Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blondin’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll var det premiär för 100 Code på Kanal 5. Detta tipsade Fästmön mig om, så Broadchurch fick stryka på foten till förmån för denna nya svenskamerikanska serie. (Självklart spelade jag in Broadchurch på DVD-hårddisken.)

100 Code

Huvudrollsinnehavarna i 100 Code, Michael Nyqvist och Dominic Monaghan.


Svenskamerikanskt samarbete… Kan det va nåt?
Det svenska i serie står främst skådespelaren som alltid får heta Mikael även i filmer och TV-serier, Michael Nyqvist. Det amerikanska representeras av Dominic Monaghan, inte helt okänd skådis han heller. Två bra skådisar… Det borde väl bli bra?

100 Code handlar om seriemördade blondiner och gula blommor. Först dyker offren upp i New York, men polisen Tommy Conley misstänker att liknande brott har skett i Stockholm. Därför reser han över. Stockholmspolisen Mikael Eklund är på väg att sluta vid polisen, men får som sista uppdrag att låta Tommy Conley observera. Naturligtvis hittar de mördade unga kvinnor och gula blommor. Däremot har de båda poliserna svårt att hitta ett sätt att kommunicera. Tommy Conley är nån sorts Saga från Bron. Igen. Dessutom är han extremt åksjuk. Kanske elchocker kan vara nåt??? Hur som helst verkar de amerikanska och svenska morden hänga ihop. Frågan är hur.

Tolv delar låter lite långt. Och jag undrar om den här serien inte var lite upphaussad innan. Men, men… Det är spännande och ruggigt och jag får möjlighet att bearbeta min ohyggliga rädsla för att bli levande begravd. Tror jag. I vart fall tänker jag fortsätta att titta på torsdagarna. Sen får andra göra som de vill.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett pizzainlägg.


 

Bruschetta från Pizza Hut

Bruschetta till förrätt.

Nånting som inte är särskilt nyttigt är pizza. Varken för mig, som är tjock och borde gå ner i vikt eller för Fästmön, som är diabetiker (en pizza skickar blodsockret upp i skyn). Men gott är det! Eftersom Pizza Hut är en av de nyöppnade matställena i Gränby Köpstad när mitt hem var jag nyfiken på att testa deras pizzor. Vi tog därför svängen därom på väg hem från Förorten.

Idag på söndagen var det proppat med folk – både såna som åt där och människor som ville ta med sig mat. Precis som på ChopChop var där många familjer och barn som klättrade och lät högt och lågt. Däremot noterade jag ingen tjurig unge, tack och lov. Nä, på Pizza Hut log alla barn – och jag misstänker att mjukglassen samtliga ungar fick i en liten bägare gjorde sitt till.

Eftersom det var 25 minuters väntetid på pizza beställde vi bruschetta till förrätt. Ett par av skivorna var lite brända, men bröden var väldigt smakrika. Tomaterna kändes tydligt.

Pizza Louisiana från Pizza Hut

Pizza Louisiana serverades i små heta stekpannor.

Så kom pizzorna. Vi hade beställt var sin pizza Louisiana i storlek small och med pan-tjocklek. Pizzorna levererades i små rykande heta stekpannor. Hade vi varit smarta kunde vi ha valt olika pizzor och smakat av varandra. Men vi är var ju blondiner, så… Pizzorna var absolut inte torra, trots att vi inte hade nån sås på. Lite mer tomatsås kanske hade smakat ännu bättre. Pizzorna smälte nästan i munnen.

Storlek small var alldeles lagom för en person. Till pizzorna drack Anna läsk och jag kolsyrat vatten med citronsmak. Men stället har faktiskt serveringstillstånd för alkohol, om nån nu vill ha ett glas vin eller en öl till sin pizza. På menyn finns även andra rätter än pizza, till exempel revbensspjäll och nachotallrik, ugnsbakad pasta, vanlig pasta och lasagne samt sallad. Pizzabotten går att få glutenfri. Dessertlistan omfattar mest glass, men också belgisk våffla och chokladsufflé. Vi nöjde oss emellertid med bruschetta och pizza.

Notan landade på 293 spänn och det var i häftigaste laget för ett snabbmatställe. Men maten var fräsch och servicen hyfsad. Det var ju ganska mycket folk, men ändå var de flesta i serveringspersonalen (EN person var över 22 år ”gammal”) ganska snabba. Inte alla dock.

Det samlade Toffelomdömet dårå? Det blir inte det högsta, för jag tyckte notan blev lite väl dyr. Men Pizza Hut får ett högt betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som visar hur blond jag är. Bland annat.

