Megasocial och boklig

Ett delvis avvikande inlägg. (Jag är ju inte så social, har jag fått höra.)

---

 

Bok-Johan jobbar.

Megasocial, snudd på över-social. Det är mitt mellannamn idag. Inte nog med att jag passade på att ta ett extra långt samtal med Daniel på Arbetsförmedlingen, jag hälsade ju på hos Bok-Johan också. Alltså, både FEM och jag är sååå avundsjuka!..

Men det som är roligast av allt är att Johan, som har jobbat heltid i ett antal månader, nu går från aktivitetsstöd till en lön. Det är en viss skillnad på ett par, tre tusenlappar i månaden och en lön. Nu kanske en vuxen man ser möjligheter att flytta hemifrån så små-ningom. Vad vet jag. Men ett eget hem är en del av att bli vuxen och jag skulle tro att de flesta av oss vill ha just detta. Själv drog jag när jag var 18, direkt efter gymnasiet. Men det var andra tider då.

Eftersom jag tittade in i en affär som bland annat säljer begagnade böcker (och lite andra prylar) gjorde jag naturligtvis vissa fynd. Tre böcker fick följa med mig hem. Att-läsa-högarna växer i bokhyllan i sovrummet och det gillar jag mycket!

Tre böcker fyndade jag idag.

 

Bara 60 pix…

Alltså, jag har köpstopp. Egentligen. Eller jag borde ha. Men jag är min farfars barnbarn. (Du vet, han som köpte böcker i stället för mat under kriget. Böcker fanns det ju nämligen, men inte mat.) Jag kan nog leva utan det mesta. Dock inte böcker. Eller att få skriva. Skulle jag bli blind och inte kunna läsa eller om nån skulle ta ifrån mig möjligheten att skriva, då skulle jag vissna och dö.

Dagens böcker gjorde mig inte helt utfattig. Jag menar, 20 spänn styck för tre inbundna böcker, kanske lästa en gång, det tycker jag är helt JÄTTEBRA pris. Så jag tycker att du ska titta in till Myrorna på gågatan i Uppsala. Du hittar säkert nåt som du vill köpa med dig hem därifrån – vare sig det är böcker eller prylar. Men vill du köpa möbler ska du ta dig till affären på Sysslomansgatan eller den i Boländerna!

På eftermiddagen telefonerade jag sen – för att fortsätta på det megasociala temat – flera gånger. Först ringde mamma, sen ringde jag mammakusinen B för att gratta. Och så sprang jag ju ner till grannen och sa en hel mening.

Nu i afton har jag telefonerat med FEM-vännen angående en sammanstrålning på lördag. Jag har förklarat mitt läge och FEM har redogjort för sitt. Förhoppningsvis kan vi ses både på lördag och senare i månaden. Om jag nu åker ner till mammas födelsedag och några dar där runt omkring. Jag frågade nämligen på Arbetsförmedlingen vilka regler som gäller. Jag fick veta följande:

• Om det finns 350 lediga jobb som jag skulle kunna söka och jag bara söker åtta, då kan min a-kasseersättning ryka.
• Jag får inte resa utomlands.
• Jag får åka till mamma. Det viktiga är att jag kan inställa mig för att gå på intervju/jobba inom 24 timmar.

Så helt livegen är jag inte.

Det regnade som fan idag när jag kom hem, så jag fick vänta en god stund i garaget. Paraplyer är för mesar.

En del annat har jag fått gjort idag också. Jag har bäddat rent och kört en maskin tvätt. Jag har ordnat med ytterligare att arbetsgivarintyg. Men jag har inte sökt ett enda jobb: jag gav mig lite ledigt resten av eftermiddagen idag. I morgon går jag ut hårt med jobbsökeriet. Sen ska jag sopa ur garaget. Att inte arbeta gör mig rastlös. Och vem vet… Jag kanske träffar nån vid garagen som jag kan vara megasocial med. Eller i vart fall prata en liten stund med. Jag minns hur det var i höstas – vissa dar pratade jag inte med en käft.

Sen kanske jag kan titta in till mina allra nyaste grannar och säga hej. Eller moi moi. Äntligen har vi fått finländare i huset! Tror jag… Vissa saker tyder på det, i alla fall.

En finsk flagga vajar hos nyaste grannarna.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hårda matcher: Shopping och Granbarr

Ett inlägg om dagens matcher.

Det var verkligen kanon att jobba hemifrån idag! Mamma sov ju ganska länge, så det var tyst här. Och just tystnaden är nånting jag inte får på jobbet – jag, som är högkänslig, delar kontor med tre, snart fyra andra personer. Du kan ju tänka dig hur OKUL det är när nån får telefonsamtal eller besök…

Ibland trillar örona av på jobbet…

Jag var så nöjd med min femtimmarsdag idag att jag beslutade mig för att belöna mig själv. Belöningen blev två DVD-filmer som jag skickade efter, den ena till väldigt bra pris.

Efter morgontoalett (nåja…) och påklädning gjorde jag frukost till mig och mamma vid 13.30-tiden. Solen lyste ganska bra idag, men det var lite kyligt när vi rollade långa vägen till affärerna i rondellen. Hos Kaj var det lugnt och skönt. Jag pratade med en trevlig tjej som jobbar där – hon sålde förresten min nya jacka till mig. Mamma shoppade. En bekant från förra jobbet växlade jag också några ord med, liksom fru Blå som ringde på mobilen angående mamma. Megasocial idag, med andra ord!

På Tokerian var det totalt kaos. Varenda kotte i Uppsala var där och handlade och du kan ju tänka dig hur lätt det är att ha koll på en varuvagn och en mamma med rollator i trängseln. Det var en riktigt hård match. Vi klarade oss emellertid helskinnade och fick med oss allt vi tänkt hem.

Här hemma fortsatte en ny match som jag har utkämpat de senaste dagarna: den mot granbarren. Jaa, för världens vackraste gran är ju äkta och barrar. Inte lite utan mycket. Och de där #¤%&@ barren fastnar ju gärna under tofflan på Tofflan – och far därmed runt i lägenheten. Idag har jag sopat en gång och dammsugit med lilla dammsugaren två gånger. Kan väl säga att det står 0 – 3 och det är inte jag som leder matchen…

Världens vackraste gran. Bilden tog jag på julafton i år.

Fick ett trevligt samtal från Mammakusinen B som är väldigt hostig och knappt har nån röst, stackarn! Hon är så gullig och förstår

vissa saker PRECIS!!!

Bara den omtanken att hon hörde av sig för att prata lite med HRH* så att jag skulle få vila mina öron är på pricken en sån omtanke jag behöver.

Ikväll blir det slaskmat från Jack och klockan 21 bänkar vi oss för att se andra avsnittet av Fröken Frimans krig. Här kan du läsa vad jag tyckte om den första delen!

I skrivande stund går en maskin tjockissvart. Ute är det kolsvart. Och halt. Så du… du kör väl försiktigt???

*HRH = Her Royal Highness

Livet är kort.

Read Full Post »

Det lossnar lite – om jag vågar gå utanför staketet…

Ett inlägg om känslan just nu.

Det där järngreppet om halsen, det känns som om det håller på att lossna lite. Sakta börjar jag återgå till den som är jag

i vanliga fall.

Ja fast

i vanliga fall

blir det ju aldrig mer. Men den som känner sig

ganska OK år 2013

vore jag nöjd med att vara.

Vågar jag gå utanför staketet?

Jag skrev nog häromdan att det har blivit färre intressanta lediga jobb. Och just som jag skrev det hittade jag ett antal. Det som sätter guldkant på mitt arbete med att söka jobb – ja, för jag anser att det inte bara är ett arbete utan dessutom ett hårt arbete! – är när jag sen blir uppringd och man vill träffa mig. Igår blev jag uppringd bara ett par timmar efter att jag hade sökt en tjänst… Idag blev jag uppringd igen… Det gäller att våga gå utanför staketet. Att våga tro att man kan nåt – som man egentligen vet att man kan – och våga tala om det också… Men hur vågar man när man ständigt blir både tilltryckt och nertryckt..?

