Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rolla’

Så går ytterligare en dag i våra liv och kommer aldrig mer igen

Ett inlägg om en torsdag i Metropolen Byhålan.


 

Idag har vi gått och gått och gått. Ja det vill säga, mamma ville åka bil upp till stan. Det är lika långt att gå från parkeringen i stan sen till de ställen vi skulle till som att gå hemifrån mamma till stan. Men nu fick hon bestämma och jag bara körde. Rollator i och ur min lilla bil i baksätet på golvet är inte omtyckt av min rygg. Men, som sagt, idag bestämde mamma.

Doro Phone Easy 624

En Doro Phone Easy 624 blev det, men mamma får den först på födelsedagen.

Det var så roligt att se hur mamma levde upp när hon fick gå i lite affärer och shoppa en del. Mitt huvudsyfte var ju att köpa en seniormobil till mamma i 80-årspresent från mig och Fästmön. Men jag ville ju att mamma skulle vara med i affären och titta själv, få lite demonstrerat. Vi hittade en till hyfsat pris. Mamma ville ha en röd och sen rollade hon iväg för att köpa smink. Jag ordnade köpet och säljaren flyttade över sim-kortet från gamla mobilen till nya. Tyvärr fanns ingen röd hemma, så det blev en svart. Mamma blev lite besviken, tror jag, men alternativet var att vänta nån vecka på att affären skulle få hem en i rätt färg – och då är ju jag inte kvar här. Hon ville INTE ha mobilen idag utan på lördag och på söndag ska vi försöka greja med den så att hon lär sig använda den – det vill säga ringa. När jag talade om för henne att den har en kamera också tror jag hon blev glatt överraskad.

Vi skulle lite kors och tvärs i centrum. När vi kom ut från apoteket hade regnet tilltagit. Vi styrde stegen mot stans bokhandel (äntligen!). Och som vi gick där och småpratade hörde jag nån som ropade ”hej!”. På mig?! Jag kunde knappt tro att det vara sant, men det var det. Jag har inte så många vänner kvar här i stan. FEM är dock den allra äldsta av dem och det var hon, sambon och yngste sonen som kom traskande nerför gatan jag har glömt namnet på, ropandes hälsningsfraser. Det var så roligt att få en pratstund.

Skyltfönster Skafferiet

I Skafferiet finns mycket smått och gott.

Inne på bokhandeln sen blev jag så glad när vi hittade hela fem böcker till mamma, varav fyra av hennes favoritförfattare Nora RobertsYtterligare en bok får mamma i ett paket på lördag också, så sen har hon en härlig att läsa-hög. För även om vi inte alls har samma litterära smak glädjer det mig att mamma läser böcker fortfarande och inte bara glor på TV.

Efter bokhandeln fick jag äran att bjuda min mamma på konditori i stan, Ubbes. Det finns två Ubbes i den här lilla stan, men jag måste nog säga att vi föredrar det som inte ligger i centrum. Fast trots allt var det skönt att få sitta ner en stund. EN klädaffär fick mamma med mig in i och det var ingen större upplevelse för nån av oss. Innan jag gick efter bilen slank vi in på Skafferiet. Mamma valde ut två ostar, ett hårt olivbröd och en burk fikonmarmelad som hon köpte för oss att festa på nån dag. Jag har testat Skafferiets ostar och chillilaktrits en gång tidigare och blev mycket imponerad. Så är du i Metropolen nån tisdag – lördag, rekommenderar jag dig varmt att försöka hitta Kungsgatan mitt emot Systemet – där ligger Skafferiet! OBS! Vissa tisdagar nu på sommaren kan det vara stängt!

Kycklingburgare o strips

Kycklingburgare och strips blev det för min del.

Mamma har varit mycket trött nu i kväll. Jag tror inte att hon har gått så här mycket på länge, knappt jag själv heller. Jag lagade mat lite senare, det vill säga åkte till en korvkiosk. Som du märker äter mamma och jag bara skräpmat, men jag vet att hon längtar efter pommes frites och pizza som hon aldrig äter annars – stället där hon hämtar sina matlådor har mer fokus på husmanskost.

Resten av kvällen har mamma glott på fyra vädersändningar (nej, inte väderspänningar!) och friidrott. Jag själv satt i bästefåtöljen och försökte läsa min bok på gång. Lite svårt med koncentrationen där när mobilen blippade och bloppade och mamma kommenterade det mesta i TV-rutan.

