Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘middagsbord’

Ett inlägg lite på sniskan.


 

Jag tar att jag vaknade med huvudvärk och protesterande mage. Värt efter några timmars umgänge med några före detta kollegor. NK* och jag strålade samman lite tidigare. Det blev en härlig pratstund. En sån stund som jag har saknat oerhört de här senaste två veckorna. En stund när vi uppdaterade varandra om… ”allt”. Så ja. Värt. Värt att vakna med huvudvärk och en mage som kämpar med att försöka bryta ner cole slaw och halloumiburgare… Det var så oerhört skönt att få vara… lite på sniskan en stund igår kväll…

Trottoar Uppsala kvällsbild

Lite på sniskan på väg hem…


Det var en annorlunda konstellation 
i övrigt som strålade samman igår. Sex män och två kvinnor som mest samtalade på engelska och åt och drack på Interpool vid gågatan i Uppsala. Det är alltid så spännande med… udda blandningar av människor. Jag kände igen alla, men jag hade inte mer än hälsat på somliga…

När NK och jag anlände var det fortfarande ljust ute. Stället var stort och ganska tomt, men fylldes snart upp av after workande arbetskamrater. Vi höll på att missa kollegorna där vi satt vid biljardborden. Kollegorna hade bänkat sig vid middagsbord i andra änden av lokalen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag sänkte fyra Eriksberg
det vill säga två liter öl. Halloumiburgaren med tillbehör såsom cole slaw var underbart god och portionen stor – liksom priset. Men det var helt OK. Servicen var på topp, personalen trevlig och tillmötesgående och stämningen på stället trivsam och avslappnad. Hit ska jag gå igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag lämnade byggnaden 
med ett minne och ett visitkort rikare. Uppsala by night kändes nästan… spöklikt… Jag tog några bilder, men varken fotograf eller mobilkamera förmådde skapa storverk. Har du möjlighet kolla i stället in @renlerphotography på Instagram! Tack Olga för ett bra initiativ och en fin kväll!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kaffe och boken Fyren svartvit

Kaffe på sängen och lite läsning för att få tillbaka färgerna.

Min lördag har börjat med sedvanligt kaffe på sängen och en stunds läsning, allt för att försöka få tillbaka färgerna. Jag förstår inte hur jag kan vara så lugn som jag är, för en timme innan jag skulle åka ner på stan igår fick jag ett telefonsamtal som rörde upp massor av känslor. Och även om jag inte ska ta ut nåt i förskott hoppas HOPPAS – jag att den där flaskan Gula änkan har legat tillräckligt länge på kylning. Det vore inte helt fel att få öppna den snart. Idag blir det emellertid inte. Jag nöjer mig bra med Fästmöns sällskap, grillad kalkon och ett svindyrt Amarone.


Ha en fin fortsättning på helgen!


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår, tisdag, startade en ny brittisk thrillerserie på SvT1. Under totalt åtta avsnitt får vi följa Nessa Stein och hennes bror Ephra i The honourable woman. De inledande scenerna är mycket starka – Nessas och Ephras far mördas vid deras middagsbord på en restaurang. Blodet stänker och jag kan inte låta bli att undra om det här bara lär bli ytterligare ett enda frosseri i våld…

The honourable woman

The honurable woman herself Nessa Stein spelas av duktiga Maggie Gyllenhaal. (Bilden är lånad från SvT Plays webbplats.)


Nästan 30 år passerar. 
Nessa, nyligen adlad, driver sin fars företag vidare. Inriktningen är kommunikation mellan Israel och Palestina och för detta bygger man fiber i tre etapper. I detta första avsnitt tillkännager Nessa vem som får uppdraget att bygga den tredje och sista delen. Företagaren som får jobbet är emellertid inte på plats. I stället hänger han i sin flaggstång. Allt pekar på självmord, men varför har då bara det efterlämnade självmordsbrevet den dödes fingeravtryck och inte kuvertet det ligger i? Katastrofen är ett faktum när ett barn kidnappas under konserten på kvällen. Nessa själv jagar kidnapparen och är på vippen att stryka med.

Den här serien får en rafflande start och jag dras snabbt in i handlingen. Det är spännande, det är politiskt och ja… det är ganska mycket blod och våld. Men det är bra. Jag tänker definitivt se de sju kommande avsnitten!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vardagligt inlägg.


 

Det går mot slutet av veckan. Just den här veckan innebär det trevligheter för min del. Det kan jag behöva efter riktigt tuffa dagar där jag tvingades ta itu med olika mindre roliga saker. Morgonens första timmar har jag ägnat åt sedvanliga bestyr. Nu sitter jag och väntar på hantverkare. De kan komma när som helst idag från klockan åtta. Det är inte första gången de aviserar en sån ankomst, kanske blir det inte sista gången heller. Men av tre (3) utlovade ankomster har man dykt upp en (1) gång. Så jag väntar med spänning denna fjärde gång.

Under tiden tänkte jag städa lite, ta rätt på tvätt och fundera ut middagsmat. Igår var jag och handlade på ett riktigt delikatesställe – men gårdagens middag blev en fiskgratäng för 14 kronor på extrapris. Den smakade mycket, men inte fisk. Man får det man betalar för – i vissa fall. Inte i detta. Jag lagar aldrig mat från grunden – helt enkelt för att jag inte har kunskaperna eller lusten.

Fiskgratäng Skagen

Fiskgratäng Skagen – man får det man betalar för (14 kronor), men inte var det nån fisk i denna.


Det snöar lite igen 
och det är nån eller ett par minusgrader. Jag har ingen större lust att ge mig ut och tänker inte göra det heller. Det finns en del att pyssla med här inne.

Vad håller du på med idag och vad serverar du på middagsbordet??? Skriv gärna några rader och inspirera mig! (Eller hänger du på min nya blogg dagarna i ända och har svårt att slita dig? 😉

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att ha nåt eget.


 

Fåglar i ett vinterträd

En del har inte tak över huvudet och tvingas vara ute i kylan.

Igår fastnade jag och mamma i en intressant diskussion vid middagsbordet. Min mamma tillhör som du förstår en annan generation än jag. Den generationen som samtidigt som den förväntar sig delar av välfärdssamhället som den tycker sig automatiskt ha rätt till också har en kluven inställning till dem som står utanför samhället. Och det är där den intressanta diskussionen kom in. Ska alla ha rätt till eget rum i vård och omsorg – på bekostnad av dem som inget rum alls har?

Diskussionen kom upp efter att vi hade börjat prata om tiggare som sitter utanför livsmedelsaffärer. Min mamma kan vara ganska kall och hård i vissa sammanhang och mot vissa grupper i samhället. Men det som slog mig när vi var och handlade i söndags var den otroliga empati hon uttryckte för kvinnan som satt och tiggde när det var tio grader kallt. Ibland blir man överraskad. Vi såg också på nyheterna hur en kyrka i Stockholm öppnat för hemlösa så att de skulle få vara inomhus och slippa kylan. Det finns goda människor!

Men när det kommer till att alla ska ha rätt till eget rum ger mamma inte med sig. Hon tycker att de ska ha det – även om det innebär att många människor då får stå på kö och vänta på sin tur. Jag tycker det motsatta – MEN jag föredrar naturligtvis att ha eget rum när jag är på sjukhus. Däremot har jag absolut inga förhoppningar eller krav att få det. (Sist hade jag tur och hamnade på en tvåsal och det var naturligtvis ”bättre” än en fyrsal.)

bäddad säng

Jag har en säng…

När mamma kommer på besök får hon ett eget rum hemma hos mig. Det känns skönt att kunna göra så, eftersom vi har lite olika dygnsrytm. Mammas sjukdom gör också att hon är vaken en stor del av nätterna – och somnar när jag vaknar, ungefär. Mitt gästrum ligger vägg i vägg med mitt arbetsrum. Mellan rummen finns ett stort öppet valv (inte nåt som jag har gjort, det fanns när jag flyttade hit). Detta innebär att jag inte kan skriva de stunder jag brukar och vill skriva. Eller rättare sagt, jag kan inte skriva i en ergonomiskt bra position. Jag vaknar alltså tidigt om morgnarna och ägnar alltid dagens första timmar åt att skriva. Nu arbetar jag med del två av planerade tre. Jag har emellertid en laptop och jag har en dörr jag kan stänga till mitt sovrum. Men att sitta i sängen och skriva är döden för min rygg – vilket jag kände av igår. Och gnällde om – mest för mig själv, i alla fall. Tills jag slogs av min egen empatilöshet: det finns faktiskt människor som varken har en säng eller tak över huvudet… Så jag föll lite på eget grepp… Och skämdes… För jag… tog i lite mot mamma när det gällde det där med att ha ett eget rum när det finns människor som inte ens har tak över huvudet. Jag tyckte att hon var inkonsekvent, jag skrattade glädjelöst och lite hånfullt. Sen visade det sig att jag själv är minst lika inkonsekvent, i mitt eget rum, bakom min egen stängda dörr.

Idag på seneftermiddagen väntar nya äventyr med mamma ute i verkligheten. Min lilla mamma, som vill så mycket och som sen inte riktigt klarar eller orkar allt hon vill. Det sätter sina spår ibland i våra diskussioner och dialoger. Som dotter kan det vara svårt att inse vissa saker ibland.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Sol i ett träd

SOL idag!

Det är ett helt fantastiskt väder idag! Jag har varit ute och trampat i solens sken, med solbrillor på nosen. Märkligt nog var det inte mycket folk ute. Men två barnbarn blev flitigt lekta med av mormor och morfar /farmor och farfar. Idag gjorde de glada skratten inte ont inuti. De öppna ansiktena borgade för att paret ur den äldre generationen är goda förebilder för de små. Tänk om det vore så i alla familjer!

Mycket vettigt har inte blivit gjort idag, förutom promenaden. Men även en sån som jag behöver dagar när jag bara kokar soppa i solen och får känna mig ledig. Jag ska slå mig ner med den lokala gratistidningen som delas ut en gång i veckan, för jag har just telefonerat i 36 minuter med mamma och behöver vila lite.

Jag ser fram emot kvällens middag och jag är helt säker på att det inte är nån soppa Fästmön bjuder på. Räkcrèpsen, som jag hade tänkt lyxa med idag, håller sig finfint till nästa vecka.

Vad står på ditt middagsbord i kväll???

Röd hink med blött innehåll och spade

En riktig soppa?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andra delen av en TV-film.


I kväll var det dags
för andra delen av Maria Wern: Svart fjäril i TV4. En film i två delar som visar hur händelser i barndomen kan påverka en som vuxen… Den första delen visades igår.

Maria Wern Svart fjäril

Ett av barnen som ”omplaceras” i Maria Wern: Svart fjäril. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Polisen jobbar febrilt
för att hitta en gemensam nämnare mellan mordoffren. En av poliserna, Arvidsson, pratar om fallet över middagsbordet med sin syster. Nästa dag har systern skrivit en artikel i lokalblaskan – hon är journalist. Detta gör att Arvidsson får en rejäl utskällning på jobbet och blir ivägskickad medan chefen funderar över hur han ska avskeda honom.

Men Arvidsson ger sig inte. Han hittar sin mystiska doktor och ser ett samband med morden. När han hittar en kamera med en massa bilder inser han vem mördaren är. Det blir en jakt mot tiden, för att hindra att ytterligare en person kvävs med en plastpåse och eldas upp…

Riktigt ruggigt spännande är det i kväll! Och då blir det inget annat än högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »