Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘knäveck’

Varning för stjärtklåda!


Varför inför inte fler människor torsdagsmys?
Det gjorde Fästmön och jag igår. Nu tycker att ordet

mys

inte nödvändigtvis har med ätande av slaskmat och snask att göra, men lite mat blev det ändå. Vi köpte var sin mini-baguette och till den tre goda ostar – varav en var synnerligen übermogen. Till huvudrätt blandade vi till var sin sallad på ICA Heidan. Till maten serverades ett glas rött och till dessert synnerligen kletiga choklad- och dajmmuffinsar och kaffe. Ja tack, vi blev mätta!

Ingredienser till torsdagsmys. Allting ser inplastat ut och det är ett filter jag har lagt på i Photoshop eftersom Ajfånen tog en suddig bild. Alltså, jag tog en suddig bild med Ajfånen.


Men vadan detta mysande en torsdag?
Kanske var det en viss kompensation för de ÄCKLIGA historier Anna berättade härom kvällen om maskar i stjärtar och hur dessa sprids via handdukar och gosedjur. (ja för BARN är ena rediga smitthärdar! Inte så konstigt dårå att jag inte är nån barnmänniska, eller hur? OBS! Ironi!!!)  Jag höll på att kräkas! Och naturligtvis började det klia på ett visst ställe. Outhärdligt mycket. Så mycket att jag var helt säker på att jag hade blivit moderskepp för en massa vita, slemmiga och krälande saker. URRRK! Det räcker så bra med mina sedvanliga aliens, tack! Men dessa berättelser gjorde att jag hade liiite svårt att sova, kan jag meddela. Fast jag har självklart INTE nåt som krälar i min stjärt, det vill jag ha till protokollet!

Däremot har jag nånting som ser till att det inte krälar i mina ben idag. Det är premiär för stödstrumpor för min del! Tantvarning, eller? Till saken hör att jag hatar knästrumpor. På grund av min onda häl kan jag tyvärr inte stå och jobba. Det innebär att jag får problem med mina proppben. Nål-Janne rekommenderade därför att jag skulle inhandla stödstrumpor. Igår fick de besök av en stödstrumpsförsäljare (vilken titel!) på Annas jobb. Anna messade och frågade om hon skulle köpa ett par åt mig och det ville jag. Så nu sitter jag här, iförd ett par knästrumpor (har inte haft såna sen jag var liten kicka) med stjärnor på. Det kändes ovant att dra på sig dem i morse. Eftersom jag inte kan stå på den onda hälen mer än typ två sekunder, fick jag sätta mig på en stol och dra på mig strumporna – ända upp till armhålorna, kändes det. Närå, de slutar vid knävecken. Än så länge känns det bra även om jag blir varm om benen. Det ska bli intressant att känna efter i kväll hur benen mår.

Stödjande strumpor.


Anna har webb-adressen
ifall man vill skicka efter fler strumpor. Och känns benen bra i kväll lovar jag att försöka tvinga av henne den och lägga ut den här på bloggen. Känns benen riktigt bra ska jag nog skicka efter flera par så jag har ett par per vardag.

Idag på förmiddagen ska jag försöka få till text och bild till en folder. Inte det lättaste när textunderlaget är för omfattande och bildkvaliteten mindre bra. Tja, jag får väl trolla – med mina stödstrumpeknän!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag bar det av en tur till Stormarknaden. Fästmön skulle köpa en hårvårdsprodukt och jag hängde på som chaufför och för att få komma ut och glo på folk och varor ett tag. Jag är sån att jag kan valsa runt i Stormarknaden i flera timmar – och inte köpa nåt annat än det jag skulle ha på ICA Kvantum, typ mjölk.

Men dagens utflykt hade som mål Coop, för ovanlighetens skull. Nu är jag inte nåt större fan av Coop – än mindre sen en mycket otrevlig kärringjävel (ja, jag kan inte kategorisera henne på annat sätt!) på Coop i Förorten stoppade Frida och mig i dörren och påstod att affären var stängd en kväll i förra veckan. Det var den INTE, det var fem minuter kvar till stängningsdags och Frida skulle köpa en påse chips. Men hur som helst, på Coop i Förorten handlar vi inte längre, Coop i Stormarknaden är en annan affär och får därför fortsatt förtroende.

Och efter en tur in på Expert,  en av skoaffärerna, en låååååång tur på  Lagerhaus (där man får betala för att gå omkring och göra reklam för affären…) och en fruktansvärt kort tur på 3butiken (deras säljare var alltför påträngande för att vi skulle palla att vara där en längre tur) med mera hamnade vi så på Coop. Vid det laget bultade venen i mitt vänsterben och klaffarna tycks nu vägra fungera vid och strax under knävecket. (Min plan är att söka akutvård i annat län om det behövs – vi åker ju till ”annat län” på torsdag…) Anna hittade det hon skulle ha ganska bums och jag föreslog att vi skulle inhandla nåt smaskens till eftermiddagskaffet. Det blev två Napoleonbakelser. Jag menar, vad gör man inte för att fira Lars?! (Inte för att jag känner nån vidare Lars som jag gillar, kommer inte på nån just nu, i alla fall, men ändå. Mormors man heter Lars och jag gillar faktiskt honom, till skillnad från flera andra som är mindre entusiastiska. Vi utbölingar i familjen måste hålla ihop! Lars har namnsdag och han ska firas!)

Nu råkar det vara så att mitt hushåll saknar ett par väsentliga ting: små bakelsegafflar. Därför serverades bakelserna (efter var sin bit ostpaj och ett halvt glas rött) på glasassiett med vacker, hamrad smidessked (40-årspresent från mina duktiga frilansare). Trots detta undrade jag om vi hade barn på besök…


Nä, Anderssons Lill-Kicka* var inte så duktig på att äta bakelse fint. Söt var däremot hennes lilla tåsa** som sticker fram till vänster i bild, vid pilen.

                                                                                                                                                          Stor-Kickan*** däremot är uppenbarligen mycket van att äta bakelse med gott bordsskick. Se bara så föredömligt!


Minimalt med kladd på assietten när Stor-Kickan äter bakelse!

                                                                                                                                                           Hur som helst, gott var det med bakelser, men en tugga till så hade i alla fall jag vomerat. Det var hemskt sött… Grattis Lars på Lars-dagen!

Nu ligger ett kilo jumbokräftor på tining i köket. Dem ska vi inta lite senare i afton. Tyvärr tycks vi få äta inomhus – balkongvädret lyser med sin frånvaro.

Hur firar DU Lars-dagen???

                                                                                                                                               *Anderssons Lill-Kicka = Farbror Bosses yngsta dotter Anna
**tåsa = tå
**Stor-Kickan = Tofflan, som ju är fem (5) år äldre än Lill-Kickan

Read Full Post »

Att som barn fylla år i den här familjen kan i vissa fall innebära att man firas i flera dar. Igår fyllde ju Elias åtta år och firades av mamma, pappa, syskon och mig. Några av oss gjorde en utflykt till Stockholm. Men idag var det dags för mormor, morfar, moster och kusin att fira. Jag stack iväg på förmiddagen och inhandlade jordgubbar och grönt klet till tårtan, medan Fästmön trillade chokladbollar så det stod härliga till. Men snälla mormor hade inte bara med sig paket (vattengevär, filmer och en härligt blå t-shirt) utan också hallon, så mamma Anna slängde ihop (!) en hallontårta i stället för en jordgubbstårta. Se så fin den blev!


Tårtan var inte bara fin, den var god också!

                                                                                                                                                             Efter fikat och när gästerna hade åkt hem åkte jag en sväng hem till mitt för att vattna krukväxter och ringa mamma med mera. Mamma höll på att bli förkyld så det var väl inte så där toppen och dessutom hade hon ösregn.

Tillbaka i Förorten igen hade pappa O tittat in för att få smaka födelsedagstårta. Han fick också bygga Lego och vi fick alla testa Elias nya, fina Sverigespel som han fick av sin pappa – som vanligt med Elias egna regler, förstås.

Och idag blev det premiär för Linn bakom ratten! Vi tog en tur och hon fick träna på att starta bilen, lägga i växlar och rulla igång. Inte helt lätt att hålla koll på fötterna, men med regelbunden träning tror jag det går finfint. Nu gäller det bara att vi hittar nåt bra ställe att träna på innan Linn kan ge sig ut på vägarna.

Framåt kvällningen tågade en del av oss iväg till restaurang Kreta för att äta söndagsmiddag. Elias hade ju önskemiddag idag och ville ha pizza. Linn och Johan var också med, medan Frida vilade ut hemma efter gårdagens långa marsch och Jerry hade sitt favorit-TV-program att titta på. Men… barnen fick visst vara utan mat…


Jag fick in min fileto kotas med potatis, grönsaker och tzatziki…

                                                                                                                                                      Fortfarande inget till barnen…


Anna fick in sin Black & white. Fast hon såg ju inte så glad ut för det…

                                                                                                                                                              Men Johan, Linn och Elias fick bara vänta…


Elias och jag ville gärna dansa till den medryckande grekiska musiken.

                                                                                                                                                             Till slut fick barnet och tonåringarna in sina pizzor. När sista tuggan var uppäten bad Johan att få gå hem. Vi andra stannade kvar för dessert – Anna och jag tog friterad camembert med hjortronsylt och glass, Linn och Elias glass med sås. (Jag skäms lite när den stackars Frida enbart fick korv med bröd hemma, men hon valde själv.)

En bra dag men med alltför mycket gott för att min mage ska vara riktigt nöjd. Kanske beror det på brist på att få bli av med detta…


Ja, grannbarnen här kan stava i vart fall…

                                                                                                                                                            Från magkrämpa till andra krämpor så har lårkan hållit och funkat fint, men jag känner lite ont nära knävecket fortfarande så jag fortsätter att smörja mig tre gånger om dan. Men lite mer oroande är en knuta jag upptäckte bak i nacken (nej, ingen KNUT i nacken, det har inte ToffelTanter!)  igår när vi skulle gå på tåget till Uppsala. Fast antagligen är det inget annat än att jag håller på att få en hjärna, eller nåt. Kan ju vara bra att ha…

Read Full Post »