Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utmattad’

Ett inlägg om en konstig dag.


 

Domkyrkotornen foto från St Eriks källa

Plötsligt var jag nere på stan idag.

Idag är det lill-lördag. Eller onsdag, dårå, som en vanligen benämner dan. För min del blev det bara en konstig dag. Plötsligt fann jag mig vara nervös. Jag tog bilen till ett spännande möte. Det blev en stund över nere på stan före mötet och jag passade på att prata en stund med en före detta chef från Den Bästa Arbetsplatsen. Jag tog det som ett gott tecken, gick in i mötet, levererade mitt bästa och åkte sen tillbaka till jobbet – relativt utmattad.

Men var lugn, jag har jobbat idag också! Det är främst två produkter jag har ägnat min uppmärksamhet, men jag har även tagit kontakt med författarna bakom dessa två. För en tredje och fjärde blev det en spontan kontakt i morse. Jag kan bara säga att personliga möten är bra. De ger så mycket bonus att inget överträffar dem i vissa sammanhang. Sen gillar jag att träffa nya människor också – och framför allt att se personerna bakom verken.

Från sjuklingen och personer i dess närhet kommer rapporter om framsteg. Det lugnar mig. Jag har känt mig lite för lite delaktig, men vill samtidigt varken trampa på tår eller störa. Och så har jag ju varit tvungen att jobba över lite varje dag den här veckan för att kompensera den timme mitt möte idag tog. (Min chef på plats har varit väldigt tillmötesgående.) Kanske hinner jag titta in på sjuksalen under morgondagen, efter jobbet.

Lågt handtag på chefens dörr

För vem eller vad är det lilla handtaget till vänster i bild? Dörren går in till min chef på plats.

På tal om min chef på plats spekulerar vi hej vilt om ett mysko handtag som sitter på dörren till chefens kontor. Handtaget är väldigt litet och sitter mycket långt ner på dörren. Jag har svårt att tänka mig att en rullstolsburen skulle kunna använda det. Så frågan är för vem och för vad… Har DU några förslag får du gärna lämna dem i en kommentar nedan!

Det blir allt mörkare om dagarna – både på morgonarna och kvällarna. Idag var det lite blött också. Jag går sällan ut om vardagskvällarna. Den här veckan har jag laddat en del för dagens möte, men också läst ganska mycket. Jag parallelläser ju två böcker av vitt skilda karaktärer – den ena boken handlar om August Strindbergs första fru, den andra om en sjukdom. Det är spännande och ett annorlunda sätt att läsa. Jag trodde att det skulle bli knepigt, men icke!

Ägg i kastrull

Uppäggande toffelmiddag i kväll.

Jag har överraskat mig själv genom att laga mat när jag kom hem och ska strax inta min lilla middag. Men jag kan inte låta bli att fundera över att SvT vann ett mål kring sociala medier och en anställd. En anställd hade uttryckt personliga åsikter på Facebook i frågor som h*n bevakade som reporter och programledare. SvT gav då den anställde nya arbetsuppgifter varpå den anställdes fack gick till arbetsdomstolen. Domstolen fann att SvT inte hade brutit mot kollektivavtal eller mot nåt annat avtal och gav SvT rätt. Som tur är betalar facket och inte den anställde rättegångskostnaderna på 250 000 kronor. Men frågan är om domslutet är rätt eller fel? Jag har nog dubbla känslor kring det hela. Vad tycker DU??? Skriv några rader i en kommentar och tyck till!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg där vi har blandat nytta med nöje.


Det var väldigt skönt
att kunna hitta tre jobb att söka, skriva ansökningar samt skicka iväg redan tidigt idag. Tyvärr fick jag mejl efter ett par timmar om att en av tjänsterna redan var tillsatt. Men nu har jag över 20 ansökningar inne som är aktuella, det vill säga ansökningstiden har inte gått ut.

Passade på att skicka efter linser via nätet, för jag fick ett väldigt bra erbjudande från LensWay om 25 procent rabatt och fraktfritt. Detta innebär minst 150 kronor lägre kostnad än när jag köper till vanligt pris från min vanliga leverantör!

Sen for vi då ut till Himlen för lite arbete. Där skulle det rensas. En del prylar skulle slängas, andra saker skulle ges bort och några saker skulle hem till mig. Det blev ganska tomt hemma hos Fästmön

Tomt golv hos Anna

Lite tomt hos Anna. Men vi lämnade sopborste och skyffel kvar ifall Kronprinsen vill städa.


