningsvis blir belöningen en god middag på stan nån av dagarna!

Livet är kort.

Read Full Post »

At long last: Rapport från en Tokeria

Jaaa, redan igår bestämde jag mig för att laga mat idag. Till mig och Fästmön. Inte äta nån slaskmat, inte köpa nåt halvfabrikat. Utan laga. Till följd därav fick jag traska över till Tokerian i ösregnet – som nästan var hagel – på eftermiddagen. Och naturligtvis insåg jag att det var alldeles för länge sen jag rapporterade om kufarna. Så här kommer en rapport:

• en människa med alldeles slickad frisyr såg allmänt förvirrad ut när de små varuvagnarna inte stod på sin vanliga plats.
• en medelålders kvinna hasade omkring utan strumpor i smutsvita gympadojor.
• en fet dam köpte inte bara ett utan två (2) pekanwienerbröd.
• en blondin blängde surt på tre i hennes öron alltför högljudda individer.
• en kvinna syntes skena mellan hälsogodiset (ha! inte så särskilt hälsosamt…) och bakgrejorna ett antal gånger. Till slut nappade hon åt sig två påsar valnötskärnor.
• en enormt fet person gick och drog i sina jeans hela tiden eftersom klädesplagget inte klarade av att stanna uppe på personens buk.
• vid kassorna hördes en kvinna i svart luvatröja be(ordra) kassören gå och hämta en TV-tidning på utsidan, vid kiosken, eftersom alla TV-tidningar var slut inne i affären.

SÅ!
Och nu behöver INGEN, inte ens ett gammalt troll, oroa sig över att jag MOBBAR eller HÄNGER UT nån som inte vill förekomma i denna VÄLBESÖKTA BLOGG (ALLA besökare kan väl inte hata mig???) – för samtliga punkter ovan handlar om mig själv.

Read Full Post »