Eftersom jag också blev telefonintervjuad på förmiddagen, telefonerade med mamma och träffade Fästmön en stund känner jag mig megasocial en dag som denna! Alla dagar, när jag inte sitter och glor in i datorskärmen största delen av tiden, är bra dagar. Då lossnar det lite, det där inuti som gör ont.

På tisdag bär det av på intervju igen, liksom på onsdag. Visserligen bara nåt som kan ge visstid, men tillräckligt intressant och spännande för att jag ska känna att det är nåt jag verkligen vill. Och kan. Om jag bara vågar gå utanför staketet jag själv har satt upp mot omvärlden…

Livet är kort. Nu ska jag hänga tvätt.

Read Full Post »

Underhållande morgon på bilverkstan

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

Uppe med tuppen. 

I morse styrde Clark Kent* och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???

*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil

Livet är kort.

Read Full Post »

Lunch med dessert

Förmiddagen har jag ägnat åt min översyn av fakultetens externa webbsidor. Jag har noterat att det finns en hel del att åtgärda.

Onsdag betyder kycklingspett som dagens på thaistället, alltså traskade jag dit med min bok  i fickan. Solen har nu tittat fram och det är som en vårdag idag. Konstigt hur snabba årstidsväxlingarna är nu för tiden…

Idag körde jag en Christer Lindarw och drack mjölk till maten. 

Halvvägs genom lunchen dök B och E upp, i sällskap med S, som slutade vid årsskiftet. B frågade försiktigt om jag ville fortsätta sitta ensam och läsa, men den glada trion umgås jag så gärna med!

Som vanligt fladdrade S omkring eftersom S  kände halva restaurangen. S är en megasocial person och jag skulle önska att jag kunde få lite, lite av S:s sociala… överflöd.

S hade inhandlat en kasse (!) av sitt favoritgodis, en sorts sega ingefärskarameller. Jag vet att ingefära kan vara väldigt stark… Kombinationen seg och stark är också väldigt… intressant… Den kan få den mest talföra att… bli tyst. Kanske ska testa att bjuda The Rat Pack på en karamell? S gav oss nämligen var sin ask till dessert. Hmmm… Thank you, S! 😈

Segt och starkt i kombination kan få den mest talföre att tystna… 

Read Full Post »

Drar mig tillbaka

Jag drar mig tillbaka. Gör mig otillgänglig en stund. Kanske en längre stund. Jag vet inte. Kanske behöver jag bara sova..?

Hur kan jag vara så trött? Jag äter mina vitaminmediciner och det som stod på agendan idag blev bra och varmt – inga katastrofer av ett eller annat slag. På mitt sätt sörjer jag. Sörjer att jag är så dålig på att ta kontakt och att hålla den. Idag har jag verkligen varit megasocial – kanske det är därför jag känner mig helt slut? Men jag har träffat så många intressanta människor, blod av mitt blod, idag och jag skulle vilja ge dem alla en gigantisk group hug. Samtidigt är jag så förbaskat svensk – och jädrigt lagom – det fick mest bli handslag.

Jag kom hem vid 16.30-tiden. Jag pratade i telefon – med ett kort avbrott – fram till kvart i åtta. Mobilen väste fram sms på sms. När jag hade lagt på vanliga telefonen och hällt upp en skål med flingor och mjölk ringde mobilen också. Jag avvisade samtalet. Idag var jag tvungen. Jag orkar inte vara social mer. För nu. Men det tar emot. Det är sååå svårt att avvisa nån. Och att vara mycket kort mot andra.

Kanske är det därför bäst att jag drar mig tillbaka. En stund. Tills… jag orkar igen. Tack alla för att ni bryr er! Jag bryr mig om er också, men nu måste jag gå bort en liten stund. Inte långt bort, bara en bit.

In i min kammare…   

                                                                                                                                                            I kylskåpet ligger en liten flaska Gula änkan. Jag väntar på ett tillfälle att öppna den, tillsammans med Fästmön. Men livet bara passerar och jag, jag drar mig tillbaka, in i min kammare. Jag ska bara vila en stund.

Read Full Post »