Säna, Norénpjäs och utflyktsplaner

Ett inlägg där Tofflan berättar om sin helg och pratar mat – och sovvanor med mera.

Ledig helg – i alla fall för somliga. Andra måste arbeta. Men vi fick i alla fall några timmar på eftermiddagen och kvällen igår, så man ska väl inte klaga. Fast det är ju så, att mycket vill ha mer… Och jag får aldrig tillräckligt av Anna.

Anna jobbade en ganska kort dag igår, så när vi hade handlat middagstillbehör till alla och prästostbågar till mig fick vi en stund på Annas balle*. Jag sprättade en bira och Anna frös. Så trillade det in ett jobbmejl som jag inte blev så glad åt. Ett par timmar senare tog jag fram datorn och loggade in, bara för att konstatera att det mycket riktigt var så illa som befarats. Nu får vi vänta till måndag med att förhoppningsvis få hjälp, för behörigheten som krävs för ett ingrepp har bara två personer på hela jobbet. Rätt fantastiskt, egentligen… Vad händer om båda dessa är bortresta eller sjuka och nån behöver akut hjälp? Jag måste faktiskt ta och kolla upp det! *antecknar på att-göra-listan*

Det blev kyckling till middag igår. Barnen vet att det allt som oftast vankas pippi när jag är här. Anna kan konsten att få till så många olika rätter, jag är inte lika fantasifull. Till kvällen kommer ett nytt recept ur Tofflans Svarta Bok här på bloggen, men det är ett fiskigt sådant. Av nån anledning låg det en stjärna vid min tallrik. Eller säna, som mitt jeta Anna brukade skriva när hon var liten kicka. Hedersgäst? Bäst? Nja…

En säna vid min tallrik.

Vi kollade först på sista delen av Unge kommissarie Morse och denna gång var det min tur att nästan somna – trots att jag inte hade druckit nåt vin utan bara två öl (en på eftermiddagen och en till maten). Men sen blev det lite Norénpjäs igår vid läggdags. Det slutade med att jag och Prinskorven låg i dubbelsängen och Anna i Prinskorvens säng.

Det var väldigt varmt i natt och jag hade svårt att somna sen när allt hade lugnat ner sig. Vaknade till vid sjutiden i morse av nåt svagt ljud från Ajfånen (nej, den är inte särskilt ljudlös även när den är inställd på ljudlöst), men sen somnade jag om. Vi klev inte upp förrän vid halv tio. Nu har vi ätit frukost utan att jag fick i Prinskorven nån ostbit. Innan vi sticker ut nånstans blir det dusch och hårtvätt för hans del. Skönt för alla parter om mamma slipper göra det i kväll när hon är trött efter jobbhelgen. Vi funderar på att ta en utflykt till Valsgärde innan vi hämtar mamma/Anna och sen fara i gemensam tropp till Gamlis för en glass och en kaffe/saft. Mormor ska få ett telefonsamtal idag också. Vi vill alla veta hur det går för henne att vara hemma och nyopererad. I början kan det mest kännas skönt, men efter ett tag kan det bli jobbigt på olika sätt.

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Annas balle = Annas balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagsmysigt, äckligt och stödjande

Varning för stjärtklåda!

Varför inför inte fler människor torsdagsmys? Det gjorde Fästmön och jag igår. Nu tycker att ordet

mys

inte nödvändigtvis har med ätande av slaskmat och snask att göra, men lite mat blev det ändå. Vi köpte var sin mini-baguette och till den tre goda ostar – varav en var synnerligen übermogen. Till huvudrätt blandade vi till var sin sallad på ICA Heidan. Till maten serverades ett glas rött och till dessert synnerligen kletiga choklad- och dajmmuffinsar och kaffe. Ja tack, vi blev mätta!

Ingredienser till torsdagsmys. Allting ser inplastat ut och det är ett filter jag har lagt på i Photoshop eftersom Ajfånen tog en suddig bild. Alltså, jag tog en suddig bild med Ajfånen.

