Lill-lördag med spännande möten och människor

Ett inlägg om en konstig dag.

---

 

Plötsligt var jag nere på stan idag.

Idag är det lill-lördag. Eller onsdag, dårå, som en vanligen benämner dan. För min del blev det bara en konstig dag. Plötsligt fann jag mig vara nervös. Jag tog bilen till ett spännande möte. Det blev en stund över nere på stan före mötet och jag passade på att prata en stund med en före detta chef från Den Bästa Arbetsplatsen. Jag tog det som ett gott tecken, gick in i mötet, levererade mitt bästa och åkte sen tillbaka till jobbet – relativt utmattad.

Men var lugn, jag har jobbat idag också! Det är främst två produkter jag har ägnat min uppmärksamhet, men jag har även tagit kontakt med författarna bakom dessa två. För en tredje och fjärde blev det en spontan kontakt i morse. Jag kan bara säga att personliga möten är bra. De ger så mycket bonus att inget överträffar dem i vissa sammanhang. Sen gillar jag att träffa nya människor också – och framför allt att se personerna bakom verken.

Från sjuklingen och personer i dess närhet kommer rapporter om framsteg. Det lugnar mig. Jag har känt mig lite för lite delaktig, men vill samtidigt varken trampa på tår eller störa. Och så har jag ju varit tvungen att jobba över lite varje dag den här veckan för att kompensera den timme mitt möte idag tog. (Min chef på plats har varit väldigt tillmötesgående.) Kanske hinner jag titta in på sjuksalen under morgondagen, efter jobbet.

För vem eller vad är det lilla handtaget till vänster i bild? Dörren går in till min chef på plats.

På tal om min chef på plats spekulerar vi hej vilt om ett mysko handtag som sitter på dörren till chefens kontor. Handtaget är väldigt litet och sitter mycket långt ner på dörren. Jag har svårt att tänka mig att en rullstolsburen skulle kunna använda det. Så frågan är för vem och för vad… Har DU några förslag får du gärna lämna dem i en kommentar nedan!

Det blir allt mörkare om dagarna – både på morgonarna och kvällarna. Idag var det lite blött också. Jag går sällan ut om vardagskvällarna. Den här veckan har jag laddat en del för dagens möte, men också läst ganska mycket. Jag parallelläser ju två böcker av vitt skilda karaktärer – den ena boken handlar om August Strindbergs första fru, den andra om en sjukdom. Det är spännande och ett annorlunda sätt att läsa. Jag trodde att det skulle bli knepigt, men icke!

Uppäggande toffelmiddag i kväll.

Jag har överraskat mig själv genom att laga mat när jag kom hem och ska strax inta min lilla middag. Men jag kan inte låta bli att fundera över att SvT vann ett mål kring sociala medier och en anställd. En anställd hade uttryckt personliga åsikter på Facebook i frågor som h*n bevakade som reporter och programledare. SvT gav då den anställde nya arbetsuppgifter varpå den anställdes fack gick till arbetsdomstolen. Domstolen fann att SvT inte hade brutit mot kollektivavtal eller mot nåt annat avtal och gav SvT rätt. Som tur är betalar facket och inte den anställde rättegångskostnaderna på 250 000 kronor. Men frågan är om domslutet är rätt eller fel? Jag har nog dubbla känslor kring det hela. Vad tycker DU??? Skriv några rader i en kommentar och tyck till!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens Nyheters säljare bryter mot god marknadsetik

Ett ilsket inlägg.

---

 

Säljare: Ring mig inte!

Man skulle kunna tro att ett medieföretag, som jobbar med bland annat marknadsföring, skulle föregå med gott exempel. Dessvärre icke. För en stund sen blev jag uppringd av en säljare från Dagens Nyheter. Säljaren sade sig heta Hans Åkesson. Och han hade inte kollat i förväg att mitt mobilabonnemang är registrerat i NIX-registret.

Jag har haft min mobil registrerad hos NIX ganska länge nu. Hos Dagens Nyheter har jag varit kund en gång i tiden, men det är flera år sen. Deras säljare har upprepade gånger ringt och försökt kränga prenumerationer till mig. Varje gång har jag tackat nej och bett dem att inte ringa igen. Nu var det säkert två år sen nån säljare från DN ringde senast.

Men idag ringde alltså Hans Åkesson från DN. Jag frågade direkt vad han ville sälja till mig. Han svarade då att han inte ville sälja nånting. Efter cirka tio sekunder kom det emellertid fram att han ville sälja en prenumeration till ett förmånligt pris till mig med anledning av att DN firar 150 år i år.

Då vill du ju visst sälja nåt till mig!

svarade jag. Jag frågade sen om han hade kollat mitt mobilnummer gentemot NIX-registret. Det hade han inte. Därefter försökte han sig på en lång harang om att NIX-registret inte fungerar om ens telefonnummer finns på nätet. Jag avbröt förstås säljartugget och sa att han och Dagens Nyheter, genom sitt ringande till mig, bryter mot god marknadsetik och regler som näringslivet själv har ställt upp. Därpå talade jag om att jag skulle anmäla telefonsamtalet till DM-nämnden och så la jag på drog jag bort samtalet.

Så här skrev jag bland annat i min anmälan till DM-nämnden:

[…] Jag blev uppringd på min privata mobil, som jag har anmält till NIX-registret sedan länge, av Hans Åkesson, säljare på Dagens Nyheter. Dagens Nyheter har tidigare ringt flera ggr och velat ragga mig som prenumerant. Jag har bett dem sluta ringa mig. Nu var det säkert ett år sedan någon ringde.

Den som ringde idag påstod först att han inte ville sälja någonting. Efter tio sekunder framkom det emellertid att han ville sälja en prenumeration till ”fördelaktigt pris med anledning av DN:s 150 års-jubileum”.

Jag frågade om han hade kollat med NIX-registret och det hade han inte, sa han. Därefter kom en lång harang om att NIX-registret inte fungerar etc eftersom privatpersoners telefonnummer finns ”på nätet”. […]

Nu behandlar nämnden ärendet. Det som händer är att man som anmälare får ”rätt” eller ”fel”. DM-nämndens prövning leder till ett uttalande som bland annat publiceras på nämndens hemsida. Det händer alltså inte så mycket, men det är ändå en principsak. Och förhoppningsvis, om jag får rätt i min anmälan, får Dagens Nyheter skämmas lite, åtminstone.

Så här arbetar DM-nämnden!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Har du läst nåt av Patrick Modiano, årets Nobelpristagare i litteratur?

Ett undrande inlägg.

---

 

I torsdags tillkännagavs vem som fått 2014 års Nobelpris i litteratur, fransmannen Patrick Modiano. Rätt eller fel, Tofflan undrar inte det utan om du har läst nåt av årets Nobelpristagare i litteratur?

Som vanligt kan du kommentera ditt svar och till och med skriva ett eget svarsalternativ – inne i själva frågan/omröstningen. Och den hittar du, också som vanligt, här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det här inlägget kan du inte kommentera.

Tack på förhand för din medverkan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet är nu!

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om boken med samma namn som rubriken på det här inlägget.

Uppdatering: Eftersom Bokus stympade min recension – man tycker inte att det är OK att recensenterna lägger in länkar  – har du tur. Du kan läsa HELA min recension här, inte bara ingressen.

Redan när jag öppnade kuvertpåsen den kom i älskade jag den. Dess utsida är härligt blå och på framsidan vilar en delfin i det blåa. Och nu, när jag just har läst Livet är nu! av Ludmilla Rosengren, känner jag ett lugn infinna sig. För den här boken, vars målgrupp egentligen är barn och unga från elva år, gav mig verkligen något.

Livet är verkligen nu.

Boken består av nio kapitel som alla innehåller en hel del text, men också övningar. Lämplig ålder hos läsaren sägs vara från elva år. I inledningen, som vänder sig till vuxna, rekommenderas att man kan läsa boken tillsammans med en förälder eller kanske i skolan. Och det tycker jag är ett bra förslag! Jag tror nämligen inte att en elvaåring klarar av att ta sig igenom boken på egen hand.

Den första meningen i första kapitlet lyder:

Livet är fantastiskt!

Redan från starten andas den här boken en otrolig positivism – trots att den behandlar svåra saker som känslor. Boken innehåller rikligt med konkreta exempel, men också små berättelser. Läsaren får tips hur h*n kan tänka när det känns svårt på nåt sätt, till exempel när man känner sig ledsen, arg, rädd eller irriterad. Det är läsaren som håller i fjärrkontrollen till TV:n med de egna tankarna och känslorna!

Kapitlen Tankar och Känslor tycker jag är särskilt viktiga. Framför allt därför att författaren verkligen framhåller att känslor är livsviktiga, men aldrig rätt eller fel. Däremot kan de vara jobbiga att ha. Läsaren får tydliga exempel i känslokapitlet, bland annat hur vi kan utstråla vissa känslor genom vårt kroppsspråk. Vi påminns också om hur viktigt det är att vi är tydliga på alla sätt mot vår omgivning:

[…] Orden är nämligen bara cirka 10 % av det vi förmedlar till andra. Resten är tonfall, kroppsspråk och ögonkontakt. Om man är helt stilla och inte visar något med ansiktet och samtidigt förklarar med tyst röst hur arg man är, kommer det sannolikt inte att nå fram till omgivningen. […]

Känslor kan också göra ont och vara riktigt besvärliga. Kapitlet Tid inleds med en berättelse om en gammal kvinna och det är inte utan att jag nickar igenkännande  vid vissa ord. Det är därför jag tar till mig raderna om fjärrkontrollen:

[…] Det är återigen du som sitter med fjärrkontrollen och som bestämmer hur mycket tid som ska ägnas det förflutna, nuet och framtiden. […]

Och skälet är enkelt:

[…] Nuet är det enda vi kan påverka. […]

Kapitlet om Kroppen ger såväl övningar som en hel del funderingar. Ganska raskt inser jag att mina tankar om den egna kroppen helt klart är dömande…

Vi människor är flockdjur och ändå kan vi känna oss väldigt ensamma. Våra relationer till Andra människor behandlas i ett eget kapitel. Det finns väl till exempel inte nån enda av oss som inte har dömt en människa efter hennes utseende – utan att känna henne? Vikten av att kunna lyssna och bekräfta andra människor behandlas här också, men slutsatsen kommer egentligen redan i början av kapitlet:

[…] Den enda du kan förändra är dig själv. […]

Särskilt givande i just det här kapitlet är tankarna kring konflikter och hur man kan öva sig på att bli bättre att hantera konflikter.

Att vara närvarande i Situationen, att delta, prioritera och kunna säga nej är viktiga ting för att hitta balans i livet. Saker som självrespekt tas upp i samband med detta, men själv begreppet som sådant benas inte riktigt ut. Jag tror att en yngre person kan ha svårt att förstå ordet.

Det hela boken egentligen handlar om, enligt det åttonde kapitlet, är Acceptans. Ytterligare ett svårt begrepp, men här lyckas författaren förklara bättre och ge konkreta exempel. När svårare saker, som döden och skilsmässa nämns, hade jag önskat något mer fördjupning här.

Varje kapitel avrundas med en sammanfattning och peppning. Otroligt viktigt med det senare, tycker jag, och blir glatt överraskad.

Ett par smärre språkliga missar i början, några uteblivna fördjupningar och förklaringar av begrepp. Men det är då det enda negativa jag har att säga om den här boken. Barn och vuxna kan tillsammans använda som ett verktyg till att bli bättre på att leva i nuet – och att acceptera att vissa saker bara är.

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg! Däremot vet jag inte vad en elvaåring skulle tycka om boken… Det vore onekligen intressant att få veta!

Livet är kort.

Read Full Post »