Bästefåtölj hos mamma

Även hos mamma har jag en bästefåtölj!

Jag är så glad att jag har en bästefåtölj hos min mamma. Stolen är handgjord till min farfars 40-årsdag den 18 februari 1940. Sen dess har den blivit omklädd några gånger. För tillfället är den klädd i guldgul sammet, men det har varit både röd och grön. Jag har emellertid noterat att det nog är dags för en omklädsel igen. Oavsett, det är en härlig och bekväm öronlappsfåtölj och jag lägger beslag på den när jag kommer till mamma på besök!

Medan jag satt där och läste, svarade på sms och spelade Wordfeud hörde en annan lokal vän (tänk, jag har bevisligen TVÅ vänner!) av sig. Och kan du tänka dig lite till – vi ska träffas inne i Metropolen i morgon, om jag hittar busscentralen och ta en fika! Mamma har lämnat 200 kronor till detta, dessutom. Lilla mor själv ska under tiden få sitt hår fixat av Tant Blå.

Jag har också funderat på en kommande, litterär utflykt med Anna, som kan bli verklighet tack vare herr Jonsson, som egentligen heter nånting helt annat. Plötsligt har jag saker att se fram emot och längta efter! Anna har ju dessutom bokat en helg, lördag – måndag, i Stockholm i augusti – en alldeles gratis hotellvistelse. Hon har tur som en tokig ibland!

Så går ytterligare en dag i våra liv och kommer aldrig mer igen…

Jag hoppas att DU hade en bra torsdag. Skriver du några rader i en kommentar nedan blir jag glad!

Bokuppslag

Läsning av min bok på gång. Rekommenderas!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om trasiga prylar.


 

Idag på seneftermiddagen var jag hos A och J för att prova ett par skrivbordsstolar. En av dem, en tjusig blå, fick följa med till New Village för vidare provning.

Skrivbordsstol

Skrivbordsstol för provning.


Jag rollade stolen lite 
för det var en del katthår på den. Det skulle jag inte ha gjort. Klädvårdsrullen sprack och delarna flög iväg i olika riktningar. Tidigare på dan upptäckte jag att mitt skohorn hade gått sönder. J undrade om det var nåt mer grejs än stolen jag behövde, för hos dem fanns det resurser. Ehum… ni har möjligen inte en klädvårdsrulle och ett skohorn till övers? (skojar!)

Trasig klädvårdsrulle o trasigt skohorn

Trasiga prylar.


Nu provsitter jag för fullt. TACK så länge!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Onsdagkväll och dags för Deckarna. Serien börjar gå mot sitt slut nu. I kväll var det yngste deltagarens tur att utredas. Christoffer Carlsson skriver ganska hårdkokta, svarta deckare. Jag har läst en av dem och blev inte imponerad. Men efter en Twitterdialog med författaren har jag bestämt mig för att ge hans författarskap en ny chans. (Jag är svag för författare som inte räds att kommunicera med sina läsare. Såna författare hamnar automatiskt på plus hos mig.) Nån gång. Inte just nu. Först ville jag ju veta lite mer om honom.

Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson skriver hårdkokt och svart. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Christoffer Carlsson är minstingen
i gänget. Men trots att han endast är 29 år ung är han disputerad kriminolog. Litterärt har han tagit livet av elva personer och ett och annat djur. Christoffer Carlsson började skriva deckare redan som barn. Vem vet, kanske är han psykopat? Han avslöjade i vart fall att han har knäckt deckargenrens W-kod och att han är inspirerad av bland andra Sjöwall-Wahlöö.

Dagens övning kändes lite märklig, men gick bland annat ut på att hitta mordoffer och mördare. Den kändes lite… rumphuggen och det offer som tagit bussen in till stan rollade ut ganska snart efter att ha presenterats. Ett visst kvinnofall skedde även denna gång – dock inte nerför nån trappa utan i form av en tappad röst.

Roligast var nog att upptäcka att Christoffer Carlsson säger

liksom 

minst lika ofta som jag.

Det var ett bra program och Christoffer Carlsson är en intressant författare som jag ska ge en ny chans. Och detta skriver jag inte enbart på grund av vår Twitterdialog!

Toffelomdömet blev högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång avslutar Katarina Wennstam den här TV-serien.


Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Denise Rudberg

Deckarna: Anna Jansson

Deckarna: Roslund och Hellström

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett sömnigt inlägg.


 

Skor på stranden

Sverige har semester.

Det märks att Sverige är sömnigt idag. Här hos mamma brukar det vara livat sen tidig morgon. Människor som ska iväg till jobb eller skola eller dagis, bilar som kommer och åker. Mamma bor ganska nära ett boende för äldre med restaurangverksamhet. Dit brukar trafiken vara tät. Men idag är allt stilla. Sverige är sömnigt, för Sverige har semester.

Mamma har inte semester, men är ledig permanent. Hon ska rolla över vid lunchtid och beställa mat för hämtning för måndag – fredag. Det är då restaurangen har öppet. Hur de gamla får mat lördagar, söndagar och helgdagar vete 17. Vi köpte några Findus-rätter till mamma igår. Inte mycket näring, men bättre än inget alls.

Fast alla har ju förstås inte ledigt eller semester även om det känns så i Sverige just nu. Idag börjar nån jobba efter sin sommarledighet och en annan jobbar sin sista vecka före ledigheten. Själv är jag tvångsledig, med den där inbyggda oron och piskan att hitta ett jobb. Då är man inte alls ledig, oavsett vad människor tror. Sömnig är jag däremot…

fåtölj

Min favoritfåtölj hos mamma är skön att sitta och läsa i, men mindre skön att skriva i.

I morse vaknade jag strax efter sju och hade rejält ont i ryggen. Kände mig som Hundraåringen som inte alls med stora svårigheter kunde resa sig från bädden på golvet. Men jag var ju tvungen. Här hos mamma har jag inget bra ställe att sitta och skriva jobbansökningar på, inte ens blogginlägg. Jag sitter just nu i favoritfåtöljen, helt snett med ena axeln och armen. Inte bra. Men jag tog mig i alla fall upp ur bädden! Jag har också letat lediga jobb att söka. Det finns fyra intressanta tjänster som jag ska knåpa ihop ansökningar till. Det sparar jag tills jag kommer hem idag eftersom ergonomin är bättre där.

Vädret här är tveksamt soligt. Det gör ju inte så mycket om solen inte steker idag när jag har resdag och ska fara hem till Uppsala. Nu på morgonen har jag läst ett mejl från Mammakusinen B om blåbär och smultron på deras ö, men också om gräs som ska klippas och rabatter som ska rensas. Samtidigt som jag förstår att det är väldigt mycket jobb, låter det härligt. Själv får jag vara glad om mina växter hemma har överlevt, för Lucille med familj kom inte hem och kunde vattna förrän igår, söndag.

 Tagetes vid graven

Tagetes som stora solar vid graven.

Några som verkligen har gjort ett bra jobb vad gäller blommor, plantering och skötsel är Motala Griftegårdsförvaltning. Det mejlade jag dem om häromdan. Jag är nämligen av den åsikten att man inte enbart ska klaga på saker och ting som man tycker är fel eller galna. Man ska också ge positiv återkoppling. I morse fick jag svar från Lasse som är griftegårdschef. Han lovade att framföra mitt och mammas tack till sina medarbetare.

Nu på förmiddagen ska jag packa ner några klädespersedlar som hänger på galgar. Sen är det bara necessär, dator och router som ska kopplas ur och ner stoppas i väska respektive perfekt påse. Innan jag svänger ut på riksväg 50 norrut måste jag tanka, men jag gissar att det bär hemåt Uppsala nånstans mitt på dan. Så nästa gång vi hörs sitter jag nog i mitt sedvanliga arbetsrum, omgiven av mina böcker och knackar ner ord på en blogg nära dig. Om Gud vill. Det är alltid spännande att se om man kommer hem helskinnad eller inte.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens matcher.


Det var verkligen kanon
att jobba hemifrån idag! Mamma sov ju ganska länge, så det var tyst här. Och just tystnaden är nånting jag inte får på jobbet – jag, som är högkänslig, delar kontor med tre, snart fyra andra personer. Du kan ju tänka dig hur OKUL det är när nån får telefonsamtal eller besök…

mus o öra

Ibland trillar örona av på jobbet…


Jag var så nöjd
med min femtimmarsdag idag att jag beslutade mig för att belöna mig själv. Belöningen blev två DVD-filmer som jag skickade efter, den ena till väldigt bra pris.