Men vadan detta mysande en torsdag? Kanske var det en viss kompensation för de ÄCKLIGA historier Anna berättade härom kvällen om maskar i stjärtar och hur dessa sprids via handdukar och gosedjur. (ja för BARN är ena rediga smitthärdar! Inte så konstigt dårå att jag inte är nån barnmänniska, eller hur? OBS! Ironi!!!)  Jag höll på att kräkas! Och naturligtvis började det klia på ett visst ställe. Outhärdligt mycket. Så mycket att jag var helt säker på att jag hade blivit moderskepp för en massa vita, slemmiga och krälande saker. URRRK! Det räcker så bra med mina sedvanliga aliens, tack! Men dessa berättelser gjorde att jag hade liiite svårt att sova, kan jag meddela. Fast jag har självklart INTE nåt som krälar i min stjärt, det vill jag ha till protokollet!

Däremot har jag nånting som ser till att det inte krälar i mina ben idag. Det är premiär för stödstrumpor för min del! Tantvarning, eller? Till saken hör att jag hatar knästrumpor. På grund av min onda häl kan jag tyvärr inte stå och jobba. Det innebär att jag får problem med mina proppben. Nål-Janne rekommenderade därför att jag skulle inhandla stödstrumpor. Igår fick de besök av en stödstrumpsförsäljare (vilken titel!) på Annas jobb. Anna messade och frågade om hon skulle köpa ett par åt mig och det ville jag. Så nu sitter jag här, iförd ett par knästrumpor (har inte haft såna sen jag var liten kicka) med stjärnor på. Det kändes ovant att dra på sig dem i morse. Eftersom jag inte kan stå på den onda hälen mer än typ två sekunder, fick jag sätta mig på en stol och dra på mig strumporna – ända upp till armhålorna, kändes det. Närå, de slutar vid knävecken. Än så länge känns det bra även om jag blir varm om benen. Det ska bli intressant att känna efter i kväll hur benen mår.

Stödjande strumpor.

Anna har webb-adressen ifall man vill skicka efter fler strumpor. Och känns benen bra i kväll lovar jag att försöka tvinga av henne den och lägga ut den här på bloggen. Känns benen riktigt bra ska jag nog skicka efter flera par så jag har ett par per vardag.

Idag på förmiddagen ska jag försöka få till text och bild till en folder. Inte det lättaste när textunderlaget är för omfattande och bildkvaliteten mindre bra. Tja, jag får väl trolla – med mina stödstrumpeknän!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljusningar i det gråa

Det är verkligen grått ute! Grått och blött och slaskigt! Men ljusningen kom igår kväll, för plötsligt blev det möjligt för Fästmön att komma till mig redan då, efter jobbet. De hemmavarande barnen, nio och 19, skulle till sin pappa och Slaktar-Pojken är faktiskt 21 och klarar sig själv. Anna jobbade till klockan 20. Innan dess försökte jag göra lite nytta hemma och tog tag i strykhögen som hade legat ett tag.

En annan ljusning är den för de nyblivna föräldrarna Victoria och Daniel är den lilla flicka som såg dagens ljus  i morse strax före klockan halv fem. Stort Toffel-Grattis!  (Jag borde kanske ha inlett med detta grattis, men nu är min egen familj mig snäppet närmare.) För övrigt, jag hoppas att den lilla kickan får det vackra Toffel-förnamnet, för det vet jag att i alla fall Herman Lindqvist har spekulerat kring …

I natt eller i morse hade det kommit blötsnö så det var mer än lovligt slaskigt utomhus. Det finns väl inte en människa som inte är less på snön och vintern nu? Kom våren!

Blötsnö och spår av en traktor…

Jag försöker avvänja mig från min magsårsmedicin och tog inget piller varken igår eller idag. Idag på morgonen kände jag av magen lite grann, men jag hoppas att det mest är psykiskt. Jag skulle verkligen vilja sluta äta piller i onödan. Men om jag bara kan klara av att glesa ut intaget till en tablett varannan dag är det bra.

Intervjuerna går framåt, men det är sportlovsvecka denna vecka och allt fler tycks avvika och ta ledigt här på jobbet. Jag får nog fokusera på att formulera och fila på min kommunikationsplan i stället och ta nya tag nästa vecka. I morgon är det i alla fall löneutbetalning och det ser jag fram emot mycket. Det är en sån känsla av rikedom när jag plötsligt får mer än dubbelt så mycket in på kontot än det jag fick när jag hade a-kasseersättning…

Read Full Post »