Det var tur och bra
att Kronprinsen var hemma så att tanterna fick lite hjälp med såväl tunga saker som DVD-filmer som hade fastnat… Clark Kent* blev alldeles knökfull med grejor. Eller byyyst, som vi har börjat säga här…

Fullproppad bil

Fullproppad bil. Eller byyyst, som det också heter.


Några prylar
skulle lämnas in till Återbruket. Och när vi ändå var där passade vi förstås på att titta. Men vi hade ingen lust att betala parkeringsavgift. Jag såg en skitstor nalle som verkade ha fått nån sorts talförbud…

Sktistor nalle

Skitstor nalle med talförbud?


Böcker var förstås det mest intressanta,
men idag gjorde vi inga fynd. Det var inte riktigt på vår nivå.

Vi leker att du är en katt

Om man leker den leken med sin lillebror förstår jag att denne får utbrott.


Utanför Återbruket
fanns en rolig ko-utställning.

Ko-saker i porslin.

Tema: Ko.


Klockan hade passerat lunchtid,
men kaffetarmen var alert. Så vi for till Gamla Uppsala och Odinsborg för att ta en fika.

Odinsborg

På Odinsborg kan man dricka mjöd, men vi ville ha kaffe.


En LITEN fika
blev det bara för Kickorna.

Kick

Den hette Käck på min tid.


Anna var helt utmattad
efter all rensning och allt damm som kom åt överallt i hennes hals och så…

Utmattad Anna

Anna var helt utmattad. Kolla, förresten, vilken jäkla platt mage hon har fått!!!


Kyrkan stod kvar
där den alltid har stått.

Gamla Uppsala kyrka

Gamla Uppsala kyrka stod kvar.


Innan vi styrde hemåt
mot New Village tittade vi in till Antikmannen i Mjödstugan. Där såg jag bland annat en fin saxofonbrosch som fick mig att tänka på en lirande kompis…

 Saxofonbrosch

Saxofonbroschen fick mig att tänka på en lirande kompis.


Inne i ett av uthusen
såg vi fantastiska kristallkronor. Och så denna takkrona, endast för levande ljus…

Takkrona för levande ljus

Enorm takkrona för levande ljus.


Jag fotade kronan
på uppdrag av Anna vars Ajfån inte ville uppföra sig som fölk fån. Men jag tycker förstås också att den är urhäftig. Vi vågade inte kolla prislappen. Eller fråga om priset, rättare sagt. För när det inte finns nån prislapp brukar saker och ting ju kosta en del…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter igen var det en snäll en som förbarmade sig över en hungrig Toffla och agerade personlig assistent! Idag var det M som hängde med till Logen och bar lunchbrickan med räksallad åt mig. Och precis som igår fick jag trevligt lunchsällskap. Jag behövde ventilera lite framtid efter ett akutsamtal med prefekt 2. Intressant hur ett år kan krympa till först sex månader, sen tre. Nej, jag är uppenbarligen här för att lära mig att sluta vara så planerande! Det kändes i alla fall OK med tre månader. Jag har kollat upp ett jobb på ett annat ställe, ett jobb jag tänker söka med något bättre självförtroende än sist. Vidare har jag också kontrollerat att jag har en månads uppsägningstid här, inte två, som somliga trodde. Det underlättar när man söker jobb.

Direkt efter lunch var vi ett gäng som skulle samlas i entrén för att lära oss hur TV-skärmarna där fungerar och hur vi fyller dem med information. Det krånglade typ HELA TIDEN. Jag läste mejl, svarade påmejl, surfade, twittrade, fotade, ringde Slaktar-Pojken med mera. Tanken var att vi skulle sitta mellan 13 och 15. Klockan var 14.45 när saker och ting plötsligt fungerade. Det som antagligen sabbade det hela var en webbläsare… Man kan säga att vi var avskärmade.

Jag fotade konsten intill kursbordet.