 

 Im som bloody blonde

Jag är så blond ibland. Och brunhårig. Och gråhårig.

Tidigare idag skrev jag ett überlångt inlägg här. Typ över 800 ord. Jag trodde inte nån skulle orka läsa det, än mindre kommentera. Men det gjorde nån! Och jag fick känna på, över 800 ord till trots, hur korkad jag är som inte har en sökmotor som hittar rätt webbplats. Jag ska bättra mig!  (Jag har ätit fisk sen jag skrev inlägget, till exempel.) Jag skyller på att jag har jävligt ont och studsar upp och ner vid datorn (nåja… jag ändrar ställning sitta-stå-sitta-stå hela tiden och ibland måste jag avbryta skrivandet för att gå omkring). Dessutom skyller jag på en trött dator som skulle ha bytts ut under den här semesterveckan, men inte heller det gick så bra på grund av hur jag mår. Nu dröjer det innan jag klagar på att proffs inte kan skriva korrekt svenska på sina skyltar – för jag kan ju inte googla!

Lax potatis citronsås och sparris

Beige mat. Men förhoppningsvis C-vitamin i citronsåsen. Dessutom sägs det att man blir smart av fisk… Notera också att det är mjölk i glaset idag.

Jag har i alla fall lyckats laga mat – OCH HÄR KAN DEN SOM VILL GÖRA ETT FETT X I TAKET! – men jag måste säga att den blev lite… beige. Det sägs att man blir smart av fisk och jag undrar om det även gäller blondiner? Nån som vet? Förhoppningsvis innehöll citronsåsen i alla fall mycket C-vitamin, för Fästmön har antydningar till halsont och förkylning. Detta till trots fick jag skjutsa henne till arbetet i eftermiddags. Men hur det blir med morgondagens mingel får vi verkligen se – om ingen av oss mår bra känns det liksom inte roligt att mingla. Tyvärr.

Paket

Fem hemligheter är inslagna.

Ett besök på Tokerian har jag hunnit med liksom ett samtal till mamma. Det luktar skumt i min lägenhet, men jag är oskyldig. Det är grannarna under som grillar och röker vattenpipa. Tack och lov använder de ingen tändvätska eller tillagar gris, så jag kan andas utan att det gör ont och jag mår inte illa av nån stank! De verkar ha trevligt och de bryr sig om barnet som är med, till skillnad från andra som har grillat ett och annat. Eller ytterligare andra som bara skriker åt sina barn. Eller somliga, som ignorerar sina barn. Ett gemytligt småprat har jag lyssnat till medan jag fortsatte göra lite nytta och ägna mig åt hemligheter, såsom att slå in födelsedagspresenter. Men det där med att krulla snöre är jag usel på. Jag måste nog googla på det och försöka hitta en kurs! Kanske klarar att googla nu när jag har ätit fisk..?


Livet är kort. Jag har ont, är trött och irriterad, men kan glädjas med andra har roligt. Faktiskt.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)


Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss!
Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Annas räkmackor
Läckert!


Och som av en händelse
råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

Ett glas vitt
En chardonnay som slank ner fint.


Det var så gott att hela flaskan tog slut,
faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

FRk Pick & Joy
Fröken Pick & Joy.


Vi njöt på ballen
av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

 Rosett på fingret
Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!


Kvällen avslutades med ett TV-program
om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Annas solbrända rygg
Min älskade blondins räkfärgade rygg.


I natt sov jag hela natten
utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…


* ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Blondin #1* smyger på Blondin #2** – med en batteridriven tandborste påslagen i käften.

BUSTED!

Och tack för dagens garv över kvällens mest blonda!

                                                                                                                                                    *Blondin #1 = en mig närstående person
** Blondin #2 = petite moi

Read Full Post »

Jaaa, redan igår bestämde jag mig för att laga mat idag. Till mig och Fästmön. Inte äta nån slaskmat, inte köpa nåt halvfabrikat. Utan laga. Till följd därav fick jag traska över till Tokerian i ösregnet – som nästan var hagel – på eftermiddagen. Och naturligtvis insåg jag att det var alldeles för länge sen jag rapporterade om kufarna. Så här kommer en rapport:

  • en människa med alldeles slickad frisyr såg allmänt förvirrad ut när de små varuvagnarna inte stod på sin vanliga plats.
  • en medelålders kvinna hasade omkring utan strumpor i smutsvita gympadojor.
  • en fet dam köpte inte bara ett utan två (2) pekanwienerbröd.
  • en blondin blängde surt på tre i hennes öron alltför högljudda individer.
  • en kvinna syntes skena mellan hälsogodiset (ha! inte så särskilt hälsosamt…) och bakgrejorna ett antal gånger. Till slut nappade hon åt sig två påsar valnötskärnor.
  • en enormt fet person gick och drog i sina jeans hela tiden eftersom klädesplagget inte klarade av att stanna uppe på personens buk.
  • vid kassorna hördes en kvinna i svart luvatröja be(ordra) kassören gå och hämta en TV-tidning på utsidan, vid kiosken, eftersom alla TV-tidningar var slut inne i affären.

SÅ!
Och nu behöver INGEN, inte ens ett gammalt troll, oroa sig över att jag MOBBAR eller HÄNGER UT nån som inte vill förekomma i denna VÄLBESÖKTA BLOGG (ALLA besökare kan väl inte hata mig???) – för samtliga punkter ovan handlar om mig själv.

Read Full Post »

I afton var det bestämt att mamma och jag skulle supera i hamnen. Där finns flera olika restauranger, men vi valde Wetternmagasinet eftersom mammas nya kompis K:s son äger stället. Lite kul att gynna dem man så att säga ”nästan” känner. Bara det att i kväll var det nån sorts musikfrågesport som startade klockan 19 – och stället var packat med halvnakna, blondiner, med onaturligt jämn solbränna, som rökte hela tiden…

Vi hittade ett ledigt bord utomhus i solen. Under den timma – minst – vi fick vänta på vår mat kunde vi inte undgå att notera ett ungt föräldrapar med en liten kicka samt den unge pappans föräldrar vid bordet bakom mamma. Den lilla kickan ville helst inte sitta i barnstolen och kastade skedar och sin nappflaska omkring sig till dess fadern tog den lilla i knäet. Efter en stund bollades fröken över till sin moder. Denna upptäckte åtskilliga minuter senare att den lilla hade gjort ”Stort” i brallan. Brallan, ursprungligen rosa, var vid det laget ganska brun på utsidan… Därpå vidtog ett väldigt ståhej när den lilla skulle bytas på! Uj, uj, uj! Det kom liksom bajs överallt – på bänken, på mamma, på farmor, på den lillas rena, vita byxor… Och allt refererades av farmor. JÄTTEKUL att höra om bajs när man ska äta… Fast vi hade i alla fall tur med vinden – den låg på åt andra hållet…

När maten sen kom, var den MYCKET välkommen! Jag tog kycklingspett, béarnaisesås, mangosås och pommes, mamma biff med räkor, béarnaisesås och pommes. Allt gott!


Mamma lät sig väl smaka!

                                                                                                                                                              Vi stannade inte till desserten, utan traskade hemåt i blåsten. Bara kyrktornet stod oberört och rakt i ryggen.


Kyrktornet stack upp bland träden, oberört av blåsten.

                                                                                                                                                           Och solen gick ner bakom husen igen. I morgon väntar nya äventyr, på ICA Maxi och annorstädes…


Solen som silver i vattnet…

Read Full Post »

Eftersom det är onsdag behövde Tofflan handla – viktigast av allt TV-tidningen med tyvärr vidhängande kvällsblaska. Jag stegade alltså ånyo ut på promenad, men denna gång till Tokerian i rondellen. Passerade Tant och vinkade till Sonen, svängde tillbaka och fick en liten pratstund. Det känns skönt att veta att Tant har barn som bryr sig om henne så att hon slipper vara ensam! Hon har så härliga, djupröda pelargoner i sina köksfönster, men hon sitter där så sällan, numera… Tant blev glad att jag tittade in, jag är visst den enda utomstående som gör det. Jaa, vad ska jag säga? Folk är ju så förbaskades upptagna med sitt…

Från det allvarlig till det mer tramsiga. Här är en rapport, förstås, tillägnad BN som kanske kan GISSA hur mycket som faktiskt är sant och vad som faktiskt är påhittat i nedanstående – man ska inte tro ALLT man läser…

  • två mycket överviktiga män gick alldeles för nära mig på väg in i affären. Den ena trodde nog att jag är intresserad av karlar…
  • en blondin hasade ljudligt runt bland grönsakerna


Han var ute och shoppade idag!

