Blanketter och otrevligt på a-kassan

Ett icke förvånat inlägg.

---

 

Så småningom fattade jag varför jag var så arg idag. Det handlar inte bara om att jag har sovit för lite de senaste nätterna. Undermedvetet hade jag bestämt mig för att ta tag i lite… byråkrati idag. Om man inte redan är arg, så blir man. Därför tog jag det säkra före det osäkra och var arg en stund på förmiddagen.

Och ja, jag ägnade mig åt byråkrati på arbetstid. Skälet är mycket enkelt: min a-kassa använder blanketter på webben som man bara kan fylla i om man använder webbläsaren Explorer. Den webbläsaren använder jag inte hemma.

Det var två blanketter jag tänkte förbereda. Dels var det anmälan till a-kassan, dels en blankett som en av mina arbetsgivare ska fylla i egentligen och skriva under. Eftersom det handlar om en arbetsgivare som jag jobbar åt högst åtta timmar om året (!) ringde jag, min idiot, till a-kassan för att höra om jag möjligen  kunde slippa att fixa den här blanketten. Det går nämligen åt ganska mycket tid att fylla i den här blanketten på två sidor. Jag brukar fylla i så mycket jag kan av denna blankett åt just den här arbetsgivaren. Arbetsgivaren granskar sen de timmar jag har angett och skriver under – om allt är korrekt ifyllt, förstås. Annars skriver h*n om blanketten. Mycket tid, en del postgång, ett och annat telefonsamtal, alltså. För att redovisa åtta timmar om året, ungefär.

Men nej. Personen på a-kassan förstod inte ens vad jag menade när jag sa att deras blanketter inte fungerar att fylla i med alla vanliga webbläsare. H*n svarade:

Fast din arbetsgivare har ju fyllt i den här förut.

Jaa, visserligen. Och det var samma problem då. Därför fyllde jag då också i den på arbetstid, när jag jobbade hos min förra arbetsgivare.

Sen bad jag förstås att slippa fylla i och skicka in blanketten och undrade om jag i stället kunde ange detta arbete på den andra blanketten, den där jag ansöker om a-kassa. Förutom att jag som vanligt anger arbete i tid på kassakorten sen. Ha ha ha! Fick då ytterligare ett goddag yxskaft-svar:

Om din arbetsgivare inte fyller i blanketten måste du fylla i en blankett att du är företagare.

Men jag är liksom ingen företagare, jag har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli, vilket jag också sa. Fick då bara sura fnysningar i luren till svar.

Annat var det med min arbetsgivare som ger mig de cirka åtta timmarnas arbete om året! H*n var väldigt vänlig och tillmötesgående och kom till och med ihåg mig… Inte för de skrivppdrag h*n ger mig utan för att jag då och då återkommer med såna här byråkratiska och idiotiska blanketter som a-kassan kräver att jag fyller i, misstänker jag. Detta till trots var h*n artig i luren – till skillnad från personen på a-kassan. För övrigt vill jag ha till protokollet att jag själv var trevlig mot båda. Men när jag sen blev avsnäst av a-kassan glömde jag bort den andra frågan jag skulle ställa…

Som vanligt när jag pratar med a-kassan bemöts jag med misstro. Det är som om man förutsätter att jag ska lura a-kassan på ersättning. Jag kan ärligt säga att den lilla sketna ersättningen a-kassan ger inte är något att försöka lura till sig – det är alldeles för lite pengar det handlar om. För övrigt har jag, som jag har skrivit här många gånger tidigare, under hela mitt yrkesverksamma liv, betalat min a-kasseavgift. Varje månad. Varför ska jag, som KUND, då behöva känna mig skuldbelagd när jag vill ta del av den försäkring som det faktiskt är?

Det hela blir mycket ironiskt när det på min a-kassas webbplats står följande:

[…] Värdet av att vara med
Vi vet att det är tufft att helt plötsligt stå utan jobb och inkomst. I det läget är det viktigt att du tryggar din inkomst tills du får en ny anställning. Genom att vara medlem hos oss försäkrar du din inkomst om du skulle förlora ditt arbete. Då kan du få pengar under en övergångsperiod tills du hittar ett nytt.
Du får god service […]

Jag har tre kvinnonamn, men inget mansnamn.

För övrigt, om vi ska fortsätta prata ironi, är det ännu mer ironiskt att växeln på jobbet tror att jag är min chef i första hand och i andra hand innehar tjänsten jag sökte, men inte fick. Jag har informerat hundra tre gånger om att jag varken innehar nån av tjänsterna eller heter Mansnamn eller Mansnamn.

PS Och ännu mer ironiskt (jaa, faktiskt!) blir det när det på a-kassans webbplats också står följande (Mina sidor är ett ställe där man kan rapportera in sina arbetslösa/arbetade timmar/dagar via internet):

[…] Mina sidor fungerar inte i IE10 eller 11. Versionerna går att köra i kompatibilitetsläget. Vi rekommenderar dock att du byter webbläsare till Firefox eller Chrome. Du kan ladda ner dem gratis. […]

Eh… man undrar ju om man måste ha flera webbläsare för att kunna jobba mot A-kassan Visions webbplats och de blanketter som tillhandahålls där… För Firefox och Chrome kan man inte använda när man ska fylla i kassans blanketter…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bästa konsument..?

Uppdaterat: Sebastian från Mobilhjälpen har försökt kommentera här, från två olika IP-adresser. Jag tänker inte godkänna hans kommenterar – som var två likadana texter. Svenskan i hans kommentar är fortfarande bedrövlig, men vad som är mer bedrövligt är hans konstiga ursäkter. Bland annat skriver han att de aldrig försökt dölja sitt IP-nummer. Men varför använder man då en massa olika IP-adresser hela tiden?

Vidare menar han att det är fullt möjligt att några av e-postadresserna från Bloggtoppen finns med i sändlistan eftersom det var så många adresser som blev hackade. Ingen förklaring, anser jag.

Sebastian säger också:

[…] Tills vi redat ut det här har vi valt att inaktivera hemsidans funktioner. […]

Ja, du ser ju själv att det är en amatör som är framme. Nä, stick och brinn, Sebastian! Och försök varken mejla mig eller kommentera här igen!

 

Jag läste just ett säljbrev som landat i min inbox. Inte nog med att jag verkligen avskyr telefonförsäljare, nu ska jag behöva irritera mig på säljare som mejlar också. För det gör jag ganska snart när jag börjar läsa.

Mejlet inleds med orden

Bästa konsument!

Aha! Det är alltså från ett företag där jag är kund, tänker jag. Sen läser jag vidare. Det är ett säljbrev som är så illa formulerat att jag undrar om detta är ett skämt. Ett exempel:

[…] Just nu håller vi på att skapa en hemsida för att hjälpa er konsumenter där ute i mobilvärlden. Som kan vara rena djungeln för dem flesta. […]

Meningsbyggnaden är ett skämt och dessutom har skribenten använt ordet dem felaktigt. Om man inte kan skilja på de och dem är det bättre att helt enkelt använda dom. Då gör man inte bort sig.

Det intressanta är att jag hittar inte vem som är avsändaren riktigt. Där står ett mansnamn, ett väldigt svenskt mansnamn som avsändare, men vad är det för företag denne person representerar? Jag googlar på Mobilhjälpen, eftersom det är den tjänst man vill erbjuda mig, och jag hittar en hemsida här.

På fliken till Mobilhjälpen står det

En oberoende partner

Men när jag kikar på hemsidan ser jag att denna partner är allt annat än oberoende och att det avsändande företaget är Telenor. Och där är jag mig veterligen inte kund.

I mejlet finns endast en länk att klicka på och det är om man vill ha ett nyhetsbrev. Där finns ingen länk för den som vill avsäga sig fler mejl från den här avsändaren.

Det är bara att konstatera att säljmetoderna förändras och är mer irriterande än nånsin… För det finns ju inte ens NIX för mejl…

Read Full Post »

Hur goda är dina grannar?

Ha ha ha, jaa, det är ju en otroligt intressant fråga – tycker somliga! Rubriken är från Svenska Dagbladet som har besökt ett höghus vid Danvikstull. Där har journalisterna intervjuat en del boende och jag kan ju inte låta bli att referera lite:

• En äldre farbror säger sig känna till ett par grannars efternamn. Han har bott i huset i 14 år och hälsar och pratar med grannar när han träffar dem. Men han har aldrig varit hemma hos nån granne.
• En man i 30-årsåldern kanske kan högst tre grannars efternamn och känner ingen. Men hälsar på några. Han känner inget behov av att få komma hem till sina grannar för han har vänner.
• En kvinna i 30-årsåldern, lite mer närmare 40, känner kanske till 15 grannars efternamn. Men så jobbar hon i bostadsrättsföreningens styrelse. Hon har bott i huset i två år och har en fem, sex grannar som hon stannar och pratar länge med.
• En äldre kvinna säger sig kunna ungefär fem grannars efternamn, men vill inte ha nån kontakt med grannarna. Men hon hälsar på alla. Hon har bott i huset sen 1955 och på den tiden var alla som en enda stor familj.
• En kvinna i yngre 70-årsåldern känner till tre grannars efternamn. Hon har en hyfsad relation med grannarna, hon hälsar, men vill inte ha mer kontakt.
• En kvinna i 50-årsålder kan ungefär fem grannars efternamn och pratar med ungefär tio. Några brukar hon fika med.

Jag har bott i mitt hus i 17 och ett halvt år. I min trappuppgång finns det fyra lägenheter och pratar jag med en av grannfamiljerna. Jag vet vad två av de andra familjerna heter i efternamn. Jag har varit hemma hos alla – utom de nyinflyttade (fast jag har varit hemma hos dem som bodde där innan). En grannfamilj bara glor, men hälsar inte och då hälsar förstås inte jag heller. Att glo på dem är jag inte heller intresserad av. Den tredje familjen håller på att renovera och har inte flyttat in än. Jag hejar på dem som jobbar i lägenheten när jag har mött dem i trappuppgången, men jag vet inte vem eller vilka som ska bo där mer än att det står ett mansnamn och ett kvinnonamn på postboxen.

Vet du vad dina närmaste grannar heter i efternamn och brukar du heja, prata eller kanske till och med umgås med dem???

Read Full Post »