Ingen fikarast alls idag,
så jag tar en kvart och slänger ut det här inlägget. Inget kaffe = huvudvärk. Tror jag får började med en skvätt java när jag kommer hem, innan jag skurar. Jag lovade att skjutsa hem Fästmön från jobbet i kväll. Hon slutar inte förrän klockan 21 och jag vet att det är en viss liten kille som INTE kan somna innan mamma har kommit hem. Och ju förr desto bättre, eftersom det ju är skoldag i morgon. Jag ska också få lite papper som ska fyllas i, nånting som jag hoppas ger nån sysselsättning för nån. Att fylla i blanketter tar tid…

Jag har haft ett par tuffa nätter. Jag har varit trött och somnat tidigt, känt mig utmattad. Sen har jag vaknat vid två, halv tre-tiden och haft svårt att somna om. Inte så skönt när man ska upp klockan 6.10. Hoppas att jag orkar hålla mig vaken tills jag ska hämta Anna. Det får bli dusch i kallt vatten, tror jag. Hälen är OK i skrivande stund, så jag hoppas och tror att det går bra att stå i duschen. Jag vill mest spola bort gårdagen och den här dagen och försöka ta nya tag. Inte fortsätta vara avskärmad och deppo. Ta nya tag. Vara den där leksaksgubben som roar alla genom att den runda botten gör att han aldrig kan bli liggande.


Livet är kort.

Read Full Post »

Fy te rackarns sicken seg dag! Jag har gjort allt som stod på att göra-listan, det vill säga

  • skjutsat och hämtat Fästmön till respektive från jobb
  • vikt tvätt
  • strukit
  • packat
  • pratat med mamma
  • läst
  • lämnat in Lotto (nä, jag vann inte en spänn…)
  • sett en människa ett pucko vända bort huvet när h*n såg mig så att h*n säkerligen fick jordens nackspärr – själv skrattade jag åt den så uppenbara ansträngningen som för övrigt spred sig till småklonerna och den andra vuxna i sällskapet. Vilket gäng! Man kan inte annat än skratta åt dem eländet!
  • lagat mat
  • diskat (nej, älsklingen fick inte göra det idag igen!)

När jag hade skalat potatisen på eftermiddagen blev jag så slut att jag slocknade trekvart i fåtöljen. Nej, jag mår verkligen inte bra. Det är en läskig känsla, den där som gör att orken bara plötsligt – och oförklarligt – tar slut. Jag menar, skala potatis för två personer är ju inget som på nåt vis borde göra en utmattad…

Det blev lax i ugn idag till middag. Lax med fetaostpesto. Suveränt gott! Jag använder Abbas som bas och sen tärnar jag ner lite extra fetaost.

 + 

Abbas fetaostpesto på laxfiléer – enkelt och skitgott!


Ute blåser det upp till storm nu
och snön har börjat yra. Skitväder, kort sagt. Jag hör hur Anna prasslar med lördagsgodispåsen, så jag ska joina henni i soffhörnan så att hon inte gräver runt i min påse med sina bajsiga smutsiga små fingrar…

Read Full Post »

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.


Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.


När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Äntligen sovmorgon! (Nej, än tänker jag inte klaga på mitt ”jobb” och säga ”Äntligen helg!”) På tionden dan fick jag sova ut – och jag sov ända till halv nio, ungefär. Sen låg jag och drog mig en kvart innan jag gick upp.

Fredagskvällen ägnade jag åt att försöka hålla ögonen öppna så att jag skulle orka se Tyst vittne. Jag satt vid datorn och jag satt och läste. Pratade med Fästmön i telefonen medan hon väntade på att Kalas-Killen hade kalasat färdigt och skulle hämtas. Hann knappt lägga på så ringde mamma. Det blev bara ett kort samtal för jag var så trött och jag tror att hon uppfattade det. I torsdags kväll, för resten, ringde Annas mamma också för att hör hur det går med ”jobbet”. Snälla mammor vi har! Men jag höll på att bli sen till att hämta Anna som slutade arbetet klockan 20…

Igår hade jag laddat med ett rör Pringles och Marabou mjölkchoklad. Ja, jag ville ha nåt smaskens att tugga på här i min ensamhet och till Tyst vittne. Det var förstås också ett sätt att hålla mig vaken.

+
Det blev ungefär ett sånt här rör, men det var bara 150 gram i det jag köpte, och så några rader mjölkchoklad.

                                                                                                                                                           Tyst vittne skulle börja klockan 22 och sluta 00.10, men var försenat. Jag kan meddela att det var en kamp att hålla ögonen på TV-skärmen och vara fokuserad. Men tack och lov är Tyst vitne en av de bra brittiska serierna. Ingen deckare i vanlig bemärkelse, även om rättspatologerna i serien är detektiver i sig och många gånger utför polisarbete. Tyvärr har Sam Ryan (Amanda Burton) lämnat serien och det är ett stort minus! Nu är det Leo och Harry som arbetar sida vid sida – inte helt friktionsfritt heller… Jag gillar Amanda Burton som skådis och hennes härliga, irländska accent som påminner mig om mrs T – som jag däremot inte gillade, men ändå. Accenten är härlig. Dessutom gillar jag karaktären Sam Ryan och ibland ser jag naturligtivs paralleller till mig själv och mitt eget yrkesliv.

— PLATS FÖR SUCKAR! —

Vid halv ett-tiden ramlade jag i säng. Läste två sidor i min bok, även den en brittisk deckartyp som tyvärr gör sig bättre som TV-serie än som litteratur och somnade som en sten. För att vakna vid två-tiden och behöva gå på toa. Slocknade igen och vaknade sen tjugo i tre med kramp i ena benet och det andra benets fot. Slocknade. Vaknade med kramp i benen. Utmattad och nästan med en känsla av bakfylla vaknade jag runt halv nio idag. Huvudet dunkar som om jag var på värsta festen igår – verkligheten var chips, choklad och en (1) starköl.

Jag packade lite grejor igår i min rygga, men det blir ju inte så mycket eftersom jag bara åker ut till Himlen idag mitt på dan och stannar till i morgon kväll. Det känns jättetrist, men det har flera orsaker. En är att jag behöver vara hemma på måndagmorgon när jag ska göra mig redo för ”jobbet”. Det blir för rörigt om vi ärkanske fyra personer som ska göra oss klara för avfärd ungefär samtidigt. Sen måste jag se till att ha bensin i bilen och snåla med den, så det är därför jag inte pendlar därifrån. Det blir för dyrt, helt enkelt, och det är pengar jag inte har. Man blir inte rik när man ”jobbar” gratis, om jag säger så.


Man blir inte rik när man ”jobbar” gratis. 

                                                                                                                                                              På tal om att jobba har jag mejlat en fråga till min a-kassa nu på morgonen. Jag kan ju inte ringa på vardagar eftersom a-kassan bara har öppet de tider jag sitter på kontoret – som jag ju delar med Carl. Inte så kul att låta honom ta del av ett privat samtal mellan mig och min a-kassa. En a-kassa som jag tycker har undermålig information på sin hemsida. Med utförligare och bättre information där skulle a-kassan ju nästan helt slippa prata med medlemmarna, nåt som de som jobbar där med telefonfrågor verkar avsky. Nio av tio är så snorkiga att man tar sig en rejäl funderare om man verkligen måste ringa dit i nåt ärende. Tyvärr måste man det ibland. Hemsidan, för resten. Den går ju inte att logga in på! På alla papper från dem står ett fyrsiffrigt lösenord angett – hur är det med sekretessen där egentligen? Breven är inte rekommenderade… Men på hemsidan krävs ett åttasiffrigt lösen. Hur går det ihop? Nog för att jag fläckvis lider av dyskalkyli, men fyra och åtta är ju inte samma antal. Två arbetsdagar har de angett att de behöver som svarstid på mejlfrågor, så tidigast onsdag kan jag räkna med svar på var jag ska sätta ett kryss på a-kassekortet och hur jag ska kunna logga in på deras hemsida. TVÅ ARBETSDAGAR! Ja, inte jobbar de ihjäl sig.


Hur många siffror ingår det i a-kassans lösen, egentligen? Fyra jag som står angivna på alla brev från dem eller åtta som efterfrågas på hemsidan?

                                                                                                                                                              Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan, bädda, fräscha till mig och klä på mig nåt. Räknar med att åka till Himlen runt lunchtid idag. Då har Anna fått sin sovmorgon och kanske hunnit rensa golvbrunnen i badrummet också – vilken härlig sysselsättning en lördagsförmiddag! UFF!

Leksaks-datorn följer med ut till Himlen, men om vi åker in på Kulturnatten blir det kanske inte så mycket bloggat. Vi får se. I skrivande stund är inget bestämt än mer än att båda tjejerna ska ut. Glad för deras skull att de har kompisar och gör roliga saker i stället för att frottera sig med mamma och Tofflan!

Read Full Post »