                                                                                                                                    

  • jultomten var ute och köpte bröd
  • en räddhågsen dam stirrade förskräckt på mig vid konserverna
  • en puckad kund lyckades nästan krossa sina solbrillor i varuvagnen genom att upprepade gånger försöka trycka ner filmjölkspaketen – HÅRT – på dem
  • samma pucko höll på att inte bli utsläppt efter betalningen i scannerkassan. VARFÖR ska man bli inlåst i denna ”sluss”???
  • en man med kippande skor passerade
  • en liten tant hade lyckats få sin femkrona att fastna i varuvagnen – och varuvagnen satt fast i en kedja. Den lilla tanten gjorde misstaget att be mig om hjälp. Hur jag slet och drog! Men vagn och peng satt fast! Jag erbjöd mig att vakta hennes shoppingkasse medan hon hämtade hjälp hos personalen. Döm om min förvåning när hon återvänder med en man som bor nära mig och som mig veterligen INTE är anställd på Tokerian. Inte heller han lyckades utan lommade iväg och sa till tanten att hon ju kunde höra med nån i personalen… Den lilla tanten blev oerhört generad, men orkade inte med mer tjafs utan plockade upp en ny femkrona och stoppade i en annan varuvagn. Så kan det gå om man som kund är likadant klädd som affärspersonalen! Fast om personalen, å andra sidan, skulle klä sig som sina kunder, då kunde man tro att precis alla är puckon på Tokerian…

Read Full Post »

Dagens sammanträde i Tokerian avlöpte utan smärre överraskningar. Så många kufar fanns inte att betrakta, de värsta två satt ju i över en timma och fikade och snaskade wienerbröd med saliv (inte bara hosta, utan även spott på brödet, alltså!) respektive kanelbulle. Det var jag som åt bullen, förstås, medan den betydligt äckligare (detta är KÄRVÄNLIGT skrivet!) Kvast-Hilda slickade i sig hosta och saliv och wienerbröd. (Kolla in Kvast-Hildas blogg får du se, där står om bajs och hjärnsubstans och jag vet inte vad för äckel!)

I vart fall kommer här en liten sammanställning och rapport från besök:

  • En sur Sanna-kopia med röd hårsnojj observerades vid grönsakerna. Attans vad hon blängde!
  • En ung, mörkhårig kille uppenbarade sig med en måne uppe på huvet.
  • En tant observerades i kiosken, men det gick inte att fastställa huruvida hon bar mössa eller peruk. Detta till skillnad från Kvast-Hilda som hade sin sedvanliga gula mössa med orange ränder på, helt klart ingen peruk.


Kvastis mössa, helt klart just en mössa och ingen peruk.

 

  • En före detta närboende hälsades på i kioskkön. Det smartot hade flyttat! (Tror jag att särskilt hans äldsta dotter uppskattar, för då slipper de ju ifrån ERKSM*.)
  • Jag hittade en spännande TiffelToffel-sagobox.


TiffelToffel sagobox, tyvärr med Anders Lundin som jag irriterar mig rätt mycket på… (Bara för att jag skrev så, hängde sig datorn när jag skulle länka till hans hemsida… Creepy…)

 

  • I fyndlådan gjorde jag ett DVD-fynd i form av en film om professor Kinsey, du vet han med sex-rapporten. Men jag fasade för vilka filmer som erbjuds barn. Ingen respekt mot den äldre generationen! Morfar Gris… Jag säger bara det…


Morfar Gris – vittnar inte det om brist på respekt för en äldre generation?

 

  • En man med steppjärn steppdansade fram och tillbaka. Otroligt störande ljud!
  • En muttrande farbror med keps syntes vid bröna, jag menar bröden.
  • Kvast-Hilda handlade ingenting förrän vid utgången, men hon rotade fram en film som jag nog tror att hon gärna ville köpa, egentligen. Frågan är bara vem som är blondast…


Blond, blondare, Kvast-Hilda?

                                                                                                                                                               *ERKSM = en rätt knäpp skock människor

Read Full Post »

Jag har dammsugit. Svetten rinner. Ska strax ställa mig och koka pastasås – vill ju inte att rent hår ska lukta lök. Därför avvaktar jag med dusch och hårtvätt. Mitt hår är fult. Skitfult. Det är så skitigt att det är alldeles platt och mörkt – trots att jag är blondin. Därför ingen bild på mig. Håll i stället till godo med två ostmackor som jag åt till frukost. Vi köpte dagsfärskt bröd hos Skuttungekonditorn på Stormarknaden igår – för endast tio kronor. Det är såååå gott. Och såååå färskt…


Två goa mackor!

                                                                                                                                                        För övrigt snöar det ute. Kanske var de plogbilar jag såg i morse ute i förebyggande syfte. De tycks ju i vart fall aldrig vara ute EFTER att det har snöat eller UNDER TIDEN den snöar. Ymnigt. Jag är less. Jag vill ha vår.

Read Full Post »