Efter morgontoalett (nåja…) och påklädning gjorde jag frukost till mig och mamma vid 13.30-tiden. Solen lyste ganska bra idag, men det var lite kyligt när vi rollade långa vägen till affärerna i rondellen. Hos Kaj var det lugnt och skönt. Jag pratade med en trevlig tjej som jobbar där – hon sålde förresten min nya jacka till mig. Mamma shoppade. En bekant från förra jobbet växlade jag också några ord med, liksom fru Blå som ringde på mobilen angående mamma. Megasocial idag, med andra ord!

Tokerian var det totalt kaos. Varenda kotte i Uppsala var där och handlade och du kan ju tänka dig hur lätt det är att ha koll på en varuvagn och en mamma med rollator i trängseln. Det var en riktigt hård match. Vi klarade oss emellertid helskinnade och fick med oss allt vi tänkt hem.

Här hemma fortsatte en ny match som jag har utkämpat de senaste dagarna: den mot granbarren. Jaa, för världens vackraste gran är ju äkta och barrar. Inte lite utan mycket. Och de där #¤%&@ barren fastnar ju gärna under tofflan på Tofflan – och far därmed runt i lägenheten. Idag har jag sopat en gång och dammsugit med lilla dammsugaren två gånger. Kan väl säga att det står 0 – 3 och det är inte jag som leder matchen…

Gran med klappar

Världens vackraste gran. Bilden tog jag på julafton i år.


Fick ett trevligt samtal
från Mammakusinen B som är väldigt hostig och knappt har nån röst, stackarn! Hon är så gullig och förstår

vissa saker PRECIS!!!

Bara den omtanken att hon hörde av sig för att prata lite med HRH* så att jag skulle få vila mina öron är på pricken en sån omtanke jag behöver.

Ikväll blir det slaskmat från Jack och klockan 21 bänkar vi oss för att se andra avsnittet av Fröken Frimans krigHär kan du läsa vad jag tyckte om den första delen!

I skrivande stund går en maskin tjockissvart. Ute är det kolsvart. Och halt. Så du… du kör väl försiktigt???


*HRH = Her Royal Highness


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oro. 


Igår kväll, fredag, klockan 21,
tyckte a-kassan att det var bra att skicka ut ett mejl om de nya reglerna som gäller från den 1 september. JÄTTEBRA -NOT! För på såna mejl uppstår det alltid i min hjärna en massa frågor – saker och ting är nämligen sällan solklart förklarade. Och naturligtvis går det inte att kontakta a-kassan direkt – det är ju helg. Smart drag, a-kassan! 

arg_tant

Upprörd.


Dessutom verkar det som om
det är Arbetsförnedringen som ska ta emot de nya rapporterna. För detta måste man logga in och föra in saker som sökta jobb under en månad. Man loggar in på Arbetsförnedringens Mina sidor och man ska använda e-legitimation. Det här har jag legat och tänkt på och oroat mig för i natt, så sömnen har blivit rubbad och magen kass. Mina uppgifter från 2009 (typ utbildningar och jobb etc) när jag skrev in mig sist, ligger kvar, sa de på Arbetsförnedringen när jag var där. Men se logga in på Mina sidor det har jag nog aldrig kunnat mer än nån gång i början. Jag har provat användarnamn och lösenord som jag hittade i mina gömmor, men det är fel. När jag ber om ett nytt lösenord får jag till svar att användaren inte finns. Och samma här: den tekniska supporten har ju stängt för helgen.

Jag undrar om hela helgen nu kommer att gå åt till magont eller inte. Vissa stunder kan jag släppa det hela, andra inte. För det är ju så att om du inte rapporterar in vad du har gjort, sökta jobb etc, då får du ju ingen a-kasseersättning. Jag tycker att det är BRA. Det är inte det. Jag skriver ner allt jag söker i en Excel-fil och gjorde likadant förra gången jag var arbetssökande. Då var man inte ett dugg intresserad på Arbetsförnedringen. Nu har jag allt samlat för mig själv och det är bara att copy-and-paste. Om och när jag nu kommer in på Mina sidor. De verkar vara allt annat än mina

Fästmön säger att jag blir nervig av sånt här och att det brukar fixa sig. Hon känner mig och vet vad jag går för, så jag litar på henne. Men allt sånt här tar så mycket kraft! Kraft som jag skulle behöva till att jobba upp min självkänsla och mitt självförtroende så att jag skriver bra och säljande jobbansökningar…

tårar

Orolig och nervig.


Antagligen har jag fått
en del av nervigheten från mamma. I torsdags var det första gången hon skulle testa färdtjänsten efter att de nya reglerna infördes – i kombination med en ny utförare – i somras, den 1 juli. Hon har inte vågat. Nu var hon tvungen eftersom hon måste till ett apotek. Inte heller hon hade sovit natten innan, men sen hade allt gått bra, till och med bättre än med tidigare upphandlad utförare (= taxibolag). Men hon vågade inte chansa på att de ska hitta hennes adress, så hon får fortfarande gå ut en bit till en annan gata. Hennes hus är avlååångt och mamma mor i ena änden. Taxibilarna brukar stanna i den andra. När mamma går (= rolla) mot bilen brukar den åka. Och så där kan det hålla på sen. Mamma orkar inte. Hon har svårt att gå. Det är bland annat därför hon har färdtjänst. Men hon är inte korkad, min mamma. Hon hittar en lösning som funkar hyfsat. Hon går till en annan adress som taxichaufförerna uppenbarligen hittar. Det är så vi får göra, vi oroliga och nerviga.

Jag har suttit nu på morgonen och försökt lösa problemet med Mina sidor. Jag klarar det inte. Jag får släppa det till måndag. Jag måste släppa det. Det är bara så. Anna och jag ska åka ut en tur idag och TITTA på saker. Att titta är gratis. Vi åker bil inom stan. Bensin är inte gratis, men det är inte bussresor heller. Och just nu kan i alla fall inte jag åka buss – på grund av att UL håller på att införa ett nytt biljettsystem…

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om onsdagen, när vi bland annat fejkade mammas födelsedag.


Nån skönsång blev det inte i morse,
ej heller nån tidig uppvaktning. Jag vaknade i sedvanlig semestertid (runt åtta) – vilket ju är två timmar senare än när jag arbetar. Onekligen skönt. Jag skulle kunna vänja mig. Men jag sitter också uppe längre om nätterna och skriver, ungefär till halv två, två. En bra grej med mamma är att hon gillar sovmorgnar. Därför kan jag skriva på morgnarna från det jag vaknar till cirka klockan tio, det vill säga ungefär ett par timmar.

Idag inleddes vår gemensamma del av dagen med presenter. Jag hade åtta paket och mamma valde att spara hälften till den riktiga dagen, som infaller nästa vecka.

Presenter till mamma
Presenter till mamma.


Framåt lunchtid blev jag rastlös.
Mamma hade ingen lust att gå ut, så jag erbjöd mig att utföra några ärenden åt henne på stan – bara för att få komma ut i solen och friska luften. Mamma vill helst sitta i sitt TV-rum med stängd balkongdörr. Hon fryser. Jag är varm. Jag vill ha luft! Jag vill ha ljus!

Sköldpadda
Mötte en sköldpadda på väg till stan.


Ärendena var snabbt avklarade,
så jag passade på att kika på en utställning som jag sprang på av en händelse. Efter det strosade jag över torget. Jag var törstig. Och inte blev jag mindre törstig när jag såg en liten pojke förse sig med kallt vatten från pumpen på Stora torget…

Vattenpump på Stora torget
Den funkar och vattnet är gott!


Sen gick jag till Bokia.
Bokia är inte alls det som Nilssons bokhandel en gång var. Walfrid Nilssons bokhandel… Suck… Idag säljer till exempel Bokia både disktrasor och muggar. Och så lite böcker. Nä, det är ingen ordning med nånting längre. Och ja, det var bättre förr. Åtminstone i bokhandeln.

Böcker disktrasor muggar på Bokia
Böcker till vänster, disktrasor och muggar till höger.


Fast jag hittade en rätt rolig grej,
som inte var nån bok men som har bokanknytning. En sorts bokkudde, eller saccosäck för boken du läser så att du slipper hålla i den! Frågan är bara om grejen är värd de 300 spännen den kostar…

Bokkuddar
Bokkuddar eller en sorts saccosäckar för böcker.


Lustiga spel hade de på Bokia också.
Byhålevarning tycker jag att detta signalerar…

Kampen mellan kvinna och man
Kampen mellan kvinna och man. Hjälp, rena stenåldern! Heteronormativt så man baxnar…


Innan jag gick tillbaka hem till mamma
slank jag in på Systembolaget för att botanisera bland vinerna. Jag kom ut med en italienare och en Nya Zeeländare argentinare. Spännande!

Ros
En italienare… Närå, en fin ros i området där mamma bor.


Jag passerade väldoftande blommor på vägen
och naturligtvis kunde jag inte låta bli att stanna och fota.

Ros 2
Väldoft.


På nytt försökte jag få med mig mamma ut
– och på nytt misslyckades jag. Vet du hur fruktansvärt det är att sitta i en varm lägenhet med stängda fönster och balkongdörrar? Nåja, i stället för att ta med oss kaffekorg ner till sjön –

Usch, sitta bland fiskmåsarna!

väste mamma –

tröståt vi inomhus. Det gick i och för sig bra – om mamma hade köpt rätt kaffe, vill säga. Det hade hon inte. Kokkaffe i en perkolator smakar vatten. Det spelade ingen roll att mamma tog fyra extra kaffeskedar till de sex ordinarie. Det smakade fan. Men kakorna var goda!

Ungherrar kolakakor och choikladkakor
Ungherrar, kolakakor och chokladkakor slank ner fint.


Sen ville mamma titta på mina foton
och jag hade en visning  i köket på datorn av mappen

Vackra bilder.

Jag försökte berätta om bilderna, men mamma tappade snart koncentrationen och pratade om sin frissa, som vanligt, eller om nån tant jag inte känner, eller om sina krämpor (nu har hon fått ont i fötterna precis som jag har, också) eller om… tja, vad som helst men inte mina bilder.

Bildvisning på datorn i mammas kök
Bildvisning på datorn.


Vid 18-tiden traskade vi sen längs Vätterpromenaden
ner till hamnen för att äta födelsedagsmiddag på Hotell Nostalgis restaurang. Mamma var så duktig och rollade hela vägen – jag tror att hon blev överraskad själv över att det gick så fort och bra! Vi stannade bara en gång på vägen dit – bland fiskmåsarna (!..) – och satt en stund på en bänk.

Himmel mellan grenarna
”Jag lyfter ögat mot himmelen…”


Vi åt och drack,
men blev inte särskild mätta. Jag blev bara kissnödig av allt vatten som jag försökte bli mätt på. Även på hemvägen stannade vi till en stund, men då flög fiskmåsarna iväg. Kvar var bara detta loja gäng:

Sovande änder
Sömniga änder.


Efter några timmars sömn
ska jag vakna till min namnsdag. Den ska firas med en tripp till Skänninge (äldst av Sveriges städer!) där mamma vill gå i klädaffärer. Jippi… NOT! Men så klart jag gör det. Min tid kommer väl… sen..?

Nu tar jag med mig Andreas och viker mig bakåt på madrassen. Sen somnar jag till regnet som har börjat  droppa ovanifrån.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en för tidig födelsedagsmiddag.


Mamma skulle bjudas
på en för tidig födelsedagsmiddag i afton. Vi rollade iväg till Hotell Nostalgi-restaurangen som ligger i anslutning till motormuseet för att äta firre. Vi hade ganska höga förväntningar, men frågan är om restaurangen levde upp till dessa.

Inledningsvis valde vi att dela på en förrätt, Toast Skagen. Servispersonalen lovade att vi skulle få den delad. Fel! En tjej från köket kom utspringande med en hel rätt och placerade den framför mamma. När jag påtalade att vi skulle få den delad på två, tog hon tallriken och gick. En stund senare kom hon tillbaka med samma tallrik med Toast Skagen – samt två assietter. Vi fick alltså dela upp förrätten själva, med våra bestick som enda redskap. Minuspoäng! Pluspoäng dock för Stockholm-Motala-ölen jag tog till förrätten samt för räkorna som smakade ljuvligt!

Till huvudrätt valde vi halstrad röding. Maten serverades innan vi fått bestick och innan jag hade fått mitt vita vin. Vinet serverades alldeles för kallt. Portionerna var pyttesmå. Hade vi vetat det hade vi nog tagit var sin förrätt. Såsen skulle smaka pepparrot. Man kunde nästan ana det. Nästan. Detta påtalades för kocken. Minuspoäng!

Vi hade inte salt och peppar på vårt bord, så det fick jag knycka från ett annat bord. Vi hade en ljuslykta som aldrig tändes – till skillnad från lyktorna vid andra bord, även de tomma. Minuspoäng!

Mamma erbjöds en kudde bakom sin onda rygg. Pluspoäng!

En i servisen som serverade oss snorade och sniffade nåt förfärligt. Sånt tycker jag är äckligt. En i servispersonalen var sävlig, medan en annan var ruschig och sprang. Inte trevligt. Dessutom skällde en i servisen på en annan för att hon hade serverat gästerna fel. Pinsamt inför andra gäster. En i servisen, hon Springeling, sjöng av och till. Jag satt och undrade om vi hade hamnat på Wallmans salonger. Minuspoäng! 

Behållningen av måltiden var nog desserten! Vi valde passionsfruktpannacotta, nåt man hade lyckats stava rätt till i menyn, till skillnad från

chockladmousse.

Pannacottan var både söt och syrlig, en perfekt brytning även om det smaksatta och färgade florsockret gjorde rätten alltför syntetisk. Skippa detta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snyggaste inredningsdetaljen var taklamporna och det gigantiska gamla fotot över stan vid Vätterpromenaden där mamma och jag kunde hitta vår gamla skola.

Roligaste kommentaren kom från en bordsgranne, som hade fått en inkorrekt nota. På sjungande och underbar finlandssvenska undrade han:

Va? Har jag köpt hela restaurangen?

Notan var onekligen i högsta laget, även vår, som dock var korrekt.

Vårt sammanlagda omdöme är att maten var god men lite smaklös och portionerna små. Servisen… kan klart förbättras, men potentialen finns (tjejerna är måna om gästerna, men det blir lite fel ibland). Prisvärt? Nja, inte riktigt.

Toffelmammans och mitt totala betyg blir medel. Det var lite för många minuspoäng, trots ganska OK mat.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår dag.


Det blev ganska bra väder idag,
även om dan började mulet. Solen steg och efter ett ärende på stan styrde vi kosan till Stöllestan. Varken mamma eller jag har varit där på typ 100 år. Stan i sig är skitgammal med sitt kloster och sitt hospital, Mårten Skinnares hus med Sveriges första inomhustoa (skit samma att skiten hamnade nedanför på trottoaren/gatan, de fick sitta på inomhustryckeri i alla fall!) samt slottet som gömde en galen kungason. Men vägen dit är nu delvis ny. Bron som byggs här i Metropolen Byhålan, förresten, är ju tänkt att leda tung trafik utanför stan och över vattnet, med påfart till vägen till Stöllestan. Om jag har fattat rätt.

Det tog ett tag innan vi hittade parkering, men till sist hittade jag en som var helt gratis! Mamma rollade och jag gick på den smala huvudgatan. Mamma ville shoppa. Det ville inte jag i värmen, men… Hur det nu kom sig hamnade vi i en skoaffär där jag köpte en ny plånbok till mamma i äkta läder – hennes gamla var ju så trasig att pengarna ramlade ur. Mamma fyller år om tio dagar, fast då är inte jag här. Vi ska därför fira hennes födelsedag på onsdag med paket och middag på Hotell Nostalgi-restaurangen på Motormuseet i hamnen. Vi ska försöka gå dit via Vätterpromenaden. Det där med färdtjänst

Egentligen skulle mamma få plånboken på onsdag, alltså, men den hon har nu är i sånt bedrövligt skick att hon fick öppna sitt paket i kväll. Hon har suttit och tömt sin gamla och plockat i sin nya och hon verkar mycket nöjd. Hon köpte sig en fin silverring med grön sten, en italiensk design. Knappt att hon ville unna sig, men jag sa att hon verkligen skulle det!

Själv tittade jag mest på Stöllestans slott, det där slottet där galne hertig Magnus gömdes undan. Om jag inte minns fel bodde även hans promiskuösa syster Cecilia där. Vasar, alltså. Jag plågade mina stackars bonusbarn med en föreläsning om detta en midsommarafton efter några snapsar, så de suckar nog om de läser detta. Men hörrni, titta på bilderna i bildspelet, det är ett fint gammalt slott – i alla fall på utsidan!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hemma i Metropolen igen
for vi på nya shoppingturer och det blev bland annat blommor till mammas balle*. Sen köpte vi dammsugarpåsar och mat samt åkte hem och gjorde fest med smaskens och rödvin. Men först telefonerade vi med mammakusinen B som fyller år idag, den 1 juli.

Vad händer i morgon? Tja, vi ska köpa kakor och eftersom vädret ska bli sämre blir det troligen mer shopping. Vem vet var vi hamnar… Skänninge?


*mammas balle = mammas balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »