Fortsätta må bra

Ett inlägg i vilket Tofflan fortsätter spinna från förmiddagens inlägg på saker hon gör för att ha det rätt OK.

När man befinner sig lite i… ska vi säga… underläge? är det väldigt skönt att ha en familj att hämta kraft och pepp från. Jag tror nog ingen riktigt förstår vilket stöd Fästmön är för mig, hon som själv har det tungt understundom. Det jag kan göra för Anna i gengäld är att försöka underlätta genom att, till exempel skjutsa. Så länge jag har råd med bensin och att ha bilen kvar går det bra, men jag inser att bensinkostnaderna är nåt jag måste minska på. Problemet är att jag inte är så bra på att åka buss – av olika skäl…

Kärleken är inte alltid svart eller vit.

Och tvärtemot vad man också kan tro kommer ”barnen” och jag rätt bra överens. Ibland är de vuxnare än jag och jag kan hämta stöd även därifrån. När det gäller Prinskorven, som just börjat fjärde klass, är det skönt att ändå få fortsätta vara lite behövd. Senare idag, till exempel, ska jag få äran att eskortera den unge mannen till frisören.

Idag faller lockarna för frisörens sax. En efter-bild kommer senare under kvällen!

Att ha nära och kära runt omkring sig som stöttar och som stannar kvar när det blåser är guld värt! Men det är också mycket värt att ha dessa och får känna sig behövd… Det finns alltid nåt man kan göra – och allt behöver inte kosta pengar…

Nånting som jag är lite mindre bra på är att sköta om min kropp. Men även om jag är skitdålig på att äta bra och att röra på mig, ser jag i alla fall till att ha linser så att jag kan se och sköta min hygien (trots att jag är seg in i duschen). Idag skickade jag efter en speciell sorts tandtrådsborstar från nätet (används på morgonen, vanlig tandtråd på kvällen). Tidigare har det gått att köpa dessa på ICA, men nu har de inte funnits på ett bra tag och mina är slut. Jag är nämligen av den uppfattningen att tänderna är en del av kroppen. Det tycker inte Samhället, som delar upp kroppen i Sjukförsäkring och Tandvårdsförsäkring… Det är dyrt att gå till tandläkaren. Eftersom jag inte har nån fast inkomst vill jag inte binda mig för nåt tandvårdsabonnemang. Men genom att sköta om tänderna tar jag själv ansvar för att hålla mina tandvårdskostnader nere…

Jag försöker äta bättre. Här en bild från frukosten. Bild på tandtrådsborstar kommer efter leverans!

Ibland behöver man anlita hantverkare, för allt kan man inte göra själv. Men man kan försöka fixa lite saker själv – om man vågar. Jag har till exempel problem med mina handfat, som allt som oftast släpper ut vattnet alldeles för långsamt. Jag har tagit till kaustiksoda några gånger, utan större förbättring. Häromdan fick jag fin hjälp av Anna att skruva isär ett rör. Du anar inte vad jag hittade för trevligt klet i en av delarna… NÄ, INGEN BILD!!! Vidare har jag ju skickat efter en avloppsrensare, en sink snake, som skulle ha kommit i veckan. Leveransen är nu emellertid försenad och grejen beräknas komma nästa vecka.

Så här ser en sink snake ut.

En väldigt användbar sak är humor. Många tror att jag som person är nattsvart och negativ. De som känner mig vet lite bättre. Utan humor hade jag inte överlevt allt som hänt de senaste sju åren. (Efter sju svåra år, förresten, borde det väl komma sju goda år???) Om jag anstränger mig bara lite kan jag bli ganska road och få skratta när jag vandrar omkring på Tokerian. Det är mycket där som är lite hej svejs… Men det är också ett plejs där jag faktiskt trivs – trots att jag har synpunkter på vissa saker. Idag fnyste jag i mitt inre åt en tröja som nån i personalen lagt ovanpå en frysdisk. DET känns inte så… hygieniskt… Just den här personen gör det typ ”hela tiden” också. Och så jäkla varmt är det inte där inne…

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?

Nu ska jag fortsätta må lite bra genom att sätta mig och läsa en stund innan jag åker till Morgonen. Hur gör DU för att må lite bra??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Näst sista semesterdan/spontandan

Ett inlägg om mina tankar kring den här dan och vad jag ska göra med den.

I morse vaknade jag just innan Fästmön skulle väcka mig. HA! Kände mig trött, men ändå utvilad. Det verkar bli en varm dag precis som igår, men det blåser fortfarande, tyvärr.

Det är min näst sista semesterdag och tillika min näst sista dag i spontanveckan. Denna vecka där jag har varit så arg och ledsen. Inte nån kul vecka, direkt. Så mycket spontant har därför inte blivit gjort – mer än picknicken igår. Och en fundering på att träffa bloggbekantingen I i morgon om vi får till det med tid och så.

Förberedelserna för det spontana nickandet av pick igår.

Dagarna går, tiden försvinner och jag tränar på att försöka fylla dem med vettiga aktiviteter. Men det är svårt. Jag älskar att arbeta och jag vet inte hur det blir efter nästa vecka. Kan bara gissa och spekulera, men det är svarta tankar som jag motar bort just nu. Det enda jag vill är att få jobba.

Det blir en trist avslutning på mitt nuvarande jobb. Jag måste ju jobba över min sista arbetsdag på grund av att man inte kan vika en millimeter på byråkratin. Ärligt talat trodde jag statlig byråkrati var ett sossefenomen. Det är det inte, kan jag meddela! Det fortsätter även utan sossarna.

Övertidsjobb min sista arbetsdag alltså. Trist! Dessutom fyller familjens minsting år då. Varken Prinskorvens mamma eller jag är tillgängliga förrän på kvällen. Blir ju ingen rolig dag för pojken…

Idag har jag skickat efter ett hårt paket till födelsedagsbarnet. Sen finns det lite andra saker i skåpet här som ska slås in. Men idag när Anna har slutat jobba tar vi nog en shoppingtur för att se om vi hittar nåt mer.

Ett hårt paket.

Morgonen i övrigt har jag ägnat åt den fantastiskt roliga sysslan att vika lakan. Jag kan säga att jag har utvecklat vissa tekniker kring detta, eftersom jag ju har varit ensam om själva vikandet i princip hela mitt vuxna liv. Alla som har vikt lakan, framför allt dubbelunderlakan, vet att armarna inte räcker till – varken i längd eller antal. Men med lite envishet och ett och annat f-ord får man till det. Det går. Det måste ju gå. Man kan ju inte ha en massa ovikta lakan här och var i sitt hem, heller!

Skrivit, bäddat och diskat har jag också gjort. Och hostat upp slem, i fall du ville veta. Annars är det Anna som hostar just nu. Väldigt mycket, väldigt torrt! Tänk om det är nåt skit på kontoret som ger henne hosta?

Inte ett moln ser jag på himlen, men det är lite disigt ute. Kanske ska jag ta min bok och gå och sätta mig nånstans? Nej, det är inte jag. Jag gör inte sånt ensam. Kanske går det att sitta på ballen* senare, om det inte är för livat åt det hållet till. Då står jag inte ut.

Nej, det blir nog en mugg java till och kanske en surfrunda. Det här med nyheter är nåt jag glömmer bort på sommaren. Finns ju inte mycket att läsa som intresserar mig. Men, jag ska ta en tur får vi se om det inte blir ytterligare ett inlägg, rentav!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag

Lördagsmorgon. Jag hade för säkerhets skull dragit för mina blåa gardiner i sovrummet också – de nya persiennerna släpper in alltför mycket ljus. Men vad hjälper det när det inte går att skydda sig mot ylanden i huset, spolande i kranar och gastande mobilpratare? Nåja, jag sov ordentligt i nästan nio timmar och det är baske mig rekord!

När jag vaknade hade jag ont  magen. Kanske berodde det på att gårdagens middag bestod av ett par snuttar baguette med goda ostar samt en skål extremt heta chips, allt nedsköljt med ett glas vin samt en starköl. Till dessert mumsade jag i mig en bit Marabou mjölkchoklad. Den smakade nästan mörk choklad! Det måste bero på att jag de senaste 100 gångerna har ätit Marabous Vit choklad…

Extremt heta chips. Jag skulle ha behövt en kylande dip till!

Hälen är ju som den är, det vill säga ond och inte mycket går det att göra åt det, men faktum är att mina ben känns lättare idag. Jag testade ju STÖDSTRUMPOR för första gången igår. Försöket föll väl ut och nu funderar jag på hur många par jag ska skicka efter från försäljaren… Det gladde mig nämligen att dessa strumpor, trots att de är knästrumpor är rätt roliga att titta på. Mitt första par, det som Fästmön köpte åt mig, är till exempel stjärnbeströdda och heter enligt sajten Starlet! Så passande med tanke på att jag läste Starlet som tolvåring… Jag menar, strumporna, trots att de är av varianten STÖDstrumpor, får mig att känna mig ung!

Tantvarning? Nej, mina nya stödstrumpor får mig att känna mig ung!

Vad händer idag då? Tja, igår fick mina 42* fick vatten och mamma ett samtal. Jag har tagit det lugnt nu på morgonen, försökt vårda min onda mage med becksvart kaffe och lokalblaska. Härnäst väntar tvagning i dusch med fungerande duschmunstycke

Hail Anna!

(stående ovationer).

Clark Kent** och jag åker till Himlen sen. Skitväder är det som vanligt, men varmt. Jag sov med öppet fönster i natt, underbart!

Frukost… Ja, frukost får jag inte glömma! Den brukar vara en kulinarisk höjdpunkt i veckan, helgfrukosten. Bäst jag ser till att meka lite mer kaffe, för idag var det försvinnande gott!

En helg med familjen blir det alltså för min del. Åker hem till mitt i morgon och då ska det tvättas jeans och ringas moder (ja, mamma gillar att boka telefontid med mig…), laddas inför en ny arbetsvecka full av aktiviteter och uppgifter. Jag fattade inte hur jag överlevde – på alla sätt och vis – under De Svarta Åren 2009 – hösten 2011… Styrketankar till alla dem som befinner sig i liknande lägen som jag då! 

Men… idag är det lördag och helg. Vad har du för dig??? Skriv en rad och berätta i en kommentar, vet ja’!

*mina 42 = alla mina krukväxter hemma
**Clark Kent = my little car man

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagsmysigt, äckligt och stödjande

Varning för stjärtklåda!

Varför inför inte fler människor torsdagsmys? Det gjorde Fästmön och jag igår. Nu tycker att ordet

mys

inte nödvändigtvis har med ätande av slaskmat och snask att göra, men lite mat blev det ändå. Vi köpte var sin mini-baguette och till den tre goda ostar – varav en var synnerligen übermogen. Till huvudrätt blandade vi till var sin sallad på ICA Heidan. Till maten serverades ett glas rött och till dessert synnerligen kletiga choklad- och dajmmuffinsar och kaffe. Ja tack, vi blev mätta!

Ingredienser till torsdagsmys. Allting ser inplastat ut och det är ett filter jag har lagt på i Photoshop eftersom Ajfånen tog en suddig bild. Alltså, jag tog en suddig bild med Ajfånen.

Men vadan detta mysande en torsdag? Kanske var det en viss kompensation för de ÄCKLIGA historier Anna berättade härom kvällen om maskar i stjärtar och hur dessa sprids via handdukar och gosedjur. (ja för BARN är ena rediga smitthärdar! Inte så konstigt dårå att jag inte är nån barnmänniska, eller hur? OBS! Ironi!!!)  Jag höll på att kräkas! Och naturligtvis började det klia på ett visst ställe. Outhärdligt mycket. Så mycket att jag var helt säker på att jag hade blivit moderskepp för en massa vita, slemmiga och krälande saker. URRRK! Det räcker så bra med mina sedvanliga aliens, tack! Men dessa berättelser gjorde att jag hade liiite svårt att sova, kan jag meddela. Fast jag har självklart INTE nåt som krälar i min stjärt, det vill jag ha till protokollet!

Däremot har jag nånting som ser till att det inte krälar i mina ben idag. Det är premiär för stödstrumpor för min del! Tantvarning, eller? Till saken hör att jag hatar knästrumpor. På grund av min onda häl kan jag tyvärr inte stå och jobba. Det innebär att jag får problem med mina proppben. Nål-Janne rekommenderade därför att jag skulle inhandla stödstrumpor. Igår fick de besök av en stödstrumpsförsäljare (vilken titel!) på Annas jobb. Anna messade och frågade om hon skulle köpa ett par åt mig och det ville jag. Så nu sitter jag här, iförd ett par knästrumpor (har inte haft såna sen jag var liten kicka) med stjärnor på. Det kändes ovant att dra på sig dem i morse. Eftersom jag inte kan stå på den onda hälen mer än typ två sekunder, fick jag sätta mig på en stol och dra på mig strumporna – ända upp till armhålorna, kändes det. Närå, de slutar vid knävecken. Än så länge känns det bra även om jag blir varm om benen. Det ska bli intressant att känna efter i kväll hur benen mår.

Stödjande strumpor.

Anna har webb-adressen ifall man vill skicka efter fler strumpor. Och känns benen bra i kväll lovar jag att försöka tvinga av henne den och lägga ut den här på bloggen. Känns benen riktigt bra ska jag nog skicka efter flera par så jag har ett par per vardag.

Idag på förmiddagen ska jag försöka få till text och bild till en folder. Inte det lättaste när textunderlaget är för omfattande och bildkvaliteten mindre bra. Tja, jag får väl trolla – med mina stödstrumpeknän!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nån som vill jäklas?

Idag är jag verkligen seg. Därför bestämde jag mig för att sluta tidigare. Det gjorde jag också, nästan en hel timme tidigare.

SLÅR PÅ STORA TRUMMAN
OCH RITAR GIGANTISKA KORS I TAKET

Dagen innehöll emellertid några höjdpunkter. Det var främst två besök från institution 1, först av I, sen av B. Så roligt! Och strax före lunch (ja, jag fick lunch idag!) mötte jag H, C och B i entrén och när jag nästan skulle gå tillbaka efter lunch dök S upp. Men bäst av allt var nog Klaras app-tips som jag fnissar förtjust åt!

Idag har jag fått en del smått gjort, jag har laddat ner saker och jag har skickat efter saker. Och så har jag ju provfotat. Men bra mår jag inte. Därför blir det strax en raklång Toffla som lägger sig lite ovanpå bädden.

Lite kan jag inte hjälpa att undra om det är nån som vill jäklas med mig. I bilköerna hem sa det

SPLATT!

Först på framrutan…

Splatt nummer 1, fotat vid hemkomsten.

Tre sekunder senare sa det

SPLATT!

igen, denna gång på sidorutan…

Lite mera splatt på sidorutan.

Som grädde på moset klämde jag handen när jag skulle ta fram papper för att torka av skiten. Jaa, jag klämde mig så daaant* att blodvite uppstod (och vid åsynen av blod svimmar ju jag, som bekant…).

AJ!

Slutligen lyckades jag radera alla bilder jag tagit på Ajfånen, men som tur är finns de flesta av dem sparade på USB-sticka.

NU ska jag gå och lägga mig, medan tvättmaskinen jobbar och Ajfånen laddar.

*så daaant = östgötska och betyder ungefär ”förskräckligt” på rikssvenska

Livet är kort.

Read Full Post »

Konstigt om nätterna och dagarna

Jag sover och sover och sover. Det känns som om nätterna är för korta. Vi kollade  på TV till klockan 23 igår – Melodifestivalens fjärde deltävling och Kommissarie Banks. Det var knappt så jag kunde hålla mig vaken. Och i ”morse” klev jag motvilligt ur sängen – när Fästmön berättade att klockan var tio.

Trött, trött, trött…

Det är dåligt med orken idag. Jag pallar knappt att stå på benen, vill bara sätta mig eller helst lägga mig ner. Inte sova, men ligga. Det känns så konstigt. Jag försöker sitta vid datorn så att jag inte ska känna mig helt klen, men det är jobbigt. Det tar väl några dar innan medicinen verkar, jag började ju inte med den förrän torsdag kväll och det är bara söndag idag.

Anna känner sig inte heller på topp. Jag sparkade igång hennes fotbad med olja i, en julklapp från Linn senaste julen. Tror det var lite skönt för de torra fötterna att få massage med vatten och olja. Annas fotbad är mycket lugnare än. Mitt skvätter som värsta fontänen och jag måste ha massor av handdukar under och runt omkring. Men även mina fötter skulle må bra av lite massage med olja…

I natt hade jag en sån konstig dröm. Jag var i Metropolen Byhålan och körde omkring med Clark Kent*. Vid ett trafikljus kom en dam i päls och knackade på rutan. Jag stannade motorn och öppnade dörren, trodde hon ville fråga om vägen. Av nån anledning var min bil högerstyrd och hon hoppade in i bilen på passagerarsätet. Hon hade två taxar och en av dem bet i mitt byxben.

Kör nu!

sa hon.

Och jag körde, men undrade:

Vart ska vi, vad vill du?

Strax stannade vi igen, varpå hon kastades sig ur bilen. Kvar lämnade hon sin päls, sin vita och turkosa (urrrk…) mobil och två taxar… Jag kliade mig i huvet och kände mig förvirrad. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Det blev till att styra kosan mot polisstationen. Sen avbröts drömmen och jag vaknade till och var genomsvett. Nån som vågar sig på en tolkning???

Det är en strålande fin dag idag, sol och blå himmel. Men jag känner mig bara konstig och orkar inte ge mig ut. Ska försöka åka iväg en sväng med Anna till ICA Solen, jag behöver handla lite förnödenheter. Jag har telefonerat med mamma och hon är ute efter en plastmatta att ha i hallen. Nån som har nåt förslag på var man kan inhandla såna? Anna tror att det går att skicka efter, men det funkar ju inte eftersom jag och mamma bor 30 mil från varandra och behöver mattan nu – rollatorn är snöig, blöt och grusig när hon kommer in.

 

*Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »